Senaste kommentarerna i forumet

När du försvarar alkoholen i ditt liv är svårt.
Att inte våga söka hjälp är mänskligt.
Att dricka för mycket likaså.

Men då skapar du din egen grop där du just nu geggar omkring.
Klättra upp för kanten och bestäm dig.
Och sov så gott.

Du ska vara stolt över dig själv och hur långt du har kommit längs din väg. Det är starkt och måste så klart vara väldigt jobbigt och plågsamt när du tänker tillbaka på de som blivit sårade.
Tack för du vill sända honom en tanke, det är väldigt fint. Ni är underbara.
Det jag tycker är svårt nu är att jag inte kan leva med honom längre. Hans drickande är det dom slla vakna minuter kretsar kring. Men ändå känns det på något sätt dom att jag sviker. Han är ju sjuk och en sjuk människa lämnar man ju inte till sitt öde. Det brottas jag med hela tiden. Jag är rädd för vad som kommer att hända honom om jag lämnar.
Jag orkar inte ha det så här men känner mig som en stor svikare trots att jag vet att jag försökt med allt.
Jag orkar mig också lver att jag inte har varit snäll. Den sista tiden, 1 år, har jag varit arg och bitter, kanske mest för att när han väl är nykter så är det som om inget har hänt och jag förväntas bara vara som vanligt. Jag klarade av att " glömma" i 6 år men nu går det inte.
Jag har ju slla dessa minnen när han är packad, raglar omkring, däckar över allt i huset, traggar om allt möjligt som man bara får hålla med om För att det inte ska bli något bråk.
Jag har mest varit tyst för det finns inget jag kunnat säga och om jag har stått för em åsikt, om vad som helst, så stämmer dem inte och jag har inte all tid velat ge mig bara för att han ska bli lugn.
Men kanske skulle jag försökt med att radera alla händelser ur mitt minne och bara sett och hoppats framåt.
Kram Azalea

Jag har nått min botten. En botten där ingen ens vill svara mig. Jag förtjänar det nog inte ens.
Jag mår så fruktansvärt dåligt, men vågar inte söka hjälp. Blotta 28 år men har sämre hälsa än en 60 åring pga mitt alkoholmissbruk..
Snälla om någon av er bara kan skriva några strykande ord.

Nykter. Dagen har varit så bra. Vaknade fräsch och fick massor uträttat. Orkat mig ut på promenad ett par timmar. Lagade god (kolhydratfattig och grönsaksspäckad) mat tillsammans med gubben och vi lyckades få alla ungarna att äta middag tillsammans vid köksbordet. Det händer inte så ofta. Men idag hade alla energi och ro i sinnet att sitta ner och bemöta varandra. Annars brukar det alltid vara någon som lider av stimuli-overload och behöver få vara ifred. Och de åt maten. I en familj med diverse diagnoser brukar det annars mest ätas enligt konceptet ”var och en blir salig på sin egen fason”. Till och med ungen som endast ätit mamma scans köttbullar i nära nog ett års tid smakade litet av det mesta. Halleluja, plötsligt så händer det! Jag börjat läsa en ny bok och har fem Wordfeud matcher pågående. Allt tipp topp. Och ändå känns det så jobbigt just nu. Rastlösheten kryper i både kropp och själ. Men det är trots allt bara just nu, och det går över så småningom. Oavsett hur det känns just precis nu i denna stund, så har det varit en perfekt dag. Och fler sådana ska det bli.

Vill bara säga att jag tror på dig, att du klarar detta, du har självinsikt och styrka och modet att dela med dig av dina erfarenheter. Jag blir motiverad av dina rader och känner en slags tilltro att även jag skall klara det... Jag har gått från 8-9 glas cava varje kväll till 7 i förrgår och 5 igår och ikväll ska jag minska till 4 glas:) Förhoppningsvis inom en vecka står jag på 0, men är orolig för abstinens då jag har haft denna höga alkoholkonsumtion i många många år. Men det jag läser från alla er modiga därute skall förhoppningsvis ge mig styrkan.

Hej

Det är ju fantastiskt med 84 dagar! Grattis! ??

