Senaste kommentarerna i forumet

Ny dag, nya andetag.

Vaknade tidigt, vid ungefär fem, har suttit och bara myst i min tystnad sedan dess. Vill inte väcka min gäst.

Kom på nu att det är fredag. För några veckor sedan fanns det inte en tanke på något annat än att vid den här tiden planera in trippen till systemet, utifrån när det är lugnast, hur ska jag ta mig dig buss/gå/cykel osv, vilket system ska jag välja, vad ska jag dricka, hur mycket ska jag handla, nä jag starta dricka... men tjolahopp känner jag nu, för det behöver jag inte ens tänka på.

Min intelektuella hjärna (gapskratt ;) ) får ägna sig åt livets djupare filosofiska frågor som; ska jag ha mjukt eller hårt bröd till frukost, ska jag raka benen i dag eller kan jag vänta tills i morgon. Jädrans vad glad jag är just i denna stund.

Läste eller hörde från någon, kommer inte riktigt ihåg var, att man faktiskt kan få vara lycklig. Man kan bestämma sig för att inte vara olycklig och hata allt med sig själv. Detta låter ju självklart i teorin men om man tänker på det lite djupare så innefattar det så mycket mer. Just det och mindfullness och positivitet har upptagit mycket av min tid på senaste. Är inte något för hokus pokus men vi människor precis som djur har ju lätt för att fastna i invanda mönster, och bli betingade. Så ska försöka älska mig själv mer, inte hata det jag inte tycker om, acceptera och fokusera på det som funkar och är bra - som min nykterhet.

I och med det så har jag även reflekterat kring andras reaktioner eller åsikter på mig själv. Eller snarare hur jag uppfattar/tolkar att jag tror att andra tror att jag är. Ser på mig själv i första och tredje person samtidigt. Väldigt intressant att fundera kring. Tror att min egna självbild utåt (som visas för andra, som innefattar mitt självförtroende) skiljer sig mycket från var jag ser och andra ser. Jag tror att jag är en väldigt stängd bok mot de flesta och är ganska ovillig att dela med mig av mig själv. För varför skulle jag!?

I vilket fall, väljer att inte dricka i dag utan äter mjukt bröd istället och rakar benen i morgon :)

Jag är kvar och vissa perioder har jag hållit mig borta från alkoholdjävulen.
Men jag är lat och bekväm just nu, slarvar och smådricker då och då.
Det finns inget jävlaranamma i mig just nu och när jag lyckats uppbåda en kraft så är det som att den långsamt pyser ut istället för att finnas kvar.
Men trots allt så har jag slutat dricka mig berusad. Förr skulle jag alltid gå ut och köpa folköl när vinet tog slut.
Nu köper jag bara hem lite vin om jag bestämt mig för att dricka.
Min önskan är att aldrig dricka hemma själv utan bara i sällskap men det verkar ju vara omöjligt!
Var är min finska sisu ??
Jag behöver den verkligen!!??

Kramar
???

Sommaren visar sig från sin bästa sida, så njuter av det.
Lyssnade på podden Hur kan vi? Ett enormt bra samtal med killarna från Aklispodden, ett tips att lyssna på i hängmattan.
Önskar er fin helg med styrka, vilja och mod, kram Strulan??❤️

skriv ett inlägg här eller bara för dig själv. Ett inlägg som BARA handlar om dig, inte ett ord om din man. Skriv vad du tycker om att göra, vad du blir glad av, dina starka sidor, vad du är intresserad av, vad tycker du om hos dig sjölv mm. Klarar du det? Jag gjorde det inte. Hela ens liv och existens utgår från andra när man är medberoende. Men det går att bli självfokuserad som inte skall blandas ihop med självcentrerande. Kram till dig och du förtjänar att ha det bra

Uppdaterade mig och läste en del i din tråd. Jag blir bara så ledsen över allt du gått igenom och samtidigt så glad att du är på benen igen.
Jag har också en bakgrund av finsk pappa från Karelen och hans uppväxt under kriget gjorde ju honom stenhård
och oförmögen att knyta an till sina känslor.
Men den historien har jag bearbetat för egen del men blir fortfarande väldigt
ledsen när jag hör andras liknande historier.
Vad stark du känns och så bra att du har rutiner för att behålla lugnet.

Lycka till dig?
Kramar ???

Att bli tillfreds med valet att inte väcka björnen? Det trängs så många röster i skallen som lobbar för olika alternativ...

Så glad att du har det bra och sprider glädje, styrka omkring dig❤️
Nykterhet lockar fram en riktigt kul typ, kram Strulande ?❤️?

