Senaste kommentarerna i forumet

Min bästa vän gick bort den 4/7. En av mina stora triggers till att vilja dricka alkohol trodde jag.
Jag trodde sorgen skulle bli avgrundsdjup, men hon lämnade mig med varma ljusa minnen, många fina samtal med människor runt omkring mig (mestadels min familj) där vi alla konstaterade att det var konstigt att vi inte gråtit mer, eller känt oss mer sorgsna.
Jag frågade mamma här om dagen om hon gråtit mycket sen hunden fick somna in. Hon svarade:
- Nej, det är så märkligt, jag känner henne närvarande och jag är totalt tillfreds över det liv vi gav henne (vi hade delad vårdnad) och hur fint avslut det vart för henne, hon avslutade på toppen av den nedåtgående spiral som det hade inneburit med hennes tumörer.Och hon fick 14,5 fantastiska år. Jag är dock orolig för att jag inte gråter, din syster sa exakt samma sak, gråter du mycket?
Märkligt. Vi alla säger samma sak.
Men så ikväll, helt apropå ingenting, sköljde en stor våg av sorg över mig och jag började storgråta från ingenstans. Jag grät och grät och grät, det var som en ventil som öppnade sig lite temporärt och det enda jag hann tänka förutom att jag saknar min bästa vän så ofantligt mycket var "Bra skit Dee, det här måste vara processens ventil, grina medans du är i sinnesstämning"
Jag grinade färdigt och gick till tvättstugan som jag bokat på kvällen. I tvättstugan finner jag en kvinna som tydligen bor i huset, jag har aldrig sett henne förut, som plockar med min nytvättade tvätt, hänger bland annat upp mina underkläder (wtf?!) Jag kommer dit helt rödgråten, måste ha sett ut som jag typ supit i 40 veckor i sträck.
- Är det du som tvättar nu? Du har inget mer att tvätta va?
- Ursäkta, men va gör du?! Svarar jag.
- Jag tänkte tvätta nu efter dig!
Kvinnan lägger in sin tvätt i maskinen, det är 2 timmar kvar på min tvättid, visserligen hade jag inget mer att tvätta, men det ska ju torkas och städas osv och jag bokstavligt talat hatar folk som inte respekterar tiderna, varesig på arbetsplatsen eller i tvättstugan.
- Men såhär kan du inte göra! Jag har tvätt kvar, ljuger jag bara för att nu är jag riktigt förbannad.
- Jaha, vart då någonstans? Kvinnan tittar på mina tomma händer och på mina tomma ikea-kassar som redan är i tvättstugan.
- Ja, uppe i min lägenhet, jag tänker gå och hämta den nu!
- Okej, men då väntar jag här nere så ser jag om du har tvätt med dig!
OJ, OJ, OJ, OM DET BRINNER i denna lilla människas kropp nu.
- Va heter du? Frågar jag.
- Va heter du själv, svarar hon emot.
- Tala nu om va du heter!
Hon säger ett namn.
- Efternamn också, fortsätter jag, helt svart i ögonen.
Jag får inget efternamn.
Jag är så förbannad att jag sliter upp all tvätt, varpå kvinnan häller 10 liter bensin över denna brinnande lilla människa:
- Jag tycker att man kan hjälpas åt, vi är ju trots allt grannar, man kan va lite schysst och låna ut sin tid tycker jag!
Inte ett ord till av mig får hon, jag stirrar henne i fejset och smäller igen dörren.
Väl i lägenheten igen så är jag så jävla förbannad så jag direkt impulsivt tänker "nä nu fan går jag ner på haket och dricker mig full, helvete att det inte finns nått i detta torra jävla hem, usch va jag är trött på det här!"
Jag går säkert 30 gånger fram och tillbaka i min lilla etta och är så arg, tills jag tillslut kan tygla ilskan och googlar upp förnamnet och gatuadressen och får ett efternamn på denna kvinna.
Jag övervägde drygt 30 minuter om jag skulle gå ner och slå av strömmen också när maskinen är som mest fylld med vatten när hon körde sina program, men insåg att jag borde ringa värden imorgon. Att stänga av maskinerna är ju en kortsiktig lycka, medans att ringa värden är en mer produktiv långsiktig tillfredsställelse.
(Till saken hör att detta är inte första gången jag tvättar och får min tid bara snodd på det här viset, det är ett i-landsproblem, jag vet, men när tvättstugan jämt är fullbokad på kvällarna och man inom mycket snar framtid måste vända ut och in på underkläderna, ja, då blir man arg!)

