Senaste kommentarerna i forumet

Så fint men så sorgligt❤️ Snälla släpp denna man i tanken och unna dig kärleken.
Kram Strulan ❤️?

Hårt och ärligt som vanligt!! Tack IronWill.
Du har stora poänger med att kontrollförlust sker när man redan har alkohol i hjärnan. Stämmer bra. Men jag kallar det inte kontrollförlust när man från början, redan när man är nykter, vet att man vill bli berusad. Kontrollen har man redan sparkat in i ett hörn, när första glaset fylls på. Det är sånt beteende som Alkoholdjävfulen älskar. Hejar på, hoppar jämfota och gör HighFive. Hojtar dessutom; Rätta takter där, rätt in i kaklet bara! Den som smuttar är en fegis!! SVEEEP!!

Vore en lögn att skylla på att jag drabbats av kontrollförlust. Som att det inte vore mitt fel. Som att skylla ifrån sig: Jag kunde inte hejda förloppet, eftersom jag redan druckit två glas vin. Skitsnack!! Efter två glas vin vet man mycket väl vad man gör. Men man TILLÅTER SIG att tappa kontrollen. Helt medvetet. Så är det för mig iallafall.

Det där med att dricka själv är rätt enkelt. Det slödricks inte i soffan. Det dricks till maten eller när man har kul. Det där pimplandet i soffan är nåt som min särbomake gillar och har infört. Jag gör inte så, jag tycker inte om det. En anledning till att vi separerade.

I min nya fas så ingår regeln att aldrig dricka när man känner sig ledsen, trött och ensam. Brukar inte bli bra då. Därav nykterhet idag.

Tack för tipset! Själv jobbar jag kväll. Jag är inte avundsjuk... ?

Måste kännas kanon, bra att du kan hålla suget under kontroll.
Själv försöker jag fylla kvällarna med ”må bra saker”, löpning, umgås med mina nära och kära och jag måste erkänna, det känns så bra!!
Har inte behövt brottas med tankar som ”det skulle varit fint med lite vin...”, men man får vara ödmjuk, det kan komma när man minst anar det.
Fortsätt kämpa ?

Vi bor ju inte tillsammans längre (mitt i skilsmässa), men idag skulle vi ses för att göra den formella delen av bodelningen och sova under samma tak för första gången på länge.
Jag kom hem från jobbet och frågade hur han haft det på jobbet. Jag var inte i samma rum, så jag vet inte riktigt vad som hände, men han rusade in i sovrummet och stängde om sig. Efter en halvtimme kom han ut och sa att det här går inte och så drog han iväg till landet.
Så nu sitter jag här och undrar hur det ska gå med flytt och dotterns student om 2 veckor. Lägenheten är full med lådor och prylar som ligger överallt - det går knappt att komma fram....

Drabbas väl alla av i olika grad. Det är väl kontrollförlust att fortsätta dricka fast man borde sluta? De flesta upplever ju även att nästa glas blir en bättre idé om man har ett i blodomloppet redan. Dvs en viss kontrollförlust följer med alkoholen och är väl till liten del även en önskad effekt.
Det där med att inte dricka själv handlar nog mer om att det då lättare halkar över i en vana än om man håller det förre tillfällen man är med andra. Det blir en normal del av en kväll på soffan snarare än nått festligt.
Kämpa på!

Hej
När jag dricker alkohol så kan jag inte sluta dricka när jag blir salongsberusad. Hur mycket jag än säger innan att jag inte ska dricka mer än mina 5-6 öl så klarar jag inte av att sluta när jag väl druckit dom! Jag gör allt för att få mer alkohol! Har jag alkoholproblem då? Är det någon mer som har det problemet?

Snart är dag sex avklarad. Ingen möjlighet till alkoholintag nu, så jag räknar med dagen som avklarad. Suget då? Inte så farligt idag, men har samtidigt varit mer än fullt upptagen med jobb. Imorgon ytterligare en skör och kritisk dag. Ska fila på en plan för morgondagen, men jag är fast besluten om att imorgon kunna ”fira” en vecka som nykter.

Kämpa på därute!