Alltså, jag fattar inte riktigt vad det är som ska vara så svårt med att åka vattenskidor. Det var en baggis. Fast det vågade jag inte säga högt, eftersom ingen annan i sällskapet lyckades ta sig upp på skidorna. Det ska visst vara väldigt knepigt. Jag hade förberett mig på många fail, men det gick ju av bara farten på första försöket. Man ligger där i vattnet och sprattlar utan styrsel. Så när båten drar iväg och linan spänns så håller man i och häver sig upp. Jag hade iofs jäääävligt bråttom upp... Vatten, maneter, sjögräs, fiskar... Ni vet ? Sen är det bara att hänga i där bakom båten. Håll i. Håll balansen. Ingen rocket science. Det bökiga med vattenskidor är faktiskt hinder no 1, att ta sig i vattnet med de blytunga, otympliga skidorna på fötterna. Man måste vältra sig över båtens reling och ba’ ”plums!” i det kalla, mörka vattnet (med sjögräs, maneter och fiskar i...) Utan nån kontroll. Vilken människa under sina sinnens fulla bruk GÖR så??? Vem kom enns på att det var en bra idé? ? Nåja, det gick ju bevisligen. Och jag är en erfarenhet rikare. En nykter erfarenhet. Det här hade jag aldrig testat om jag hade varit sådär vagt bakis hela semestern. Och det måste vara en overall trevlig erfarenhet för jag tänker åka igen imorrn ?

Sitter o dricker just nu, men känner att det måste va nog. Har man klarat 6 månader innan så borde det inte va omöjligt.

Höll uppe i ett halvår. Men nu har det spårat ut igen. Dricker alltid på fridagar o friveckor. Känner att det är dags att ta en paus igen

Hej och välkommen Cesson,

Du verkar vara en tänkare, precis som mig. Hade så sjukt mycket tankar och känslorna gick som i en bergochdalbana i 550km/h i början. Nu har jag "bara" varit nykter 23 dagar (fast det är inte så bara).

Låt dig känna, reflektera, skriv ner tankarna som kommer och hur du tacklar dem, jättebra att göra här så kan du själv gå tillbaka och bli påmind i jobbiga stunder.

Grattis till 5 dagar, du fixar detta!

Pröva att hålla med då han säger sånt som att du gör si eller gör så.
När han säger sånt som ”... du hjälper inte till” osv.
Då säger du ” ja visst är det så, och så har jag bestämt mig för att göra”.
” ..,. Helt riktigt uppfattat” och viktigast:
Stoppa där utan att förklara, ursäkta ändra eller värdera. Bara håll med, men utan att gå in i någon vidare diskussion.
Säkert kommer din man att bli provocerad och känna sig arg över din respons på det som bara eg är att han lägget sin egen skit på dig- utan att du tar emot skiten.
Träna dig på att känna dig obekväm osv.
Han kommer sluta småningom eftersom han inte får dig att känna dåligt samvete tex.
Antagligen mår han dåligt psykiskt och känner sig dålig- för att stå ut med den känslan då sipprar den ut till alla som är villiga att agera soptunna.
Du är ingen soptunna för hans skit.
Du är en människa som bara har ansvar för det som är DITT liv. Han har inte velat vara en del av att göra gott för dig, så...

Vad starkt - 4 vita veckor, det är inte dåligt. Grymt, och speciellt på sommaren med semester.

För mig, som älskar öl, så har de alkoholfria ölen såsom Carlsberg och speciellt Melleruds pils ner. De är goda och lättsdruckna, jättelite kalorier och nu när det är så varmt så är det perfekt.

Men jag vet att vi alla är olika och en del blir triggade va alkoholfri öl. Så det är en avvägning.

Lala89, jag känner så igen mig, det känns precis som jag. Sitta med bästisen i sin ensamhet och gärna kika på idiotiska realityserier som egentligen bara fördummar mig.

Tycker det är bra att du är tillbaka här. Rom byggdes inte på en dag, inte 25 eller 90 heller för den delen... rom blir nog aldrig klar som stad, för en stad kan väl inte bli helt färdigbyggd? eller? (metaforen är långt bort men jag är trött så ursäkta)

25 dagar tycker jag var jäkligt bra, jag är ungefär där själv nu, jag har bestämt mig för att det måste vara slut med bästisen men även med den där vännen som går på krogen också. Allt måste bort.

Har du någon plan för hur du ska fixa det? Finns det någon i din närhet du kan ta hjälp av?