Tre meningar som beskriver min sorg över min hund:
1. Jag kan inte få henne tillbaka.
2. Jag saknar henne.
3. Hon var världens finaste.

Tre meningar som beskriver min ilska:
1. Mina underkläder är privat, rota inte!
2. Oförskämd handling!
3. Köp mina argument människa och backa, det är du som gjort fel!

Hälsningar från det übertorra nyktra hemmet, som är helt underbart att bo i för det andas lugn och är min trygga punkt,
Dee

Ja då var det dax för en tung dag. Har hållit på i huset. Mannen också. Tror att det blir jobbigare när vi umgås. Känner mig trött när vi grejar så mycket. Blir bara gråt, gråt. Mannen säger inget.
Ja ny dag i morgon?

Jo jag sparar smsen där han hotar om det. Jag var upp till honom i fredags och då var han aggressiv av narkotika. Det upptäckte jag när jag var hos honom. Om jag hade vetat det innan så hade jag inte klivit in i lägenheten.
Han använder narkotika för att klara av och inte dricka alkohol. För det är lättare för honom att sluta med narkotika. Det är det dummaste jag har hört. Just nu kan jag inte göra någonting. Bara och vänta ut honom.

Ikväll har jag varit på möte hos ytterligare en grupp jag inte besökt tidigare. Fördelen med att bo i förorten utav vår vackra huvudstad är ju att man har många möten att välja mellan. Mötet var 90 minuter långt så nu är jag ganska trött. Hoppas jag får sova ikväll. ?

på grund av illamående och väldigt dålig matlust just nu. Gissar att det kan bli svårt att gå ner mer när jag mår bättre. Men visst, alkoholen har ju bidragit med massor av kalorier i många år, så bara rimligt med lite viktnedgång.

Oj, fem kilo på två veckor! Grattis till dig. Jag har typ gått ner 1.5 kg på 7 veckor..dvs ingenting! Jag är jättebesviken. ?

Jag har flera gånger funderat på att gå till en präst. Vi har en i vår kyrka som jag inte känner men som vid de tillfällen vi pratat verkar så lugn och trygg.
Jag ska nog våga mig på att ftåga om msn kan få prata med honom, har inte vågat det innan.
Mycket bra tips

Hejsan!
Har många gånger funderat över hur det kunde bli på det här sättet.
Under min uppväxt drack min pappa oftast för mycket på helgerna, men skötte sitt jobb under veckorna.
Det var mycket tjafs och skrik hemma, man hade inte gärna med sig kompisar hem ifall om han skulle skälla på mamma.

Jag och mamma har en otroligt bra relation, henne kan jag prata med vad det än gäller.
Kommer ihåg att hon sa till mig när jag fortfarande bodde hemma, -Vad du än gör, skaffa inte en kille som dricker.

Fick ett råd/uppmaning från henne, men tror ni jag lyckades följa det?
Hur sjutton kan det bli så att jag fastnar för en kille som både snusar o dricker precis dom min pappa gjorde/gör?

Är det fler än jag som tydligen väljer kille efter sin pappa om ni förstår vad jag menar?!

