Senaste kommentarerna i forumet

Nya prover.....
Så får se va det visar, förra gången 2/7 Så låg peth värdet på 4,7.
Visst jag visste att det skulle ligga högt efter 6 dagar med alkohol...

Har du tagit CDT &GT prov någon gång?

Det avspeglar ju också alkohol intag och är inte lika känsligt som peth provet...

Mina ligger alltid inom referensvärdet...

Min läkare vet inte om min operation kan göra att jag får högt peth värde, han erkänner att han inte har den kunskapen alls...

I morse körde allt ihop sig på jobbbet pga sjuka kollgor och inga vikarier. Slet som en iller och stressen slog knut på mig. Inom vården där jag jobbar ( och många av er) är det svårt att inte lägga in högsta växeln när det krävs, men det har ett högt pris. Det har påverkat mitt mentala tillstånd hela dagen och jag ältar och ältar. Fan att jag har så svårt att släppa. Jag har idag inget chefsansvar (det sa jag upp mig från för lääänge sen) ändå kan jag inte släppa det. Känner ansvar för verksamhet och kollegor. Sliter så jag nästan går i biter, varför? Ja jag vet ju, medberoende med stort M, suck. Jag måste släppa taget om det som inte är mitt, jag vet. Blir arg på mig själv. Men en sak var bra. Jag gick när jag skulle utan att erbjuda mig att jobba över. Även om mina tankar fortfarande var där så tog jag min kropp och gick hem.
Maken är redan inne på sin andra 7% öl. Jag planerar att gå ut på långpromenad när öl nr 3 öppnas och sen lägga mig och lyssna på alkispodden. Ingen alkohol för mig idag heller ☺ Funderar på att skaffa mig ett armband där det står sober på, men inte än...

När jag läser det jag skrivit sommaren 2012 så känns det som att det kunde varit skrivet i dag. Jag har liksom inte kommit någon vart. Jag kämpar på med livet, men längtar hela tiden bort, bort, bort... Trodde att mitt lilla enkvällsåterfall liksom inte spelade någon roll, men förstår nu i efterhand att något inte stämmer när jag fortfarande vill försöka hela tiden. Tror att jag någonstans där innerst inne inte vill mig själv väl. Har någon slags sjuk längtan efter ensamhet, vin och cigg och liksom helt gå ner mig/försvinna. Hur ska jag kunna gå vidare? Har ju inte kommit någon vart på alla dessa år.

Toppen att du bad om hjälp och fick prata med en underbar sköterska. Detta ska nog rätta till sig! Kul att läsa om din resa. Lycka till!!

Jag ringde till VC, jag gjorde det! Berättade om typ allt (ja nämnde inte A, det får jag ta om det behövs när jag kommer dit). Berättade om min vardag och känslan av att inte vara riktigt rätt inombords. Talade med en underbar sköterska som sa att hon trodde det "bara" var HSP, vilket jag i princip redan vet - för jag innehar ALLA symptomen för det. Men ska även få träffa en läkare om 1,5vecka, och även för Restless Legs. Så himla skönt.

Tack Mirabelle G-S för pepp och jag är så otroligt tacksam för dig och alla andra här för det är ni som för mig framåt.

Välkommen till forumet! Jag vill börja med att säga att du är allt annat än patetisk. Snarare stark och ansvarstagande som sträcker ut en hand här och ber om stöd från andra i liknande situationer. Du är långt ifrån ensam om upplevelsen av att mängden alkohol som konsumeras gradvis har ökat under ett antal år. Alkohol är ett kraftfullt medel som kan ge ett tillfälligt lugn i kroppen, även om känslan av rastlöshet och ångest ofta ökar över tid. Det låter som att du har funderat en hel del på alkoholens negativa konsekvenser. Du beskriver också att din uppväxt var svår, med föräldrar som kanske inte hade möjlighet att finnas där på det sätt som du hade behövt. Du skulle vilja må bättre, och genom att skriva här du tagit ett viktigt steg.

