Senaste kommentarerna i forumet

Nu ska jag bikta mig. Skriva ut min patetiska hemlighet svart på vitt... När jag var i åldrarna 14-21 led jag av ätstörningar. Anorexi i perioder. Bulimi i andra perioder. Eller led och led... kommer bara inte på något bättre ord. Jag led inte ett dugg. Jag ville hålla på så. Det var inte ens någon väl bevarad hemlighet. Jag sket fullkomligt i om folk runtomkring visste. Jag njöt av förskräckelsen omgivningen visade när jag bara vägrade vilja bli fri från min ”sjukdom”. För mig var det ingen sjukdom. Det var ett medvetet val. Provokationen var en bonus. Sedan blev jag gravid med mitt första barn och slutade vara ätstörd. Bara sådär gick det väl inte. Det var kämpigt, men jag blev frisk. Och har hållt mig frisk. Snabbspola fram 20 år... Under det senaste året har jag dock börjat leka med elden igen. När jag dricker mig in i fuck-it-mode och omdömet är klent... Eller det kanske inte är helt sant, det heller. Jag vet ju mycket väl vilken kurs jag slår in på under de kvällarna. Det är inte kul att erkänna, men det är helt klart planerat. Jag dricker drygt ett glas vin, innan jag unnar mig att äta något ”förbjudet”, oftast pizza. Sedan dricker jag tillräckligt mycket vin till för att må litet lagom illa. Det går så lätt då att stoppa fingrarna i halsen och göra mig av med alltihop. Och det känns så sjukt trotsigt tillfredsställande. Det handlar inte om viktångest. Sånt bryr jag mig inte om. Jag är liten och slank. Har samma jeansstorlek som bär jag var 15. Jag kan absolut kosta på mig att äta pizza när jag har lust. Kräkningarna gör att jag känner mig renad och lugn. Helt jävla sinnesbefriat! Det är iaf den stora hemligheten bakom varför jag väljer att sluta dricka igen, för att det triggar igång andra demoner. Nu har jag botaniserat med fyllebulimi tillräckligt för att de ätstörda tankarna ska tränga sig på även i nyktert tillstånd. Men utan alkohol agerar jag inte på tankarna. Utan alkohol är jag 40+ och besitter ett någorlunda intakt konsekvenstänk. En utsvulten hjärna i en utsvulten kropp klarar definitivt inte av mitt liv och ansvarsbörda. Allt skulle gå åt helvete snabbt. Och fy fasen för att behöva söka vård för tonårsgriller i min ansenliga ålder...Otänkbart pinsamt. Den vägen tänker jag inte vandra.

.. av att sluta. Försökt så många gånger. Dag 1-2 får jag en hemsk rastlöshet, oro och pirrande i kroppen. Kan inte koncentrera mig på allt som måste göras varje dag. Funkar bättre med ca 1l vin/kväll. Hur i helskotta tar man sig igenom de första dagarna? Känner mig så värdelös som människa.. Ingen bryr sig om mig. När börjar man fungera normalt igen? Måste sluta nu....

Vad bra att du vände livet och att det har blivit mycket bättre!! Det är fint att läsa att en ung människa tar tag i sitt liv och vänder skutan istället för att segla i sank!

Allt gott till dig och lycka till på musikskolan

Det gjorde min dag att få läsa om din vändning :) Tack

Ja, kroppen tål ju allt mindre med åren, kan man konstatera. Träningsvärk och smärta så fort man utsätter kroppen för lite mer än det vardagliga. Hoppas du blev nöjd med jobbet och att trädgården blev fin!! Och bra att du gick till naprapaten direkt.

Tråkigt att höra att dina nära släktingar drabbats av negativa händelser. Livet bjuder tyvärr inte alltid på det man skulle vilja, men du håller dig nykter och kan hantera det utan vin. Det är starkt jobbat!!

Jag önskar att du kan finna tröst och tålamod med livets motgångar, men också att du fortfarande kan se allt som är fint och bra i livet.

Frågorna provocerar inte. Jag är glad att du bryr dig och ställer frågorna. Det är ju trots allt "Expertfrågor".

Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag tog fram en flaska till. Förmodligen för att inte "göra en bra kväll tråkig". Jag försökte lite med; Vill du ha kaffe, kanske? Men jag stod inte på mig. Får också för mig att folk är vana att jag bjuder ordentligt. Bjuder jag på mat så blir det inte hämtpizza. Bjuder jag på vin, så får gästen så mycket som den vill ha. Det är linneduk och tända ljus och blommor på bordet.

Det var inte nåt "NU KÖR VI" ! Den är jag redan uppmärksam på. Men det är nytt för mig att ha gränser vid en middagsbjudning. Fan så mycket enklare när man är själv. Då ställer man undan flaskan när det räcker. Det vet jag att jag klarar. Onykter på egen hand är ju bara trist.

Jag håller med dig om att det inte går att "dricka på känn". Då hade jag väl inte lagt ned en massa krut på måttlighet. Inte bemödat mig om att fundera över dina frågor. Tanken var ju att prova att dricka måttligt, och går inte det så får jag väl avstå helt. Många innan mig har ju insett att det är nykterhet, som är det enklaste valet. För mig har det ju varit relativt lätt att bara avstå. Svåra grejer det här.

När jag stoppar ned fingret i mitt huvud och petar runt lite, så känner jag ett obehag. Tänker att jag är en kompetent människa på många plan, men att jag också är rätt skör och osäker när det gäller sociala kontakter. Så med alkohol blir det lite lättare (?). Kraven minskar och jag blir lugnare. Får känna efter lite mer där, tror jag.

Ytterligare en nykter dag och det känns fint iallafall. Jag är tacksam för ditt stöd, Ironwill.

Jag har också slutat helt. Inte för att jag blir elak när jag dricker, utan för att jag föredrar att dricka ensam och blir mentalt och emotionellt frånvarande. Och jag dricker mer och mer. Varje helg och ledighet. För att ta udden av livet. Jag vill lära mig att leva med närvaron istället. Jag har ”hållt upp” flera gånger förut, och sedan kunnat dricka socialt med måtta under en period. Men jag tycks alltid hamna ensam i soffhörnet med mitt vin i slutänden. Nu får det vara slut.

Minnet verkar vara lite si och så för alla med alkoholproblem ;)
Iallafall efter en tid av uppehåll.
Då börjar en ny form av dimma tätna runt hjärnan, som gör att allt det negativa göms och glöms.
Det är då forumet kan vara en finfin hjälp att återfå minnen och bilder av det negativa, som sagt.
Tar tacksamt emot hjälp att bli påmind och livar att göra detsamma!
Ha en fin dag!

Det blir tungt i början med mycket känslor.
Underbar dotter, och så klok.
Ni kommer klara det❤
All lycka till er....

Tack för ditt beröm till mig, det värmer❤

Hej

Läs själv vad du skrivit här..
Agresiv, underminar ekonomin, din stress och oro. Sjukskrivnig för att dricka, 11 dagars fyllor.
Det kommer tyvärr bli värre om du stannar Azalale, behöver du mera skäl än detta?
Det är svårt jag vet, men som jag säger älska dig själv och gå nu.
Skapa en trygg framtid åt dig själv, för du kommer aldrig få det med honom mera sorligt nog.
Mv. Peter

Jag blir inte elak när jag dricker. Jag var sambo med en kille som höll på sådär som din när jag var ung. Han blev helt paranoid och gav fritt spelrum åt sina svartsjukefantasier när han drack. Det blev aldrig fysiskt. Ja förutom den gången jag blev så förbannad att jag hällde hans drink över honom, knuffade omkull honom och gick hem. Då var jag oplanerat gravid, och planen var att vi skulle bli en familj. Han valde att fortsätta dricka, trots att han var helt medveten om hur han blev. Jag valde att göra abort och lämna. Det sista jag hörde var att han höll på precis likadant mot sin nya tjej. Han skyllde visst sitt drickande på mig. Han var tvungen att döva sorgen efter att jag hade dödat hans barn. Håhåjaja. Och att han började vara lika elak mot sin egen mamma, berättade hans syster. Systern var rätt säker på att han även blev fysiskt våldsam mot sina nya sambo efter att de hade fått några barn. Han försökte kontakta mig via Facebook för ett par år sedan. Vad jag kunde se av hans bilder festar han på likadant fortfarande. 20 år senare är han lika destruktiv. Så skönt att veta att jag duckade den katastrofen. Du kan också ducka och låta katastrofen passera ditt liv.

