Senaste kommentarerna i forumet

Har ätit antabus ett tag men tog en paus och åkte dit nu vill jag börja igen men är osäker på hur nära inpå man har druckit kan ta

Har ätit antabus ett tag men tog en paus och åkte dit nu vill jag börja igen men är osäker på hur nära inpå man har druckit kan ta

är det så bekvämt, för oftast finns svar på frågor man ställer några knapptryckningar och sekunder bort.
Om du t.ex. googlar på "math and programming problems" så får du en del träffar, bl.a. till sidor som har utförliga beskrivningar om - och länkar till - sidor med matematik/programmerings-problem.
Förutom många sajter med problem, finns några ovärderliga sidor med hjälp, tips, frågor och svar kring både matte och programmering, t.ex. Stack Overflow, Stack Exchange, Wolfram Alpha och Wolfram MathWorld, för att nämna några av de bättre.

Kombinationen problemlösning i matte med hjälp av dator och programmering är en mycket givande och intressant sysselsättning tycker jag.
Håller du själv på med det?

Jag är tacksam för att jag hittade denna sida, här kan vi dela av varandras erfarenhet och stötta varandra i att orka fortsätta!
Jag blir lika inspirerad och motiverad av att läsa här med!
Tack till dig och jag önskar dig all lycka med att fortsätta! :-)

alla saker jag ångrar att jag inte gjorde när jag var yngre var att satsa mer på matten på Teknis :-( Nu när jag ser slutet på livet närma sig så sugs jag gärna in i div mattelekar men min nersupna hjärna hänger inte riktigt med. Men skoj är det !!
Och jag tänker på dig varje gång datumet 14e mars dyker upp :-))

Tips på specifik webbsida för detta?

Så fint att läsa ovan - finner riktig inspiration i det inlägget. Tänker efter att ha läst ovan att jag varje dag skall reflektera över vad jag vunnit på att inte dricka just den dagen. Sträva efter och se vinsterna istället för att undvika förlusterna så att säga....

SF18, har också tänkt på hur ev sjukdom skulle påverka mitt drickande. Man söker hela tiden livlinor och yttre faktorer som ska hjälpa en att förändras. I slutändan är det ju ändå dina egna tankar och din egen vilja och beslut som ska göra jobbet.
Än så länge går det lekande lätt att avstå, men 9 dagar är ju en kort tid. Om jag känner att jag börjar svaja och få svårt att hålla emot så tänker jag ta till all hjälp jag kan få dock. Som antabus tex. Det känns väldigt laddat att ta till det. Det är ju bara RIKTIGA alkisar som behöver ta till det, eller hur?!
Men jag ÄR ju en riktig alkis. Det har jag insett nu. Även om det inte syns på utanpåskriften. Har tyvärr rätt många i min omgivning som är i samma sits, som ej kommit till den insikten än, tyvärr..,
Ha en toppendag du med!

Vi bara hoppa in och gratta dig till dina 39 dagar. Grymt! Själv är jag stolt över mina 9 dagar av total avhållsamhet. Har inte varit utan alkohol i så många dagar i rad på många, många år. Till skillnad från dig går mina tankar nu att jag ska sluta helt. Har provat att dricka måttligt tusen gånger och det har ändå bara gått mer och mer utför.
Det går ett tag och sen trillar man dit igen och får börja om. Tror ändå på att när man är här och skriver så har man ändå kommit till insikt om sitt drickande och det hjälper en i positiv riktning. Vare sig man vill sluta helt eller bara ändra sitt dryckesmönster. Man har lagt i handbromsen lite. Det är svårt att bara tuta och köra.

...att du inte har cancer. Även om jag förstår ditt resonemang att det skulle vara mer tvunget att inte dricka om du blivit sjuk. Vet dock inte om det är så, kan lika gärna vara att en tycker att eftersom allt är skit så kan jag lika gärna dricka. Nu har du bara en sjukdom att bekämpa, ist för två.

Grattis till dina nyktra dagar, du jobbar på bra och valde dig själv framför alkoholen när du firade med alkoholfritt.

