Senaste kommentarerna i forumet

jag behöver rita om min inre karta. Och det är ingen liten uppgift. Jag har stampat så hårt på mina gränser. De har varit utplånade. Inte konstigt jag mått dåligt så länge. Känner mig otrygg. Hur ska jag bygga upp dem igen?

En sak som jag tampas med är min oflexibilitet. Ska jag stå upp för den eller försöka utöka den? Att stå upp för den kostar ju energi som kanske ändå i slutänden hamnar i ogjort ärende. Eftersom den enda jag kan förändra är mig själv. Jag har psykologstöd nu iallafall. Veckouppgifter att fokusera på. Meditation och promenader. Och jag är äntligen i skick att hantera kraven som de innebär. Det går framåt hela tiden. Även om det skaver och gnager.

Grattis! Vad skönt det låter för dig! Kan verkligen känna igen mig i lättnaden när man släpper på sånt som inte är ens ansvar trots att man gått omkring och trott det! Önskar dig verkligen lycka till med ditt liv! Forma det så som du vill ha det! Kram!

ibland är det knepigt att se allvaret själv. Men som jag tolkar din text. Så försöker du skydda dig från dem instanser som faktiskt är till för att hjälpa. Med exakt det du behöver stöd med. Ibland blir det som att socialen är något slags hot. Men det är där bland annat kompetensen finns för att inte behöva göra allt själv. Det kan inte bli dåligt av att få den tryggheten på vägen. Vi har en stark arbetslagsstiftning. De har skyldigheter att ge dig hjälp vid ett alkoholmissbruk. Ta chansen.

Förstå sig själv, älska sig själv. Dessa klyschor måste bli sanna i själen. Jag går den här gången hos terapeut. Hon hjälper mig att djupdyka i själen och förstå, laga det som är sönder. Stort arbete som tar tid. Du är stark! Sakta, sakta ska du resa dig! Kram?

Så himla ledsamt..? Förstår jag dig rätt? Vill du egentligen behålla graviditeten?
Du borde kunna få hjälp isåfall? Bli inlagd?

Hemma igen efter en underbar vecka i Grekland. Det som inte ska hända har inträffat igen! Har försökt jobba ikapp både på jobbet och här hemma. Alltså mitt jobb tar all min energi. Blir spänd som en pilbåge och börjar leverera som en galning. Inser att jag inte mår bra av pressen har varit utbränd två gånger. Vill ju leverera och gör ett bra jobb. Stress helvete tog rejält tag om mig i onsdags. Det slutade som det inte ska göra med ett fyllekalas. Fy fan att man aldrig lär sig..

Kan jag göra något för att inte socialen ska involveras?
Anledningen är att min ex-frus nya man jobbar där..

Fick ett plus och nu måste jag göra abort för jag kan inte hålla mig borta från alkoholen. Har tre barn sen tidigare och då slutat utan problem men denna gång gick det inte. Känner mig som en mördare som väljer alkohol framför mitt ofödda barn.

Nu är dagen här som jag längtat så länge efter.

Vi lyckades gå på dotterns studentmiddag på ett bra sätt och hon var jättenöjd över att vi var med.
Flytten är avklarad och gick riktigt bra även om jag är fysiskt helt slut nu.
Skilsmässan är klar idag, i och med att överklagansperioden är över-
Nu kommer vi växelbo i lägenheten och på landet fram till midsommar och så har vi ju dotterns student. Så helt över än är det ju inte.
Men. Jag har mina egna saker i lägenheten (oj vad jag fick mycket plats nu), jag är inte längre gift med någon jag inte mår bra av att vara med och jag ser verkligen ljust på framtiden.

Jag känner mig SÅ lättad!

Alla har sitt eget sätt ju, allt som går åt rätt håll är bra❤️ Men visst vore det bättre om vi alla bara kunde vara nyktra resten av våra liv. Jag har insett att jag kan det men om jag ska klara av att hålla i det måste jag ändra väsentliga delar av mitt liv, välja bort både situationer och människor. Det hade varit enkelt om jag inte brydde mig om dem... Däremot stretar jag på åt det hållet, med små steg flyttar jag mig längre bort från allt som gör det svårare för mig att vara nykter. För mig känns det som den enda vägen. Jag tänker att du också tar det i din takt kanske? Så länge vi går åt rätt håll kommer vi väl fram så småningom...väl?
Kram❤️❤️??‍♀️

Skönt att du är på väg upp igen, det är jobbigt när man dippar.

Går du och pratar med någon för att få stöd att komma vidare?
Kram!

