Senaste kommentarerna i forumet

min fd man skyllde alltihop på mig och vår relation. Trots att när vi träffades och flyttade ihop var han sämre därran i sjukdomen än alla påföljande år. Det var det som knäckte mig mest. Han sa rakt ut, det var på grund av oss som han drack. Det var först då. I den exakta stunden som jag förstod vad alkoholen gjorde med vår relation. Och hur det förgjorde mig år för år. Jag ställde ett ultimatum. Han valde inte mig. Och jag orkade inte heller finnas kvar för kampen mot nykterhet. För jag förstod att den skulle ta tid den med. Och jag hade inte längre den kraften. Sen vi skiljdes åt har jag förstått att det var många fler saker som gått snett i vår relation. Och jag skäms över hur jag behandlat mig själv. Är nu nykter sen 2 år tillbaka. Jag ser allt tydligare för varje steg framåt som tas.

Motivation kommer inifrån.
Vad är din egen? Skriv den här!

Fördelar finns det gott om (bättre sömn, finare hy, smalarare, piggare, klarare, mindre ångest etc) men däremot måste du själv skaffa viljan och ev. hjälpen till att få bukt med problemet. Jag tror inte att du kan läsa andras förslag på motivation. Det måste vara viktigare för dig än glaset. Men du är ju något på spåret. Din dotter undrar. Vad händer om du fuckar upp en kundleverans. Antagligen kan problemet bli betydligt värre... det brukar inte bli bättre av sig själv hur som helst.

Om du bestämt dig att inte dricka idag så behöver du inte förhandla. Du måste inte sluta livet ut. Bara idag, och hoppa över en dag i taget.

Häng i

Tror inte på att mer än en handfull klarar att ”skära ner” eller ”återgå till normaldrickande”. Men jag vill inte döma ut de som tror det. Alla får ha sin tro! Och kanske går det. Men har du testat? Jag gissar att du många gånger testat att dra ner och sen har det funkat ett tag...tills det inte gör det igen. Så skära ner handlar nog för mig mer om att försöka få mindre tillfällen som går åt helvete än om du bara körde på. Men åt helvete går det säkert igen. Så kan man leva om man vill. Det är fullt möjligt. Du får ha alkoholen men du får dras med ångesten och annat fast kanske mer sällan.
Om du vill bli av med det helt, så välj att inte dricka idag. Du får dricka sen. Du väljer inte att vara nykter resten av livet. Bara idag.
Vänta inte till sen, (efter fredag, efter lördag, efter festen, efter bröllopet etc) det är aldrig ett bra tillfälle att börja. Du får dricka sen men hoppa idag.
När du hoppat tillräckligt många dagar så blir det inte speciellt konstigt. Du hoppar bara över fler och fler, men du får ju så det är inget livslångt straff.
Ett tips om du ändå tänker dra ner eller fortsätta är att rycka ur internetsladden och gömma mobilen när du går ner på puben. Kanske kommer ditt fulla jag ihåg varför du gjorde det.
Det låter inte som ett sunt skäl att fortsätta för att du ”starkt känner för att bli berusad ibland”.

Kämpa på

Jag känner igen mig totalt i det du skriver. Har hängt på forumet sedan förra hösten. Har haft helt vita perioder men även testat att dricka med måtta. Det har gått si så där om jag ska vara ärlig. Förra veckan var vi i Grekland på semester och det funkade väldigt bra att "dricka" lagom. Jag vet dock att jag mår helt klart bäst av att inte dricka alls. I onsdags spårade jag ur och drack på tok för mycket. Nu är planen att hålla sig totalt nykter några veckor framöver för min del. Kanske ännu längre. Jag tar en dag i taget. Välkommen hit..

Du är verkligen inte ensam med dina känslor. Vi är många här och därute som känner och dricker precis som du. Alkoholen är inte för alla. Har få vänner i min närhet som aldrig blir bakis eller dricker för mycket och får ångest någon gång. Sen är vi väl ett gäng som är lite mer på ytterkanten om jag få uttrycka mig så. Det är väl därför många är här. Vi känner att vi har passerat gränsen. En gång för mycket så att säga.
Hjärnan blir som bortkopplad. Man skriver och säger saker man ALDRIG skulle göra i nyktert tillstånd. Känner igen allt det du skriver. Vet inte om det är någon tröst, men du är i gott sällskap

Jag tror att de som dricker har det så jobbigt med sig själva att dom vill skylla på någon annan, för att orka med. Min man har gjort likadant. Jag har inte tagit på mig skulden för att han dricker, han har försökt skylla det på mig, men då har jag sagt att det är hans ansvar. Men jag har ju tänkt att jag kunde gjort något mer för vårt förhållande. Men å andra sidan, har jag vänt ut och in på mig själv, så jag kunde inte göra mer. Och andra som har problem i sina förhållande tar ju inte till alkoholen, utan då löser man det ändå.
Så ta inte på dig någon skuld. Det är inte du som häller i honom alkohol.
Jag är och har oftast också varit ledsen, men härom dagen blev jag riktigt arg. Det kändes bra. Det förde mig framåt. Så du kanske borde bli arg på honom. Han får inte skylla på dig. Det är hans val.

