Senaste kommentarerna i forumet

Förstår precis hur du menar. Abstinens är så sjukt vidrigt. Krya på dig och lycka till med din väg framåt. Med risk för att låta nyfrälst har jag skaffat sponsor och jobbar med stegen. Trodde aldrig det var något för mig men tror det kan bli min räddning. Bara ett förslag, testa och och se om det kan vara något? Jag har försökt sluta själv säkert 30 ggr men faller alltid tillbaka. Tror verkligen man behöver hjälp med den hör skiten.

skriver så fantastiskt bra !! Tack !!

är hela grunden för min nykterhet.
Att vara ärlig mot sig själv i första hand ger mig också verktyget att vara ärlig mot andra.

Under hela min aktiva tid, ca 25 år, så lärde jag mig att använda lögnens alla olika sätt och jag blev en mästare att ljuga för mig själv och andra. "Hur mycket har du druckit? Ääää...jag har bara tagit en starköl" Liket efter ett kvarter låg då gömt nånstans. Den klassiska lögnen efter att ha testat Systembolagets snurra som skulle visa om man drack för mycket blev ju lätt parodisk......jag menar, ljuga för mig själv när jag skulle uppskatta mängden blev ju bara så löjligt. Den var så uppenbar så tom jag själv såg igenom min lögn och jag slutade med såna larviga påhitt.

När jag sen försökte få hjälp via olika kommunala ställen befolkade med professionella medberoende som skulle "hjälpa" så blev jag så häpen över att de inte på nåt sätt misstänkte att jag ljög ??!! Jag fattar inte än idag hur det är möjligt att svälja det jag sa ?? På den tiden var jag som de flesta andra i början väldigt kluven till min situation : Sluta eller dricka "socialt" ? Jag ville ju ha kvar spriten men ändå inte. Om jag då mötte en som fattade nada över hur jag fungerade så blev det ju en sport för mig att använda min manipulationsförmåga.

Jag har fortfarande kontakt med såna som är i startgropen för att sluta använda alkohol men har dragit ner rätt bra på sånt för det är liksom en never ending story och det sliter. Vissa gör avtryck dock och jag blir så i grunden lessen när jag ser vad de försöker göra. Jag talar direkt om att jag ser och hör om de ljuger för jag har ju själv använt lögnen. Men ändå ska de framhärda fast det är så uppenbart. Rekordet är nog hon som diktade upp en hel familj fast hon bodde ensam i en helt annan stad än vad hon uppgav. Då är det meningslöst att försöka hjälpa eller lotsa fram till ett nyktert liv, skyddsbarriären är alldeles för hög och stabil.

Idag har jag förtvivlat svårt för att ljuga, en vit lögn på sin höjd ! Och det har blivit så att jag tom inte vill vara med på nån form av överraskning för det känns inte bra att luras även om det anses vara till ett gott syfte. Livet blir så mycket enklare om jag ser till att vara öppen med hur jag tänker och att jag själv vet att jag inte behöver ljuga för nån om hur jag är.

Idag är jag en egen person som är värd att ha ett bra liv och jag duger precis som jag är.

Och det beror helt på att jag inte tar det första glaset !

Kram på er alla !!

Sticker in huvudet när jag ändå är här inne på forumet, tänkte posta en tanke av kraft, mod och styrka till dig!
Hoppas det går bra för dig, och att du jobbar på i programmet!
Hur tycker du att programmet är?

Jag tar mig igenom en ganska toppig berg och dal-period för närvarande, ena dagen är det skitjobbigt andra dagen skitbra. Därför väljer jag att inte hänga här för mycket, tycker jag läser om återfall titt som tätt och det bygger inte mig de dagar det är kämpigt.

Mod och styrka,
Dee

Då ställer jag dig en motfråga:

Varför blev du medlem från början här på alkoholhjälpen, varför bestämde du dig för att styra upp ditt drickande från början?

Jag tror det är där du har svaret till om du kommer kunna dricka igen eller inte.

För min del skulle det i allra högsta grad vara okej att bli lite full på en fest absolut, men mitt egna problem är ju att jag inte kan det, för å ena sidan får jag ångest dagen efter, en kemisk ångest, och för det andra kan jag inte bli bara lite full. Det finns inget stopp, jag kan inte stoppa vid 1-2 glas som en frisk människa kan.

sista tiden i mitt förhållande och också tiden efter att jag hade lämnat mitt ex. Vart tog mitt livs stora kärlek vägen typ! Med tid och perspektiv emellan oss har jag insett att det var mitt val att se det jag ville se. Och mitt val att dela upp honom i två personer, en jag älskade och en jag nästan hatade. Tror han var likadan under hela vårt förhållande, det var jag som förändrades. Jag idealiserade också "den nyktre" mannen och tyckte han var underbar. I efterhand har jag insett att han var ego och ansvarslös även som nykter. Om det var någon gång han skulle kunnat ta ansvar så var det under nyktra dagar och perioder men det gjorde han inte. Däremot "kompensera de" han mig för all skit som hände under fylla. Men bara verbalt : jag har aldrig älskat någon så mycket, du är mitt livs stora kärlek! Aldrig någonsin att han gjorde dessa fina ord i handling! Du är stark Skrållan och smart som iaktar din man och ser till hur han agerar! Stor styrkekram till dig!

