Senaste kommentarerna i forumet

Nu på förmiddagen har jag varit låg och tyckt sååååå synd om mig själv. Jodå, och inte spelade det någon roll om jag skulle vara i den hårda kantiga verkligheten eller inbäddad i mjukt alkoholrus och fyllesömn heller. Ingen kommer att märka något av det vilket som jag än väljer.

Så jag slog upp ett glas iskaffe, fyllde badkaret med vatten och kroppsolja, och medan badkaret fylldes tog jag fram min kalender och räknade dagar. 84 stycken. Efter det loggade jag in här. Behövde känna att ni andra som kämpar också finns här och fortsätter brottas med era låga dagar.
Det är så fantastiskt skönt att jag har dag 84 i verkligheten, som efter badet inte kändes lika kall, hård och förlamande grå och trist som innan. Idag ska jag njuta av att posta ett brev, boka den eviga tvättstugan och ta modet till mig och ringa till en kusin som jag inte träffat på 20 år eller så. Dax för en kusinträff.
Jag blir ett år äldre i morgon och därför var det nog tungt i morse. Fast jag har redan börjat förändra min väg i livet, och det tar ett tag att få in hjärnan på att fylla livet och tiden med händelser istället för alkohol. Blir liksom mer liv i livet då.

Jag har funderat på om det var vettigt att räkna dagar, och om det påverkar en överhuvudtaget. Och visst gör det det. Idag hjälpte vetskapen att jag är på dag 80+ i verkligheten att fortsätta där. Och sedan att våga se och acceptera mina känslor. Det var lättare att släppa dem sedan.

Hej, jag har varit här på forumet några år, men jag tror inte jag läst hela din tråd innan! Men en så inspirerande tråd! Och du skriver så bra! :) Jag har haft ganska exakt samma alkoholbeteende som du. Den där periodiska alkoholismen, där det kunde gå månader utan alkohol, inget sug, men när jag väl drack så gick jag all-in under några dagar eller veckor. Du skriver att du har skaffat en hundvalp! Och du är tacksam för att du inte hade hund under perioden du drack. Det fick mig att tänka på mitt eget beteende... Jag har också en hund, och dessvärre hade jag det redan då jag drack. Och jag kan bara hålla med dig, det är inte så kul. Inte nog med att grannar har sett och pratat med en när man varit full eller lullig. Min hund är lite större, och inte alltid helt lydig... :) så hur många gånger hon dragit omkull mig vet jag inte. Den sista, och det som gjorde att jag på allvar kände att nu får det vara nog, så skadade jag mig så allvarligt att jag var tvungen att åka ambulans till sjukhus och sedan opereras. Mina grannar fick hjälpa mig, tog hand om hunden, ringde min dotter och min syster, som kom och fick se mig i det här skicket. På sjukhuset fick jag inte ens något smärtstillande eftersom jag ansågs för berusad... En av mina mest svarta stunder jag varit med om. Mitt stora ärr över axeln är en ständig påminnelse om att jag inte klarar att dricka. Så trots allt har det ju fört något gott med sig.
I början, efter olyckan , tyckte jag det var lite jobbigt att gå ut med hunden och möta grannar. Jag kan ju bara ana vad de säger till varandra eller vad de tycker om mig. Men jag har kommit förbi det nu. Jag bryr mig faktiskt inte. De har inget med mitt liv att göra, så jag beter mig som vanligt, hälsar glatt eller stannar och pratar en stund när tillfälle ges. Olyckan hände för två år sedan, och inte en enda gång sedan dess har någon behövt se mig onykter ute på hundpromenad!

Livet är tufft ibland men att kunna resa sig igen är en ynnest. En dag i taget. ?

min egen nykterhet idag. Längesen så intensiva förhandlingar pågick. Över 2 år sober nu.

Note to self. Inget kommer gratis.

Jättebra steg att du lät bli att släppa in honom när han var påverkad. Du vet dina gränser när det kommer till det. Om han skulle anmäla dig kan du alltid visa sanningen. Känner du dig hotad ring polisen 11414 eller Kvinnofridslinjen 020 50 50 50.

Vad kan du göra för att ta hand om dig lite mer idag som hjälper dig att tänka på annat än honom?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tittar in och hör lite hur du har det här, du möter motstånd i din förändring när du istället känner att du skulle behöva stöd och peppning. Du ringar in att det kan vara annat du behöver lösa för att må så bra du kan än enbart förändra dina vanor kring alkoholen samtidigt ser du hur den håller dig kvar i en negativ spiral.