Som jag skrev i min tråd så har jag bara gott att säga om Antabus, om du känner att du behöver en extra kontrollpunkt i ditt liv, lite som en vän som du inte kan skaka av dig, så be din läkare att skriva ut det åt dig. Jag tänker att det inte kan skada?

Ha en finfin dag! ?

Ännu en morgon utan minnesluckor och ångest! Extra fantastiskt så här i början av mitt nyktra liv.
Igår körde jag bil mitt natten och vilken känsla!
Nästan ingen på vägarna, fina landskap, vacker himmel och bra musik.
Jag kör aldrig när jag har druckit och är sällan ute på natten, nykter.
Så igår var det extra magiskt att få uppleva allt och minnas allt!
Idag kan hålla alla löften till familjen och är stolt över att jag är starkare än vad jag trodde.
Tack vore att jag hittade denna sida också.
Känner mig extra peppad av att kunna dela med mig min resa och läsa alla andras.
Önskar er en fin och nykter långhelg!

Tack fina du, jag blir rörd av dina ord. Jag kommer snart och ställer mig bredvid. Jag ska bara (alfons) förstå själv att jag hör hemma där bland er. ?

Jag har alltid varit en kvälls/nattmänniska. Kunnat sitta uppe till sent på natten, kollat serier, surfat, fördrivit tiden. Nu vill jag helst gå och lägga mig vid tio, elva. Mycket för att jag obevekligen vaknar mitt i natten, varje natt och för att jag har upptäckt att jag mår bättre av att gå upp tidigare på morgonen. Nu vaknar jag alltid helt vid sju-åtta på morgonen. Börjar dagen med kaffe och morgontv. En ny skön rutin.

Det får mig också att inte sakna drickandet lika mycket, det är lättare att undvika om jag håller mig sysselsatt. För jag vet att fällor lurar överallt. Därför är jag ytterst tacksam för all den hjälp och alla de människor som jobbar för mig. För jag har ett team som tror och jobbar hårt för att jag ska klara mig ut ur detta. En alkoholteraput som är värd mer än allt guld i Småland, en överläkare som är rak, tuff och handlingskraftig. En kurator som är vänlig, inlyssnande och driftig. Två sjuksköterskor som ser till att jag tar min Antabus och lämnar mina prover, som jag alltid kan byta några ord med. Några "nyktra" vänner som stöttar mig på de bästa sätt de kan, några "missbrukar"-vänner som jobbar lika hårt för att få ordning på livet och som förstår precis hur jag mår, tänker och känner och som omedelbart känner och ser när jag mår dåligt. En älskad familjemedlem som alltid finns där när jag behöver det, även om hen bort långt borta.

Men det är jag som gör grovjobbet och det måste jag ge mig själv beröm för, jag är dålig på att se mina egna ansträngningar och mina framsteg.

Det är 36 dagar utan alkohol idag och 27 dagar utan benzo. Det är faktiskt jävligt bra jobbat. Heja mig! ???

Läkaren ringde igår och sade att alla prover såg under omständigheterna bra ut.
Ingen cancer iallafall! Vilken lättnad!
Första tanken var att: Nu ska jag fira!
Helt klart värt det, tänkte jag.
Ledig dag imorgon dessutom!
Jag firade såklart stort, men valde att dricka alkoholfritt!
Det är så skönt att vakna idag när man somnat trött, men nykter.

Många tankar snurrar ständigt i skallen kring alkohol och mitt drickande. Är med i programmet här på AH och skulle skriva vilka positiva sidor det finns med att dricka. Skrev först att det är gott och trevligt med ett bra vin till maten tex, att jag blir avslappnad, att det är ett sätt att umgås osv, osv.
Men när jag får tänka efter stämmer inget av det längre. Det stannar aldrig vid en delad flaska till middagen utan de glasen väcker bara ett starkt sug efter mer. Det i sin tur väcker en stress och ångest. Jag blir inte längre avslappnad utan mer rastlös och stressad efter första glasen.Vill alltid ha mer!
Och vad det gäller att man umgås trevligt kring alkohol så är det ju bullshit. Någon ballar alltid ur, oftast jag.

