Senaste kommentarerna i forumet

Fy vad du har det jobbigt. Skönt att du hittat hit så du kan skriva av dig. Du förtjänar inte att ha det som du har det nu. Det är så svårt att leva med någon som dricker. Jag vet. Har presis bestämt att jag ska lämna min man. Han väljer alkoholen framför mig.
Har du någon du kan prata med som inte dömmer dig, utan som kan lyssna ? Försök hitta på saker som du gillar och som kan stärka dig. Små saker, som du tycker om. Det kanske inte tycks hjälpa i början men undan för undan kan man bli starkare.
Alkoholen har stor makt, och det är ju en sjukdom.
Hoppas du kan hitta ett sätt som kan hjälpa dig, och börja tänk på dig och vad du vill.

Ofattbart. 1500 dagar i frihet. Varför fick jag nåden att bli fri? Jag som var slagen. Redo att ge upp. Dö.
I morgon kommer min dotter till mig. Min älskade dotter. Min lilla 10-åring, min sol i mitt liv. Va underbart att längta efter sitt barn. Va underbart att vara älskad av sitt barn. Underbart också att hon vet att jag kommer med bilen prick klockan 1000, och under natten med om hon ringer efter mig (hon är på äventyr med sin klass).
ALLT är bättre nu än när jag drack. Och det dåliga, som oxå händer, går över snabbt. Idag har jag allt jag behöver. Mycket kärlek omkring mig. Äntligen sinnesro.

För er som kämpar, det tar 6 mån innan lyckan kommer tillbaka. Men då kommer den duktigt ?
Själv började jag gråta av ren lycka. Det var så starkt. Kände plötsligt att ”det är över” och sedan den dagen för 1500 dagar sedan har jag inte behövt dricka.
Hoppas ni som kämpar kan ta er förbi 6 månader. Det händer sedan mystiska saker. Säger inte mer, måste upplevas ?
Natti ?

Hej. Första gången jag skriver i den här gruppen.. men har läst massa i forumet ett bra tag nu. Är skiträdd för att avslöja min identitet men jag är under 23 år. Alla män i min släkt har varit alkoholister och nu är jag även tillsammans med en. :) Man lär sig tydligen inte av sina misstag? Haha.

Känner bara att jag måste få skriva av mig. Jag och min pojkvän har varit ihop i ett år. Jag gick in i förhållandet med vetskap om att han bland annat var deprimerad och hade alkoholproblem. Om det tar slut mellan oss kommer jag aldrig göra det misstaget igen. Vårat förhållande har varit upp och ner men när det är bra så är det sååå jävla bra och jag är hur kär som helst. Jag älskar honom så jävla mycket. Första perioden av vårt förhållande var han nykter och utåt sätt verkade det gå hur bra som helst för honom. Sen tog det en tvärvändning och han började dricka med jämna mellanrum. Ute med kompisar. Han säger att han saknar det sociala och att han inte kan umgås med folk nykter. Först blev jag så jävla förbannad, när han gick ut. Jag visade det och varje gång sa han förlåt.

Sen så orkade jag inte vara arg mer. Nu går jag runt och är konstant ledsen. Han har druckit två gånger i veckan. Mycket. Han mår skit och försummar sitt jobb. Jag mår skit av att se honom må skit. Han berättade att den enda anledningen till att han ens orkade vara nykter förut var pga mig. Men nu vill han inte vara nykter längre. Han har bestämt sig. Vad kan jag göra? Ingenting. Ikväll ska han ut igen. Jag är orolig som ett jävla as, sitter och tänker på hur det ska gå. Dels att jag vet att han kommer må skit men han kan också göra dumma saker på fyllan. Det låter egoistiskt men är rädd att han ska flörta, vara otrogen, skämma ut mig. Jag vet inte. Han prioriterar spriten före mig precis som alla andra gjort. Och jag kanske faktiskt förtjänar det för innerst inne visste jag att det skulle bli såhär. Och jag kan inte lämna honom för jag älskar människan så sjukt jävla mycket. Går sönder av bara tanken på att överge oss. Han vet att han gör illa mig och sin familj men han prioriterar sig själv och sitt drickande. Kanske dumt sagt, han har ju en sjukdom. Men jag förstår verkligen inte och kommer nog aldrig göra det. Älskar han ens mig?Hatar att jag är helt jävla passiv i mitt sätt också men kan inte ställa några ultimatum jag vet att jag inte kommer kunna hålla.