Ett annat flyktsätt skriver du, kanske kan det få vara så till en start att hitta andra sätt att fly på samtidigt funderar jag på när jag läser om du skulle kunna hitta andra sätt att "ta hand om dig" (istället för att kalla det fly)- fler än du har nu och tillåta dig försöka må bra av dem. Vad tänker du om det?

Det är inte så enkelt som det låter såklart, och det går upp och ner skriver du också tidigare. När det går upp, vad är det du gör annorlunda då?

Du verkar vara en person som bryr dig om hälsan överlag, trivs att träna, äta bra och så vidare, det blir en stark motivation långsiktigt, samtidigt här och nu, vad skulle ett nästa steg kunna vara- om bara idag för att fortsätta gå mer åt det håll du vill?

Nu fick du många frågor- du behöver inte svara mig eller såhär utan det var tankar jag fick när jag läste lite i din tråd. Du har det kämpigt samtidigt är du igång det hörs tydligt. Fint att du skriver här, berättar hur det är så vi kan stötta dig och du får sätta ord på hur det är, liksom sortera. Fortsätt gärna med det!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Letade reda på din tråd för att se hur det gått för dig. Är du ok? Jag har tänkt på dig då och då... saknar dig här ?

Det blev en lång paus härifrån. Längre än jag hade tänkt mig. Jag är nykter nu igen, men har haft en dryg 6 månaders period där jag druckit när jag varit ledig och sjukskriven. Jag har sett den hemskaste delen av beroendesjukdom, den sista fasen. Min mamma dog pga av sitt missbruk i januari. Mina syskon och jag var med henne de sista 2 månaderna på sjukhuset. Skador på lillhjärnan, alkoholdemens, epilepsi pga alkohol. Det slutade med status epileptikus som inte gick att häva. Till slut fick de hålla henne nedsövd. Det var tufft men vi fick ett fint avslut tillsammans och jag är glad att jag var med henne till sista andetaget.

Idag saknar jag henne, som hon var innan beroendesjukdomen tog över hennes liv. Jag kan känna sorg över att hon slösade bort sina sista 15 år på hårt misbruk. De år som kunde ha varit de bästa. Det märkliga är att pappa endast har druckit vid 2 tillfällen på 7 månader. Plötsligt tappade han lusten att dricka efter 30 års fylla....

Jag har läst min tråd och bestämt att jag inte vill dela så mycket (lite bara) privat mer. Det får bli mer inriktat på min resa för nykterheten. Jag har skaffat en app som håller koll på mina nyktra dagar och som ger mig ett uppmuntrande sms varje morgon.
Känner mig stabil, mediterar och håller mina rutiner.

I går pratade jag med en av mina livlinor och fick prata av mig, grina lite och få goda råd på vägen. Att skaffa sig trygga livlinor är ett råd jag vill ge alla, för man är så svag när Draken vill dansa och det är så lätt att ta flyktvägen.
Jobba måste jag så på något sätt måste jag hitta en väg som funkar för mig, är inte så lätt att byta jobb när man bor som jag gör. Sen gillar jag jobbet på många sätt, men måste lära mig hantera det på ett annat sätt.
Tror inte läkare eller försäkringskassan skulle gå med på att sjukskriva mig för jag behöver fundera och plannera ett par veckor till, så jag får bita ihop dessa veckor och hålla borta Draken med vilja.
Så väljer idag att vara nykter vad som ön händer, önskar er en fin måndag med styrka, mod och vilja kram Strulan ???❤️

Att inte få så sova kan göra en galen! Jag är ute på båten och har en snarkande man bredvid mig. Jag tar dock ibland en halv attarax och det hjälper faktiskt lite i början av natten men jag sover alltid som sämst vid 3-6 och då har den slutat verka!

Femina, måste bara skriva att du är grym! Vilken skillnad från hur vi skrev förut! Kram och ha en fin dag ☀️? Hoppas du sover gott när jag skriver detta ?

...är så himla härligtt! Vill jag också ha. Din mininoveller är så trevliga att läsa ?? Börja morgonen med den gör att jag ler, brukar jag inte göra (är en ganska morgonsur människa)

❤️kram ha fina dagar

I fredags var jag upp till honom, och han var helt konstig, som om han hade bytt ut alkoholen mot någon drog. Jag kände mig illa till mods så jag hittade på en ursäkt om att gå till affären och köpa en Coca Cola, jag gick aldrig till någon affär, utan hem.
I lördags började han hota mig per sms, om jag inte gjorde som han ville, så skulle han anmäla mig till djurskyddet på mina katter. Jag ska släppa in honom i lägenheten när han kommer och ringer på dörren, så han kan se hur katterna har det. Igår ringde han på dörren vid 20.00 och jag såg att han var påverkad. Så jag öppnade inte.
Jag har fått nog....

