Senaste kommentarerna i forumet

Hej

Många här inne har varit i djupaste mörker det nere på botten. Jag tror inte att någon låter bli att svara för att du skulle vara värdelös. Det handlar nog mest om vanlig mänsklig osäkerhet. Vad skriver man som hjälper, och inte stjälper... Det låter otäckt där hos dig, på bottnen. Inte ett ställe där man önskar någon människa att vara. Med alkoholen i ditt liv blir det omöjligt att hålla dig därifrån. Fatta ett beslut. Och ta till vad som än krävs. Börja med att anmäla dig till programmet här på forumet, om du inte redan gjort det. Kram på vägen!

Att inte få sova används ju som tortyrmetod..Det gör oss galna till slut om vi inte sover..Skönt att sömnen blir bättre Fina Lisa..Ibland stressar man upp sig själv..Jag brukar tänka att en dag med dåligt med sömn klarar jag..Att ligga i sängen trots att man ligger vaken är också vila..Då brukar jag somna efter en stund..Inga katastroftankar..Alkoholen förstör och stör sömncentrum i hjärnan..Därför usel sömnkvalitet..Kram..

Och jag hoppas att det verkligen är sant. Det måste vara så.

Kan jag så kan du. Det är det bästa jag gjort, att gå dit. Mina fördomar kom genast på skam. Istället kändes det varmt, välkomnande och trevligt. Prova ett "öppet" möte. Du behöver inte ens prata om du inte vill utan kan bara lyssna.
Kram

Eftersom jag inte bor ihop med mannen så fick jag en lugn och skön kväll i går med släkten. Vi åt gott och senare på kvällen hade vi lekar. Det är så här jag har drömt om att ha det. Så roligt.
Så skönt att inte behöva ha en full man som är arg och sur i närheten.
Naturligtvis hade jag velat ha honom kvar, men när han inte avstår alkoholen så måste jag ju inse att det inte blir vi.
Den senaste veckan när vi träffas för en del praktiska saker så har han varit vänlig och snäll. Precis som jag velat att han skulle vara tidigare.
Kanske är han lättad att han själv får bestämma över sitt drickande. Utan att ha samvetskval.

Hej

Det var bra att du känner dig lite bättre till mods och att du skärskådade dig själv!

Det verkar som att varje större livsförändring, gör att man blir känslig och skör. Det kanske måste vara så, tänker jag. Så det kanske inte är så konstigt att du känner dig lite instabil, just nu. Då förstår jag också att några glas vin på en sommarkrog är en inbjudande idé. Du har verkligen lyckats bra med att skära ned på ditt drickande. Inte ett glas vin sedan mors dag!! Det är ju helt enastående. Bra jobbat!!

Jag önskar dig en fin dag där du känner respekt och snällhet inför dig själv.

Det har varit en bra, men sorglig helg. Bra på så sätt att jag varit måttlig och vaknat tidigt utan bakfylla. Men sorglig så till vida att jag varit väldigt ledsen. Jag tänker tillbaka på mitt äktenskap och inser att det inte gick, eftersom jag har ett stort behov av snällhet i nära relationer. För mig är snällhet inte att vara till lags eller undvika diskussioner, utan respekt och hänsyn. Att ta hand om sig själv och ta ansvar i livet är också att vara snäll. Att lära sina barn att ta hand om sig och att ta ansvar för sitt liv och sin ekonomi är också att vara en väldigt snäll förälder. Höra av sig och fråga hur de mår, är att vara en snäll förälder. Inte att gödsla barnen med pengar och grejer, samtidigt som de inte har så mycket krav på sig.

Så när jag är snäll mot mig själv, så gödslar jag mig själv inte med att köpa grejer eller äta mycket och dyr mat. När jag är snäll mot mig själv så tar jag ansvar i mitt liv och tar hand om de som är beroende av mig. Mina barn är stora, men jag har mina djur att ta hand om.

När jag är snäll mot mig själv, så håller jag mitt hem städat och fint. Sköter min motion och min kost. Bejakar min sorg och tillåter mig att gråta och snora.

Men fy satan, vad skönt det skulle kännas att slippa vara ensam i den här snällheten och ansvarstagandet. Jag försöker vänja mig vid tanken på ett ensamt liv och tänker att det kommer att kännas bättre så småningom. Att jag kommer att finna glädje och sinnesro. Så småningom.

Jag önskar mig själv och ni som läser detta en fin dag där nykterhet är ett mycket bra sätt, att ta hand om sig själv och vara snäll mot sig själv. Jag har hittills skurit ned min alkoholkonsumtion rejält.