Å vad härligt att höra ?

De flesta andra hanterar inte alkoholen så bra ska du veta. Det är en romantiserad bild. Självklart finns det människor som kan hantera det fullt ut men glöm att de njuter speciellt mycket. Det är som du skulle njuta av en cola. Klart det är gott men de får knappast den.känslan i kroppen.

Det är fredag, en klämfredag och jag är ledig.
En dag som jag gärna ville dela med er andra, när livet är fantastiskt.

Vi är vid stugan, svåger, svägerska och frugan, och solen skiner med sina bästa strålar och det är sommarförsmak utan dess like.
Frugan är inte ledig men kan numera jobba hemifrån sedan vi fick fiber ut till stugan, hon sitter vid köksbordet och nästan visslar.
Hon tycker det är fantastisk att det fungerar så bra, hennes kollegor skulle bara veta i vilken miljö hon arbetar i.

Hon kommer ut med kaffekoppen då och då och kollar läget med mig som ligger i solsängen och låter solens strålar penetrera min vinterbleka tjocka mage, den ger en look av Globen men har bara ett fönster, det är naveln.
Igår blåste det storm mot kvällen i byarna, en öppning bland tallarna gav vinden fullt fäste mot våra stackars små röda stugor.
Topparna böjde sig på träden och det skallrade i takplåten, riktigt mysig att gå och lägga sig och höra hur vädrets makter röt till utomhus.
Idag däremot har det mojnat och vinden ligger på från ett annat väderstreck och vi ligger i lä.

Se hur korparna och måsarna har det lite kämpigt att hålla rätt kurs uppe på den klarblå himlen, en vindby kastar om deras kurs märkbart och de vinglar till med vingarna.
Segelbåtarna som tog skydd över natten i viken har lämnat oss sedan länge, de är alltid så snabba på mornarna, man brukar höra deras ankarkätting slamra redan vid åttatiden på morgonen.
Nu hörs bara bojkättingens taktfasta klonkande mot bojpinnen och lite av vågornas brus mot stranden nedanför berget.

Mina tofflor som står bredvid solstolen undersöks nyfiket av skogsmyrorna, och i ett av holkarna häckar ett flugsnapparpar, deras ivriga jakt på mat på pipande ungar verkar aldrig ta slut, stackars slitande föräldrar.
Vi har ett annat fågelpar som jag tror är ett talgoxepar som har sitt bo under takplåten på bastun, de var väldigt upprörda av att jag och svågern satt under deras bo igår kväll och svalkade oss mellan de heta baden, tjirp, tjirp lät de.

Ibland bryts naturljuden av andra sommarläten, då kommer en liten roddbåt åkandes i hög fart nedanför oss med en morrande tvåtaktsmotor och strax därefter vågskvalpet mot bryggor och stränder.

Brevid mig står en kaffekopp med starkt svart kaffe som numera håller en soltemperarur, det smakar alltid mer när man dricker det utomhus tillsammans med en massa frisk luft.

Dagens sysselsättningar är fullbordade, jag har lagat en massa solcellslampor (oj det där kan läsas som slampor...).
Efter att lött om en massa sladdar på kiselskivorna så har jag äntligen fått batterierna att ta laddning, det känns bra.
"kisslampan" är viktig då det är riskfyllt att trampa runt i mörkret på natten med krattor och annat läskigt.

Ha, just nu ser jag två hoppspindlar på trallen, det verkar som om den mindre spindeln är en hanne som försöker uppvakta den större honan.
Hon ser lite avvaktande ut och följer honom runt med blicken med alla åtta ögonen, han hoppar runt i någon form av dans med tråden hängandes kvar i rumpan, man har ju sett ett antal naturfilmer där hannens uppvakning kan bli hennes måltid.
Men de drar ner mellan trallens springor så jag får inte se hur det hela avlöper.

Jag fortsätter att lapa sol och lyssnar på skärgårdsradion, jag känner mig priviligerad.

Skulle jag vilja ha bytt ut allt detta med en fylla?
Nej för sjutton, inget av detta hade jag fått uppleva, jag hade då varit koncentrerad på att underhålla min berusning.

