Senaste kommentarerna i forumet

.

Hej
Om du söker på namnet på personen (användarnamnet) o lägger till .Wordpress.nu eller com på slutet så kommer du rätt.
Intressant blogg.
???

Hade varit gott med ett glas vin, eller flera... men jag påminner mig själv om att det kommer att vara godare att avstå. Det kommer absolut att kännas bättre efteråt. Så häller väl upp en Loka eller nåt istället!!
Glad nationaldagsafton på er!

Just nu sitter jag och kämpar hårt mot alkoholsug och nikotin sug.
Jag vill sååååå gärna dricka vin och röka cigaretter. Känna den där avslappningen som vinet skänker. Ansvarslösheten och tillförsikten som vinet ger efter bara en enda klunk. Har spenderat en helg med en vindrickande rökare och bara längtat efter att få ge efter för suget. Egentligen var det bara ett dygn, om jag ska vara ärlig, men det kändes som 4 dagar. Spöket dröjde sig kvar och pockade på hela långhelgen. Jag ville göra personen sällskap. Jag ville också dricka vin och röka. Men jag gjorde det inte. För rädd för att göra bort mig om jag inte kunde behärska mig med Ett glas vin. Istället började jag planera för en dag då även jag skulle kunna få njuta som den här personen. En dag då det bara var jag ensam (inte inför barnen) och en bag in box och ett paket cigaretter. Kanske någon vän som klarar att se mig full kunde få vara med. Och så bara gå lös och ta en rejäl fylla. Bara för att få känna det där sköna en gång till. Bara en gång till.

Jag har fortfarande inte släppt den planen helt och hållet. Men jag vet att jag borde. Jag borde verkligen verkligen lägga ner alla såna tankar helt och hållet.
För om jag tillåter mig en dag så finns inga som helst hinder för att jag inte ska tillåta mig att planera in flera “fina festdagar”.
Jag var helt oförberedd på att suget skulle drabba mig så oerhört starkt och hårt den där helgen då vindrickaren var och hälsade på. Trodde inte alls jag skulle bli berörd. Jag har ju varit nykter länge nu. Tar nykterheten för givet. Prestationsglädjen är borta för länge sedan och ersatt med tankar som det var väl inget. Jag drack ju inte ens så himla mycket, om jag jämför mig med många här som varit och fortfarande är lååångt djupare nere I träsket än jag någonsin varit. Så vad hade jag att gnälla över. Det borde inte ens varit ett problem för mig att sluta. Jag drack inte tillräckligt mycket för att min nuvarande nykterhet ska vara en prestation.

Jag vill inte alls fira längre. Känner inte att jag är värd det över huvud taget. Undrar om det går att byta namn på tråden....

oj vad gnälligt det blev idag.

För att höja stämningen lite kan jag ju berätta att jag haft två riktigt härliga vardagar med underbara stunder med ungarna, trevliga luncher med vänner och en riktigt bra arbetsdag också :) Livet känns största delen av dagen riktigt bra ändå :)

Jag rekommenderar starkt att titta på videos av vad som kan hända med barn vars mammor dricker under graviditeten.
Sök på Youtube, googla.
Som mor vill du nog inte åstadkomma skador på ditt ofödda barn.
Försök att låta bli under graviditeten, hitta annat att göra istället, träffa andra gravids eller prata med någon som kan hjälpa dig när suget är som störst.

Jag har sån sjuk ångest. Har haft stor problematik hela mitt vuxna liv med alkohol och droger, främst alkohol och benso. För 6 månader sen blev jag gravid och slutade tvärt med allt. Förutom cigg, cigg har jag inte lyckats lägga av med. Varit sjukt stolt över min prestation men för någon månad sen bara vände allt. Jag blev deprimerad och jag började dricka igen. Började med två trefemmor och sen dess har suget växt sig starkare. Jag har försökt stå emot allt vad jag orkar men blir bara mer och mer frustrerad. Nu har jag druckit 11 gånger tolalt under hela graviditeten och då har jag försökt kontrollera intaget, men det har väl ändå slunkit ner en flaska vin i några av fallen. Varför skriver jag här nu? Ja för att det bara kryper i kroppen och hjärnan skriker om att köpa nån trefemma när jag går till affären. Jag känner skuld och ångest och det blir en cirkel och jag vill bara dricka bort allt. Vågar inte prata med mvc pga livrädd att de ska ta barnet av mig men jag behöver verkligen hjälp. Hur fan ska jag stå emot, när inte ens ett hjälplöst barn i mig är motivation nog?

Heja dig! Kämpa vidare i värmen☀️
Kram

Det känns verkligen som att hjärnan behöver en time out, och det är då man tar till alkohol. Men min hjärna verkar ha kommit på sätt att hålla igång trots promille numer. Då kan man lika gärna skippa alkoholen. Det gäller bara att komma ihåg det också :P Ha en fin kväll och nationaldag!

Man kan vara trött på att vara nykter, men man blir ju ännu mer trött av att dricka. Så jag hoppas att du finner lugn i nykterheten och slipper besvikelser idag och imorgon!! Det kommer att kännas bättre snart.