Är toknöjd med mina 9 dagar. Stolt som en tupp, är jag.
Tänker att jag ska börja skriva logg och dagbok där jag skriver ner alla vidriga upplevelser jag har och haft när jag druckit. När jag börjar tvivla och tänka att jag kan dricka så är det bara att läsa lite och bli påmind om hur vidrig alkoholen är för mig. Hur förändrad till det negativa jag blir.
Läste i någon tråd här att det negativa börjar redan på Systemet. Så är det för mig med. Ångesten växer och jag får konstiga tankar i huvudet. Tänker inte längre som förr på vilket gott vin jag ska köpa som passar middagen, utan mer att: -måste nog ta några flaskor extra så jag blir inte utan och andra hjärnhalvan tänker att:-ta inte så mycket för då kommer du bli full... Så håller det på, fram och tillbaka. Oavsett vad jag än gör så växer en ångest i mig. Känns sällan eller aldrig bra. Oavsett hur mycket eller hur lite jag än dricker så kommer alltid negativa tankar fram i mitt huvud. Mår pest.
Kan inte ens ta en öl utan att hata mig själv för att jag gör det. Att jag liksom inte kan låta bli.
Kan aldrig tacka nej, fast jag bestämt att inte ta nåt.
Nu är det en dag i taget som gäller. Att inte ta det första glaset som vi alla här inne vet stjälper hela lasset. För en del flyger förnuftet ut efter en flaska, för mig flyger det ut redan vid att jag tackar ja.
Nu är det nej som gäller.

Tack Ironwill. Jag försöker glädjas men det är väldigt svårt. Titeln är även en passning till Aviciis Wake me up eftersom den låten triggar mig (hans tragiska slut triggar mig också). Jag behöver erövra låten så att den inte triggar mig. Men du har helt rätt, jag måste se resan som ett mål i sig och inte blunda för händelser, svåra som lätta, på vägen mot målet.

Tack Ilaute. 8 dagar, förhoppningsvis 9, är väldigt, väldigt bra. Klappa dig själv på axeln för det jobbet. Jag håller alla tummar och tår för dig.
Jag testar Antabus för första gången och främst gör det att jag håller mig själv i schack. Jag vet att jag inte kan dricka iom att jag tar Antabus. Det är självreglerande på det sättet. Jag får mina på vårdcentralen tre gånger i veckan vilket är väldigt bra för mig. Dels får jag regelbunden vårdkontakt och dels kan jag inte hoppa över tabletten. Jag känner tyvärr mig själv allt för väl och vet att jag behöver all hjälp jag kan få för att lyckas. Därför går jag också och tar urinprov och blodprov med jämna mellanrum. Då kan jag heller inte äta någon benzo. Jag litar helt enkelt inte på mig själv. Så för mig är Antabus oerhört mycket värt, jag har som tur var inga biverkningar av det heller (vad jag vet)

Jag har testat Naltrexon men det fungerade inte på mig, jag märkte ingen skillnad. Med det sagt så betyder det inte att det inte fungerar på någon annan. Hur en reagerar på medicin är ju väldigt individuellt.

Sist och inte minst, tack för att ni bryr er! ?

Upplever situationen du befinner dig i som oehört pressande i det närmaste outhärdlig. Du förefaller maktlös inför din sons liv både när det gäller alkoholen och att tkunna påverka honom att ta emot hjälp för sina problem. Det finns säkert hjälp att få när man har en diagnos, men viljan att ta emot hjälp måste ju finnas där. Din son behöver självklart hjälp, men som jag ser det behöver du i första hand hjälp och stöd. Skulle önska du hade möjlighet att genomgå något anhörigprogram men vet inte vad du har för möjligheter att göra det eller var du bor. Du kan leta på nätet efter någon alanon grupp till en början. Kommunen, socialförvaltningen har också ofta anhörigprogram. Det är oehört smärtsamt att se sitt barn rasera sitt liv och att vara maktlös inför detta, men så är det och jag hoppas du på något sätt och med stöd kan lära dig hantera detta. Lätt är det definitivt inte, men att låta rädslan styra ens liv brukar inte bli bra. Har själv levt i en liknande situation, även med en son med samma diagnos. Just nu är allt lugnt för mig och det trodde jag inte var möjligt efter alla år av oro. Början till förändring inleddes när jag genomgick ett anhörigprogram under en vecka. Till sist vill jag poängtera att genom den förändring av mitt synsätt och beteende och därmed mående som jag genomgick,är inte bara jag en vinnare utan även min son.