Efter en period av nykterhet och många härliga effekter av det så har alkoholen letat sig tillbaka i ditt liv och tar nu en större plats än du egentligen vill. En del av dig vill fortsätta smyga med alkoholen och inte bli upptäckt, men en annan del ser vad det är som händer och vill något annat - du vill sväva fram igen, av lycka. Du har redan tagit flera rejäla kliv i den riktningen. Du skriver här bland annat. Du uttalar för dig själv att det är något annat som du vill, som är viktigare än alkoholens tillfälliga effekter. Skriv gärna mer om vad som har varit hjälpsamt för dig tidigare, du har ju en fantastisk erfarenhet att luta dig tillbaka emot eftersom du har lyckats säga upp kontakten med din bästa vän tidigare och har gjort det under längre perioder. Det är verkligen en styrka!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag läste även i din andra tråd som du skrev nyligen, där du fått lite mer svar från andra, att det här att din mamma ringer och rapporterar om att din partner går in på Systembolaget t.ex. börjar bli jobbigt för dig. Vad klokt av dig att du känner efter vad som blir hjälpsamt och inte för dig och att du nu är redo att vara tydlig mot din mamma för att kunna må bättre. Har du förklarat för henne hur hennes upplysningar påverkar dig och att du inte orkar höra mer? Hon kanske gör det i all välmening, men istället får dem dig att känna att du aldrig får lugn och ro. Jag tänker om du skulle kunna formulera något i stil med "mamma, du gör säkert det här för att försöka hjälpa mig, men vet du - jag blir bara stressad och ledsen av att du hör av dig hela tiden och berättar vad XXX gör och när han handlar alkohol. Jag försöker lägga mindre fokus på det han gör som är problematiskt och mer på fokus att jag ska må bra och få ha det lugnt och skönt. Skulle du vilja hjälpa mig med det?" Det är bara ett förslag, du kanske uppfattar ungefär vart jag vill komma - att uttrycka sina känslor och behov utan att gå till angrepp mot den andre kan vara ett sätt att nå fram. Hoppas att du hittar ett sätt att prata med henne som ger effekt. Det låter slitsamt för dig, utöver att du behöver hantera din partners beteende på fyllan som ibland kan vara elakt.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

när jag glömt att logga ut... dessutom är det sällan jag loggar in - och så ser jag din hälsning.
Underbart! Önskar dig en härlig sommar ??? / mt

Jävlar vad utvecklande detta jobbet ääääääär! Helt galet.

Men nu något alkoholrelaterat. Igår var jag på en nätverksträffsAW för människor i branschen. Supertrevligt och lite nervöst, gratis bubbel. Tog två glas ganska snabbt och sen två till och sen två till. Vette fan vad som hände men ni vet detta där, ”dricka mycket snabbt” kom tillbaka. Och sen drack jag 2 öl och ytterligare mer efter det. Där någonstans blev det lixom för mycket. Vet inte om man kan kalla det ett återfall, och jag vet inte om det var det. Men jag har lite minnesluckor idag och hoppas verkligen inte att jag gjorde bort mig någonstans. Jag tror inte det, drog från träffen när jag kände att det började slå på riktigt. Men det skapade ändå någon typ av varning i mig.
Varför blev det så? Varför valde jag att dricka så mycket när jag vet att jag skulle upp tidigt idag? Försökte jag få utlopp för något? Eller var det ett gammalt mönster som kom tillbaka.

Jag mår ganska bra idag, men har inte presterat så bra som jag hade kunnat göra och det grämer mig. Har inte vilat ordentligt sedan april. Kan nog vara det som ligger som grunden för att det blev som det blev.

Jag tänker lyssna på min varningssignal och backa från alkohol ett tag igen. Lägga mer fokus på vila. Näst nästa vecka kommer jag kunna ha egentid. Denna veckan har och är varit galen. På riktigt alltså. Nästa vecka är det saker inplanerat varje dag igen. Och i helgen är jag toastmadam på bröllop. Sen ska jag vila.
Nu fokus på tillräckligt med sömn. Har missat den delen också. Och mat.

När jag tänker efter har jag vacklat på alla mina trygghetspunkter. Även självreflektionen här.
Så nu tar vi ett steg tillbaka igen.
Ingen större fara, men vet hur snabbt ett litet steg till vänster kan bli flera kilometer fel i längden.

