Senaste kommentarerna i forumet

100 dagar ett mål eller bara 100 dagar av mitt liv.
Stolt jo det är jag, men känner mig ganska ensam och rädd.
Går det verkligen att leva så här och vara lycklig, eller kommer det alltid att saknas något.
Är fortfarande fast övertygad om att hålla mig ifrån alkohol, men funderar mycket över hur mitt liv kommer bli.
Ensam och nykter, hon som tackar nej för hon inte tycker att folk är jobbiga.
Men hur det än blir så är dessa 100 dagar mitt val och just nu styr jag livet och draken.
Önskar er en fin dag med styrka och mod// kram Strulan

Det enda vi har makt över är vad vi väljer för vårt eget liv!
Heja er kvinnor / mt

och förlåt Berra... men jag vet av egen erfarenhet att inledningen ’Vi behöver prata’ inte bådar gott.... Annars förstår jag att ett så intensivt liv som ni lever, i mina ögon, helt naturligt leder till en och annan urladdning. Vi ’firade’ också en radiotyst (tack för ordet, det är belysande) dag nyligen. Då tänker jag - och kan säga till mullegubben också - tack gode Gud att vi är nyktra. Det är såna svåra, eller bara trötta, utmattade dagar som kunde föra oss till helevetets brant förr. Sommarkram och ha det.... / mt

Tack, Berra för ytterligare en lägesrapport från det nyktra livet!

Jag har själv tagit tag i ett problematiskt drickande och har som många nybörjare, varit en tyst och funderande läsare innan jag själv tog tag i min situation. Jag har läst hela din tråd i omgångar och märker hur viktigt det är att ni som varit med länge fortsätter att skriva. Det ger någon sorts trygghet att veta att förändring är möjligt och att det finns många som klarat av att sluta supa sönder sitt liv och sin framtid.

Med åldern upptäcker man en del grejer; Såsom att man lyssnar på låtar som är 30-40 år gamla, att man gör en massa grejer på vana och rutin utan att behöva anstränga sig och att livet rullar på utan att det egentligen verkar hända sådär förskräckligt omvälvande upplevelser. Det är som att man gjort allting förr, kan det verka som. Vad som inte ändras är känslolivet. Här tänker jag på din frus ilska och frustration. Hoppas ni lyckas klara ut diskussionen!

Jag önskar dig en fin vecka!

/ mt

Bra att du verkligen tagit tag i ett drickande som du inte trivs med!

Jag är idag på dag 8 och min nykterhetsapp visar nykter tid med drygt 7 dagar. Heja, heja! Vilken vecka det har varit. Jag har sparat ca 700:- i uteblivna vin kostnader. Vågen visar tyvärr bara minus 0,5 kg men det är iaf något. Men mentalt - vilken annorlunda känsla jag fått på bara en vecka. Helt fantastiskt!

Idag börjar en ny vecka som jag ser fram mot. Jag är fri från ångest och känner mig gladare och nöjdare med mig själv än jag gjort på evigheter. Inget "sug" alls hittills. Jag passerar det "magiska klockslaget" 15.30 utan problem. Jag vet att den här känslan av eufori är övergående men jag tänker njuta av den så länge den varar.

Halloj var är du? Saknar dina inlägg här på forumet.
/Mrx

...för att detta är en armpuff, en simdyna, en livlina vid förändring. Året ut känns inte lika aktuellt i tanken längre. Ett experiment att se vad året gjort med mig lockar istället, att pröva... Bedrar jag mig själv?

Snusar ju igen och kämpar med att äta normalt (vad nu det är i vårt I-lands konstanta överflöd). Inte så disciplinerad after all...men har en morgonpromenad i benen och ska till jobbet nu, fokusera på andra och inte grubbla mer just precis NU!

...men i bakhuvudet snurrar en massa krångliga tankar...

...har snart gått och nykterheten har bestått. Midsommarhelgen närmar sig och jag tror det är därför jag hänger här igen. Rädd för vad som komma skall. Var står jag nu i tanke och handling?

Skönt att du är här ♥️ Någon jag känner igen. Du är bra du ✨ bara så’ru vet det ✨

Tack för glada tillrop, right back at yah ??
Vad roligt att du tycker om hur jag skriver, det värmer!
Underbart att få vakna till dina rader, speciellt idag när jag sovit riktigt dåligt med konstiga drömmar som jag inte hann reda ut innan klockan ringde i vanlig ordning runt klockan 5 imorse! Tack ??