Herregud. Det här blev en jävla bibel

Mår verkligen som ett jävla as. Kan börja gråta från ingenstans och folk i min närhet börjar bli orolig. Vill inte prata om det med andra heller då de skulle försöka övertyga mig om att lämna. Vilket jag inte kan.

Ett kanske lite udda råd, men jag skulle spela in honom när han på fyllan hotar att ta ifrån dig dottern. Var då noga med att själv hålla en just och neutral ton, dvs gå inte till motangrepp som kan användas emot dig. Jag vet inte om det har någon juridisk betydelse med en inspelning vid en vårdnadstvist, men det kanske kan hjälpa till att få andra att förstå om det skulle bli nödvändigt.
Det är lagligt att spela in ett samtal så länge den ena parten är med på det (dvs du) och du kan ha mobiltelefonen på inspelning i fickan så att han inte ser det.

Skriv en loggbok (du kan återskapa bakåt) där du beskriver händelser där han varit full och hotfull. Det kan också bli användbart om det blir tvist.

Styrkekram!

Tack för kloka tankar och omtanke! Det är snart sex veckor sedan jag skrev mitt inlägg och tankarna mal och mal. Min man har hållit sig nykter och tänker vara det året ut, säger han. Han har svårt att sitta still ex jobbar i trädgården sent på kvällen, åker och handlar sent och övningskör med vår dotter vilket tyder på att han ”härdar ut”, tror jag. Ärligt talat är jag helt säker på att han är nykter och tänker vara det året ut. Men sen... tankarna på att dricka då och då är han helt tydlig med. Han kan inte tänka sig ex en utlandsresa utan något vinglas. Han säger att han ska vara mer försiktigt med sitt drickande och i mycket mindre omfattning, men han kan inte säga hur han tänker... Jag läste det mycket intressanta inlägget om Sinclarimetoden och jag tänker föreslå honom det inför nästa gång han ska träffa sin terapeut. Jag tror inte att han är så intresserad av det för jag tror att han vill känna effekten av alkohol om/när han dricker. Jag har sagt att jag lämnar honom om han väljer att fortsätta dricka för jag (och terapeuten) tror inte att han klarar av det. Å ena sidan så funderar jag på att han har aldrig haft problem att vara helt nykter så om han inte dricker på nästan 10 månader och sedan dricker då och då så kanske han klarar av det? Å andra sidan så kanske jag bara drömmer önskedrömmar?

Här kommer det en fallskärm flygande så du inte faller hårt och en näsduk till tårarna.

Från

Skönamaj

Är viktigt. Beroende på hur det.sett ut innan kan den första jobbiga tiden ta en vecka eller ett par. Sedan kommer ljusglimtar, frestelse varvat med sorg och eufori. Inget första glas, minut för minut, timma för timma så går det bra. Lycka till
//PP

.

I dag har varit en bra dag, InteMera. Jag träffade mannen en stund. Han var sur. Tänkte att det kanske var dumt att träffas, men det blev ett uppvaknande. Jag blev såå påmind av varför jag lämnar. Blir så skönt att i framtiden slippa all surhet. Tänk vad det kan klarna ibland.

Hoppas du haft en bra dag just idag Skrållan!

Tack för er omtanke Skrållan och Olyckligpingla! Jag har inte skrivit på ett tag för har haft fullt upp fram till en närståendes bortgång i veckan. Har egentligen inte tänkt just på mannens drickande på sistone, även om han nog tagit några fyllor, för det känns som ett litet problem när man varit ställd inför frågor om liv och död.

Jag börjar sakta bli frisk nog för att färdigställa det sista i min lägenhet och har sakta börjat inreda den. Känns faktiskt helt underbart att ha möjligheten att kunna vara borta hemifrån när helst det passar mig. Vissa dagar har jag bara åkt dit och typ suttit mitt på golvet på en liten pall, och bara andats. Njutit av lugnet. Kommer åka på semester bara jag och barnen i juni också, ska bli underbart!

