Senaste kommentarerna i forumet

En dag i taget...vi har iallafall flyttat hem då det lugnat ner sig därhemma tillräckligt för att vi kan bo där. Mannen har sökt sig till beroendemottagningen o börjat med Antabus (igen) samt samtal. Ingen aning om detta funkar eller ej, men han är fast beslutsam i att han beroende gått för långt och att detta levnadssätt inte funkar längre. Jag däremot vet inte vad jag ska tro eller tycka samtidigt som man såklart hoppas. Söker lägenhet fortfarande...
Ska till Anhörigcentrum imorn, ska bli skönt att kanske få nån o prata med även IRL

Hur går det för dig?

att vi är många som måste försöka sluta många gånger innan vi hittar vår modell för hur vi ska göra. Hoppas på att många som känner sig uppgivna över sina "misslyckanden" läser ditt inlägg. Du skrev ju också tidigare om det här med att resa sig, borsta av dammet, börja gå och fortsätta gå. Det är ju precis så man måste göra innan den strategi man behöver för sin egen nykterhet sätter sig. Din strategi är ju helt enkelt klockren och jag tror stenhårt på den! Nu ska vi fortsätta gå och faller vi borstar vi av dammet.
Kram!

"Kan verka lite eljest att jag skriver så mycket om virkningen här, men faktum är att jag ser den som en superviktig del i min väg mot nykterhet. Får jag kläm på virkningen kommer jag ha ett jätteviktigt alternativ till att sitta och vara sugen på vin. Virkningen verkar nämligen inte lämna det utrymmet för mig. Jag glömmer allt annat när jag sitter med den nämligen."

Jo men visst är det så! Jag fattar precis känslan. Själv har jag tänkt lära mig några grejer som jag tidigare varit för lat för men nu när jag köpt en bok med babykläder så blir det ju ett mindre format på projektet och då SKA jag lära mig flätstickning som ju är väldigt fint. Virkningen är en strategi mot suget helt enkelt!! Och visst är det roligt att välja bland färger och fundera på att göra ränder osv.?

Dessutom har vi ju inspirerat en och annan härinne att ta upp sitt handarbete igen och det är ju inte dumt!?
I eftermiddag sitter jag hemma och jobbar.
KRAM!

Har somnat snabbare den senaste veckan....inte alls lika lång insomningstid och det beror inte på något jag har ändrat utan antagligen bara på kroppen som stabiliserar sig. Hoppas bara att huvudvärk och ledvärk blir nästa krämpa som försvinner. Har gått ned 4-5 kg på den här första månaden men nu står det still. Kom på att jag skulle kolla midjemåttet istället och där var det skillnad! Har minskat 8 cm sen jag slutade med A :) Jätteskönt att kroppen tar tillbaka sitt normala tillstånd, utan droger.

För 2 år sedan slutade jag dricka A och hamnade på akuten med magsmärtor som visade sig vara inflammerad magsäck och bukhinnor som medicinerades med omeprazol och något mer preparat. Jag hade även svår ångest och minns exempelvis hur jag gick till VC en måndag morgon och berättade för läkaren att jag bara varit ångestfri ca 4 timmar på hela helgen. Jag mådde verkligen pissdåligt. Fick Paroxetin (SSRI) utskrivet och började må bättre dag för dag. Fick frågan om Naltrexon men tackade nej då jag inte kände något sug efter A. Månaderna gick och jag var nykter och mådde prima. Sen kom omorganisationen på gamla jobbet och jag började dricka lite igen, snart mer och mer efter ca 6 mån nykterhet.

Den 20 dec 2019 beslöt jag mig för att sluta igen. Nu med nytt jobb, min långtidsverkande ångestminskande medicin (Paroxetin) innanför västen och stark motivation. Den här gången kände jag igen abstinenssymtomen (influensaliknande symtom, ångest, magsmärtor, huvudvärk bl.a.) och kunde hantera dem på egen hand (Paracetamol, Omeprazol) över julledigheten. Nervös inför jobbstarten men det har gått över förväntan. Pressar inte mig själv lika hårt på jobbet längre eftersom jag vet att jag behöver vara försiktig med stress. Efter de första veckornas abstinens då jag tillbringade mycket tid i sängen lyssnandes på radion och ljudböcker så har jag kommit igång med en vardag som känns rimlig och t.o.m. riktigt bra!