Hej

Jaa det är nog så Spinoza. Helt plötsligt står hela ens fokus på en själv. Helt plötsligt har man hur mycket tid som helst. Tror att jag får sätta mig och planera min tid lite bättre. Då kanske det känns lättare. För med tiden vänjer man väl sig att vara ensam. Och att kunna välja vad man vill göra.
Och jag får ge det tid. Tid att läka.
Kram till dig Spinoza

Jag vaknar också helt oförtjänt bakis varje morgon! Fast man känner sig ändå fräschare. Det där att drickandet leder till ångest, oavsett hur mycket man druckit eller vad som hänt... det känner jag igen. Mitt drickande har aldrig lett till pinsamheter. Jag dricker aldrig runt människor jag inte är helt bekväm med, och dricker aldrig för mycket i sällskap. Problemet är att jag föredrar att dricka ensam. Och att jag gör det. Vinet, som brukade lindra stress, oro och nedstämdhet för en stund, för nu bara med sig frustration, skam och skuld. Det gäller bara att komma ihåg att det bara är besvikelse som väntar i flaskan... Mitt minne är tyvärr bra men kort. Vi får påminna varandra :)

Samma här, en jobbig kväll i går. Känner mig så ensam, när jag är med andra kommer ju inte dom tankarna. Slipper en full man som är sur och arg. Då vi bor isär, och gjort så över en månad nu. Sorgen gör sig ändå påmind. Men jag kanske måste stanna i det och låta det ”värka” färdigt.
Huset känns så stort, fast det är litet. Tomten så enorm, fast den är lagom.
Hoppas du får en bra dag också Exhale.

Som du säger, IronWill, så är det en svår tid... Det är just pga att semestern stundar jag väljer att bli helvit nu på en gång. Med den stressnivån jag haft under året, och min patetiska eskalerande stresshanteringsmodell (vin i soffhörnet) så lär semestern bli katastrof. Vinäger, vi må vilja surfa på gift, för att växla upp och orka ända in i kaklet. Nu gör vi tvärtom. Vi räknar ner, lägger oss och smygjäser de stunder som går, och inväntar total vila för kropp och själ. Det är gott att inte vara bakis på nationaldagen. Nu stundar en hel lång semester utan bakfylla :)

som man måste motivera varför man inte tar. Många verkar se ett liv utan alkohol som ett straff, men det speglar ju deras egen syn på alkohol. Att de själva skulle ha väldigt svårt att vara utan. Jag börjar för varje dag känna det mer naturligt att vara helt utan. Mer belöning än straff.
Hur som helst, japp ruset! Utan det skiter jag nog i smaken. Den har man lärt sig tycka om eftersom den ger ett löfte om ruset. Få älskade smaken första gångerna.
Vin och whisky kan lindas in i mystiska traditioner, expertis, vinkylar och kunskap. Men det är primärt alkoholen som lockar. Säkert smaken i någon form också, men som du säger, det finns mycket som smakar gott.
Du har kommit till en insikt iom ditt levervärde. Vad tänker du om framtiden? Sluta, dra ner? Lägga vinkylen på blocket?
Kämpa på

Solen, stundande semestern, altanen, hormonerna, ljuset, klädseln, stämningen i städerna, grillarna, allt är som en stor pil mot alkoholen. Men det går över det med när ovan blir en del av ”sommarlunken”.
Du nämnde att de flesta med ett beroende nog har svårt att återgå till normaldrickande. Kan det vara så att det blir så extra jobbigt ”att sitta på händerna” för att du låter alkoholen ha en plats alls? Om du inte gav den någon plats och, den inte ens fanns på kartan, tror du att det skulle vara lättare att slippa tänka på den så mycket?
Hur som så har du ju en hel hög nyktra dagar att bygga vidare på. Spola kröken igen och njut av vädret.

Dricker alldeles för mycket när jag dricker. Herregud får sån ångest att jag knappt klarar av att leva. Varför ska det vara så svårt med att dricka måttligt, blir bara värre med åren. Känner att jag behöver hjälp med att sluta dricka..