När jag läser ditt inlägg funderar jag på om det finns någon som du brukar prata med om hur du mår? En vän, en familjemedlem eller en professionell kontakt? Berätta gärna, om du vill. Och fortsätt gärna att skriva och dela med dig av hur du har det. Vi finns här.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Du klarar detta.
En dag i taget ??

Har inte varit på topp de senaste dagarna och när jag berättar det för min sambo får jag sarkastiskt kastat i huvudet - det är alkoholen, du är ju alkoholist
Ja det är säkert en bidragande faktor men hade även velat höra lite pepp då han vet om att jag har sluta och ta tag i mitt drickande.

Vilken fruktansvärt jobbig dag du hade igår, och vilken spännande vändning. Du beskriver så tydligt och bra att du vaknade med en riktigt dålig känsla och kraftig ångest, och sen kom ösregnet och liksom bekräftade det du upplevde inombords. Dagen fortsatte på liknande sätt och trots det mörka valde du att gå på konsert istället för att döva ångesten med öl. Vilket bra beslut! Du bröt med de negativa känslorna, fick annat att tänka på och hade en fin kväll med bra musik och återseenden med gamla vänner. Du är målmedveten i ditt beslut att inte dricka alkohol och har redan börjat hitta strategier som kan hjälpa dig att avstå. Väldigt fint att höra!

Med hopp om att du får en trevlig helg.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Lösningen har jag inte för då hade jag sovit gott istället. Men, en sak jag vet att jag behöver komma igång med är fysisk aktivitet. Och regelbunden meditation. Så varför sätter jag inte bara igång med det då? Det är alltid svårt att "lära gamla hundar sitta", att börja med en ny vana. Det tar liksom emot, trots att man vet att det vore bra. Det är den vanliga kampen mellan intellektet kontra känslorna. Och hur mycket man än "vet" så tar känslorna över. Jag tror vi har en fallenhet för snabba belöningar. Vi har svårt för att vänta, stå ut, se lite längre fram. Vi vill ha tillfredsställelse på våra behov NU! ?

Jag var en tvättäkta partypingla förr i världen som kunde dricka hur mycket som helst, känner igen mig i din historia. Alkoholen gjorde mig personlighetsförändrad också, ibland gjorde jag riktigt dumma saker som gav enorm ångest efteråt. Men tiden läker alla sår, inbillar man sig, man glömmer & förlåter - och vips gör man om samma misstag. Om och om och om igen...
När/om du hamnar i en riktig livskris finns risken att du inleder ett allvarligare förhållande till alkoholen, t.ex. börjar ta ett glas i ensamhet för att lätta på trycket. Som blir fler och fler glas... Det gjorde jag (som aldrig trodde att jag hade större problem än andra som festade rejält då och då).
Du är definitivt inte ensam! Här är vi många som insett att det har gått för långt och vill ha förändring. Vi kämpar tillsammans.
Du är på rätt väg som vill förändra ditt drickande och har börjat skriva på forumet. Jag hoppas att du slipper fler karatefyllor och ångest!
Lycka till!!

Jag har ALDRIG under de 10-talet år jag till & från missbrukat alkohol, fått medicinsk hjälp att trappa ner. Beroendecentralerna har alltid krävt att man skall vara nykter innan man får hjälp. Kan köpa att man måste ha 0% alc. i blodet, men sen måste avtrappnings medicin in fort. Inte som man sa till mig "du måste vara nykter i 4-veckor innan vi sätter in medicin" (så dags då?) Ringer man 112 hamnar man i fyllecell, eller på psykakuten där man får skaka klart & åker sen åker man ut. Allt ser tipp-top ut i de glassiga broschyrerna från de kommunala verksamheterna, men organisationen är fragmenterad & full med hål vilket gör allt till ett enda moment 22. Skall det vara så här svårt att få hjälp till avgiftning? När man sitter där klockan 3 på natten, kallsvettig, halvt delirisk med ångesten krypande under skinnet, är allt det här omöjligt att navigera i. Jag kan knappt slå ett telefonnummer.
Nu löste jag detta tillsammans med min flickvän & folköl! Just nu mår jag uthärdligt, lite skakis och ångestfylld. Men oroar mig över någon eftersläng.