Det kanske är så för oss alkoholister, att vi måste ibland försöka flera gånger och lära oss saker om oss själva på resan innan vi äntligen förstår och följer lärdomarna om vad som är bäst för oss? I alla fall upplever jag det så idag. För mig är AH av största betydelse för att reflektera över mitt mående, få stöd och feedback från kamrater i samma sits och jag ska försöka fortsätta min vana att skriva något härinne varje dag, för min egen skull.
Ha en fin dag alla vänner härinne!
Kram
svagis

Härligt att jag kan bjuda på lite skratt. Det behöver vi! Och Espandrill, om jag är mamma eller pappa har ju ingen betydelse egentligen. No worries! Men, jag kan ju här och nu då avslöja att jag är mamma :D

Det blir vab i dag också. Trist, men flickan är genomförkyld. Nu börjar jag dessutom få lite panik över leveranser på jobbet. Har en kollega som kan ha vägarna förbi mig till och från jobbet. Ska kolla om min dator kan följa med så jag kan arbeta i morgon. Antar att det blir vab då också som läget ser ut.

Virkningen då? Jo i går virkade jag och rev upp, virkade och rev upp. Mitt problem gäller de första två, tre varven. Tycker det är svårt att få de jämna och och fina. Blir inte de jämna och fina blir det problem senare upptäckte jag. Gav upp till slut och kommer ta nya tag i dag. Kan verka lite eljest att jag skriver så mycket om virkningen här, men faktum är att jag ser den som en superviktig del i min väg mot nykterhet. Får jag kläm på virkningen kommer jag ha ett jätteviktigt alternativ till att sitta och vara sugen på vin. Virkningen verkar nämligen inte lämna det utrymmet för mig. Jag glömmer allt annat när jag sitter med den nämligen. Vore tillfredsställande om jag kan byta destruktiviteten mot något produktivt som jag har kläm på. Därför fortsätter jag!

Livet i övrigt rullar på. Inget sug. Huvudvärken sitter i som vanligt tyvärr. Jag kommer nog att hänga lite här på forumet i dag också när jag behöver paus.

Samma här, undrar hur det går för dig. Skönt att det lättat lite. Hoppas nu att han blir kvar och får hjälp.
Styrkekramar ?

Tänker att du nog blivit inlagd för behandling av ditt höga blodtryck....men så fort du mår bättre kan du väl skriva en rad till oss är i forum?
Kram
svagis

På min behandling och jag börjar känna inombords att det händer saker...nog för att jag har varit nykter sen augusti, men det är ju nu som man börjar bearbeta saker som hänt.
Och det ör inte kul alla gånger, men jag har bestämt att än hur jobbigt det blir så ska jag ta mig igenom det.
Jag kommer att avsluta den här behandlingen som en helt ny person...och det ser jag fram emot.
Ser fram emot att börja mitt nya liv med öppna ögon och framför allt en vilja att göra nya saker, jag ser fram emot att ta beslut som jag och min familj mår bra av.
Har också märkt att jag inte har så mycket gemensamt med mina arbetskamrater...dom pratar mest personalfester och fylla...och där har ju jag inget att komma med...så att skaffa nya vänner står också på min lista.
Känner en så stark livsglädje just nu...och eftersom jag vet hur snabbt det kan växla så är jag extra glad för varje gång jag får dom här lyckorusen☺

Strategier...det är väl det vi börjar bli bra på, inte bara när det gäller jobbet utan nu även när det gäller vårt mående - visst är det skönt <3
Kram
svagis

Härligt med ett livstecken ?
Skönt att du fått sova i natt ?
Bra att du hittat en mellanväg att gå på ett tag. Du känner själv när och hur det är läge att ändra riktning.
Huvudsaken är att du mår bra!?

Önskar dig en finfin onsdag☀️
Kram ?

När sov jag som en stock sist? Jo inatt!!! Kan knappt fatta. Visserligen med lite Melatonin hjälp men ändå. Eller... för att jag körde ett träningspass igår på 75 min...Skivstång Intervall...eller kombinationen.
I måndags tränande jag också, sov inte särskilt bra på natten. Benen var tunga igår innan passet men av någon konstig anledning piggnar jag till så fort musiken sätter igång.

Summa summarum...åh så skönt det är att få sova. Har faktiskt inte "hunnit" skriva eller vara här inne så jag har mycket att läsa ikapp, jobb, bygget och träning samt hemmet har upptagit all min tid.
Inga större förändringar för mig men jag är så otroligt imponerad och glad för alla som verkligen lyckas var helvita. Funderar mycket på det där faktiskt. Vad beror det på att jag INTE HAR motivationen till att vara helvit? Vad beror det på att jag är SÅ STARK i motivationen av att träna? Skulle aldrig ställa in en träning pga att jag är bakis eller hellre vill dricka vin? Eller visst har det krockat någon gång med att man kanske varit bortbjuden och hellre är uppe och är social än att lägga sig för att sova.