Jag vet att han inte kommer ändra sina dryckesvanor och jag vet jag kommer flytta, frågan är bara exakt när. Den dag jag flyttar ska jag vara beredd på ett krig om dotterns boende också, för han har gjort det klart att han inte kommer göra processen lätt och att han kommer göra allt för att hon ska bo med honom och inte med mig. Han har sagt han är beredd att ljuga, manipulera och gå i princip hur långt som helst för att få mig omyndigförklarad som förälder så han får vårdnaden. Han kommer gå ut för att knäcka mig så jag får se till jag byggt nog med pansar innan jag flyttar. Han har ett välbetalt jobb, sköter sig offentligt och har ett stort nätverk och inte många vet om hur han dricker, då han gör det bara hemma för sig själv så det blir långt ett ord mot ord spel. Så ja jag antar det är orsaken jag drar på flytten.

Men jo flytt kommer det bli, att fortsätta se på hans fyllefasoner vill jag inte på sikt då han själv helt saknar insikt eller vilja att göra något som helst åt det. Han tycker fortfarande det är jag som är en kärring som orkar nöta på om hans drickande, och tycker jag ska strunta i det. Inte så lätt det heller när han oftast blir sur och elak och ställer till med drama på fyllan. Och att jag bemöter hans utbrott med lugn numera verkar reta honom ännu mer.

Jag känner mig ändå just nu rätt stark i mig själv, tar inte åt mig av skällandet och bryr mig inte särskilt i vad han gör eller säger för elakheter. Livet är tufft nog även utan en full man så jag tror det snart är dags att lätta på ryggsäcken..

Över 1 månad nykterhet nu. En månad som jag hade önskar att jag kunde beskriva med glädje hopp lättnad. Men istället så har det varit en månad fylld med ångest,skam,sorg, ilska och förtvivlan. Att jag inte tagit till flaskan än är ett under.

Tycker det är jobbigt att prata med folk om hur jag mår.

Allt skulle ju bli bra om jag blev nykter.
Mår lika dåligt som när jag dricker.
Men men, nu slipper ju familjen se att jag mår dåligt. För när jag är full, är då jag berättat om mitt mående, och att alkoholen var problemet. Men så verkar ju inte fallet.

Kämpar en dag till, vem vet det kanske är imorgon det vänder ?

Idag har jag varit nykter i sju dagar. Det är första fredagen på flera månader då jag inte druckit. Det känns bra. Väldigt bra. Passerade ett av mina gamla vattenhål på väg hem från jobbet. Att slinka in på en öl fanns inte som ett alternativ. Jag kände ett uns av sug, men det gick att avstyra. Eftermiddagen och kvällen spenderades med full närvaro, det var länge sedan. Imorgon börjar vecka två i och jag välkomnar den med öppna armar.

Har bara vart nykter i två dagar då jag började äta antabus för två dagar sen.
Nu kommer helgen och smärtan av ångest är enorm. Jag känner att jag inte klara de och de idiotiska tankarna om att " så farligt är de ju inte" kommer hela tiden. Jag gråter ibland går i cirklar ibland. Kan inte ta lig för nånting.

Det ser ju på ett sätt ut som det var bara pang så slutade jag. Men det beror ju mestadels på att jag hittade hit när det var helt självklart vad jag behövde göra. Det finns ingen realtidsdokumentation här på alla ”försök” som föranledde denna gång. Det drogs ner och sattes upp regler och ignorerades och förskönades och förminskades. Många år.

Men ”vi som klarat resan” måste likväl som de som nyss startat sin, konstant vara vaksamma på att faran bara är en klunk bort. Och för de som drar ner, några klunkar bort :)

Tusen tack för responsen. Den lilla människan gjorde en stor sak, svarade en forumrookie var ångest och bakrus klingar av. Jag ska inte ge upp, inte tänka att jag börjar om utan jag måste helt enkelt fortsätta den förändring som faktiskt skett. Inser att det är skört och sårbart.

Trevlig kväll!