Nu har jag gjort det, skapat ett inlog här, känner mig nervös och skyldig.
Jag behöver hjälp med motivation.
Jag mår bra, psykiskt och fysiskt, Jag har ett bra liv, bra ekonomi, bra jobb fina barn och många vänner.
Men jag dricker för mycket och för ofta. Detta har pågått ca 4 år, Jag har varit nykter ca 1 vecka 2 ggr de senaste 4 åren.
Jag har eget IT- företag så jag kan dricka på dagtid.
Mängderna har ökat det sista, kan dricka 2 flaskor vin utan att känna mig berusad. Min 13-åriga dotter har vid några tillfällen reagerat när hon sett mig dricka vin. Efter det smyger jag. Men jag förstår att det bara är en tidsfråga innan omgivningen börjar reagera. Detta är inte rätt mot min dotter hon skall inte behöva vara orolig.
Jag sover dåligt när jag druckit därför har jag börjat dricka på dagtid för att hinna nyktra till till kvällen, men resultatet har blivit att det ofta blir mer alkohol istället. Så det blir ändå minst ett par sömnlösa nätter per vecka. Jag har börjat få minnesluckor också.
Mitt företag går väldigt bra men jag känner själv att jag missar saker, glömmer saker och arbetar väldigt dåligt när jag druckit.
På natten och morgonen är jag väldigt motiverad att vara nykter, jag jobbar bra på förmiddagen. Men sen framåt eftermiddagen så kommer suget, och jag börjar förhandla med mig själv.
Jag behöver hjälp med motivation innan det skiter sig alldeles..

Samma här. Ingen återvändo. Och min man vill inte heller. Men jobbigt är det. Men vi kämpar vidare Spinoza.

Ja visst är det såå jobbigt att lämna. Min man kör ingen övertalning. Han är bara sur mot mig så fort vi ska prata om något viktigt, och han verkar vilja lämna vårt liv tillsammans fort. Vet inte om han vill vara ifred med sitt drickande eller om han träffat någon ny.
Förstår kaoset inom dig. Måste vara bestämd, men inom dig skriker hjärtat. Jag och mannen har bott ifrån varandra 1 månad nu. Har vaknat på morgonen flera gånger och känt att något är så konstigt, sim att någon dött. För mig finns det ingen återvändo. Jag kan inte leva med min man och vänta på att han ska bli nykter.

Vad annat kan man göra?
Vägrar att ge mig, alkoholdjävulen ? ska inte vinna över mig.
Måste hålla fast i nykterheten.?

Kramar
???

Är fortfarande bestämd i frågan när han tar upp det, vilket är väldigt ofta. Inom mig är det kaos däremot.
Han har gått till AA nu, det har han inte gjort förrut men han har fått annan hjälp förr. De gångerna har det gått en tid men sen till slut blivit samma sak.
Kanske att han menar det på allvar denna gången och det är lätt att falla in på det han säger. Om att ge detta en chans till.
Men nä jag orkar inte med den resan igen, så känner jag. Är såååå trött i kropp o själ.
Fan vad jobbigt det här är !!!!!!
Imon ska jag på kbt terapin, kanske att hon hjälper mig att reda ut mina tankar ??

..det alltid kan få vara så enkelt att avstå från alkohol som det varit dessa dagar..
Förlåt, det kanske sticker i ögonen på några som verkligen kämpar, men jag har inte känt mig så stark som jag faktiskt gör nu.
Jag har druckit i stort sett alla dagar de senaste året/en.
Allt ifrån några folköl till typ två flaskor vin. Vissa kvällar mer. Jag har kanske varit utan en dag eller två och ev någon period där jag kämpat för att låta bli men aldrig någon längre tid. Om jag inte varit sjuk på något sätt förstås.
Nu har jag varit utan i 9 hela dagar och det känns så bra.
Suget kommer och går men jag har inte ens varit i närheten av att ge upp.
Hoppas, hoppas att det kan fortsätta så här. Snart är det semester med allt vad det innebär.
Hade inte en enda nykter dag förra årets semester. Drack i 4 veckor utan uppehåll. Allt från några öl till att bli rätt rejält berusad vissa kvällar.
Kommer bli en utmaning i sommar men det ska gå...