Idag är jag tacksam över:
* Ditt inlägg
* Att jag vaknar nykter
* Att jag haft drömmar jag minns kristallklart från natten.

Dee.

Jag har ringt till psykakuten och pratat om honom. Han missköter sina mediciner. Känner mig som världens förädrare just nu.

Samma sak ikväll igen. Jag är jättetrött och går och lägger mig kl 22. Sen börjar ett evigt vändande och vridande i sängen varvat med toa-besök (allt det där te-drickandet)... Gud, ge mig sinnesro att få sova.

Frångår inte mina rutiner, Söndag natt är det min tid för att slå igen veckans arbetsbok och göra bokslut.
Så vad blev bra och vad blev dåligt?

Förresten tack Mulletant, Strulan och Adde för inlägg, jag blev så glad för lite uppmuntrande ord.
Och att du Adde läste så långt tillbaka, det hade jag ingen aning om, bojen.
Javisst har tonen ändrats något i min tråd, min mörka tid verkar för tillfället vara förbi, jag försöker hålla kursen framåt och koncentrera mig på det som jag ser som något positivt, det som tar energi ifrån mig försöker jag se förbi.

Men visst finns det rost i maskineriet, om man nu ska ta det dåliga först.
Frugan fick fullständig tilt i skallen på nationaldagen, började gapa och skrika och gråta, hon brast helt enkelt.
Det började med att det var hemskt kvavt och klibbigt på morgonen, hon fick inte till frisyren med fönen, hon slet hårt.
Sedan började hon oroa sig inför vårat stundande utlandsbesök, var vi skulle sova, äta och göra.
Hon väckte mig med orden...” vi behöver prata”, och bara det väcker en del oro hos mig.
Jag var trött och svarade väl inte tillräckligt intresserad med orden, att det löser sig tids nog...och det var inte väl valda ord.
Hon börjande föna håret igen under svordomar, svettdropparna flödade utefter hennes panna och hals, man började se lite panik i hennes blick.
Jag behövde komma åt tandborsten och hon förflyttade sig till det andra badrummet, sedan behövde jag duscha, och då var hon i vägen igen, då small det!
Under hysterisk gråt började hon dra upp allt möjligt, oerhört jobbigt på jobbet, jag hjälper inte till tillräckligt hemma, hon får göra allt osv.
Bägaren har runnit över, nej mer att skittunnan har vält och det bara väller ut sörja.
Jag får ta emot allt och är väl mer än överraskad, vet inte vad jag ska försvara mig med utan försöker bara le tillbaka.
-Står du där och bara hånskrattar mig rakt upp i ansiktet?

Förstod att detta skulle bli en lång dag, ja vecka till och med, gick in i duschen och bara suckade, kan man någonsin förstå sig på det motsatta könet, någonsin?
Vi gjorde det vi hade planerat, färdades med bilen ut till stugan, under fullständig tystnad, bara bilradion försökte döda tystnaden.
Efter ett par timmar så bröt hon tystnaden och förvånad sade för första gången, ska vi prata om det, eller bara tiga ihjäl det?
Jag svarade att har ställningarna förändrats, annars så känns det dumt att dra igång det igen.
Hon svarade med att fråga vad jag ansåg, jag talade om hur jag uppfattade situationen, och det var inte rätt ord, heller, igen...
Hon drog upp allt igen och hur fel allt jag gjorde, okey, situationen låst, det råder fullständig radiotystnad resten av dagen oss emellan.
Nästkommande mening var, nu ska vi åka hem, då var klockan halvnio på kvällen.

Våra långväga gäster räddade helgen, på fredagen kom de efter att jag ruschat hem ifrån jobbet och snabbstädat.
Mötte våra gäster i bara shorts och helt genomsvett med svabben i handen, de ville inte ha någon kram, men jag hann städa klart.