Det känns då inte som ett livslångt förbud utan som ett val att vara utan tills vidare. Jag får då om jag vill, men väljer just nu att inte vilja.
En öl går säkert bra. Säkert 2-3 vid nästa tillfälle och sen 5-6 med polarna. Men sen börjar det om. Det är så lätt hänt, att (vilja) tro att man har koll. Så länge man orkar räkna antal, planera tillfällen och vara 100% vaksam så går det. Men förr eller senare brister det. Vi har liksom inte den där inre rösten som säger att ”det är bra nu” eller ”ett glas till maten är toppen, nu korkar vi igen flaskan och ställer undan”. Det känns mer som det blir bättre och bättre för varje glas. Ett leder till nästa som leder till nästa ända fram tills alkoholen eller man själv tar slut. Nästan som man hittat en oas efter en lång vandring i öknen. Att inte väcka björnen som sover är den enda lösning jag hittat. Men samtidigt om man har som mål att minska antalet dåliga fyllor men kan acceptera några här eller där så kan det ju funka att varva vita perioder och vaksamhet i cykler.

Jo ibland är det förstås tvärtom.
Att ett drickande utlöses åtminstone delvis pga en svår livssituation.
Lycka till med att hitta vägar ur det i alla fall.

Så skulle det kunna varit, men jag kan nog utan att gå in på detaljer garantera att så inte är fallet. Jag skulle nog gå så långt att säga att mycket av mitt drickande kommer från att det är enda sättet för mig att hantera alla hennes raseriutbrott och dåliga humör. Jag kan se med vidöppna ögon var problemen ligger och hur jag kan lösa min del av dem, men om hon inte kan lösa sina problem så lär jag ständigt dras ner under ytan igen.

Tack Femina ☺ Läste just ikapp din tråd. Blir så glad att du kommit så långt på din resa i nykterhet. Heja dig!
Jag ska ta mig till AA jag också. Måste bara över första hindret.Tänker att det skulle underlätta så mycket om jag visste nån som kan följa med mig första ggn. Jag ska fråga en vän som varit nykter länge.

Jag har ingen abstinens eller sug efter a. Dricker mest på ångest, panik och när skallen brinner av ilska och vanmakt. Jobbar med att hålla sinnesron intakt. Går långa promenader, läser, lyssnar på poddar och försöker vara i nuet. Det låter trist men så får det vara..

gått ner 5 kg i vikt på dessa två veckor. Skadar absolut inte, har 10 till kvar till hälsosamma siffror på vågen. Nån bra dag till och jag tar ut mountainbiken för en runda i skogarna?

är en ganska bra dag. Inte mycket sömn i natt, men bra känsla i kroppen än så länge. Klart drägligt, så kan detta vara en slags ny fas så ökar mina förhoppningar om att klara detta. Äntligen lite ljusare till sinnet, och kan uppskatta ytterligare en fin semesterdag.

Att hennes beteende kan bero på att hon som jag är medberoende.
Hon har svårt att klara av att leva i en relation med en människa som hon inte vet ska vara nykter eller inte.
Det skapar en väldig stress och skapar ofta beroenden och dysfunktionella beteenden hos oss anhöriga.
Jag menar inte på något sätt att skjuta pil på dig,bara att det möjligen kan vara orsaken.
Jag minns när min styvdotter skjutsade hem sin mycket onyktra pappa efter en gemensam personalfest där alla var nästan nyktra utom honom.

Jag höjde inte på ögonbrynen ens utan tyckte det var bra att hon skjutsade hem honom.
Hon däremot hade farit väldigt illa och ifrågasatt varför han druckit som han gjort.

Sen satte hon sig ned med mig och frågade,men hur mår du i detta?

Och jag sa bara,vad menar du,jag mår alldeles utmärkt.
Och jag trodde faktiskt att jag gjorde det.
Hans drickande tyckte jag mig stå över,då det varit ett återkommande problem i vår relation.
Men om jag tittade på mitt liv i stort så var det en ständig kamp och jakt och flykt framåt,för att jag inte mådde bra i relationen.