Såhär har jag inte haft det förut. Visst kan man ha en enstaka natt med sömnproblem men det brukar ju ordna sig kvällen efter. Undrar om jag hinner somna innan tidningsbudet kommer åkande med morgontidningen? ⏳

En grej med sömn. Jag har tagit en del mot sömnen genom åren men nu efter snart 6 månader utan alkohol är alla sömnproblem helt borta. Heja dig, hoppas du klarar dig uppför kullen så du får nerförsbacke mot bättre mående snart om man kan säga så :)

Hej, Gulle
Mitt råd är, gå och prata med en präst. Det hjälpte mig enormt i min situation!! (smutsig skilsmässa) De är gratis och mkt kompetenta o långt mkt bättre än vårdcentralerna.

Du skriver alltid så fina inlägg. Ha en fortsatt skön semester! ☀️

Jaha, då var det dags igen. Kände mig trött redan vid 21.30 och la mig då. Tänkte att det blir skönt att få somna tidigt eftersom jag sovit dåligt på sistone. Nu har klockan passerat midnatt utan att sömnen infunnit sig. Jag har inga sömn-eller insomningstabletter heller för jag brukar oftast sova gott. Jag får helt enkelt stå ut. ?

Hej
Ny här.
Just nu ligger min man på soffan efter att ha klämt i sig sprit vin och öl.
Kallar mig fula saker som han inte kommer ihåg imorgon. Detta är inte första gången.
Jag blir så trött.
Jag dricker inget för att ha kontroll.

Det var en konstig rubrik jag satte på dagens inlägg....
Men det kändes så rätt...
Jag äter av mitt liv, jag äter av det som bjuds just nu, det som serveras intager jag, med välmående.
Det låter också som om jag förbrukar av mitt liv, och det stämmer ju också, varje dag som passerar är ju förbrukad och kommer inte tillbaka.
Att leva av nuet, att inte tänka för mycket på vad som hände igår, och att inte lägga för mycket förhoppningar om morgondagen.
Livet är det som händer precis nu, det jag kan uppleva i just denna stund.
Att försöka njuta av det och känna en tacksamhet oavsett vad som ligger på tallriken.
Om det så bara är en tomat så försöker jag låta smaklökarna analysera hur just den smakar, solmogen, varm, mjuk eller hård?
När den ligger i en sallad så är den blandad med andra grönsaker, och då kommer den inte till sin rätt.

I min värld peakar livet just här och nu, jag har semester, ja rättare sagt om en timme börjar den, tre veckor framöver.
Vi befinner oss i stugan, jag min fru, dotter med bäbis och svärsonen, grabben och hans tjej är i Kroatien.
Det är söndagskväll/natt och jag har precis lagt mig i sängen, genom myggnätet i fönstret hör jag hur det porlar från regnet utanför.
Det plaskar i vatttentunnorna och jag ser framför mig hur rännilarna går runt husknuten, det gör inget regnet behövs.
På middagsbordet i vår minimala stuga har dottern dukat upp ett skötbord inför natten om bäbisen behöver byta blöja.
Vi lever tätt inpå varandra så det gäller att ha en smal privat zon och samtidigt ge varandra utrymme för sina egna behov..
Vi satt i paviljongen ända fram till läggdags, det smattrade så där mysigt som det gör när man är i ett tält i regnet i mörkret.
Tv tittar vi nästan aldrig på, vi har fullt upp med att umgås och att jobba tillsammans.

Årets byggprojekt är att smälla upp ytterligare 25 kvadrat trall som vi senare ska bygga ett utekök på.
Vi är ju ändå ute hela dagarna, varför inte laga maten ute också, så behöver vi bara gå in för att lägga oss?
Okey jag vet det är lite "mode" i det, men frugan tjatar och jag är nyfiken på om hur det kommer att funka för oss.
Platsen där vi bygger på är ändå ett område som vi aldrig nyttjar till något vettigt, sluttning med stenar och brunt gräs.
Den första trallen håller nästan på att sjunka av allt nyttjande, vi är ju där hela tiden.
Svärsonen och jag tog ekan och puttrade bort till brädgården som har en egen brygga ett par kilometrar härifrån i härligt sommarsol.
Vi lastade alldeles för tungt och var livrädda varje gång vi mötte på svallvågor, men bara det i sig självt är ju en tradition.
Imorgon måste vi dit igen, alla brädor är slut och vi behöver lasta ännu mer.
Men det är kul och obeskrivlig njutning att få skapa något tillsammans, vi jobbar bra ihop, jag och min måg, igår kväll ända fram till nio.
Våra skuldror lyser röda av solbränna, tofflorna fulla av sågspån och fingrarna fulla av småsår, precis som det ska vara en sommar vid stugan.
Vi äter gott ifrån grillen, och dricker goda drycker ifrån ölkylen, just nu är det fifty-fifty mellan alkoholfri och alkoholhaltiga drycker i denna kyl.
Det börjar ta en allt större plats och för övriga personer så är den alkoholhaltiga konsumtionen faktiskt på väg ner ordentligt.
Det är inte en självklarhet att det står en BIB på middagsbordet var kväll oavsett helg eller semester.
Min svåger åt sillunch idag och valde att ta alkoholfri öl till sillen, men då för att kompensera snapsen som han tyckte hörde till.
Hursomhelst så minskade han ju på den totala mängden alkohol, och det har ju aldrig varit på tal om förut.
Han verkar också ta vartannan dag med en vit dag, det har ju heller aldrig hänt förut.

