Senaste kommentarerna i forumet

Åh så glad jag blir av att läsa det ni skriver till mig för att peppa! Det hjälper verkligen. Jag är peppad ?

Glasögon Smurfen - du har så himla rätt! Har aldrig tänkt på tanken som räknas på det viset. Smart!!! ?

Strulan - du har antagligen också rätt. Att det är nyttigt att känna den destruktiva "draken" sätta in då och då. Så man inte får för sig att det går att hantera alkohol intaget. Tack för dina ord. Jag rätar på ryggen! ?

Adde - det ligger mycket i det du berättar också. Det förklarar varför mitt (än så länge enda) återfall blev så tokigt. Det stämmer precis, att jag försökte dricka ikapp och lite i förskott också. ?

Åter igen tusen tack!!!!
Att ni skriver hjälper mig väldigt mycket.

Ha det fint!

Bra gjort av dig!!

Det som behövdes för mig var stark motivation. Jag har en rätt så stark vilja, och det är det som ger mig styrka. Som idag. 8 dagar nykter men mår piss. Kroppen värker. Orkar inte skriva så mkt mer. Enkla utvägen är alkohol men då är jag förlorad... igen

Kan det vara så enkelt att alla alkisar inte är svin?? Solskenshistorierna kommer ibland fram på forum för oss som dricker. Precis som hos dig, där du fortfarande har kvar ditt äktenskap. Det kanske också kan vara så, att om man kan prata med varandra inom äktenskapet och lösa sina problem, så finns det inte så stora behov av att skriva i forum? Det är alltid svårt att exakt veta vilka problem som endast härstammar ur överkonsumtion av alkohol, och vilka problem som beror på underliggande psykiska problem/ relationssvårigheter.

Har man känslomässiga problem eller relationssvårigheter och dessutom ligger och krökar i soffan, så blir ju den sammanlagda problematiken tio gånger värre. I det läget kanske en uttmattad make/ maka kanske får rådet att försöka rädda sig själv.

Denlillamänniskan. Jag är faktiskt bekant med det beteende du beskriver. Kvinnor är nog mer benägna att bekräfta varandra (den satiriska tidningen The Onion hade en rolig artikel på temat: https://local.theonion.com/female-friends-spend-raucous-night-validatin…).

Och jag har inga personliga problem med att jag inte kan relatera till dessa anhöriga. MEN, man ser en hel del nya anhöriga som ber om råd. Vad de får tillbaka är ofta VERSALER om hur det ska lämna ommedlbums och aldrig se tillbaka. Det känns nästan som en projektion om vad den som ger rådet "borde själv ha gjort"; men allas omständigheter är olika, och vad som passar en person kanske inte passar den andra. T.ex. finns det näst intill inga "framgångssagor" från anhöriga om hur allt ordnade sig, mannen slutade dricka, och de hittade tillbaka till varandra. Trots att det finns flera solskenshistorier ifrån den här sidan forumet om människor med alkoholproblem som slutat och behållt sin partner. Jag vet inte, men jag tycker synd om de som inte faktiskt kan lämna, men ändå får rådet att "GÅ" och blir beskyllda för att vara "MEDBEROENDE" (ett uttryck som används oerhört slarvigt här). Många kan helt enkelt inte lämna: De har inte ekonomin; de är rädda att barnen då blir ensamma varannan vecka med en alkoholist; de saknar arbete etc.

Tack för mig

Tack Peter1970 för tråden?
Idag har jag fattat ett beslut som jag inte vet om jag orkar reda ut. Min man har alltid haft alkoholen som sin bästa vän, jag har nog sett länge mellan fingrarna och inte orkat bryta mig loss. Idag ställde jag ultimatum att jag ville att han skulle sluta dricka alkohol och söka hjälp. (Dricker varje dag) Självklart erbjöd jag mig att finnas med och stötta honom, men han sa att han inte tänkt sluta dricka. Jag sa då till honom att han väljer alkoholen framför mig? han svarade inte och vidhöll att han inte tänkte sluta dricka. Åh, så svårt allt är..
Jag själv klarar inte av att dricka alkohol, dricker alldeles för mycket när det blir och gör bort mig så jag har sån ångest och orkar inte knappt leva. Är bestämd för min egen del att nu är det nog. Ska söka stöd till veckan. Dricker aldrig när jag jobbar utan mest på fred- lörd och tyvärr när det är röd dag mitt i veckan. Så i onsdags blev det för mycket och jag gjorde bort mig igen, så bestämde mig den 6e juni att nu är det slut. Med stigande ålder och alla andra krämpor som kommer med åren har jag äntligen beslutat mig för att sluta dricka. Och Jag tror på mig själv och vill så gärna ha med min man på detta. Det slutade med att vi tyckte det var bäst att vi skiljer oss åt. Jag tog bilen och har åkt ut och sitter nu här och skriver av mig. Har så mycket inom mig och tårarna rinner..