Azalea jag klängde mig fast i mitt förhållande, och gav min sambo samvetskval, och hon stannade kvar ett tag men till vilket pris. Hon fick betala ett högt pris, även om jag aldrig misshandlat någon.
Så misshandlade jag henne psykiskt.
Azalea du måste förstå att vi är sjuka i vårat drickande, visar ingen som helst hänsyn till någon. Vi går över lik, och är gränsen till narsesistiska.
Jag vet att det är svårt och tungt. Börja med att sammla ihop en stabil grund av vänner och anhöriga. Ha med dig någon trygg person eller personer, tala om att du tänker lämna honom för din skull och barnens. Det finns ingen lag som säger att du måste vara själv när du gör detta.
Vårdnaden om barnen kommer han definitivt inte få om det oroar dig.
Sen ska du veta att det är lagens mening olagligt att trakssera någon även om du lämmnar honom.
Det blir tungt i början, men du måste kämpa för din och barnens skull Azalea.
Du och dina barn är inte förtjänta av att leva med en aktiv alkolist.
Det ända vi gör är att tänka på oss själva, så ser sjukdomnen ut.
Jag var ett riktigt svin ärligt talat, och förtjänade inte en familj när jag var aktiv. Jag ljög, och manipulerade samt skuldbelade hela min omgivning när jag drack.
Jag har fått arbeta för att få tillbaka kärlek och respekt, även om jag nu förlorade min sambo som jag älskar innerst inne, men jag förstår henne i dag, och skämms för det jag gjort.
Var stark och gå även om det gör ont ett tag, för när du väl gått och börjar må bra så förstår att du gjorde rätt val.
Tänk tanken och vill du ha råd så finns jag här och svarar dig.
Hjälp dig själv och barnen att bli lyckliga och fria.
Mv. Peter

Ledigt imorrn då... Det är ju smutt. Men hej och hå vad trött jag är på att vara nykter. Redan. Precis just nu skulle jag vilja hälla i mig rödtjut och låta de senaste dagarna rinna av mig. Fast jag vet ju att det där lugnet i vinet är en illusion. I vinglaset finns endast besvikelse nu för tiden, inget lugn, ingen tillfredsställelse. Om man dessutom har fattat beslutet att hålla sig nykter så är det inte bara en besvikelse längre, utan även ett misslyckande. Sådana behöver jag definitivt inte komplicera min något hysteriska tillvaro med. Det är mycket nu... Men snart semester. Och sedan nytt jobb... Då blir det mycket igen, antar jag. Men annat mycket. Hoppfullare mycket.

Jag ville bara komma och vinka hej, till dig Aine!

Jag är så trött på att ha ett alkoholproblem.

Igår, en middag med en vän. God mat, intressanta samtal och sen frågar vännen när vi delat på en flaska vin, om det finns mer att dricka. Det fanns det och det gick åt. Jag hade kunnat stoppa där, för det var egentligen bra för mig. Kvällen var trevlig, men jag känner mig inte nöjd idag.

Idag är jag bakis. Har inga plikter eller måsten att klara av, men det känns som en förlorad dag. Så onödigt. Jag blir så trött på mig själv.
Hade kunnat ligga lågt och inte skriva det här, men jag måste göra det för att det ingår i konceptet. Vara ärlig och stå för det man gör, inför sig själv. Inte släta över, förminska och bortförklara.

Fortsättningen på dagen blir nog bättre. Jag har lite trevliga saker att pyssla med och det kommer snart att kännas bättre igen. Det är bara att fortsätta framåt.

Ja, med det menar jag att livet får tillåtelse att fortsätta flöda igen. Jag har haft ett riskbruk/missbruk av a i nästan 20 år. Jag gillade ruset och avslappningen som a gav samt smaken av vinet.
Ingen i min närhet har någonsin funderat på om jag har haft problem med spriten. Och inte har jag haft turen att ha haft baksmällor med ont i huvudet och så, bara varit seg trött och sur.
I många fall drack jag för att få tiden att gå, för att få sova och stressa ner i från jobbet. Min arbetsplats är inte den roligaste med mycket stress och några vuxna som inte släppt högstadiet ännu utan mobbar en utvald i taget.
Har funderat länge över mitt alkoholintag, men har liksom inte kunbat låta bli flaskan mer än 14 dagar tidigare. Nu är jag på dag 36 och det känns så bra.
I och med min gastric bypass i november förra året så har jag förmånen att sjukvården tar blodprover för att se hur det står till. Mitt visade bra värden i allt itom just en förhöjning i det som visar leverns raktion på a. Då skruvade jag på korken och konstaterade att nu var det bra. Jag har inte lovat att aldrig dricka, det har jag gjort förr och inte lyckats. Jag har ett uppehåll nu, och det ska bli långt.

De texter och berättelser ni har delat med er av har varit till stor hjälp, särskillt när suget dag 20 fick mig att räkna sekund för sekund, sedan timme till timme, innan dag för dag gilldes i gen.
Pch första veckan var en ögonöppnare jag hade små men tydliga abstinensbesvär. Det var läskigt faktiskt.

Då insåg jag att jag är beroende på allvar.