Jag känner mig fri att få ta de beslut jag har makt över, att vara nykter kan nog vara en av de viktigaste.

Må solen lysa över er också, den värmer bättre än fyllan.

Berra

Kanske var det bra att du åkte fast på ett sätt. Kanske fick du upp ögonen för ditt problem och gör något åt det. Sociala myndigheterna kommer nog göra en mindre utredning om du har allvarliga problem med drickandet. Med största sannolikhet kommer det inte ske så mycket mer. De kommer fråga om dina dryckesvanor samt om eventuellt stöd du har. Jag tycker du ska kontakta en läkare och få antabus utskrivet så du inte kan dricka. Sedan tycker jag du ska vända dig till en psykolog eller liknande samt AA. AA är ett enormt stöd där man pratar med likasinnade om sina problem utan att bli dömd.
Ja det kommer synas väl på dina leverprover att du haft ett högt alkoholintag. Hur du ska göra med jobbet? Ja det beror på hur det ser ut. Jag skulle varit ärlig för din arbetsgivare har ett rehabansvar och kan hjälpa till. Med tanke på vad du skrivit innan kanske du dricker för att döva ensamheten?

Två gånger har jag sökt hjälp för "binge-drinking" men jag kan liksom inte förmå mig att ändra mitt beteende. Jag har alltid haft svårt att kontrollera mitt drickande och det slutar ofta med att jag blir jättefull på fester. Efteråt sitter ångesten och skammen kvar i flera dagar.

Nu bor jag själv sedan fyra år. Tidigare gift i 23 år med två unga vuxna barn. Jag dricker inte dagligen men varje fredag köper jag en flaska vin och någon öl att grunda med. Jag tror att det ska vara mysigt att laga god mat och ta några glas. Sedan kommer suget som ett brev på posten och inte sällan slutar jag på den lokala pizzerian och dricker öl tillsammans med andra vilsna själar. Jag vet ju innerst inne vad som kommer att hända. När allt är uppdrucket slutar det på en flaska vin och 3-4 stora starköl. Ändå kan jag inte låta bli. Sedan kommer som sagt ångesten och jag känner mig som en tragisk människa. Jag är jätterädd för att hamna snett och att jag ska börja dricka mer och mer.

När jag kommer hem är jag fullständigt omdömeslös och surfar runt på sociala medier och skriver plumpa kommentarer. Jag kan också skriva mail till folk. Jag skriver inget kränkande och jag förföljer inget. I mitt arbete fungerar jag normalt och känner mig uppskattad och omtyckt men jag undrar vad en del tycker om mig när jag skickar mail på nätterna eller skriver kommentarer som jag aldrig hade gjort nykter. Det är så fruktansvärt pinsamt och självförnedrande. Det liknar nog någon form av fyllemani/personlighetsförändring. När jag sedan möter mina "offer" känns det som jag vill krypa ur skinnet av skam.

Jag skulle vilja dricka normalt som de flesta andra. Det känns väldigt jobbigt att sluta helt. Dels för det sociala (Jag kan gå på AW och dricka 2-3 öl utan att spåra ur eller ta ett glas vin före bion.) och dels för att jag ibland så starkt känner att jag behöver bli berusad. Det har blivit någon slags rutin att kröka till.

Är det någon som känner igen sig? Hur ska jag göra?

Så, nu har jag tagit mig genom 37 dagar utan alkohol. Jag närmar mig mitt rekord från i somras, vilket var 41 dagar om jag inte minns fel. Och fler kommer det att bli även om jag ibland blir sugen och tänker att det vore gott med ett glas vin. Om det bara hade stannat vid ett... Däri ligger ju problemet, det blir aldrig bara ett. Jag kommer troligen aldrig kunna dricka igen och det i sig är en sorg jag måste förstå och ta mig genom. Alkoholen och tabletterna har varit mina bundsförvanter, mina vänner, mina älskare. Oavsett vad jag tycker så har jag förlorat två stora "vänner" i mitt liv. Vänner jag mår bra av att vara utan men det kommer ta ett tag att verkligen förstå det, för det att rota sig, att acceptera. Det gör ont och det lämnar ett stort tomrum som tar tid att fylla med annat.

Men idag är det fredag och vädret börjar ordna upp sig vilket är skönt för då går dagarna snabbare och jag kan fylla på med D-vitamin och frisk luft. Det lovas upp mot 23-24 grader nästa vecka och jag hoppas att det kan leda till en dag på stranden. Kaffe, kanelbullar, en god bok, havets små lockrop, varm solkysst hud, vitaminer och ro för själen. Som jag längtar.

Ha en fin fredag!