Hej,
Jag har skrivit i denna tråd ett par gånger men mest följt, gick med i oktober 2018.
Jag är i en process av skilsmässa efter nästan 20 år tillsammans.
Jag har under alla år utsatts för psykisk misshandel och aldrig lyckats bryta. Jag kan skriva en hel bok om allt som inträffat. Jag är inte bitter eller knappt arg men efter dramatisk eskalering av de alkoholrelaterade problemen det sista året så lämnade jag i februari in en skilsmässoansökan. Min man tog detta på allvar trodde jag och lovade mig guld och gröna skogar och sökte hjälp och lovade bygga upp relationen till barnen igen. Efter drygt tre månader faller allt igen. Min fråga till er andra är: ni som lever och har levt i långa eller korta förhållanden med en missbrukande man brukar ni få höra att allt är ert fel? Att alla problem beror på er? Att det är ni som orsakat drickandet ?
Som jag skrev är jag inte bitter och nästan aldrig arg men ofta ledsen pga att jag känner mig så sviken och utnyttjad av en man som jag älskat/älskar och som gör allt för att försvara sitt drickande, sitt beteende och skyller allt på mig.
Mvh
Blade Runner

Lukten av öl, en burk som öppnas, jag kvävs. En vuxen man som beter sig som ett stort tjurigt barn. Börjar känna både mod och kraft igen efter att ha haft en rejäl dip.

Ett ständigt analyserande av mitt sätt att dricka börjar ge, vad jag tror är, resultat. Att jag så länge jag kan minnas har straffat mig själv på olika sätt börjar plötsligt bli begripligt. Det är ju uppenbart att jag behöver jobba med min självbild, behöver få tro på att jag förtjänar att känna mig lika värdefull som vem som helst.
Men även om jag VET detta så tror jag inte alltid på det.
När jag dricker gör jag det för att bekräfta mitt eget värdelösa värde. Jag var för bra när jag var nykter och det blev tillslut outhärdligt, jag kände inte igen mig själv tror jag. Idag ger alkohol mig ingen njutning alls men det är inte heller det jag är ute efter. Jag vill nog bara försvinna en stund och spotta på mig själv så jag vet vem jag är.
Att förstå detta är en lättnad, för även om jag nog kommer fortsätta med detta skruvade beteende lite då och då ett tag till så finns det människor och ögonblick som gör att jag vet att en dag kommer jag inte behöva straffa mig själv längre.
Även om det är långt kvar gör det inget, inte idag. Ärsch, jag vet inte vad jag kan skriva, jag är nog inte anonym här längre. Önskar bara han kunde säga något med tanke på allt jag skrivit.
Men här hemma är det tyst som i graven...
Kram till er alla❤️

Har också hållit upp i precis 9 dagar och känner igen och håller med i det du skriver. Så himla skönt att lägga sig nykter och veta att man vaknar utan bakfylla och ångest. Jag har haft grym huvudvärk dock precis när jag vaknat men jag antar att det är någon form av avgiftning och abstinens. Den huvudvärken känns ändå inget mot den man vaknat med alla andra morgnar när man typ däckat. Alltså, 9 dagar är riktigt bra. Imorgon är det 2-siffrigt. High five på den!

Du har mist kontakten skriver du, men jag kan tänka mig att det inte är den missbrukande personen du vill träffa utan någon som kanske fanns där förut. Du har sagt ifrån och det innebär ju att om ni ska kunna ha kontakt framöver är en förändring nödvändig. Det kan du inte påverka utan bara alkoholisten själv, men kanske visar det sig längre fram att ditt agerande gjorde att man slutligen insåg att det fanns ett problem. Förnekelse hör till missbruket så sanningen är inte alltid välkommen. Min undran är om du egentligen vill ha konrakt med dina anhöriga som uppenbarligen bär sig så illa åt. Jag tror inte att det är möjligt att ha en bra relation med personer med missbruksproblematik. Så tänker jag och kan det vara till nytta är det bra.

Hej igen!
Undrar bara om det aldrig varit aktuellt med missbruksvård för din son. Är han inte intresserad eller anser han kanske att alkoholen inte är något bekymmer. Det finns både frivillig vård och tvångsvård, vilket kanske låter hemskt, men det är faktiskt så att om man utsätter sin hälsa för allvarlig fara genom sitt missbruk kan man bli omhändertagen enligt LVM lagen om vård av missbrukare. Läkare på sjukhuset brukar anmäla till socialförvaltningen, men som privatperson kan man även göra en anmälan och anmälaren kan vara anonym om man så önskar.. Förstår att detta inte låter lockande, men så fungerar det och jag vill bara att du ska känna till det. Du kan inte vara ansvarig för din sons hälsa även om du skulle vilja det. Låter som att en förändring är på gång för din del. Lycka till och ta emot all hjälp du kan få.

Fortsätter att vara nykter. Fiskade havsöring ute på Särö igår kväll. Kallt och blåsigt. Metade i vallgraven inne i Göteborg idag. Svinkallt och regn. Man känner att man lever. Och jag gillar fiske... Men... Det kan inte ersätta vinet och sällskapslivet. Det blir en lång kamp. Kanske livslång.

Tack! Det här är ett stort arbete med oss själva vi har. Heja oss alla! Vi behöver all styrka! Skönt med forumet där vi kan stötta varandra! ?