Hej, vännen! Jag förstår hur du känner dig, när det blir tyst i tråden. Men som du ser så finns det människor som läser och bryr sig. Själv tänker jag såhär:
Om jag skriver ett inlägg i min egen tråd så skriver jag sådär 3-5 repliker hos andra som också kämpar med sitt liv, sin själ och sina alkoholproblem. Så idag skriver jag i din tråd, eftersom du just nu inte uthärdar i ensamheten.

Skickar några små varma solstrålar på dig!! Hoppas de värmer dig så att du orkar kravla dig upp från ditt mörkohål. Välkommen till ljuset!!

Till alla modiga personer här ❤❤❤

❤

Jag ville bara replikera det där om kvinnor som beklagar sig över sina män. Mycket vanligt fenomen hos just kvinnor. Och som du skriver är inte alltid lösningen att man borde dumpa de korkade männen. Du har ju inte blivit dumpad. Varför?? För att du tagit tag i ditt alkoholproblem, helt enkelt.

En annan sak är att kvinnor och mäns hjärnor (generellt sett) är lite olika. Det finns forskning som belägger det. En av dessa skillnader gör att kvinnor gärna "gullar i grupp". De stödjer och håller med varandra på ett sätt som inte liknar männens sätt att hantera svårigheter (generellt sett, vill jag åter poängtera).

Somliga av oss har däremot könsavvikande hjärnor. Hos kvinnor beror detta ibland på att de som foster fått en extra dos manligt könshormon, beroende på att deras mödrar varit svårt stressade under graviditeten. Jag är själv en sån kvinna. Jävligt feminin till det yttre, men fungerar rätt manligt i hjärnan.

Således har jag svårt att "gulla i grupp" med andra kvinnor och har lätt att bli kompis med män. Vilket har missförståtts ett antal gånger. Tyvärr.
Så var inte ledsen för att du har svårt att relatera till fullo med dessa lidande kvinnliga anhöriga. Se det bara som en normal variation mellan könen.

Lycka till i ditt fortsatta arbete med ditt alkoholproblem!!

Läste ditt inlägg. Jag är på väg bort från min man, som dricker. Var på forumet för många år sedan. Började nu i år att skriva igen. Läs gärna min tråd ”En fortsatt kamp”. Det var exakt samma som för några år sedan för mig. Bara det att nu har flera år förflutet och inte har det blivit bättre. Har också tänkt som du, ska man behöva sälja hus och allt. Tar nu ut skilsmässa och säljer vårt drömhus. Var ledsen och pratade med min vuxna dotter. Hon sa: men mamma, vad är ett hus värt, när inte människorna i huset, är lyckliga? Och det är ju sant. Ett hus kan man köpa igen. Inte ett liv.

Tänk på att du alltid kan köpa en ny bostad och att din supande man ändå inte kan ge dig den kärlek som du behöver.

Du kan däremot aldrig köpa ett nytt liv och vad hjälper det att släta över, om han ändå tänker fortsätta supa?

Det sista du skriver är; Tungt att alkohol kan förstöra nånting som egentligen är så bra. Stopp där; Det är inte alkoholen i sig som förstör allt fint i ditt liv. Klirrande flaskor gör inte bort sig och är pinsamma. Alkoholen i sig, tvingar sig inte ned i din mans strupe under semestern. Din man har en arm och en mun, samt en hjärna som kan ta beslut. Det där är så typiskt missbrukare; Det är alltid omständigheterna eller dumma människor som gör så att de dricker. Inget eget ansvar där inte för sitt beteende.

Varför tror anhöriga till alkoholmissbrukare att de kan ändra någon annan persons dåliga val? Att om de bara älskar lite mer, så kommer alkisen att ändra sig??
Du kan bara ändra ditt eget liv. Ett hus hit eller dit, är kanske inte hela världen sett i ett större och längre perspektiv.

Fortsätt leva ett bra liv och ta hand om dig!

Oh ja, det har jag onekligen varit.
Dagarna går, senaste breakdown var i oktober förra året. Efter det har det ändå varit mer stabilt. Sista pusselbiten som verkligen landade och förändrade mitt mående är nog ändå tryggheten med lägenheten. Det är skönt.
Hoppas du också mår bra ???