Och då kommer vi till den goda delen av veckan, att umgås med gamla vänner.
Anledningen till att de kom var en femioårsfest, och att vi fick rå om de dem hela helgen, och det gjorde vi, ordentligt.
Härligt att få återuppleva gamla minnen, men man upplever lätt att mycket går i repris, allt kul hände för länge sedan.
Numera lever man bara på minnena, man skapar sällan nya saker att prata om framledes, tyvärr.
Man pratar om saker som hände när barnen var små, nu är de vuxna och vi gamlingar får umgås själva utan dem.
Livets peak ligger nog dessvärre bakom oss, vi är inte viktiga längre då barnen råder sig själva.
Ja det kan låta lite trist, och jag vägrar låta andra prata om sina sjukdomar, då är det russinvarning!
Okey vi gubbar går ut och berömmer varandras bilar som det anstår män i våran ålder, när man har brist på spörsmål.

Vi vinkar av dem vid brevlådan och skyndar oss att städa bort helgens disk och sängkläder, för bara tre timmar senare ska vi på kalas, igen.
Hem på sena söndagskvällen, slänger oss i soffan och bara undrar vart i sjuttsingen helgen tog vägen.
För ett par veckor sedan hade vi amerikanare, nu baggar och på messenger får vi meddelande om att holländarna har passerat den svenska gränsen och kommer under veckan och tillbringar nästa helg med oss.
Sommartiden är tiden för att umgås med många vänner långt ifrån, men ibland funderar jag inte om vi planerar dem lite väl tajt.

Inte undra på att frugan får tilt i skallen, ska försöka närma mig henne under veckan.

Okey, det där med alkoholen då?
Visst varit på två kalas i helgen, femtioårsfesten innehöll ca 1/3 alkoholfritt, vilket vi var många som åtnjöt, ingen synbar fylla.
Idag söndag så innehöll zinkhinken fylld med is ca 90 % alkoholfritt, ingen vill väl fyllna till på en söndagseftermiddag, eller ?
Vi lever i en föränderlig tid, och jag känner att det är bättre att försöka följa med den, än att att motarbeta den.

Till kvällens inlägg har jag lyssnat på Spotify i lurar som jag brukar, om ni är intresserad av att veta vilken låt som fick mina musikådror att svalla lite extra så kommer den här.

Yazoo, Walk away from love.

...sök upp den så får ni ytterligare en dimension när ni läser inlägget, ja jag vet...är sjukligt förtjust i rena klara toner, helst syntar...

Berra

Du är faktiskt helt grym! Ett halvår nykter, och en oerhört skicklig skribent! Jag tycker dina historier är väldigt givande och stärkande. Det är fint att se en person växa så som du har gjort.

Undrar en som vandrar lite parallellt...

Min särbo ringde i lördags och beskyllde mig för att inte vara snäll mot honom och en massa saker, han hade tidigare på dagen kallat mig för djävla tattare. Och han hade ringt mig hela natten med 3-10 minuters mellan rum. Jag pratade lugnt med honom, plötsligt så slängde han på luren. Jag vet att han har supit hela natten eftersom det har lyst hos honom hela natten. Jag frågade honom vänligt om han hade ätit någonting. Och han får ett utbrott och skriker du tror att du bestämmer över mig och slänger på luren. Mitt gamla jag skulle ha ringt upp honom, men nu sket jag i det eftersom han slängde på luren
Ringde honom igår kväll och inget svar. Bara och vänta ut honom.
Nu funderar jag på hur länge en fylle period är. Jag minns faktiskt inte. Han går in på 3 veckan nu

Det lät inte roligt alls det du skrev i maj...

Jag har hjälp av programmet som finns här på alkoholhjälpen och japp, 23 dagar utan alkohol och inte med några större problem heller. Då har ändå hans om jag flyttade ifrån och försökte vara särbo med, gjort slut. Smärtsamt ett tag men bra nu.
Tack för era kommentarer ? Det värmer.

Han kan inte sluta för din skull. Han kan bara sluta för sin skull. Om han försöker att göra det utan att verkligen ha förstått att han behöver det, så kommer han antagligen inte att klara av att hålla sig. Det kan även resultera i att du får skulden för att han inte ”får” supa som han innerst inne vill. Du blir problemet. Inte hans supande.

Om jag förstod rätt, att ni är dryga tjugo, så är det ganska tidigt för den typen av intag. Det blir tyvärr aldrig bättre av sig självt. Snarare tvärt om. Sen blir det troligen nån vardag, som blir fler vardagar etc.