Upp i sadeln igen! Än en gång har jag insett att jag och A inte funkar ihop. Som så många gånger förr.
Inget syns utåt. Jobb, familj, vänner, allt funkar och ingen skulle nog beskriva mig som en tjej med alkoholproblem. Har använt A för att koppla av men det blir alltid några glas för mycket.

Nu är det en ny dag. Idag ska jag inte dricka. Vi får gäster på middag. Det kommer att serveras vin. Jag ska dricka ColaZero. Vill aldrig mer vakna i bakfylleångest...
ODAAT (one day at a time) ??

Glad för din hälsning, Nordäng67!

Jag tycker du ringar in det så bra;
att du accepterar att det fanns underbara inslag
och många fina minnen tillsammans,
men att du var tvungen att lämna på grund av
riktigt dåliga saker som du inte kunde leva med.

Önskar dig en fortsatt fridfull väg! ❤️

Att ta steget att lämna är ju också ett steg mot något annat.
Det känns lite som att vara ung på nytt med många möjligheter framför mig.
Samtidigt är det ju lite läskigt också, det blir ju en stor omställning när man levt ett långt liv tillsammans. Men för mig finns det ingen återvändo och det känns skönt att vara förbi den känslan!

är mitt ex! Men jag har blivit bra på att genomskåda! Han skickar sms alla dagar nu sedan han plötsligt blev av med jobbet! Och märks att han "firar in" arbetslöshet på samma sätt som han firar semester, mycket alkohol! Sms typ "minns du när vi...."! Jo vi har många fina minnen tillsammans men de är just minnen! Ett av hans sms var ganska talande, han förtränger fortfarande alkoholens negativa konsekvenser: han påminde mig om när vi var på ett bröllop utomlands. Jo det fanns underbara inslag på den resan men också: han drack massor i värmen så en kväll fick han något slags dilerium. Livrädd blev jag och fick vara vaken hela natten för jag trodde han skulle dö. OCH hela natten när jag "livräddade" honom trodde han att jag var hans ex! Dagen efter mindes han inget! Fick sådan lust att skicka sms tillbaka "minns du.."? avhöll mig dock! Han är sig alltså sig lik på alla plan, inget skulle bli annorlunda, insikt noll! I ett annat sms: "är en kvinna som är MYCKET intresserad av mig, hon kom hit på kaffe men jag kände i hela kroppen att det var fel, att jag fortfarande älskar dig"! Analys: var ett återkommande problem för oss att han medvetet försökte göra mig svartsjuk. Dessutom kunde han flirta med och sms:a andra kvinnor på fyllan så varifrån kommer detta trohetstänk nu?? OM det nu var sant att det är en kvinna som är intresserad av honom så har han helt klart gjort allt hon vill och går med på! Och dom drack inte kaffe utan vin?
Jag ska nu fortsätta fokusera på mig själv, inte falla in i gamla mönster! Nu har jag analyserat läget och i fortsättningen behöver jag inte ens läsa vad han skriver! Ska fortsätta gå på min fridfulla väg!

Tack Nordäng67 ?

Det känns ändå skillnad på när ens eget humör går lite upp och ner jämfört med när hela livet är berg-och dalbana pga ens mans supande! Tror missbruk är så starkt att dom i första hand ser sin partner som någon som sätter käppar i hjulen för att dricka! I andra hand är man en älskad partner! Kram och styrka till dig!

Lyckades tillsammans med en vän promenera och prata bort oron. Så skönt att inte fastna i negativa känslor. Har läst JoYo's tråd och blivit inspirerad till att på riktigt jobba med mig själv. Tips där , bla. om terapiformen ACT vilken jag måste ta reda på mera om.
Jag har fått "sommarjobb", rycka in när det behövs. Känns fantastiskt roligt. Ska dit idag :)
Vet att jag kan nolla idag också. Känner mig stark.