Hej alla!

Hoppas att ni har en lika vacker Söndag som jag! Efter några dagar av regn så har solen äntligen tittat fram.

De senaste 50 dagarna har varit väldigt spännande och intressanta. Mornar har tagit sig en helt ny innebörd, och jag älskar att ta mitt morgonkaffe och uppdatera mig själv med dagens nyheter. Kvällar har varit ... annorlunda. En del av mig är väldigt glad i att inte ligga som ett jävla mähä på soffan lite lullig och bara titta på någon tv-serie, bara för att fylla på vinglaset då och då. En annan del är oerhört tacksam för att jag har sluppit de där karatefyllorna när vinet inte räckte till, och jag vaknar morgonen efter med minnesluckor och en halvtom flaska whisky (samt en tom flaska vin). För att inte tala om morgonen och dagen efter. Men det finns också en del av mig som är uttråkad; som tycker livet är grått; som tycker det är jobbigt att ursäkta sig/undvika sociala situationer då alkohol är inblandat. Och ibland, inte ofta, men ibland, så sätter suget i ordentligt. Jag har svårt att sätta fingret på vad "suget" egentligen är, då jag har börjat känna en viss avsmak mot ruset (i synnerhet hur det påverkar mig kognitiva förmåga).

Men men, några få observationer:

1, När suget har satts in som värst så har jag har provat att röka en grön slags ogräs som är lagligt i bland annat Kalifornien (jag brukar sällan det, men jag har ogräset hemma). Inte helt oväntat så hjälpte det något oerhört. Allt sug mer eller mindre försvann. Det är säkert så att THC som betraktas som en behandlingsform mot alkoholberoende om 20 år ...

2, Det är tråkigt att se hur vissa personer försvinner från forumet (som Themistokles). Vanligtvis för att de börjat dricka igen. Men vad som är tråkigt är att de försvinner förmodligen för att de skäms (Vilket de absolut inte ska! Det här forumet är ju till för att inte skambelägga någon).

3, Det är både närande och tärande att läsa på anhörigforumet. Närande i och med att man får en inblick i hur närstående drabbas av en persons drickande. Tärande på sättet att jag upplever forumet som ensidigt. Exempelvis är det uteslutande kvinnor som be om råd angående sina alkoholiserade män (trots att det är minst lika många kvinnor på den här sidan av forumet); de som har valt att lämna rekommenderar ALLA att göra samma sak (jag är oerhört tacksam i att min partner inte har lämnat mig, utan snarare stöttar mig i min egna kamp); och trots att det finns ett bra gäng med alkoholister på en annan del av forumet så frågas det väldigt lite ifrån oss. Jag tror många här hade kunnat bidraga till de anhöriga (jag har försökt ett par gånger, men möts med tystnad).

4, Jag har som mål att vara nykter i 60 dagar för att sedan övergå till ett måttligt drickande. Många här skulle säga att jag lurar mig själv och pekar på de många exempel som har haft samma inställning för att bara 6 månader senare gå ner sig totalt och inse att totalnykterhet livet ut är den enda vägen framåt. Det kanske är rätt. Men vad händer med de som lyckas? Tror ni verkligen de stannar kvar på forumet för att skryta om sin måttlighet? Nej, jag tror de såg ett miserabelt liv i vitögat, vände skutan, och slutar besöka forumet. Men jag vet ju förstås inte.

Oavsett, åter en dag som börjar utan bakfylla, fint väder, och en hel del att göra. Kanske ska jag ta ut motorcykeln för en sväng!

Ha det så fint!

Ja innerst inne så vet jag ju att jag borde lämna honom, och att jag egentligen borde ha anmält och lämnat honom redan den kvällen. Men då är det ju det där tänket att man varit tillsammans så länge och har köpt ett hus tillsammans som man älskar, och egentligen haft det väldigt bra när det varit bra vill säga. Fast samtidigt så förstår jag ju att det grundar sig i ideologin att han ska bättre sig för min skull, om än allt han gjort tyder på motsatsen. Det känns som att hela ens värld ska rasa samman om man säljer huset och tar farväl för alltid. Inte för att det är bättre att sitta och oroa sig och släta över alla pinsamheter han gör på fyllan. Tungt att alkohol kan förstöra nånting som egentligen är så bra.