Jag har insett att min alkoholism (som det faktiskt är) är det minsta problemet, allt annat än alkoholen är problemet, som måste fixas. Alkoholen är inte medicinen, det är silvertejpen som sätts på för att hålla ihop min kropp. Men silvertejp håller inte i all evighet. Jag behöver medicinen för att fixa mig, och det är självinsikt, reflektion, acceptans, självkänsla, egenkärlek, utmaning m.m.

Detta forum funkar så bra för mig, att se min egen utveckling, mina reflektioner som en dagbok - har jag insett är jätteviktigt.

Lycka till

och Kram

Tänkte bara uppdatera lite... min vän kom hit i dag och det känns så skönt, hen är verkligen en sann vän. Jag har inte än berättat för någon om situationen min, men känner att om rätt tillfälle kommer så kommer jag berätta det. Vännen kommer dock inte vara hos mig hela dagarna då hen skall på andra jippon men i vilket fall så kändes det så skönt att få en genuin kram av någon.

Nu ska jag försöka sova, i dag har jag varit sjukt duktig och handlat, städat, fixat, varit vänlig och varit nykter. Dagen får 10/10. Inte ens denna oändliga hetta kan dra ner poängen.

Möte ikväll igen. Jag känner att jag börjar bli tjatig! ?

Har du nått botten azalea?
Är ditt liv med mannen över.
Har du mod och styrka att gå.
Att sova på soffor känns kanske lite som att ditt hopp inte är helt ute
Din botten är inte nådd.
Att vilja ha skilsmässa är ju inte att faktiskt helt enkelt se till att göra det.

För varje bottennapp som den sjuke gör.
Desto djupare sjunker ofta den anhörige också.

Och det är ju en sjukdom där slutet är död eller total nykterhet om man nått sista stadiet i sjukdomen.

Vi anhöriga står bredvid och tänker att nu.
Nu äntligen är botten här och nu måste han ju inse.
Men du står ju någonstans ändå kvar med det sista halmstrået.

Du får bli arg på mig,men kokar man ner det så kommer ju ändå slutsummeringen.
Ska du stanna eller gå?

Och en stor kram från en som varit där du är.
Jag vet hur svårt det är.
Men hur mycket du ändå hoppas tror och vill så är din man inte där.

Han tog inte emot hjälpen,för han vill inte sluta dricka.

Fortsätt skriva,ju mer du låter ditt nuvarande liv sjunka in.
Ju mer kan du ta ställning till om det är såhär du vill leva.

du har nog rätt, jag är inte lätt att påverka och förmodligen har jag heller inte tillräckligt med motivation för att sluta röka, speciellt nu när jag ska sluta med alko samt ta mig ur utmattningen. Kanske lite för mycket att kämpa med och emot samtidigt.
Tack för massa bra tips! Denna vecka har jag varit riktigt aktiv (därför har jag inte hunnit hänga på nätet och svarat förrän nu), gjort massor med saker, mått riktigt bra, känt mycket mer energi och varit mycket gladare utan någon speciell anledning. Tänkt inte på alko någonting. Så det blir nog bättre och lättare ju mer tid går :)

Jag retat upp mig på att ingen har frågat mig eller någon annan anhörig hur det har varit eller hur vi upplevt det.
Vi har stått helt utanför alltihop.
Tycker nöstan att det är snudd på tjänstefel som det har blivit hanterat.

Verkar att vi gått igenom liknande saker utmattning+alko. Jag har också sagt upp städhjälpen så man har lite mer att göra nu när orken också är lite mer :) Tack för tipsen för aktiviteter! Det stämmer att man mår så mycket bättre av att ha det rent och städat runt omkring sig plus så har man något att fylla tiden med.

Tack för att ni skriver i min tråd. Det betyder mycket för mig att läsa er input.
Du har säkert rätt Ullabulla. Han kommer inte att sluta dricka med tvång, och han har säkert inte druckit klart än. Men jag kände bara att det kunde ju finnas en liten chans för honom att komma till insikt där. Plus att jag hade fått det lite lugnt hemma och hunnit andas lite. Egoistiskt av mig.....

Han skötte sitt försvar fint i förvaltningsrätten och de valde att tro på en alkoholist. Hans försvar var:
Jag har alkolås på min bil.
Jag har jobb.
Jag har vårdkontakt på hemorten.
Jag har en underbar familj som väntar på mig hemma.

Det som han inte sa var:
Alkolås på grund av grov rattfylla.
Sommarjobbet är slut.
Vårdkontakt består av blodprov av tvång för alkolås.
Familjen finns inte hemma längre och frun vill skiljas.