Nu är det 3 år (eller 1095 dagar) sedan jag påbörjade abstinenskampen efter min sista hemska fylla.
3 år efter mitt sista glas. Tre år av nykterhet. En nykterhet som jag självklart kommer att fortsätta att bevara.
Nu behöver jag inte längre medvetet göra dagliga ställningstaganden med bl.a. att låta "första glaset" stå orört. Det är en helt naturlig och självklar sak för mig. Men i början av nykterheten var det väldigt viktigt. Beslutsamhet, vilja och ett dagligt ställningstagande var A och O för mig för att lyckas komma bort från alkoträsket.

----

Jag läser i många trådar här på forumet, att en del börjar med, eller ökar, fysiska aktiviteter för att må bättre. För att få kickar och ett bättre mående. Och det är jättebra om man kan hitta stärkande och nyttiga aktiviteter.
Själv ägnar jag mig bl.a. åt hjärngympa i form av problemlösning i matematik med hjälp av dator och programmering. Nu för tiden är det en stor fördel med internet, där det finns mängder av hemsidor för människor med speciella intressen, och däribland flera hemsidor där man kan testa sina problemlösningsförmågor i matematik och programmering.
Det ger kickar och rejäla höjningar av välmående, ja rena euforiska känslor, när man efter timmar eller dagars kämpande med ett klurigt problem, äntligen kan knappa in svaret och få ett svar via internet att man kommit fram till rätt lösning på ett problem.
Är det dessutom på någon sajt med statistik över hur registrerade användare lyckats med problemlösningar, och det visar sig att man tillhör de översta få procenten, eller t.o.m. promillena, bland alla i världen som har detta lite udda nöje, ja då blir den positiva kicken ännu större.
När jag inte ägnat mig åt problemlösning på några dagar, så känner jag en liten olustig saknad. Så en form av beroende skapar denna hobby, precis som många andra aktiviteter.
Men det är ett hälsosamt beroende. Det sliter inte på lever, bukspottkörtel och andra inre organ. Det ger heller inte en trög och seg hjärna, utan stärker i stället hjärnans förmåga till ett intellektuellt, logiskt och spatialt tänkande.
Dessutom är det ett behagligt tidsfördriv. Står man t.ex. i en tråkig kö i mataffären (bolagsköer är ett minne blott), så kan man plocka fram ett aktuellt problem ur hjärnvindlingarna, och vrida och vända på det, för att se om man kan upptäcka något mönster eller någon symmetri, eller om man kan komma på någon sinnrik algoritm för att korta någon tidsödande loop i något program. Vips så har kötiden passerat utan tråkig väntan. Om man sedan är lite disträ när man ska betala och knappa in kortkoden, så må väl det vara förlåtet. Oavsett om personen i kassan kanske i tysthet tänker och tror att man är en gammal trögtänkt och lätt dement gubbe.

----

Kämpa på nu alla som kommit till insikt om att alkoholen skapat ett beroende och vill bort från drickandet. Det går. Med vilja och beslutsamhet.
Det finns ett fungerande liv som väntar på er efter det sista glaset!

Styrka och kramar

Tydlig och rak.
Det har inte uppskattats och du ses kanske som en besserwisser eller något sådant.
De försöker kanske skydda sitt missbruk eller värjer sig mot de sanningar du kommer med.
Om du fortfarande vill ha med de i din närhet så kan du kanske formulera ett brev?

Det kanske inte ens behöver skickas,men det brukar hjälpa en själv att sortera upp tankarna.
Man blir ju lätt känslomässig när det kommer till ens nära och kära.

Vi under anhörigsidan är oft i detta dilemma.
Blunda förneka för att sen ibland slå på stora trumman för att vi inte står ut eller försöker markera.

Ibland når budskapet fram,men oftast möts man av oförstående.

Oavsett,en svår sits.
Välkommen hit och läs runt och ta till dig det som passar dig av andras erfarenheter.