Fridens ?

Den här tråden skapar jag för mig själv för att skriva av mig och dela med mig av min väg vidare i livet utan honom.

Jag bestämde mig för att lämna honom för en vecka sedan. Han hade gjort bort sig ännu än gång efter att mer eller mindre ha druckit varje dag de senaste två månaderna.
De första dagarna bad och bönade han och lovade som han alltid gjort, att han ska sluta dricka och söka hjälp osv. Men det har jag ju hört så många gånger förut.
Idag accepterade han det hela. Han var så klok i sina ord, skrev att jag var det bästa som har hänt honom men att han accepterar mitt val. Det blev som en bekräftelse på allting, att nu är det verkligen på riktigt. Han bad även om förlåtelse för allt illa han gjort mig. Åh vad jag har gråtit idag. Helvettes jävla skit vad tomt det känns! Har sökt tid för KBT, känns som jag verkligen behöver det nu.

Nu har jag gått in i nästa fas i att förändra mitt drickande. Förra omgången handlade om att bryta vanan, reflektera över min relation till Alkohldjälfvulen och att återvinna balans och en sundare livsstil. Det gick ju bra och det känns skönt.

Men jag är absolut inte klar ännu. Kanske jag aldrig blir det heller. Kan ju vara så att jag alltid kommer att ha en skev relation till vinet. Vi får se. En dag i taget.
Jag vill sluta upp med att fuldricka; dricka av fel anledning. Jag vill inte bli full, inte bakis och fortsätta må själsligt bra. Den här perioden kommer att sträcka sig över tre månader. Som stöd och bokföring knappar jag in min konsumtion i loggen.

Jag har fått information om att de personer som upplever kontrollförlust har det svårare att lära sig dricka med måtta. Men jag har ju aldrig förlorat kontrollen. Jag har ju velat dränga ner mig och fly undan från världen. Inte sådär medvetet; Nu satan ska jag kröka skallen av mig!! Nä, mer som att jag helt enkelt inte brytt mig, eftersom jag bara blir så pass onykter hemma. Jag har helt enkelt inte tyckt att det varit en stor grej. Men jag gillar inte att vakna bakis. Det kan jag vara utan.

Sen finns det en annan föreställning; Man ska aldrig dricka ensam, då är man en alkis. Ja, så kanske det är. Men jag lever själv och trivs bra i mitt eget sällskap. Ska jag tvångsmässigt bjuda in folk på middag eller gå ut, för att kunna dricka vin till en bra måltid? Nä, jag tycker inte det. Dricker mig mycket sällan berusad när jag dricker själv.

Så. Jag kanske lurar mig själv. Kanske står Alkoholdjäfvulen bakom min axel, vrider sina händer av glädje och ler elakt med fuktiga läppar. Det är helt okej. Då har det här texten också fyllt sitt syfte. Klarar jag inte av att dricka måttligt, så är det säkert bra för mig att läsa den här texten och upptäcka mitt självbedrägeri. Fint så.

Den här perioden har redan börjat. Jag drack vin för sex dagar sedan och har efter det varit nykter. Inga problem med det. Ett lätt sug idag eftersom jag jobbat klart för en period och ska vara ledig ett tag. Men det får bli en annan dag.

Idag är det en fin dag. Naturen har fått lite regn och det är stilla och ljumt ute. Idag är jag nykter.

Jag vägrade släppa iväg mina barn till pappan om han inte kunde visa att han var nykter. Han har hotat, hatat och bänglat nåt så överjävligt kring detta, men jag har stått på mig och till slut fick jag faktiskt egen vårdnad (fast det är inte vårdnaden som styr umgänget). De har varit hos honom enstaka dagar som ibland slutat i kaos, ibland gått hyfsat. Mest har de träffat sin pappa hos farmor och farfar (kräver förstås att man har en rimlig relation med dem, och att de inte dricker själva. Där har jag haft tur).