Det går framåt, antalet 0-dagar på loggen växer.
Tror jag var i en fas där en förändring var rätt för mig, försökt många gånger tidigare, men fallit tillbaka igen.
Denna gång tog jag mod till mig och skapade ett konto här och började arbeta med programmet. Just att aktivt jobba med de olika stegen, varje dag, och reflektera har gjort att jag drastiskt minskat mitt intag av A, än så länge (kanske jag ska tillägga ?)
Funderar just nu mycket på vad suget egentligen är, det här med att sugsurfa är väldigt spännande. Försöka förstå vad som utspelar sig i kroppen.
Nu ska jag sticka ut o springa en runda!
Ha en underbar dag o sluta inte kämpa!

startade morgonen med att läsa här. För gårdagen var tuff. Orosmonstret kom och slukade mig och jag fick fäktas hej vilt med alla medel tillgängliga. Ingen lugnande dock. De tar jag till vid ångest.

Nu vaknar jag till tacksamhet över kopp kaffe och ingen baksmälla. Ingen långhelg för mig. Ingen oro över någon annans långhelg. Ingen ångest över någon annans ovilja att göra något trevligt. För jag mår inte bra idag. ( Insikt igår i samtal: jag ler när det är som sämst, tar till humorn, fnissar. Trodde det var ett tecken på återhämtning. Och på sätt och vis ja. Men ändå inte. Det är ett tecken på att jag mår riktigt dåligt. För dåligt.) Men idag ska jag vara nykter med mina barn. Hämmad av mitt mående men inget annat. Jag har planerat en mindre aktivitet med en vän. Som kan styra båten när jag kliver av. När jag stänger ner. Rullgardin för. Sen har jag helgen ensam. Vila. Vila. Vila. Lite sol. Promenad. Förpliktigat mig till att försöka klara av en dag på mitt "önske"schema. Träna meditation.

Ta hand om er idag.

Obs. Ett litet ettrigt medberoendeskav surrar i bakgrunden. För jag vet vad helgen kommer medföra. Men. Det är bara mitt eget beroende som vill ha uppmärksamhet. Låt det skava på bäst det vill. Gör ingen nytta alls dem tankarna. Inget jag kan eller ska styra över. Tillåter mig en aningens gnutta ledsenhet. Inget mer. Let it go.

De flesta mornar under mina nyktra 15 dagar har jag vaknat till på morgonen och först trott att jag är bakis. Har haft lite huvudvärk (säkert pga någon form av avgiftning) nästan varenda morgon.
Känslan från att först tro att man är bakis, vilket har varit fallet under lång tid till att vakna till ordentligt och inse att man lade sig nykter är så skön. Jag har inte gjort bort mig, inte sagt nåt dumt, inte sårat någon.
Tidigare tog det tag att sortera tankarna och gå igenom gårdagskvällen och ibland undra vad som hände. Skamattack!
Nu är allt kristallklart och ingen ångest och ingen börda ligger på ens axlar när man sätter fötterna på golvet och kliver upp.
Har som sagt varit lite trött och haft huvudvärk när jag vaknar men den är inget mot vad jag skulle ha om jag drack. Oavsett om jag druckit lite eller mycket så får jag alltid ångest dagen därpå. Oavsett om jag suttit framför tvn och druckit ”lagom”eller varit på party och druckit mig packad. Eller tvärtom! Mitt drickande blev ändå alltid förenat med dåligt samvete och negativa känslor. Blev bara destruktivt...

Tack så mycket för dom orden, kom precis lägligt, tvekar och ångesten över att jag lämnar honom är enorm idag.
Vår dotter sa igår när jag skjutsade henne att hon tyckte det skulle bli skönt och slippa allt tjafs. Hon sa till mig att stannar du för att du tror pappa kommer ändra sig, för det kommer han aldrig göra.
Jag känner att det här kommer bli bra. Kloka och fina ord från vår 16 åriga dotter.
Måste orka ta mig hela vägen fram och inte falla tillbaka nu. Skit tufft och gör fruktansvärt ont.

Försöker tänka hur det kommer bli utan oro över alkohol och utan ha någon som jämnt är svartsjuk som ringer och kollar vad jag gör.

Tack än en gång för att du skriver, betyder mycket.