Jag får fundera vidare...känner mig iaf pigg och glad i tankarna idag bara för att jag har fått sova. Har känt mig sur och ilsken i flera dagar mycket pga av sömnen men även människor runt omkring mig som "skaver". Eller så är det jag som är en konstig skavande figur. Ytterligare en lunch med "fruarna" har passerat och den tog mycket energi ska säga. En sån lunch ska ge energi inte ta energi. Nåväl...jag ville bara ge ett livstecken, och att jag inte försvunnit ner i dimman utan livet lunkar på men den stora förändring har inte skett ännu. Jag fyller kylskåpet med Komboucha, mina goda Captains. Var på middag i lördagskväll och gjorde reklam för mitt alkoholfria alternativ, hade med mig en flaska. Kändes inte som någon nappade direkt, alla fick smaka...

Ha en fin dag! Äntligen, äntligen är januari snart slut! Kram

Vad bra att du känner lugnet inom dig.
Det är så viktigt att lyssna på sin inre röst och göra det som känns bra för en.

Stress, oro och för många krav skapar sjukdomssymptom och det måste förebyggas.
Så bra att du har din yoga??
Önskar jag kunde lära mig också men det har inte fungerat för mig. Hittills.
Men kanske att det kan ändras...?
Ha en fin onsdag Rosa-vina ?
Kram ?

Precis så! ”En falsk signal från det undermedvetna”.
Jag ska ta till mig av det, att se på suget, vad är det för nåt egentligen?
??

Hoppas allt är ok och att du får en riktigt bra onsdag?☀️

Kram ?

Det låter som du har för mycket nu, din hjärna behöver vila och jag tycker du ska lyssna på den.
Dina sömnproblem är symtom på att något är i obalans och du skadar dig själv mer om du inte ger dig själv möjlighet att återställa balansen.

Jag känner så väl igen mig och det enda att göra är att växla ner, ta ledigt eller sjukskriva sig, delegera och be om hjälp med de saker som är möjliga att få hjälp med.
Minimera belastningen på hjärnan så borde sömnen också bli bättre.

Pratar du om drömmarna med någon?För det kan också påverka dina drömmar i positiv riktning.
Hotfulla drömmar går att styra med viljan om man tränar lite på det.
Om man i drömmen vill fly från något hemskt ska man göra tvärtom, gå emot det för då försvinner hotet eller förvandlas till något "icke farligt"
Har egen erfarenhet av det, otroligt spännande!

Strulan, önskar dig ett stort lugn just nu och det är sååå bra att du inte återgår till bedövningsmedlet alkohol!?

Kram?

Till dina dagar! Ville bara kika in och säga att jag såg Komboucha med Cocos smak igår...Visst frågade du?

Märket lyckades jag inte fnula ut pga av att jag hade bråttom och såg lite dåligt! Lyckades slita åt mig "mina" Captains :-)

Grattis Rolf till en månad! Jag är dig hack i häl och firar en månad dagen efter. Från nu tror jag att jag börjar räkna veckor i stället för dagar. Känslan av att bli stabilare dag för dag. I sitt beslut. Och sug som mojnar bort eller hanteras relativt snabbt. Underbart!

Allt började när jag och min sambo träffades och blev ett par.

Det blev en ganska turbulent start i vårt förhållande. Han kom som singel från en ganska trasiga bakgrund och jag som ensamstående med 4barn efter en jobbig skilsmässa. Men vi hade känt varandra sedan tidigare, ungdomskärlek.
Redan som tonåringar så hade vi hittat varandra och trodde då att det skulle bli VI, men livet ville annorlunda i våra unga år.

När vi nu i vuxen ålder hade fått kontakt med varandra igen via internet/Facebook, så sakta men säkert väcktes vår gamla kärlek på nytt och vi kände båda att det här är något värt att satsa på och äntligen hade vi hittat varandra igen efter alla dessa år! MEN hans bakgrund och min släkt ville annat?!