Att sluta dricka starksprit är en klassiker som ofta slutar med att man återgår efter ett tag. Antagligen blir han inte aggressiv av starkspriten, utan mängden.
Du kan ge honom din syn på saken och antigen integrerar han det i sin egen version av hur det är och kommer fram till att han borde sluta, eller så gör han inte det. Då kanske det är smartast att lämna. Speciellt om du är så ung.
Lycka till!

Vad det värmer att höra om kalaset, och att ni fick känna er normala om så för en liten stund?
Sen kommer sorgen lite granna att klumpen kommer i magen för dig/er på vägen hem. För jag har med orsakat den känslan för min omgivning, ett bittert piller att svälja.
Sån glädje jag känner för det du gjorde när du kom hem, så fruktansvärt jäkla stark av dig.
Du ser du kan stå upp för dig själv och barnen, och inse att ni är värda att få må bra.
Tänk på dom gånger när ni mått bra utan att vara oroliga för sprit och fylla samt jäkelskap, önskar du inte att du hade det igen. Det steg du tog i dag är ett av några till på vägen mot harmoni, lungn och själslig ro.
Det finns inget som säger att om han blir frisk, att han inte kan få en harmonisk kontakt med barnen på ett sunt och naturligt sätt.
Ja att dra fram empatikortet och tyck synd om mig, brukar funka en stund... Vad ska jag göra och hur ska det gå för mig. Har du inget hjärta, hur kan du osv... Funkar inte det då testar man med- Jag vet att jag gjort fel förlåt mig älskling... I morgon börjar jag mitt nya liv, då ska du få se att jag aldrig mera komner dricka och vi börjar ett nytt liv igen. Funkar inte det, då blir vi förbannade och börjar anklaga vår äkta hälft och hela världen att att dom förstört hans/hennes liv.
Alla gånger som jag till och med satt själv och lovade min egen person på fyllan, att i morgon börjar jag ett nytt och nyktert liv, är oräknerliga.
Skulle jag fått en slant för varje gång jag lovade mig själv detta, så skulle jag va en rik jäkel i dag.
Nu börjar det brännas och han kommer försöka nagla sig fast för det är dem flesta brukare specialister på. För det är som sagt tryggt att ha en omhuldad miljö omkring sig i sitt missbruk.
Jag hoppas att när han når botten att han reser sig upp och skaffar hjälp. Att han sedan får tillbaka sin värdighet. Att han får tillbaka ett rikt liv även om det inte kanske blir med dig.
I grund och botten så finns det säkert en fin person som döljer sig bakom detta missbruk.
Allt sådant här är fruktansvärt jobbigt men du ska inte känna skuld, för du och barnen har gett mer än vad man kan kräva av någon person.
Det låter konstigt kanske men nu hjälper du honom på bästa sätt, även om han inte kommer inse det ljust nu..
Så modigt och starkt att du/ni kommit en liten bit på vägen mot ett välmående och harmoniskt liv, även om det tar lite tid och känslorna är många och motstridiga❤
Mv.Peter

Livet2010, allt ok?

Menade med det första jag skrev att det är sorgligt att vi är så många som har så mycket erfarenhet av alkoholberoende.
Så många som kämpar?

Ja, jag är så tacksam för att ha vågat börja skriva här. Här finns, tyvärr, massvis med kunskap och stöd så det känns skönt.
Jag vet att jag väntat alldeles för länge men det är ju så himla svårt. Ångesten och känslan att man överger är hemsk. Fadt jag förstår att jag behöver ett bättre liv och inte ett som bara passerar medan man blir äldre.
Så idag att jag inte orkar längre utan vill ha skilsmässa. Vet inte om han fattade det ordentligt, är ju givetvis inte nykter.
Istället var det synd om honom och ja, jag vet att jag är misslyckad och imorgon ska jag ta tag i det.Tyvärr så blir han nog av med jobbet imorgon, det andra på ett år. Fasen va jobbigt allt är, att behöva trösta och peppa när inget hjälper. Jag ger upp.
Han t.o.m så att ja då får jag väl gå här o skrota. Då frågar jag: vad ska du leva på då? Svaret blev: På dig!!!!!!!!
Enkelt att ta väldigt tidig pension. Åhhhhhh

Skickar dig massvis med kramar?