Idag har vi firat min kommande födelsedag lite i förskott så min syster kunde ta med sig barnen. Trevligt. Jag bakade två smulpajer med våra egenodlade rabarber och kokos. Det blev riktigt gott!
Jag måste erkänna att jag kände mig mer närvarande idag än jag brukar. Annars brukar det krypa lite i kroppen vid 15.30 tiden när jag brukar ta första vinglaset. Då vill jag inte hälla upp vin åt mig själv när gästerna fortfarande är kvar och inte kan dricka för min syster ska köra. Nu är det "magiska klockslaget" inte aktuellt längre. En ny upplevelse! Dessutom borstar jag tänderna på kvällen igen. Inget sug alls.
Dags för te...

Skönt att läsa din lägesrapport. Har varit orolig ibland för att du känns så instabil i ditt mående.
Är jätteglad för att du mår bättre och trivs med livet???

Kramar
???

Han är inte så dum den där IW :) han får en att tänka till både en och två gånger.Eller ännu fler.
Att sätta regler och stenhårt hålla sig till dem är ett råd han gav till mig. Jag tror på det.
Och så får man peta runt lite i huve't och försöka hitta den man är.
Ha en fortsatt trevlig helg. Kram

Tack ! Mår lite bättre idag. På väg hem från jobbet passerar jag en liten "sommarkrog" fick tanken att jag skulle ta M med mig dit och käka ikväll och ta ett (?) glas vin. Vi kan cykla dit. Väl hemma tänkte jag igenom mitt förslag och insåg att enda anledningen till att jag ville gå dit var vinet. Även om jag tillåter mig någon gång ibland (men har inte druckit sen mors dag) så känner jag mig inte så psykiskt stabil just nu och är rädd för att det kan på verka hur jag dricker. Vill inte utsätta mig i onödan för farorna som lurar.
Nöjd med mitt kloka beslut lagar jag en god middag härhemma.

Han var som ett trotsigt litet barn och slängde på luren

Jag har tappat skrivandet och dagarna. Kan verka bra i första tanken men jag tror att alkoholsuget börjar smyga sig på. Så nu vill jag skriva av mig.
Jag är sugen på alkohol och känner en liten tristess. Samtidigt vet jag att alkohol inte ger mig fyllnad i tomheten. Tomheten kan bara fyllas med barnens skratt, träning, acceptans, meditation, livet!
Ser fram emot en nykter och skön lördag kväll. Imorgon vill jag träna och pyssla i trädgården!
Nykter sedan 17 mars! ?

Just den känslan drabbade mig när jag minst anade när jag hade varit nykter förra svängen... Och jag, dummerjöns, gjorde genast revolt mot duktigheten. ”Ja, jag gillar att bli full, so what???” tänkte jag trotsigt och korkade upp vinflaskan i soffhörnet. Nästa gång ska jag komma ihåg att ifrågasätta den där revolt-känslan istället... Skönt ändå att du är i en fas som känns lätt nu. Då kan du andas och smida hållbara planer för svårare tider :)

Jag tycker det känns skönt att få dina åsikter så rakt på sak Peter 1970.
Jag behöver både stöttning och en stark hand som påminner mig hela tiden om hur fel mitt liv är.
Han är just nu inne på 8:e dagen och ligger däckad hela tiden förutom när han mpste till bolaget.
Här pratar vi varken jordnötter eller kaffe. Det är 70 cm gin jämte sängen som hälls rakt ner i halsen, inget glas behövs och har inte behövts på flera år. Förlåt,men bara synen av att han halsar direkt ur flaskan tycker jag är obehagligt.
Blåklocka, det finns inget du kan säga till honom som gör att han förstår. Jag har provat slla sätt och alla ord men de har tagit slut ni och han super lika mycket. Så det blir vi dom får lämna och förhoppningsvis ramlar pengen ner och kanske kan det bli en vändning. Men våra ord är inte starka nog för dem.
Kämpa så ska jag göra likadant ?Och ha en riktigt underbar semester?

Jo, somnade direkt. Och kom upp men det var snurrigt på morgonen. Kom även iväg med bussen nu så nu är jag i Brno. Idag har jag mest vilat. Tror det blev stressigt igår. Sådant kan påverka mer än man tror. Jag behöver ju mina stunder där jag inte gör något alls. Viktigt ta hand om sig själv.