Det visade sig att hans tidigare liv hade inte varit så lätt. Han kom från en ganska kaotisk livsstil där det var mycket alkohol relaterade vardag för honom. Det visade sig ganska snart i vårt förhållande. Där vi gemensamt gick igenom problemen som uppstår med alkohol blandat med familj. Vi började kämpa tillsammans med att få bukt med ett missbruk som jag inte hade levt i tidigare förhållanden eller hade förståelse över och något som han nu förstod att var ett problem. Nu över till min släkts åsikt.

Min mamma upptäckte väl först av alla att något inte var som det skulle och började ifrågasätta om det verkligen var han som jag ville leva med. Och mitt svar var alltid JA. Fick många gånger sitta åh förklara för henne om vem han är och vad han gör för familjen m.m för hon kom ju inte ihåg honom från min ungdoms tid.
Många gånger blev det stora diskutioner för Hon tyckte inte han var bra för familjen och mig. men hon är inte den som kommer och hälsar på mig eller barnbarnen, hon är inte den typen av mormor som kommer över och umgås eller är barnvakt. Så hon vet inte så mycket om vår vardag. Många gånger gick jag då in i försvarsläge och kände mig tvungen att försöka få henne att förstå med att sitta och berätta ALLT i minsta detalj om hur vårt liv faktiskt ser ut och då både det positiva, men även insikten om problemet och hur vi försöker kämpa med det.

Det hände ju självklart att med ett missbruksproblem så blir det jobbiga stunder oxå och i början så vände jag mig gärna till min mamma för stöd och hjälp, för Hon hade ju erfarenhet om just alkohol problemet. Men det enda jag fick var att jag måste lämna honom, hitta någon ny, han är inge bra. Tänk va bra du skulle kunna ha det med någon annan?! Så Inet stöd inga goda råd så blev mindre och mindre att vända mig till henne. Vi sökte i stället andra vägar, beroendevårdskliniken. Och Gud vilken lättnad att äntligen få träffa andra vuxna som inte dömer utan faktiskt förstår och kommer med råd och tips på vad VI kan göra som faktiskt vill kämpa mot den här onda spiralen som "alkohol djävulen" besitter.

Och när hon insåg att JAG inte kommer att lämna mannen JAG har valt som JAG väljer att stå brevid. Trots att han har sina jobbiga perioder. Utan att JAG vill faktiskt stanna med honom och kämpa med honom i hans tillfrisknande från hans beroendesjukdom. Så då börjar helvetet!

Så då börjar pratet till släkt, nära bekanta, mina äldsta barn om hur illa den här mannen jag älskar gör mig. Och hur hemsk han är med sitt tidigare liv och hur hemskt det är med hans beroende av alkohol.
Vilket i sin tur leder till att de börjar ta avstånd från mig? Hon får till och med mina 2 äldsta barn att börja vända ryggen mot mig min sambo och deras 2 yngre syskon?

Nu hör till saken också att jag får ett akut diskbrott i ländryggen med alternativ till stel-operation där jag få valet operera eller komma tillbaka genom Fysträning och rehabilitering. Vilket blir det sen nämnda blir valet pga riskerna med operationen.
Och där blir det en kamp med sjukvården på orten jag bor på. Får inte sova ordentligt på över 3månade pga smärtan har konstant ont dagligen. Läkarna börjar skriva ut medicin på medicin för att försöka hitta vad som skulle passa till en nervskada? Och i allt detta så dör min pappa!
Min pappa?! Han som aldrig fanns där i min uppväxt, men som jag hade saknat. Han som jag hade tagit kontakt med i vuxen ålder och börjat bygga upp kontakten med. Han dör och jag hinner inte träffa honom en sista gång.

Jag faller in i en depression.

Nu får min mamma ännu mer att trycka på, för att jag är deprimerad det har ju med mannen jag älskar att göra med. Det är ju hans fel?!

Under min tid med skadan så var det bara han som fanns där för mig och barnen. Jag var i sängläge över 2veckor pga diskbråcket. Och inte en gång att någon från släkten kom förbi för att erbjuda någon typ av hjälp, för jag hade ju min karl i huset fortfarande, jag hade ju inte lämnat honom?!

"Ofrivilligt ensam"

Nu har det gått 5 år och och 5månader sedan vi träffades och vi kämpar än idag mot alkoholmissbruket. För att bli nykter alkoholist så är var dag en kamp, men vi gör det tillsammans med all den kärlek och vilja vi har för varandra. Vi vet inte hur morgondagen kommer att se ut vi kan bara ta dag för dag.
Och det där med ofrivilligt ensam hänger kvar som ett tungt moln speciellt vid jultiden eller andra högtider. När man annars alltid firade julen hos min mammas syster, men nu aldrig får en inbjudan eller barnens födelsedagar så alla de vuxna i släkten som inte ens kan svara på inbjudningar till barnkalaset att där försöka stå stolt och stark inför barnen och säga...ja ja kanske nästa år.