Nej, ibland går det bara inte, det vet vi alla här. Men Du kommer ta dig upp ur diket igen.
Kram ?

.

Jag blev inte elakfull speciellt ofta men det hände. Verbalt menar jag då, något annat har aldrig hänt. Och jag var inte periodare på det sättet. Men i mitt fall så var det ju de gånger jag drack för att jag mådde urkasst, som det riskerade att gå ut över min fru. Allkoholen bara släppte ut skiten (på fel sätt, för kraftigt, för länge, och åt fell håll), men den var inte ansvarig.
”Din” mår säkert inte alls bra och du får skulden, av de enkla skäl att du finns nära till hands. Och troligen är du riskfri att ta ut det på?
Kram på dig

Edit: Om det är möjligt så ignorera det. Läs inte sms, gå inte in i diskussion. Försök bara avlägsna dig och behandla det på samma sätt som om det skulle varit en främling. Det går inte att använda logik och reson mot ”råa känslor”. Allt du säger kommer att leda till nytt elände. Markera att det inte är okej och avlägsna dig.

Det låter som att din alkoholhjärna har börjat förhandla med din nyktra del av hjärnan nu.
Det är antingen som Denlillamänniskan säger, att det är okej när du kan nöja dig och inte känna att du lägger band på dig själv, eller så är det aldrig okej med det där första glaset.
Ett hett tips är att försöka hålla i nykterheten! Tänk på viktnedgåenden och sånna små stunder som du skrev om ovan, jag citerar:
"Det blev kväll. Gick på festen. Det var kul. Mello va dåligt men umgänget är bra. Jag var nykter och när jag körde med bilen hem tänkte jag, FAN VA SKÖNT."

Mod och styrka!
Dee

Tack för din kommentar du lillamänniska. Att ändra mina alkoholvanor är väl just det jag behöver göra för att försöka reda ut och se vad jag vill. Sluta fly, Inte ta förhastade beslut med en vinindränkt hjärna. Vara närvarande i det som är och rättvist läsa av situationen, lyssna och inte direkt döma och förkasta. Bjuda lite mera på mig själv, visa vilja till förändring. M dricker också för mycket och mår självklart inte heller bra. har svårt att prata om problemen. Han kämpar på sitt sätt i det tysta. Nu ska jag försöka rusta mig med tålamod och hitta tillbaka till den starka och självständiga kvinna jag en gång var. Känns som det var oändligt länge sen men någonstans härinne måste hon ju finnas.
Idag ska jag ta hand om mig med växthus-och trädgårdsarbete. Gör gott för en trött och ledsen själ.
Igår ännu en nolla i min logg. Ska det bli idag med.

Det är en benhård förhandling som ständigt pågår.
En sten hård kontroll över sitt egna medvetande.
En pågående diskussion som ibland bara kan upplevas så lönlöst tjatig.
Sen, vissa dagar, är det så självklart. Glasklart. Underbart.
Nästan så att jag undrar om jag är sjuk i huvudet. Det är nästintill lite obehagligt hur det kan svänga från att vara dystert och deppigt och jobbigt till att kännas som ett totalt rätt beslut. De där tvära kasten styr jag inte över. Har noll kontroll på.
Det enda jag har kontroll över är att jag aldrig kommer/ska/vill/tillåta det första glaset. Det är egentligen det enda jag vet. Det är liksom lika sant som att jag vet att jag har fötts och en dag ska jag dö. Vad jag gör med tiden där emellan är rätt oviss, även om jag skriver delar av manuset själv med hjälp av mina val.

Idag är det inte tungt. Idag känns det helt okej.
Dessa dagar passar jag inte bara på att vila mitt huvud emot, utan också ladda för kommande dagar då jag måste kriga lite. Jag kringar inte blodigt eller med vapen (ännu) men jag krigar i form av denna pågående diskussion i mitt egna huvud. Det är typ inget som märks på mig utåt. Det är bara en känsla jag bär inombords.
Jag brukar skriva en +/- lista för mig själv när jag har en bra dag, jag gillar att få det nerskrivet och se det, rent konkret på ett papper.
Tänkte bjuda på min +/- lista här idag.
Gör en själv vettja! Det blir lättare att hålla i argumenten för att förbli de dagar då det är tungt.

FÖRDELAR MED ATT VÄLJA ATT VARA NYKTER:
* Fysiskt (skadar inte min kropp, lever ochbukspottkärtel mår bra, hjärna, hjärta/kärl inkl.)
* Psyiskt (ingen kemisk ångest. Ingen ångest för övermodet dagen innan, kontakt med mina känslor)
* Jag kan leverera på jobbet.
* Ingen direkt oro för framtiden.
* Bättre ekonomi.
* Min familj/närstående är tryggare i sina relationer till mig samt vice versa.
* Träningen ger resultat eftersom min kropp får återhämtningen den behöver.
* Effektiv sömn.
* Kommer i tid till avtalade grejer, behöver inte stanna hemma med flaskan och dricka så mycket att jag kan hålla mig onykter de timmarna där jag ska vara. (jag vet, sjukt beteende, haha!)
* Ser piggare ut
* Är nyfiken på andra människor (får det socialt så mycket lättare nykter)
* Skjuter inte problemen framför mig längre.