Sen bär jag givetvis också på saker,allt är inte fyllans fel.

Jag försöker bara belysa att hennes beteende kan grunda sig i att hon inte är lycklig och att hon försöker jaga/köpa sig fri från den känslan.
Men jag kan ha helt fel,hon kanske är jättelycklig och tillfreds och styr och ställer med dig så gott hon kan.
Jag ville nog bara ställa en fråga såhär från andra sidan.

Har läst din tråd Tackohej, och känner framförallt igen mig i det jag uppfattar som nån slags allergi mot stress med behov av att få vara ensam några timmar då och då. Har ett jobb som innebär hur mycket stress och krav som helst. Vet inte riktigt hur jag skall fixa det när semestern är slut. Förut var ju alkoholen medicinen, men även en del av den onda cirkeln. Hoppas nu att vila och renlevnad skall ge mig ökad stresstolerans så att jag kan ha kvar jobbet. Som jag egentligen gillar när allt känns ok.

Jag känner igen mig i mycket det du skriver. Min fru dolde också sitt alkoholmissbruk.

Hon har varit nykter i 9 månader nu.
Hon är lika känslokall som hon var i slutet på sin aktiva period, innan hon nådde botten och sökte hjälp. Hon säger själv att hon drack bort känslorna för mig, för oss.

Vi blev särbos vid årsskiftet. Just nu lutar det åt skilsmässa.

Jag går väl och hoppas på att hon ska hitta/få tillbaka dedär känslorna. För just nu är hon bara helt tom.

Jag jobbar på mitt egna mående i Al-Anon

Du har nog rätt i att hon försöker fly genom att hela tiden ha saker i pipen att göra, men det är knappast för att hålla mig nykter. Jag föreslår saker att göra hela tiden, eller gjorde om jag ska vara ärlig, men mina förslag innebär inte jobb utan att ha kul och göra något med familjen. Dock kommer det alltid problem med varje aktivitet jag föreslår och de är onödiga och att åka på utflykt slösar bort tid som kunde lagts på något jobb i eller runt huset. Det är detta jag inte orkar med längre, jag vill kunna göra något utan att hela tiden få påpekat att jag minsann borde göra något annat. Nu har vi t ex sagt att vi ska fundera över sommaren om vi ska flytta i höst eller inte, och nu kom hon och klagade på att hon vill ha nya gardiner och är sur för att vi inte släppt allt och koncentrerat oss på gardiner. Jag orkar helt enkelt inte med att få skit för smågrejer som är totalt oviktiga i sammanhanget.

Känner igen mig i det du skriver.
Eftersom vi har 2 barn, känner jag alltid att jag måste ha koll på situationen och dricker väldigt sällan något själv.
Det är jag som näst intill har blivit nykterist, fastän jag inte har problem med alkohol.
De kvällar han dricker slutar oftast med att han säger elaka saker tills han somnar och vi (resten av familjen) äntligen får lugn och ro.
Han ber aldrig om förlåtelse för allt dumt han får ur sig!

Du är stark Exhale. Se tillbaka på allt du klarat. Du klarar detta också. Försök att vara snäll mot dig och gör något som gör dig glad.
Sänder dig en styrkekram?

Ja, vad är det som har gjort att alkoholen fått så stort utrymme i vårt Sverige? Många av kvinnorna drack ju knappt på 50-talet..Det känns som att jämställdheten som är så bra, har en baksida..Ju mer stress och press, desto större sug efter snabb vila och sinnesförändring..Vi måste komma på nya sätt att ha kul, få lugn och må bra..Det blir lättare med tiden att se alkohol och dess ”skimmer” Ju mer vi förstår vad den gör med oss och närstående...Desto lättare får i alla fall jag avsky..

Din fru är i samma kris och flyr på samma sätt som du,men med aktiviteter.
Dvs kanske hon tror om hon håller dig igång så håller hon dig från drickandet.
Och håller sin egen ångest på flykt genom att vara aktiv.
Jag känner igen mig i hur jag försökte få min fulla gubbe att välja annat.