Jag känner så väl igen tankarna, att det är bättre att vi bor ihop för då vet jag åtminstone att barnen har EN nykter förälder. Men till slut gick det inte längre, jag tänkte att det får ge sig längs vägen, och det gjorde det. Mitt ex träffade dessutom "sitt livs kärlek" bara några veckor efter att vi flyttat isär och var inte så jätteintresserad av att träffa barnen mer än nån kväll då och då. (Utom när han skulle leka lycklig familj med nya tjejen.)

Mitt ex är fortfarande mitt livs kärlek och jag kan fortfarande...gå vilse i hans röst, liksom. Vi har en sån jävla kemi. Jag hatar honom för att han sabbade allt, framför allt för barnen.

Sen är det väl också så att det finns alkisar som kan hålla ihop några dagar varannan vecka för barnens skull. Man kan inte veta när man gör slag i saken hur det kommer att bli, så är det tyvärr. Men jag tror inte att det bästa för barnen är att härda ut.

Allting du skriver är som att jag skrivit det. :(

Jag är i samma sits. Alla skriver "ta barnen och gå". Barnen ska alltså vara själva med alkisen varannan vecka? Hur ska jag kunna leva med det? :(

Synd att du lämnar men du känner kanske att det är rätt. Hoppas bara inte du förbereder ett återfall mentalt.
Forumet är väl vad man gör det till eller behöver, alla är vi olika. Älskar detta forum som är utan krav, kom och gå när man vill. Läs, stöd och lär utan några krav, mina inlägg är min logg över tillfrisknande och är viktiga för att jag skall lära om mig själv.
Önskar dig allt gott och styrka till dig❤️Kram Strulan

Idag ligger jag hemma med feber, vilket känns som en lättnad!
Lättnad över att veta att imorgon är det fredag och jag är för sjuk för att lida av abstinens!
Febern betyder också att jag klarar av min första helg som nykter utan att plågas.
Helt sjukt egentligen att sjukdom känns som en lättnad.

Det gick bra igår. Jag lyckades dricka lagom mängd rödtjut. Ligger och läser en bok av Allen Carr - äntligen full kontroll, lär dig behärska ditt alkohol intag. Rekommendera boken!
/Mrx

Känner igen mig så väl. Alltför många kvällar som slutar med minnesluckor. Har barn, man, jobb.... detta funkar ju inte längre. Men det sjuka är att jag inte vill sluta....

Hej Dee och tack för ditt stöd.
Jag ska kolla på programmet du tipsar om :-)
Men för mig funkar dock inte att bara satsa på en måndsnykterhet.
Jag älskar alkohol o känslar av att full för mycket, för att någonsin kunna bara sällskapsdricka.
Jag har ljugit för mig sjäv nästan varje helg i 2 år snart, att jag bara ska ha litegrann, för trevlighetens skull. Men nästan varje gång vaknat med minnesluckor.
Jag måste verkligen bryta det helt och för alltid, innan jag förlorar allt.
Den tanken skrämmer mig, samtidigt som att jag förstår att jag har inga andra val.

Jag så glad att jag har hittat denna plattform, att se hur många vi är som fallit dit o brottas med samma problem.

Jag vet att jag måste bli nykter, men jag vill ju inte. Hur i hela friden tar man sig ur detta?! Jag måste ju!! Hur får man viljan? Botten är nog nådd, men ändå vill jag inte....

Hej,
Igår var vi ute med jobbet och träffade på massa kollegor på puben, solen sken och det var jättetrevligt. Alla drack på, så det var inte bara jag. Jag tog det ganska lugnt i början men sen blev mer och mer. Jag vaknade upp med total minneslucka. Det händer inte varje gång jag dricker men ibland händer det, och jag skäms så fruktansvärt mycket och vet inte vad jag ska göra. Det är lätt att säga hur man ska ”tänka” på att dricka mindre men det känns som när man får feeling och har det trevligt har jag ibland svårt att sluta dricka. Jag skulle vilja ha en spärr eller en app som säger att det räcker nu. Snälla hjälp mig hur jag ska kunna bli en bättre människa

Still a Sober Gansta!
Det går bra nu.
Flyter på fram som på en nykter flod....
Det bara är...

Tacksam och stolt
Snart 3 år och + 2 år mellan 2014-16 blir snart 5 helnyktra år
(dock ett 1,5 års långt återfall men det skiter jag i)

Puss o Kram

MM