Vill bara skicka en hälsning. ? Märker hur du kämpar. Du är ärlig mot dig själv och att viljan finns, det går inte att tvivla på.

Hoppas att du snart finner vägen du så gärna vill vandra och att du får gå den med lite lättare steg.

Kram

Det låter som om ditt liv rullar på. Skönt att sonen naturligt kommer bort från sin pappa ett tag. Distans brukar hjälpa tankarna i rätt riktning. Hoppas du vågar satsa på kärleken. De som dricker sparsamt har ju sällan svårt att låta bli om man ber dem i en viss situation. Om man nu skulle önska det.

Kram till dig

Jag känner mig lika tacksam precis varje morgon jag vaknar pigg och utan baksmälla.

De börjar bli många nu. De baksmällefria dagarna alltså.

Dock glömmer jag aldrig att påminna mig om hur det var. Då - i mitt tidigare liv.

Sömnen är så mycket bättre.

Tänk att jag i så många år drack bland annat för att jag hade sömnproblem. När jag slutade så visade det sig vara precis tvärtom. Alkoholen gav mig många mer oroliga nätter.

-----

Kloka ord från er, G-S och miss lyckad, som vanligt. Tack!

-----

Tänker lite extra på er som just nu utkämpar den värsta striden - som senare kommer att mynna ut i den bästa.

I dag är jag nykter. Hoppas att ni orkar och väljer att hänga på.

Kram på er

Jag och sonen hade bastuinvigning i vår nya bastu..Det var så härligt. Nästan overkligt. Vi bastade och drack bubbelvatten. Gick ner till sjön, men för kallt för ett dopp..Mysigt ändå..Livet känns bra..Jag har en del nya planer..Sonen ska ju gå i skolan i en annan stad till hösten..När han inte behöver mig så mycket mer har jag funderingar på att flytta närmre havet..Vi får se..På kärleksfronten är det ganska lugnt..Finns en man som dricker sparsamt..Kanske funkar, hellre det än att vara i någon annans sug..Dvs. någon som lider av sitt beroende men har inte gjort en inre rensning..Och har då sug och psykisk obalans..Kanske försöker hantera beroendet med jobb, skärm, spel..Sonens pappa frågar om hjälp för sitt alkoholmissbruk av mig..När han är full..Jag rekommenderade honom till forumet..Jag bryr mig inte så mycket om honom..För min del kan han supa så mycket han orkar men hade varit bättre för barnen om han kunde välja ett nyktert liv..Tänker prata med honom och säga att han smsar mig nykter hädanefter...Nu är det snart semester?. Kram

Många av oss har närstående eller vänner vi kunde använt som varnande exempel. Vissa av oss vet när det börjar gå utför, ändå är det svårt att tvärnita..Vi småbromsar istället och gör uppehåll från alkohol, som kanske går bra.Det var ju inte så farligt, påt igen..När omgivningen reagerar då är vi ute på väldigt svag is..När konsekvenser märks av drickandet, känslomässigt och tidsmässigt,att vi tänker på substansen flera gånger om dagen, planerar, längtar..Då är det dags för långsiktig förändring..Med kunskap och medvetenhet,kan vi göra goda och livsviktiga val igen..Kram ?

för dig Femina och ditt nya liv! Kan nästan känna förväntan du har inför dagens möte och jag hoppas innerligt att det ger dig kraft och mod att kämpa vidare. Har själv ingen erfarenhet av AA, funderat på att söka mig dit när jag mått som sämst men aldrig vågat ta det steget. Du har gjort det, ett stort steg i rätt riktning. Lycka till?

Jag som varit ensam med onykter, instabil far med ansvar för yngre syskon- det är underordnat, spelar ingen roll om han var nykter eller inte. Det du ska ta fasta på är att dina barn är oroliga, kanske rädda. Ta hand om dig och dem! / mt

Visst är det som du säger, tänka på barnen först. Fick känna på det igår kväll, han har inte druckit på snart 4 mån vad jag vet. Så skulle jag åka till Stockholm över helgen för att handla saker till mitt nya boende hann inte mer än dit så ringde vår 16 åriga dotter igår kväll, och sa att hon trodde pappa hade druckit. Hennes små syskon 8,10,13 hade blivit oroliga och hon hade tagit med dom hem till mina föräldrar. Hon bad mig att inte ringa och konfrontera honom då hon skulle få skit för det sen, lovade henne att inte ringa honom, hon avslutade vårt samtal med att, jag kanske har fel mamma pappa kanske inte har druckit utan jag kanske bara inbillar mig det, men han beter sig så där konstigt som han brukar göra när han druckit.