Skönamaj

Jag vill bara tipsa dig om att studera Jelineks kurva. Hur många förluster vill du ha, innan du är beredd på att sluta vara kompis med Alkoholdjävfulen? Till slut finns bara han kvar och då tar han livet av dig. Medan han vaggar dig i sin famn.

För din egen skull; Innan du super bort ditt liv, var nykter en period. Klarar du inte att bryta själv, så åk på tillnyktring. Var sedan nykter och bestäm dig sedan ifall det verkar bra att fortsätta vara bästa kompis med Alkoholdjävfulen. Han kommer aldrig att lämna dig. Det blir du som får sätta stopp precis som många här har gjort.

Det är fint att du skriver här, för det betyder att du ändå tänker försöka ta hand om dig. Det är väldigt fint. Fortsätt så.

Det är okej, när du känner att du kan nöja dig med tre glas. Och då menar jag nöja dig. Inte tvinga dig att hålla igen, för det funkar inte i längden. Så länge du innerst inne tycker att det nog skulle vara lite mysigt att bli full, så går det inte. För det är då du kommer att bli full, förmodligen.

Sen vill jag också säga grattis till din viktnedgång!! Ha en fin kväll.

.

Ja vi kämpar vidare. En dag i taget.

50% är säkerligen ångest av ångesten. Men som sagt, bara att ploga sig igenom. Men du kan göra dig själv en tjänst genom att skriva ner hur du känner och mår i detalj, vad som hände etc, kanske i en dagbok.
Dels kan det lätta att få ut det, men även som en framtida motivation till att göra annorlunda.

Jag håller med Clara här ovan. Din man kommer hem och är aggressiv och påverkad på eftermiddagen och kör sedan rattfull till en träning. Du har även tidigare i din tråd beskrivit hur han tar risker och utsätter dig för elakheter. Det låter som att du skulle skydda dina barn från risker och obehag om du åkte iväg med dem tillfälligt. Jag tänker också att det kan vara bra att själv kontakta socialtjänsten, dels för att uppmärksamma dem på er situation och dels för att se vilka möjligheter det finns för dig och för barnen att få stöd och behandling som anhöriga till en person med alkoholproblem, oavsett om han själv är villig att ta emot hjälp eller inte.

Ifall du är orolig för vad kontakten med socialtjänsten kan innebära, så hoppas jag att det är okej att jag bara skickar med att inom socialtjänsten brukar man prata om bedömning av föräldraförmåga. I en familj som delvis är dysfunktionell är det i synnerhet viktigt att en av föräldrarna bedöms ha föräldraförmåga och det tänker jag utifrån det du beskrivit att de nog bedömer att du verkligen har, som tar ansvar och söker hjälp när din partners förmåga sviktar. Inom socialtjänsten finns det många olika typer av stödinsatser för barn och familjer i kris. Är det något särskilt som skrämmer dig när det gäller kontakt med soc? Hur har dina tidigare erfarenheter sett ut?
Så klokt gjort av dig att du skriver om din situation här och söker stöd, att inte behöva känna sig ensam i en tuff situation kan vara hjälpsamt för många. Hoppas att du snart får fler svar, ibland får man skriva flera gånger innan en tråd tar fart.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

Just nu har jag blockerat hennes nummer, utan att säga att jag har gjort det, eftersom jag mår dåligt av det. Jag bor i ett litet samhälle med 5900 invånare, och varje gång jag möter henne på affären, så ska hon prata högt om hans missbruk. Dom som inte vet att jag är ihop med en alkolist, behöver inte veta det heller

Det känns fint att ni som klarat resan och funnit en balans, är kvar och hjälper oss som stapplar och vimsar på vår väg.

Tack!

Det värmer hjärtat att du hjälper mig att tänka, IronWill.

Klart är att jag slagit in på en ny väg, och att jag tänker vara kvar där, oavsett om/när jag kör i diket.

Idag är jag trött. Har sovit längre än jag brukar. Har inte bestämt mig ännu ifall det ska bli ytterligare en fin nykter dag, eller om det är läge att dricka lite lagom. Vet faktiskt inte riktigt vad jag vill. Fint så. Jag får vila i nuet tills jag vet.

Önskar er en fin dag som känns lika fin imorgon bitti, när vi vaknar till en grön natur med fågelsång och ny kraft.