NACKDELAR MED NYKTERHETEN:
* Pågående diskussion i mitt huvud
* Extrem kontroll
* Blir lite mer varse om ensamheten, att jag inte har någon direkt att umgås med eller ringa till förutom min mamma.

Om 12 dagar firar jag ett halvår.
Det trodde jag aldrig om mig själv!
/Dee

Nu är det ganska lugnt igen och vi har bokat flyttbil och diskuterat hur vi ska lägga upp packande och flytt rent praktiskt.
Men det är ju som att gå på nattunn is, jag går väldigt försiktigt så att jag inte ska braka igenom.

Varje dag en dag närmare...

Köpte faktiskt boken har inte börjat läsa än! Tack för tips.

Brukar ni bli elaka mot era anhöriga när ni är inne i era perioder, min blir jätte elak mot mig och ringer och smsar, och hittar på en massa saker som jag har gjort, som jag ska erkänna att jag har gjort, fast jag inte har gjort det. Om jag frågar hur det är, så är jag nyfiken och djävligt psykiskt sjuk. Jag är alltid trevlig tillbaka eftersom jag inte vill sjunka ner till hans nivå. För den nivån är under sandlåde nivån. Jag springer runt och skvallrar och är osunt svartsjuk, listan kan göras lång. I onsdags fick jag sms om att han går öppen behandling och har varit på jobbet hela veckan hittills, så jag inte behöver oroa mig, sanningen är att han har varit hemma ifrån jobbet. Det vet jag för dom har ringt och frågat mig angående honom. Om han inte går till jobbet på måndag så har han varit borta i 3 veckor.

Tappade fotfästet igen, hade inte alla försvarsmekanismer på plats när frugan tappade humöret igen. Måste planera bättre. Nu får det fan vara nog på riktigt.

Det dåliga är att jag förstör min sambons självförtroende, hon kan tro att det är något fel på henne fast det inte är det, jag älskar henne och bara henne, skulle inte vilka vara med någon annan på hela jorden men när det blir såhär så slutar hon att tro på mig och den tillit jag byggt upp försvinner, men kommer aldrig sluta försöka göra henne lycklig och jag hoppas att hon aldrig ska få se mig så full igen, jag kan lova allt jag vill men hon tror mig inte med all rätt men jag ska göra det hennes skull i alla fall!

Ja det är nog så det är, man halkar dit och tror att man har koll på sig själv eller iallafall tål det man dricker vilket jag gör till 100% just då, fast som ja vet innerst inne att jag inte gör! Det var bra liknelser och tackar för svar!

Härligt att läsa att det går bra. Stolt ska du vara!

Jag läser alltid dina inlägg då jag tittar in här. Läsvärt och intressant och jag har ”känt” dej länge. Tyvärr loggar jag sällan in för att kommentera så jag lämnar inga spår efter mej. Lycka till med allt

Tack för dina ord. Det är många gånger man känner sig svag och ledsen. Men har ju börjat känna att det glimtar till av lycka ibland. Det får ta sin tid att läka.

Vad ont det gör när man ser det sådär klart men samtidigt skönt att förstå och verkligen ta in att det inte längre är den mannen man lever med. Han är som en dröm, nåt som funnits långt borta. Det är inte den mannen du ville leva med som snäser till dig, kallar dig fula saker och helt struntar i vad du känner.

Ta hand om dig Skrållan! Du är stark och modig nu, även om du inte riktigt själv ser det ännu!

.

På småtimmarna längtar jag efter den mannen son inte längre finns. Han som var stark och hade världens varmaste famn. Han som jag kysste och kramades med, och som jag skattade med. Han som var snäll och uppvaktande, någon man kände sig trygg med.
Han finns inte kvar, jag vet. Just nu känns det som en dröm. En dröm som inte är sann. Men en gång älskade jag honom, men han älskade alkoholen mer?

Fy vad du har det jobbigt. Skönt att du hittat hit så du kan skriva av dig. Du förtjänar inte att ha det som du har det nu. Det är så svårt att leva med någon som dricker. Jag vet. Har presis bestämt att jag ska lämna min man. Han väljer alkoholen framför mig.
Har du någon du kan prata med som inte dömmer dig, utan som kan lyssna ? Försök hitta på saker som du gillar och som kan stärka dig. Små saker, som du tycker om. Det kanske inte tycks hjälpa i början men undan för undan kan man bli starkare.
Alkoholen har stor makt, och det är ju en sjukdom.
Hoppas du kan hitta ett sätt som kan hjälpa dig, och börja tänk på dig och vad du vill.