Saker och ting förändras hela tiden, jag betraktar den med välbehag och ser faktiskt en väldigt bra utveckling.
Försöker att njuta av var dag, och låter inte lite regn förstöra den det minsta, det finns alltid någon som behöver den.
Jag har blåsor på mina fötter, myggbett i huvudet, värk i mina muskler, skärsår på händerna, sveda av solbrännan...
Men det är precis så en semester ska vara, och så regnar det, vad mer kan man begära?

Jag äter av mitt liv, och det är gott att leva, imorgon kan det vara borta men just idag så lever jag.
Jag saknar inte berusningen och inte baksmällan, jag har kontrollen och ett friare liv.
Ingenting slår mig i bojor jag kan välja vad jag vill göra, en valfrihet jag inte hade tidigare.
Då hade jag bara valfrihet att välja smaken på alkoholen, men inte komma ifrån berusningen.

Tjing!

Berra

58 dagar. Sommar och alkoholens tid. Är inte där än att jag velat deltaga på festivaler, bjudningar mm. Dock har sug vid flera invanda alkoholintagande vanor försvunnit tex öl vid grillning, fredagar o helger, efter gräsklippning mm. När jag är ensam och lite nere kommer dock fortfarande tankar på att dricka. Fick ett tråkigt besked av sambon i veckan att tänker flytta till lägenhet. Det tidigare alkolholmissbruket har nog satt sina spår och även om min resa fortsätter är den just nu lite tyngre. Känns som att det är den blivande ensamheten som är svårast (har mycket känslor kvar) att hantera men kanske det som gör mig starkare nykter och ökar självkänslan?

Bra idé med standard svar. Jag har börjat skriva upp lite olika och lite argument eftersom jag är så dålig på mitt försvar och ramlar ner i skosulorna direkt.
Sen måste jag stänga av telefonen och stålsätta mig.
Tack fina du för allt ditt stöd och goda tips och idéer ??

Det känns som det kanske är ett bra sätt att skicka pappren till honom när han är på plats. Jag vet att det kommer att riva upp honom totalt men kanske är det bättre att göra det när vi dela har ett avstånd mellan oss och han har kommit igång med behandlingen.
Hur jag än gör så kommer han må otroligt dåligt och det finns ju egentligen inga bra tillfällen att göra det.
Det enda jag är säker på är att jag kommer inte att klara av att fortsätta vårt förhållande.
Kort sagt måste jag ge upp och rädda mig själv.
Tack för att du tar dig tid att läsa och ge mig lite sparkar där bak.
Kram

Jag kämpar varje vaken timme för att göra detta på rätt sätt.
Det är bara så tungt beslut att ta även om min hjärna förstår det så här jag för mycket hjärta.
Här alltid varit en person som försöker få alla att må väl även om jag själv blir den som tappar energi av det. När någon blir hjälpt och uppskattar det så känns det underbart men i detta fallet så kostar det mig alldeles för mycket av mig själv.
Ska försöka att sträcka på mig och göra det som är rätt trots att det kommer att göra ont.
Det är starkt av dig att jobba så hårt med dig själv och jag hoppas verkligen att du mår väl och skickar dig en kram.

Jag behöver läsa detta. Japp, det gror en smygande tanke på att fira med åtminstone en öl dag 91. Så otroligt motsägelsefullt.

Men tankar och känslor kan inte greppa idén om att aldrig dricka mer. Troligen är det duktigt mycket symptom bara det på att dricka är olämpligt.

Nykterheten blir samtidigt alltmer tilltalande. På riktigt. Att kunna känna för det utan präktighet eller baktanke. Jag är på jakt efter något ärligt som inte ska vara så ansträngande.