Senaste kommentarerna i forumet

Hej, va bra att du har hittat ett sätt som funkar för dig :-)
Men jag förstår inte riktigt, hur menar du med en sponsor?
Ja det är inte lätt att ta sig ur beroendet själv med tanke på hur normalt alkohol ses i vårt samhälle och att det är skam för oss som inte riktigt kan behärska det.

Idag har jag vart ledsen. Känns lite extra då ett par jag känner ska leta efter hus.

Minns då jag och min dåvarande sambo ville flytta till hus. Blir ledsen och känner mig nedstämd. Försöker tänka att tur ändå, sitta med skulder och ångest över saker vi kanske köpt ihop mm.

Jag kommer ha sånna här dagar. Dagar då jag känner mig ledsen

Hej Qwer,
Det är skönt att kunna skriva anonymt i detta forum. Det är egentligen konstigt att man känner skam när det inte är en själv som gjort något för att hamna i den här situationen.
Jag vill säga dig att du är värd så mycket mer än det här.
Du beskriver att alla män i din släkt varit alkoholister. Att växa upp så påverkar ens självbild och det är inte ovanligt att man fastnar för någon som påminner om hur man haft det. Jag har också en förälder med beroende.
Du har dock möjlighet att göra ett val nu för dig själv och för din framtid. Du skriver att du inte kan lämna men din beskrivning visar att du inte står ut i nuvarande situation.
Är det så här du vill fortsätta leva, men någon som du beskriver, inte prioriterar dig? Jag förstår att det är svårt att gå, men hur blir det om ni skaffar familj? Du har gjort klart för honom vad du tycker men han är inte villig att ändra sig. Jag tror att du behöver prata med folk i din närhet om det här. Att börja skriva här är ett steg i riktning till en förändring som kan vara bra för dig.

Så var det inte menat. Läs igen.
Och ”dömde” vem skulle jag döma? Sten i glashus.
Det är ditt liv och ditt beslut. Vill du dricka så är det okej. Vill du dra ner, helt okej. Aldrig dricka igen, helt okej det med.
Du får nog kanske mindre support till att välja alkoholen. Men fel är det inte, om inte du själv tycker det. Fick dock känslan av att du egentligen själv inte vill.

Funderar på vad det är du inte vill tänka på och känna? Kanske att du skriver om det hemma, inte på forumet om det känns svårt. Jag har skrivit en del efter tips av en med a-beroende..Jag skrev om min barndom och ungdom och vilken typ av killar jag valde..Blev förvånad av att jag såg så klart på mitt liv och kanske varför jag ändå blev a-beroende så småningom..Jag tycker du kämpar jättebra..Även peppar oss andra, det är fint..Jag lyckades ju sluta med hjälp av forumet, Det klarar du med.Känner en enorm tacksamhet till alla som skriver..Kram på dig, du är jättestark???

Jag förstår att du är i en jobbig situation. Det är flera i denna tråd som gett bra råd, kontakta socialtjänsten och berätta om din och barnens situation. Du behöver lämna, för din egen skull och för barnens. Du och barnen har rätt till en lugn och trygg miljö. Det är det inte när, som du beskriver, gränserna flyttas fram hela tiden.
Om han kör iväg full kan du ringa polisen och tipsa anonymt. Man vet aldrig vad som kan hända, han kan köra ihjäl sig själv eller någon annan.
Jag är själv barn till en pappa med ett beroende. Men jag har en mamma som fungerat och det var min räddning.
Jag hoppas du har människor omkring dig som du kan få stöd av nu. Våga be om hjälp, för din egen och barnens skull.

Jag förstår att du är i en jobbig situation. Det är flera i denna tråd som gett bra råd, kontakta socialtjänsten och berätta om din och barnens situation. Du behöver lämna, för din egen skull och för barnens. Du och barnen har rätt till en lugn och trygg miljö. Det är det inte när, som du beskriver, gränserna flyttas fram hela tiden.
Om han kör iväg full kan du ringa polisen och tipsa anonymt. Man vet aldrig vad som kan hända, han kan köra ihjäl sig själv eller någon annan.
Jag är själv barn till en pappa med ett beroende. Men jag har en mamma som fungerat och det var min räddning.
Jag hoppas du har människor omkring dig som du kan få stöd av nu. Våga be om hjälp, för din egen och barnens skull.

Då tror jag att du behöver hjälp att flytta och komma loss.
Finns det någon som du kan be om hjälp?
Kram!

Kram till er ?

Det är nog realistiska känslor, jag tror jag håller på att tappa fotfästet, jag har en lägenhet men vågar inte ta mig härifrån.