Hälsningar från en
"ofrivilligt ensam från släkten".

Grattis Rolf till en månad! Jag är dig hack i häl och firar en månad dagen efter. Från nu tror jag att jag börjar räkna veckor i stället för dagar. Känslan av att bli stabilare dag för dag. I sitt beslut. Och sug som mojnar bort eller hanteras relativt snabbt. Underbart!

Miss lyckad, det är nog så att jag har ett inre lugn numera och mitt sug efter a är också lugnt. Men jag är även känsligare nu när allt ska hanteras och ältas. Jag blir trött av alla tankar, ältande och känslor men jag är faktiskt lugnare. Jag säger inte att det alltid är lätt men det är hanterbart och blir bättre och bättre. Tacl miss lyckad, Du fick mig att se detta och reflektera, viket gjorde mig glad :)

Idag är en ny dag med nya möjlighter!

Kram på er alla goa!

Hej,

Ja det är verkligen olika från dag till dag och suget ökar när helgen närmar sig helt klart. Men det känns som man blir starkare för varje dag som går och räknar nyktra dagar vilket är peppande. Vaknar ofta på nätterna och går upp men känner att så kanske det får vara en period och inte stressa upp sig för mycket över det. Trodde att mina barn skulle reagera eller i allafall säga något när det bara har varit vatten i glaset sedan nyår men inte ett ljud vilket känns skönt. Mycket snabbare middagar och inte så "satsade" middagar har det varit. Att sitta kvar länge är för mig väldigt förknippat med stora glas rödvin så bättre att gå från bordet och göra något annat. Har mer energi och är mycket jämnare i humöret. Lycka till med dina dagar.

Sömnproblem igen, antingen sover jag inte eller så får jag mardrömmar mitt sätt att reagera på stress. Svårt när man ser felen men inte kan göra något åt det, eller vet att jag måste ändra på saker i framtiden men just nu är det som det är.
Jobb som just nu är helt galet, gamla föräldrar som behöver hjälp, sorg, stora barn som behöver hjälp, värk och lite vanliga vardagsproblem så fixar man sömnproblem.
Nu finns ju inte nödutgången söv ned dig med vin längre och det är tur att jag känner mig stadig i det beslutet.
Helt knäppa drömmar om jag nu somnar gör att jag känner mig helt slut och börjar känna mig rädd för att en dag går hela jag i strejk.
Har ett löfte till mig själv att dra i nödbromsen om stressen blir för mkt, inte riskera min nykterhet för att orka. Börjar snegla på den och ta ledigt ett tag.
Nu ta på sig ett ansikte och ge dagenslöfte att vara nykter vad som än händer// kram Strulan

Hur har du det? Full fart med vardag I guess. Ville bara kika in och säga hej och kram till dig. ?

Och de borrar nånstans i huset, eller det låter iaf så, så det är rent omöjligt att känna frid över vad jag ändå tycker är en god prestation.Det har varit lätt och svårt. Jag lär mig otroligt mycket här, om detta helvete som a ställer till med. Om hur mycket kämparvilja som finns. Och samhörighet. Värdefullt är ett understatement.
Mycket mer vardagsglädje är min främsta reflektion. Lättnad, över att känna sig fri. Att göra vad jag vill en kväll. För jag bestämmer.
Och så små små skillnader. Ordning i handväskan. Kommer ihåg småsaker jag ska göra. Count your blessings heter det ju, och jag har haft fullt upp med det idag. ?‍❤️‍?‍?

Otroligt bra kämpat,
Såg att du skrev tidigare om hur tänka kring tidsperiod. Jag har mitt sikte inställt på 3 månader framförallt för att jag vill se hur det är att leva nykter lite längre. För mig går återgång till mitt normaldrickande för fort, även efter en vit månad. Så jsg tror jag behöver umgås lite längre stund m mig själv. Och det gör jag, väljer bort onödigt mkt socialt och gör det jag själv vill, när jag inte jobbar. Har fått insikter dessa veckor om hur stort ett nykterhetsarbete är och är väldigt tillåtande med mig själv, förutom när det kommer till alkoholen då. Nu kämpar vi vidare och håller varandra om ryggen när det blåser. Kram till dig!