Litet ADD-varning? Jag har för mig du har funderat tidigare kring olika diagnoser... När du beskriver ditt sätt att fungera i vardagen och det stora behovet av återhämtning tänker jag att det låter mycket som en vuxen kvinna med oupptäckt ADD. En kvinna som lyckats kompensera med intellekt hela livet. Och det ser bra ut utåt, men inuti är det kaos och tumult och ett ständigt balanserande på kanten till utmattning... Det är ju inte helt ovanligt att vuxna med obehandlad NPF fastnar i olika former av självmedicinering... Kram

Idag är första kräftskivan och haft turen att vara ledig. Så samlat kraft, mod och vilja under dagen, så det räcker för kvällen.
Nu älskar jag ju skaldjur så ser fram emot det, även om det iår blir utan snaps. Alkoholfria öl inhandlat, det funkar men alkoholfritt vin triggar så det låter jag bli.

Har kommit fram till att det finns bara en månad som det går lätt att vara nykter i, det ör november en riktigt tråkig månad om man nu inte vill vara nykter.

Men långt dit, så bara samla kraft, mod och vilja ett tag till.
Ha en riktigt fin helg// kram Strulan

Du ska absolut gå till VC. Jag lovar de tar dig på allvar. De tar allt som sabbar sömnen på allvar. För de vet att utan sömn kommer patienten tillbaka med depression så småningom. De där myrkrypen kan visst indikera en mängd olika former av näringsbrist, sviktande njurfunktion och nervskador... Det är värt att gå till bottnen med! Logga in och boks tid ? Kram

Så härligt att det funkar och mer där till. Bara att njuta, ha en fin helg//kram Strulan

Så härligt att det funkar och mer där till. Bara att njuta, ha en fin helg//kram Strulan

Wow, kul att pillret var ett mirakelpiller mot din värk. Plötsligt händer det!

Mirabelle G-S, jag har också något sjukt med myrkrypningar just nu. Det har ju alltid bedövats av A förut liksom. Har ju inte fått det bekräftat men har haft det i 20+ år och det blir alltid värre på sommaren och på natten. Men har läst att man kan ha dem i hela benen. Jag har de mest hela tiden (dag som natt just nu).

Har käkat Magnesium, full dos i ett år, men det hjälper inte mig ett dyft i alla fall.

Ska ta och höra av mig till VC men avskyr sånt och är så rädd att de inte tar mig på allvar.

Jag blir tokig på att min sömn är så störd. Det är det enda jag kan känna har varit superjobbig efter jag slutade dricka. Men det har säkerligen flera orsaker, drickandet är en del av det då jag tidigare kunde mörka mina problem med restless legs genom att dricka och rent ut sagt tuppa av utav det. Jag drack tills jag somnade.

I vilket fall, inga tankar på att dricka för att kunna sova. Borde gå till någon läkare om detta. Har tänkt på det i säkert 10 år men fastnar som vanligt. Det är ju värst på sommaren, vintern är ofta ingen fara. Jaja... väntar väl 10 år till och hoppas det bara löser sig. (vilket det inte gör precis som A-problemen).

I dag hoppas jag på att kunna vara lite duktig, men min hjärna är så konstig. Har tre olika saker som jag bör göra, som känns ungefär lika viktigt. Men kan sitta i 4-5 timmar och bara dividera vilken jag ska börja med, helt plötsligt så är det kväll. Det är jag i ett nötskal. Tänker och analyserar så mycket så det känns som att om hjärnan hade haft en mätare från grönt till rött så hade jag legat på rött och sprängt mätaren mest hela tiden. När den sprängs så blir jag matt, handlingsförlamad och allmänt omotiverad. Jesus vad komplex man får va då ;)

Läste i någon annan tråd i går (tror jag) om att göra saker fast man inte är motiverad till det. Jag gör nästintill ALDRIG saker om jag inte är motiverad till. Det är så jädra ovuxet och det gör mitt liv ganska jobbigt många gånger. Är jag inte motiverad att laga mat - så gör jag inte det. Vill jag inte städa så skiter jag i det. Det känns ibland som att jag är en rebellisk 13-åring som vill göra allt tvärt emot och då jag inte bor med någon eller har barn så kommer jag undan med det.