Allt klappat och klart, vi släpper honom direkt!
Så från att jag var på besök kvällen innan som var tvunget att vara planerat och övervakat till att han glider in framför huset i en taxi dagen efter är lite svårt att hänga med i.
Jag är snart chack matt

Det där hade jag kunnat skriva för fem år sen. Jag hade det EXAKT sådär. Till slut gick det inte längre, jag hade inget val längre. Jag köpte en lägenhet med hjälp av mina föräldrar, bakom ryggen på min man. Sen mejlade jag honom, en förmiddag när han var på jobbet, och berättade det. Han blev så klart vansinnig. Och ännu sjukare. Men på nåt sätt orkade jag stå på mig, och han bodde omväxlande på hotell och hemma hos sina föräldrar i väntan på datum för utflytt. Han var såklart vidrig under tiden. När vi väl flyttade isär kom han sig inte för att köpa sängar till barnen, så då kunde de ju inte vara hos honom. Sen blev han blixförälskad, och barnen blev mindre viktiga. Sen köpte han sängar, men orkade inte montera ihop dem. Sen "blev han utbränd" och orkade inte ha barnen. Det är fyra år sen vi flyttade isär snart, och han har inte haft barnen sovande hos sig en enda gång. Han har träffat dem ibland, det har gått bra nån enstaka gång men mest dåligt. Det är över två år sen han träffade dem utan övervakning av sina föräldrar. Just nu är han på behandlingshem (det är nästan tre år sen han blev uppsagd pga sitt missbruk) och han dricker inte, men hans mindset är fortfarande detsamma: exakt allt är mitt fel. Vårdnaden lyckades jag, via advokat, få överskriven på mig förra sommaren, utan rättegång.
Mitt i allt vidrigt kan jag ju se, så här i efterhand, att det rullat på rätt bra. Det har blivit bra för mig och barnen, även om det inte är nåns drömsits. Jag var också jätterädd att behöva lämna barnen hos honom halva tiden, men det slapp jag alltså.
Önskar dig all lycka och en ljusare framtid! Jag har en blogg där jag skrivit mycket om min väg ut, kanske hinner du hitta den innan admin tar bort länken: (borttagen länk, admi.)

Tack för alla kloka svar. Började nästan gråta på jobbet när jag läste.

Dee: du har rätt ska verkligen möta min känslor den här gången. Och jag måste sluta tycka synd om mig själv. Det är inte synd att jag aldrig mer får bli kalasfull och säga eller göra dumma saker. Det är inte synd att jag aldrig mer inte vet hur jag kom hem. Det är inte synd att jag aldrig mer får vakna upp med vedervärdig ångest.
Vad bra du uttrycker dig, alkoholallergi. Det har jag tänkt på hela dagen idag. När jag får tankar på alkohol tänker jag, nä men det går ju inte, jag är ju allergisk. Så klockrent!

Mirabelle: Ja, jag tror att vanan gör mycket. Ska inte tacka nej till något bara för att det vanligen innebär alkohol. Vet att det blir jobbigt men hoppas iaf att det blir lättare med tiden.

Santorini: Nä så sant, jag romantiserar alkohol och tänker vad gott med ett glas. Det är ju inte så att jag nöjer mig med det. Tvärtom. Blir bara irriterad och tycker det är onödigt om det inte finns mer.

Femina: Ska verkligen försöka få in det tankesättet. Blir lättare då. Och jag tänker att jag får ju dricka om jag vill. Men vill jag det? Nej!

Idag är det femte dagen nykter. Och jag tänker så det knakar. Är fortfarande fast besluten. Det är väl mest massa hemska saker jag gjort i fyllan. Och det måste väl få komma ut, begrava det i vin är inte aktuellt längre. Det går väldigt upp och ner i humöret. Ena stunden är jag glad, för att jag aldrig mer ska dricka. Nästa stund är jag arg eller ledsen för att jag aldrig mer får dricka.

Jaja lite rörigt men ikväll lägger jag mig nykter. Det är så skönt att somna ren. Och att vakna så.

.

Tack för ditt svar.
Jag vet ju innerst inne att detta är något han måste välja själv. Är samtidigt så orolig att han ska krascha helt när jag lämnar honom: köra full, förlora jobbet och lägenheten osv. För barnens skull känns det så oerhört plågsamt.
Jag är så kluven. Och trött. Jag har ett heltidsjobb, ensamt ansvar för 3 barn, 2 sjuka föräldrar och så en mansbebis på det. Jag vet inte hur länge jag ska orka.