Hej

Många här inne har varit i djupaste mörker det nere på botten. Jag tror inte att någon låter bli att svara för att du skulle vara värdelös. Det handlar nog mest om vanlig mänsklig osäkerhet. Vad skriver man som hjälper, och inte stjälper... Det låter otäckt där hos dig, på bottnen. Inte ett ställe där man önskar någon människa att vara. Med alkoholen i ditt liv blir det omöjligt att hålla dig därifrån. Fatta ett beslut. Och ta till vad som än krävs. Börja med att anmäla dig till programmet här på forumet, om du inte redan gjort det. Kram på vägen!

Att inte få sova används ju som tortyrmetod..Det gör oss galna till slut om vi inte sover..Skönt att sömnen blir bättre Fina Lisa..Ibland stressar man upp sig själv..Jag brukar tänka att en dag med dåligt med sömn klarar jag..Att ligga i sängen trots att man ligger vaken är också vila..Då brukar jag somna efter en stund..Inga katastroftankar..Alkoholen förstör och stör sömncentrum i hjärnan..Därför usel sömnkvalitet..Kram..

Och jag hoppas att det verkligen är sant. Det måste vara så.

Kan jag så kan du. Det är det bästa jag gjort, att gå dit. Mina fördomar kom genast på skam. Istället kändes det varmt, välkomnande och trevligt. Prova ett "öppet" möte. Du behöver inte ens prata om du inte vill utan kan bara lyssna.
Kram

Eftersom jag inte bor ihop med mannen så fick jag en lugn och skön kväll i går med släkten. Vi åt gott och senare på kvällen hade vi lekar. Det är så här jag har drömt om att ha det. Så roligt.
Så skönt att inte behöva ha en full man som är arg och sur i närheten.
Naturligtvis hade jag velat ha honom kvar, men när han inte avstår alkoholen så måste jag ju inse att det inte blir vi.
Den senaste veckan när vi träffas för en del praktiska saker så har han varit vänlig och snäll. Precis som jag velat att han skulle vara tidigare.
Kanske är han lättad att han själv får bestämma över sitt drickande. Utan att ha samvetskval.

Hej

Det var bra att du känner dig lite bättre till mods och att du skärskådade dig själv!

Det verkar som att varje större livsförändring, gör att man blir känslig och skör. Det kanske måste vara så, tänker jag. Så det kanske inte är så konstigt att du känner dig lite instabil, just nu. Då förstår jag också att några glas vin på en sommarkrog är en inbjudande idé. Du har verkligen lyckats bra med att skära ned på ditt drickande. Inte ett glas vin sedan mors dag!! Det är ju helt enastående. Bra jobbat!!

Jag önskar dig en fin dag där du känner respekt och snällhet inför dig själv.

Det har varit en bra, men sorglig helg. Bra på så sätt att jag varit måttlig och vaknat tidigt utan bakfylla. Men sorglig så till vida att jag varit väldigt ledsen. Jag tänker tillbaka på mitt äktenskap och inser att det inte gick, eftersom jag har ett stort behov av snällhet i nära relationer. För mig är snällhet inte att vara till lags eller undvika diskussioner, utan respekt och hänsyn. Att ta hand om sig själv och ta ansvar i livet är också att vara snäll. Att lära sina barn att ta hand om sig och att ta ansvar för sitt liv och sin ekonomi är också att vara en väldigt snäll förälder. Höra av sig och fråga hur de mår, är att vara en snäll förälder. Inte att gödsla barnen med pengar och grejer, samtidigt som de inte har så mycket krav på sig.

Så när jag är snäll mot mig själv, så gödslar jag mig själv inte med att köpa grejer eller äta mycket och dyr mat. När jag är snäll mot mig själv så tar jag ansvar i mitt liv och tar hand om de som är beroende av mig. Mina barn är stora, men jag har mina djur att ta hand om.

När jag är snäll mot mig själv, så håller jag mitt hem städat och fint. Sköter min motion och min kost. Bejakar min sorg och tillåter mig att gråta och snora.

Men fy satan, vad skönt det skulle kännas att slippa vara ensam i den här snällheten och ansvarstagandet. Jag försöker vänja mig vid tanken på ett ensamt liv och tänker att det kommer att kännas bättre så småningom. Att jag kommer att finna glädje och sinnesro. Så småningom.

Jag önskar mig själv och ni som läser detta en fin dag där nykterhet är ett mycket bra sätt, att ta hand om sig själv och vara snäll mot sig själv. Jag har hittills skurit ned min alkoholkonsumtion rejält.

Vill bara skicka en hälsning. ? Märker hur du kämpar. Du är ärlig mot dig själv och att viljan finns, det går inte att tvivla på.

Hoppas att du snart finner vägen du så gärna vill vandra och att du får gå den med lite lättare steg.

Kram