Det enda är att ta en dag i taget. Det är ju inget som fixar sig snabbt. Det får ta sin tid. Men det är en berg-och dalbana. Jobbigt

Det du känner är ju rätt. Man känner ju vad man känner. Ingen annan kan säga att det är fel. Lita på dig själv.
Vore det en vän som beskrev vad du lever med nu, så skulle du säga: lämna. Men när man är där själv med alla känslor så är det inte så lätt.
Så jobbigt?

I tisdags ringde de från soc och i torsdags var vi dit. Vi gjorde en plan för vad han ska göra innan nästa träff som blir i mitten av juni. Det kändes bra, men ännu ser jag ingen skillnad och jag förbereder mig på att han ska ut nästa helg (då är det 1a juni). Jag ska träffa min handledare i början av juni. Vilken process detta är. Jag känner att jag svävar på slak lina, är jag ensam efter 1 juni eller inte. Hur ska jag tänka?

Är det realistiska eller inbillade rädslor?

Stor kram till dig!

Känner med dig Rosa ljus?. Vet vad du genomlider?

Känner mig så feg!! Men vet ju att jag är rädd, så fruktansvärt rädd.

Tack och hej

Så rätt, två personligheter, men på senare tid började dom personligheterna flyta ihop. För många år sedan när min man drack, så blev han ändå den goa och fina mannen när han blev nykter. Men inte på senare tid. Det var nog det som blev avgörande för att jag ställde ett ultimatum. Han blev aldrig sig själv ens när han var nykter. Han behandlade mig som om jag inte var värd något alls. När jag träffade honom i fredags så tänkte jag, så skönt, jag behöver inte ta ställning till honom igen. Jag behöver inte be honom att inte vara sur. Jag behöver inte be honom att vars trevlig mot mig. Så skönt. Jag är fri.
Kramar till dig Nordäng67

Ja det är soft att bli småfull och sluta där, och bara när det är speciella tillfällen.
Men det här forumet finns här för att alla inte klarar av det.
Tror jag resonerat som du kanske, hmm, 300+ gånger. Så skära ner va inte för mig.
Kanske är det din grej. Men hur många gånger har du provat?
Försök vända tanken från att det är ett straff att vara utan alkohol, till att vara en belöning. Alkohol = kort postiv effekt sen suddigt och snabbt och slutligen elände väldigt mkt längre än den positiva stunden. Eländet är baksmällan, ångest, lägre prestation mer sug efter onyttigheter, stillasittande och annat mer långsiktigt.
Köp lite lördagsgodis och ta en promenad.

@Denlillamänniskan kloka ord. Jag tar dem till mig. Tack för svar. Jag kämpar på, men lyckas inte idag heller. Tyvärr.

Jag tar mig upp och fortsätter min väg.
Idag är det inte nån behaglig dag.

Finns bla. 28-day, 90-day alcohol free challenge eller 1 year no beer. Jag lyssnade på ljudboken tillhörande den förstnämnda (finns på Story*ell och de andra). Två sköna britter som dragit igång det och de reflekterar över sitt drickande och ger motivation. Att ”köra en challenge” ger ju också en rätt bra ursäkt för tillfällen då du inte vill vara så öppen.
Det är nog oavsett bra att inleda med en nykter period, men kom ihåg att det inte återställer dig till normaldrickare. Du kommer börja där du slutade, men det är ju en bra bas att börja på. Oavsett om du väljer att sluta helt eller dra ner.

Hur går det för dig Rasmus?

Kram / Nattflickan ?

pressen blev för stor på mig från hustrun så sa jag alltid att jag skulle vara nykter en tid för att visa att jag minsann kunde kontrollera mitt drickande. Och jag hade aldrig några problem med att vara nykter några månader för att jag visste ju att när datumet väl var uppnått så kunde jag fortsätta kröka igen.

Där har du anledningen till att AA aldrig någonsin säger att vi ska vara nyktra en bestämd tid utan bara vara nyktra just idag, en dag i taget. För har vi bestämt ett datum så är vi inte nyktra utan bara spritfria med alla konsekvenser det för med sig och dessa konsekvenser är förvillande lika de som jag får uppleva som onykter.

Med ledning av hur du beskriver din alkis så kan jag med all säkerhet säga att han kör samma race som jag gjorde med min fru. Vi är manipulationens mästare ! Glöm aldrig det !!

Bra text Adde. Har själv insett hur mycket jag tweakat sanningen och hur dåligt det fått mig att må. Försöker också vara 100 procent ärlig numera och det är magiskt vilken skillnad det gör för måendet även för mig.