Men det går super på resan totalt. Blev lite snedsteg igår men ingen större skada skedd som tur är. Kram!

Hur går det på resan? Lyckades du sova? Kom du upp? Var försiktig där ute i världen... Kram

Glöm er själva vill jag säga. Det är barnen som är viktiga. Inga barn ska behöva be sin pappa sluta dricka. Inget barn ska ha en pappa som är så full så han knappt kan gå, när barnet har födelsedag. Det är så sorgligt. Det räcker med dom barnen du har. Din man är oehört barnslig när han säger att lämnar du honom är du borta ur hans liv. Har du inte varit det länge redan. Han har ju valt alkoholen framför dig och sina barn. Är du för hård undrar du. Ja möjligen mot dig själv. Blir så arg och ledsen när jag läser sånt här. Du skulle lämnat för länge sedan, men jag vet man hoppas och det är inte lätt. Tusen chanser har han fått. Hur många får så många chanser? Hur framtiden blir vet vi inte, men ofta bättre än vi föreställer oss. Vi har väl de flesta en tendens att tänka på det värsta som kan hända. Lycka till för dig för dig och dina barn och låt dom uppleva nyktra semestrar och födesedagar.

Hej

Jo, jag tog kontakt med vården för några månader sen och ska bli kallad nu i slutet av juni. Tror det ligger mycket i det där med att vara bipolär i någon grad. Så vi får se vad som sker då :)

Annars blev dagen värre än jag trodde. Åt inget i morse, svepte några cola zero och en annan alkoholfri öl. Kände mig rätt okej trots allt då men sen på bussresan fick jag värsta illamåendet och tänkte "its not worth it". Tankarna snurrade på en återställare men jag härdade ut och nu mår jag faktiskt bra - förutom lite seg pga sämre sömn. Blir fotboll ikväll då mitt Tyskland spelar.

Slapp ångest och skuldkänslor. Så några framsteg har jag allt gjort. Sen tänker jag positivt. Det var ett medvetet val. Inget som saboterats egentligen. Man håller ju inte nollar för evigt i NHL som en kompis skrev. jag håller nollan ofta nog! Jag får ju dricka om jag vill men har hittills inte velat det. Igår valde jag det, så det känns skönt att man inte svikit sina egna löften eller liknande. Lite tråkigt kanske men det är ju även en 1-0 förlust i fotboll så.

Jag kämpar på. Nu blir det ut och äta. Eventuellt någon öl faktiskt. Det beslutet tar jag där och då. Känner mig inte nere så... men visst är det att leka med elden... eller att snurra revolvern och se om skottet går av...

Tack för kommentarer!

Inte är det lätt! När hjärnan dominerar går det hyfsat men när hjärtat tar över är det fortfarande väldigt svårt! Kram

Hej

Även om det är både sorgligt och lite läskigt så är det ju väldigt spännande med den värld som öppnar sig när man skiftar fokus till sig själv och lämnar ett dysfunktionellt förhållande.
Jag känner mig lite som jag gjorde i 20-årsåldern när världen låg öppen och jag hade alla möjligheter. Nu är jag ju 35 år äldre och har inte samma fysik och inte heller oändligt med tid. Men jag har min erfarenhet och min självkännedom på ett helt annat sätt än då och det finns fortfarande massor jag kan göra med resten av mitt liv.

Hej

Han kommer nog inte förstår förrän det är ett faktum vad konsekvenserna blir.
Jag har väldigt nyligen skiljt mig efter att i flera år sagt att jag kommer att lämna om han inte ändrar sitt drickande och sitt aggressiva beteende.
När jag sen gjorde det var han som ett levande frågetecken och förstod inte varför jag inte ville längre, för han skulle ju ändra sig nu.
Så jag tror att den som är djupt i missbruket inte tar in det partner säger förrän det får verkliga konsekvenser.
Så toppen att du åker på semester själv, det kanske startar igång något hos honom. Eller också gör det inte det, men du får en skön veckas semester när du inte behöver fokusera på honom.