Nu går det bättre samtidigt som jag utsätter mig för en omgivning som inte begriper problemet.

Jag som har en vikyl modell större och fina viner och annan finare sprit kan ju inte ha problem, eller?

Jah har berättat för alla i min omgivning om mitt blodvärde och jag skyller fegt nog på min gbp när jag förklarar varför jag numera är nykter på aw, fester och middagar. Bara till min kusin har jag sagt precis som det är, och nu till er med.

Det jobbiga är reaktionen; men så tråkigt! Kan du inte dricka alls, inte ens ett glas?

För det första, varför är det tråkigt? Det finns andra goda saker att dricka, testa granaräppeljuice.
Och nr två, jag gillar ruset och smaken, det stannar inte vid ett glas.

Ja, det är en svår tid med bjudningar, grillkvällar, uteserveringar o.s.v.
Och då känns det tråkigt att ha ett alkoholproblem. Är man singel så kanske det kan finnas bättre begagnade gubbar som av nån anledning inte svingar glas och bägare i tid och otid?
Jag som också är en tant med oregelbundna arbetstider, önskar dig en fin dag tillbaks!!

Hittar du dit så säg gärna till, jag lyckades inte hitta tillbaka.

Mvh

Tack Peter1970?
Du är inte alls brutal utan det är precis vad jag behöver. Mina barn och familj och även mannens familj har sagt detsamma: bara lämna!
Fast jag har nog varit både rädd och orolig för hela processen som jag förstår inte kommer att bli lätt.
Min logiska och smarta hjärna vet ju att det finns inget annat än att skiljas men sen kommer räddharen fram i mig och jag vågar inte. Är rädd för bråk och diskussioner som jag inte är så stark i. Får nog erkänna att jag har låtit mig bli rätt hunsad .
Önskar att jag vore mycket tuffare för jag behöver verkligen ett nytt liv

Grattis till dina 5 dagar! Bra jobbat! ?
Jag är också på min femte dag idag! Börjar kännas bra efter all ångest ?
Hoppas du också känner dig starkt och fortsätter den vägen!
Jag läser också alla inlägg för att hitta ork och inspiration men svarar inte på alla ?bra jobbat!!! ???

Hej

till dina nyktra dagar!
Bra jobbat! Firade 2 veckor igår!
Känner mig som en ny människa.
Suget kommer inte lika ofta och inte lika starkt längre.
Kämpa på!

Tack för dom orden Peter1970. Har ställt ultimatum för min man, och han väljer alkoholen. Vi har bott isär nu över en månad och håller på att avsluta vårt liv tillsammans. Jag vet att jag inte kan gå tillbaka till honom. Jag utplånar mig själv då. Men sorgen finns ju där. Tankar på bra perioder vi haft. Men med det du skriver, så blir jag ännu säkrare. Var presis det jag behövde höra. Tycker det är bra att du skriver här. Skönt att få höra från andra sidan.

Tack för dom orden Peter1970. Har ställt ultimatum för min man, och han väljer alkoholen. Vi har bott isär nu över en månad och håller på att avsluta vårt liv tillsammans. Jag vet att jag inte kan gå tillbaka till honom. Jag utplånar mig själv då. Men sorgen finns ju där. Tankar på bra perioder vi haft. Men med det du skriver, så blir jag ännu säkrare. Var presis det jag behövde höra. Tycker det är bra att du skriver här. Skönt att få höra från andra sidan.

Tänker också som ni att forumet kan användas som nån form av dagbok, där jag kan gå in och bli påmind om varför man första gången sökte sig hit. Att när man behöver påminna sig, eller söka tröst, inse att man inte är ensam osv då är forumet fint.
Får lite ont i magen när man läser alla inlägg som läggs ut som ett rop på hjälp. Någon tar mod till sig och skriver och ingen svarar. Har varit här på forumet i många år, under flera alias och var i början ledsen om responsen uteblev och blev ledsen över andra som heller inte får svar. Nu skriver jag bara för min skull och om nån kommenterar är det bara en extra bonus. Kommenterar ibland andra men känner ingen plikt längre.

Grattis till dina dagar, starkt jobbat akutfasen avtar??
Svaren kommer, men jag ser det som du som en dagbok. Vill inte ha ett fb som matar belöningssystemet för vare likes.
För läser gör vi nog alla, men svarar ganska dåligt.
Så ha en fin dag// Kram Strulan

Hej jag är nykter alkolist.
Jag vet att jag låter brutal nu och förlåt mig för detta, men det är av omtanke till dig.
Det har gått 7 år och han har ej nått botten sorligt nog.
Gå Gå Gå Azalea för din och ev barns skull. Hela dig själv. Tro mig det kommer inte bli bättre trotts din kärlek. Han är inte färdig helt enkelt.
I ditt mail ser jag ditt medberoende, och bara det är väldigt fel.
Vi alkolister måste hjälpa oss själva för att bli nyktra helt enkelt.
Du är värd att få må bra i dig själv, slippa detta helvete du har nu.
Även om det låter hemsk av mig, så var jag en av dem som utsatte min familj för detta helvete.
Lycka till nu...
Mv Nykter Alkolist...