Så otroligt arg och ledsen för att våra barn skall behöva ens känna den här känslan, och att de börjar bli som mig. Att de hon ens får tanken att hon har fel och blir osäker fast hennes känsla säger annat.
Satt själv med tårarna rinnande i går och tänkte att han nog inte druckit utan han var säkert bara trött. Hur sjuk är man inte som ens tänker så.
Hon sa även när hon pratade med mig i går att lova mamma att du aldrig lämnar oss ensamma igen. Ångest över att det blir så här när jag inte kan hjälpa dom är enorm. Jag som aldrig åker någonstans. Lär aldrig få reda på om han druckit i går eller inte, då han aldrig skulle erkänna om jag frågade och vill inte sätta vår dotter i skiten att hon sagt något.
Tröstar mig med att de kanske bara är en känsla hon fått och att han skött sig när jag varit borta.

Bra att du hittat hit! På din fråga finns bara ett svar, det som Nordäng redan gett dig: Lämna!
Du kan inget göra för att han ska bli nykter, det är hans sak/jobb att höra sitt val. Du ska ta hand om dig och ditt liv! Fortsätt läsa och skriva, här finns massor av erfarenhet och stöd att få! / mt

https://youtu.be/dp4_ftaCr_8

Efter ännu en kväll med för mycket alkoholintag av min sambo så hittade jag hit. Träffade en man för några år sedan. Vi har båda vuxna barn och inte mycket som binder oss mer än kärleken. Kärleken som finns där så djupt trots det negativa med alkoholen. Hoppas att jag på något sätt ska hitta ett sätt att hantera situationen. Vara kvar och låta det vara som det är? Ställa mer krav eller helt enkelt lämna?

Efter ännu en kväll med för mycket alkoholintag av min sambo så hittade jag hit. Träffade en man för några år sedan. Vi har båda vuxna barn och inte mycket som binder oss mer än kärleken. Kärleken som finns där så djupt trots det negativa med alkoholen. Hoppas att jag på något sätt ska hitta ett sätt att hantera situationen. Vara kvar och låta det vara som det är? Ställa mer krav eller helt enkelt lämna?

För din egen säkerhet och trygghet: lämna! Våld ska man aldrig ha tålamod med! Du vet liksom inte hur långt han kan gå! Och som dom säger: första slaget är sällan eller aldrig det sista! Det är också djupt sårande att dom inte kan ta ansvar och låta bli att hälla i sig något som skapar så mycket skit för andra! När mitt ex drack kändes det nästan som han var otrogen, han svek mig! Han visste att han blev elak mot mig ändå drack han!

Nu orkar jag inte försöka sova mer... Idag blir spännande. Jag ska träffa min sponsor på ett särskilt möte i stan. Det är steggrupp & nybörjarmöte på två timmar. Det är lite lustigt för jag hade tidigare funderat över just detta möte när min sponsor sa att detta skulle jag gå på. Vilket sammanträffande!

Idag kommer även min man hem från Sweden Rock Festival i Blekinge. Han åkte i tisdags. Han vet inte om "mitt nya liv". Det har passat bra att han varit borta sista dagarna. Visst har vi vin hemma men jag har inte behövt se honom dricka, hela tiden. Men jag känner mig stark och motiverad så han får väl dricka sitt vin, bäst han vill, så får jag låta bli.

Jag förstår inte varför jag sover så dåligt. Jag är trött men kan inte somna. När jag nickar till så känns det bara som korta stunder. Värmen minskade något och vi hade en regnskur här som lättade känslan i luften men inte ens det verkar hjälpa.

Det har varit frågan länge. Han har ofta blivit för full och har svårt att säga nej till alkohol. På senare tid har det verkligen börjat spåra ut. Det går i perioder och sist det brakade lös tryckte han upp mig mot väggen och slog handen genom en dörr istället för mig, sa han. Efter det så lovade han att sluta dricka helt, efter ett tag skulle han bara sluta dricka starksprit eftersom han blir aggressiv av det. Det höll ett tag men nu dricker han både sprit och öl i mängder. Det blir alltid värre kring sommaren och semestern är till för att supa varje dag enligt honom. Jag börjar undra om det någonsin kommer bli en förändring så många gånger som vi pratat om det. Kan en människa med alkoholproblem förändras eller är det enda vettiga att lämna honom innan han spårar ur ännu mer?

Livet2010, Tack ! Jag känner totalt igen mig i din berättelse, är också orolig för abstinens...Kanske som en ursäkt för att inte sluta tvärt. Jag är inte stark men du kan få mig att våga.