Detsamma är det på jobbet, fast där kan jag dölja det lite bättre. Jobbar själv med det jag gör på en större enhet. Samarbetar mycket med andra men de får liksom bara göra som jag säger och jag är spindeln i nätet. Och viktigast - ror om min egen tid.

Det är i princip stört omöjligt för mig att göra något som jag inte är "sugen på". Att sitta och lyssna på en föreläsning om något jag redan vet, personen är tråkig eller ämnet är ointressant får mig också att bli 13 år igen. Blir liksom stimmig i mig själv och känner bara att ta till flykt.

Okej, helt klart är det så att jag har issues, en diagnos, personlighetsstörning eller jädrig mycket underliggande ensam-barn-syndrom. Ibland önskar jag bara att jag kunde stänga av allt detta och bara vara lite, inte vara så jädra seriös i mig själv. Jag ses visserligen som en rolig prick av andra, men samtidigt tänker jag för mycket.

Det där med att stänga av alla tankar (som inte nödvändigtvis är negativa men som dividerar och alltid vill göra ett väl underbyggt val. )Nu när jag tänker på det så är det ytterligare en anledning till att jag drack A. För att tysta tankarna och i sällskap - för att kunna lyssna på oväsentligt snack om saker som jag är ointresserad av (kallprat).

Varför tänkte jag inte tidigare på att dricka mig full innan föreläsningar, hade kanske klarat det bättre då? (ironiskt om ingen förstod det)

Vare sig jag gör någon av de tre sakerna i dag eller inte så har jag bestämt mig i dag för att inte dricka

Tack för ditt svar ❤️ känns otroligt bra att få svar och även känna att man inte är ensam. Jag vill verkligen detta, sluta dricka. Hur ser din historia ut? ☺️

Hoppas huvudvärken lättat ?? Inte sett denna serie, men blev helt klart nyfiken på den trots att den verkar mörk. Och jag gillar ju det oftast.. Tror det blir lite "release" för egen del. Har man det mörkt och ångestladdat för egen del känns det bara bra med mer av det ibland..lite så som smärthantering även fysiskt fungerar..
Hursom. Ville bara önska dig och ni andra en bra dag?!
Jag har det slitsamt, men jag lever och andas. Det är alltid ngt. Ibland får man verkligen vara glad/nöjd för det lilla..

Stor kram!
/Fibblan ?

Ingen idé att tänka långt fram, håll dig här och nu. Ingen vet hur det ser ut längre fram. Skönt att höra att du mår ok// styrka, mod och vilja// kram Strulan

Känner igen det maniska tillståndet om kvällarna, eller när helst det blir lugnt och stilla omkring en... Kanske märks det bara extra mycket när det är lugnt runt om? Jag har också sett ett mönster som skrämmer mig. Ett bipolärt mönster med skov av höga toppar och djupa dalar. Men jag gjorde litet lättare ”krafsa-på-ytan-utredningar” för ett år sedan, och den psykiatern trodde inte att jag var bipolär. Jag ställer inte till det för mig tillräckligt mycket, och lever i en alldeles för fungerande vardag. Men hur hanterar man de här maniska utbrotten så att de inte resulterar i kraschlandning och nedstämdhet? Sitter du på lösningen Femina? Kram

Alltså, det här är ju helt sjukt!!! Den där hemska tabletten hade en oväntad bieffekt. Värken i skuldror och nacke som plågat mig i nära 20 år, och numer blir så fruktansvärd att jag inte ens kan hålla upp huvudet framåt eftermiddagen vissa dagar... Den är borta. Alltså, inte mildrad, försvagad, mindre plågsam, utan BORTA, poff, puts väck. Som om jag aldrig haft ont. Hur är det möjligt??? Saroten används iofs till att behandla nervsmärta hos tex fibromyalgipatienter... Men ändå... Det är ju bara för mycket trolleri... Kan värken jag trodde berodde på spända muskler ha varit nervsmärta alla dessa år? Mysko!