Det blir som en ond spiral som man inte tar sig ur.

Om ni båda sätter er ner och verkligen samtalar utan anklagelser så kanske ni får tag i någon tråd och kan börja nysta?

Känns ju rätt knäppt att jag varit nykter i 20 dagar. I dag mår jag bra. Har mycket och göra och har inte ens tänkt på A, glömde närstan gå in och skriva lite här :)

Får besök i slutet på veckan och det ska bli så skönt att få umgås lite :)

Klapp på axeln från mig med. Bra jobbat att stanna i verkligheten fast du strider med dina ”demoner”, ångest och annat. Jag har hämtat styrka från din tråd tidigare med, tack för den hjälpen.

Tack för ditt meddelande.

Jag har hamnat i något slags vakum, uppgivenhet. Har ingen motivation till något, varje gång jag gör något eller planerar något så är det alltid någon som anser att det inte är tillräckligt bra, eller ändrar planerna eller kommer med fler krav. Familjen fungerar inte bra nu, vi har ingen som kan hjälpa oss och när jag försöker dela mina problem med mina föräldrar så blir jag helt ignorerad och de börjat prata om vädret istället. Då orkar jag inte ens ha kontakt med dom. Jag trivs inte med hur vårt liv ser ut just nu, jag vill få till en nystart med att flytta bort långt härifrån. Det blir jobbigt när min fru säger att hon också vill, då får jaf fokus på att flytta och börjar titta på hus på hemnet och börjar planera för hur vi ska sälja, skolor osv. Och sen nästa dag kommer min fru och vill börja prata om jobb som behöver göras med huset som i min mening är helt meningslöst om vi ska flytta, men då verkar flytt inte aktuellt och så har man slösat bort energi och motivation på att börja tänka på ett nytt liv när det inte kommer bli så. Sen kommer samma runda igen med att det är dags att flytta, sen vill hon inte prata om det och sen blir det smågrejer som tar allt fokus. Vet inte om detta är begripligt överhuvudtaget men jag orkar inte med att hålla på med smågrejer när hela existensen är uppe i luften.

Att sluta med alkoholen det kommer jag göra, på ett eller annat sätt. Tycker inte ens det är kul att dricka, dricker bara för att koppla bort. Var ute med kompisar och drack öl för ett tag sen, hade inget nöje alls av att dricka ölen, hade lika gärna kunnat dricka vatten. Drickar inte gärna med andra, de blir fulla och jag skulle behöva sänka en kvarting på sidan av för att bli på samma stadie. Jag har ofta en ursäkt att dricka, men de börjar försvinna, jag ser igenom dem. T ex när man ute och reser och måste passa på, men hur många ggr kan man passa på när man reser flera ggr i månaden? Mina fyllor har inte skadat någon annan, men de skadar mig. Egentligen är inte detta något nytt då jag var askalas på fester redan i yngre tonåren och genom hela skoltiden och tjugoårsåldern. Förr drack jag för att festa och ha kul, då hörde det till att bli full. Numera är det inte så, dricker för att jag kan. Dricker för att jag får.

Ursäkta allt svammel, ingen aning om vad jag egentligen vill med allt detta men det är slut med detta skit. Dock behöver allt annat också komma till sin spets, för annars kommer det bara rulla på. Nykter 1 dag, sen dricka igen, nykter 1 vecka sen dricka igen osv. Hela livet med alla rutiner och allt måste brytas och bytas ut, jag hoppas min fru vill göra detta med mig, annars måste jag göra det själv. Jag tror hon kommer vilja göra detta men jag måste vara stark och ge mig fan på det. Alkoholen får jag börja fasa ut innan detta men under hösten måste allt ske, om inte flytt så total förändring i alla rutiner, i dessa nya rutiner kommer jag inte låta alkoholen ta en plats.