Då vara terapeuten sjuk... sååå typiskt
Behövde verkligen gå dit ?

Ett stort grattis och lycka till på din resa?

jag behöver rita om min inre karta. Och det är ingen liten uppgift. Jag har stampat så hårt på mina gränser. De har varit utplånade. Inte konstigt jag mått dåligt så länge. Känner mig otrygg. Hur ska jag bygga upp dem igen?

En sak som jag tampas med är min oflexibilitet. Ska jag stå upp för den eller försöka utöka den? Att stå upp för den kostar ju energi som kanske ändå i slutänden hamnar i ogjort ärende. Eftersom den enda jag kan förändra är mig själv. Jag har psykologstöd nu iallafall. Veckouppgifter att fokusera på. Meditation och promenader. Och jag är äntligen i skick att hantera kraven som de innebär. Det går framåt hela tiden. Även om det skaver och gnager.

Grattis! Vad skönt det låter för dig! Kan verkligen känna igen mig i lättnaden när man släpper på sånt som inte är ens ansvar trots att man gått omkring och trott det! Önskar dig verkligen lycka till med ditt liv! Forma det så som du vill ha det! Kram!

ibland är det knepigt att se allvaret själv. Men som jag tolkar din text. Så försöker du skydda dig från dem instanser som faktiskt är till för att hjälpa. Med exakt det du behöver stöd med. Ibland blir det som att socialen är något slags hot. Men det är där bland annat kompetensen finns för att inte behöva göra allt själv. Det kan inte bli dåligt av att få den tryggheten på vägen. Vi har en stark arbetslagsstiftning. De har skyldigheter att ge dig hjälp vid ett alkoholmissbruk. Ta chansen.

Förstå sig själv, älska sig själv. Dessa klyschor måste bli sanna i själen. Jag går den här gången hos terapeut. Hon hjälper mig att djupdyka i själen och förstå, laga det som är sönder. Stort arbete som tar tid. Du är stark! Sakta, sakta ska du resa dig! Kram?

Så himla ledsamt..? Förstår jag dig rätt? Vill du egentligen behålla graviditeten?
Du borde kunna få hjälp isåfall? Bli inlagd?

Hemma igen efter en underbar vecka i Grekland. Det som inte ska hända har inträffat igen! Har försökt jobba ikapp både på jobbet och här hemma. Alltså mitt jobb tar all min energi. Blir spänd som en pilbåge och börjar leverera som en galning. Inser att jag inte mår bra av pressen har varit utbränd två gånger. Vill ju leverera och gör ett bra jobb. Stress helvete tog rejält tag om mig i onsdags. Det slutade som det inte ska göra med ett fyllekalas. Fy fan att man aldrig lär sig..

Kan jag göra något för att inte socialen ska involveras?
Anledningen är att min ex-frus nya man jobbar där..

Fick ett plus och nu måste jag göra abort för jag kan inte hålla mig borta från alkoholen. Har tre barn sen tidigare och då slutat utan problem men denna gång gick det inte. Känner mig som en mördare som väljer alkohol framför mitt ofödda barn.

Nu är dagen här som jag längtat så länge efter.

Vi lyckades gå på dotterns studentmiddag på ett bra sätt och hon var jättenöjd över att vi var med.
Flytten är avklarad och gick riktigt bra även om jag är fysiskt helt slut nu.
Skilsmässan är klar idag, i och med att överklagansperioden är över-
Nu kommer vi växelbo i lägenheten och på landet fram till midsommar och så har vi ju dotterns student. Så helt över än är det ju inte.
Men. Jag har mina egna saker i lägenheten (oj vad jag fick mycket plats nu), jag är inte längre gift med någon jag inte mår bra av att vara med och jag ser verkligen ljust på framtiden.

Jag känner mig SÅ lättad!

Alla har sitt eget sätt ju, allt som går åt rätt håll är bra❤️ Men visst vore det bättre om vi alla bara kunde vara nyktra resten av våra liv. Jag har insett att jag kan det men om jag ska klara av att hålla i det måste jag ändra väsentliga delar av mitt liv, välja bort både situationer och människor. Det hade varit enkelt om jag inte brydde mig om dem... Däremot stretar jag på åt det hållet, med små steg flyttar jag mig längre bort från allt som gör det svårare för mig att vara nykter. För mig känns det som den enda vägen. Jag tänker att du också tar det i din takt kanske? Så länge vi går åt rätt håll kommer vi väl fram så småningom...väl?
Kram❤️❤️??‍♀️

Skönt att du är på väg upp igen, det är jobbigt när man dippar.

Går du och pratar med någon för att få stöd att komma vidare?
Kram!