Senaste kommentarerna i forumet

De där tuffa dagarna får man bara kämpa sig igenom nykter. Att fly in i dimman där gör allt bara värre. Hade själv enorma utmaningar förra året då det mesta höll på att trilla samman. Jag stod emot och tog tag i problemen direkt och allt löste sig.

Jag sitter dock i Budapest nu och känner mig helt vilsen. Dricka eller inte har snurrat som ett roulettehjul där jag hela tiden bara sätter ny fart på hjulet så inte kulan landar någonstans.

Ska inte dricka i motgång eller för att fira. Ej heller i något spontant läge. Men är det ens lönt att dricka en öl när jag väl planerat och bestämt mig bara för att likdom? Vill ju inte dricka för att boosta mig heller (det jag känner jag behöver).

Tror det löser sig bara jag hittar rätt tempo och kan dricka en alkoholfri sådan. Kanske kan hjälpa.

Playing with fire for real!

Jag är nog allmänt rastlös ibland. Det måste hända lite saker. Körde fast helt i Sverige. Var tvungen att göra lite nya saker som att vandra och sen ville jag utomlands igen. Normalt åker jag till Prag - och har alltid druckit en massa öl där (samt lite annat). Nu ville jag testa en ny stad då många backpackers jag träffat i Prag rekommenderat Budapest.

Samtidigt är dessa utlandsresor så starkt förknippat med alkohol. Vanan och mönster sitter djupt rotat. Men jag utmanar mig ofta. Annars skulle jag inte flugit nykter. Vet inte om det var bättre eller sämre.

Väl här i Ungern så snurrar ju tankarna mycket. Antar det är fullt normalt. Vore konstigt ifall jag inte reflekterade. Men det är ju en kamp i huvudet. Vet ju att det innebär enorma risker. Eller risker åtminstone.

Senaste två nätterna stannade jag på ett hostel i Köpenhamn. Normalt på dessa hostel är jag väldigt social och liknande. Alltid (snudd på åtminstone) med alkohol i kroppen. Nu är jag helt instängd i mig själv. All kontakt med andra människor känns jobbig. Svårt utmana mig på den punkten just nu också känner jag. Och att bo på hostel och vara den alla undrar över känns ju sådär. Nu tänker väl inte de flesta så mycket. Mest i mitt huvud sådant snurrar.

Men jag blir osäker på min engelska också vilket är jobbigt. Men det är ju det här jag behöver utmana mig i. Har en tillräckligt bra engelska och min accent är väldigt bra (om man vill efterapa engelskans). Så borde inte ha problem men det där är fan jobbigare än att flyga nykter.

Så många komponenter. Samtidigt funderar jag att flaxa runt i Europa ett tag. Får se hur jag löset det hela.

Ger en öl mig något ens? Om inte, vill jag dricka tre? Vad sker sen? Oftast bara allmänt glad, trevlig och social. Men dagen efter? Starta med en öl på sitt hostel innan jag beger mig ut i vimlet. Dricka dagligen och springa runt halvlullig. Det är ju inte det jag vill men samtidigt vill jag känna att resan är värd att göra.

Låter konstigt i era öron antar jag. Det låter sjukt i mina egna åtminstone.

Traskade runt i Budapest och tog lite random metro och spårvagnar för att få en någorlunda överblick och få lite lokalsinne. Det kändes lite ensamt. Samtidigt har ju det varit nice tidigare men då i samband med öl.

Har sagt jag inte ska dricka inledande dagarna åtminstone. Måste se om jag kan hitta min egen växel där på att bli social här. Så hoppas jag skiter i alkoholen men behöver verkligen lufta det här lite så jag kan läsa det själv svart på vitt.

Men tio spänn för en stor stark liksom. Hur fan gick det här till. Borde väl käkat något piller som hindrar en från att dricka mer än de där två ölen.

Jag återkommer. Ska vila och sova lite nu så ska jag ut och reka vidare i Budapest! Fin stad det lilla jag sett hittills. Väldigt vackert läbgs Donau om kvällen.

Ja kroppen vill ju bli av med alkoholen först, eftersom det är ett gift så... kroppen prioriterar att bränna den först. Inget annat förbränns förens alkoholen är ute ur systemet.

Känner mig också dålig om jag har tränat och sen tar ett glas eller två...eller tre... fast det hade ju antagligen varit ännu värre om vi inte hade tränat alls!! Haha.

Vad är det för program du har startat?

... syster..och ni andra systrar..?
Kalorier ja.. stämmer det du skrev? Har jag aldrig vetat ?
men jag tänker mer på att när man tränat och sedan dricker, stannar fettförbränningen från träningen av och fokuserar på alkoholen i stället.. levern jobbar järnet.
det goda man gjort mot sin kropp blir nada resultat.. man gör sig själv en björntjänst! Här har man slitit ( och fått endorfiner i ofs) till ingen nytta? Hur dum får man va egentligen?? Detta tänk skulle jag vilja få in i skallen.

För övrigt har jag precis startat programmet och det känns toppen! ?
Go’ kväll alla fina

Jadu, att man ångrar sig dagen därpå och känner sig som en dålig person med dålig karaktär.., så ofta... känner igen mig enormt. Pratar ofta med mig själv i bilen på väg till jobbet på morgonen.. typ, ”du måste skärpa dig...”

Min viktkurva går också åt fel håll, men jag försöker balansera med mer träning och färre fasta kalorier.... Fast fredag, lördag, då ”unnar” jag mig ju extra mkt pga att där vinet går in där går karaktären ut... kan stoppa i mig en hel skål full med godis när jag druckit, skulle jag aldrig göra om jag var nykter.

Nojar också en hel del över kalorierna i alkoholen, har tagit reda på att ca hälften av kalorierna från alkoholen går åt till att förbränna alkoholen i kroppen.. så det är ju bra, då känns det lite bättre... hur knäpp är man? Herregud, jag borde ju istället fundera på vad alkoholen gör med min lever, mitt hjärta, min hjärna...

Ännu en tuff dag går mot sitt slut. Det är inte suget efter alkohol som är problemet, för det finns knappt längre.

Men har efter idag lyckats vara nyckter ett tag nu.

Är nykter. Suget kommer starkt. Pga stress. Gissar jag.

Orolig. Vaknar tidigt. Kan inte somna om. Mannen snarkar och stör.

Jaha. Det är såhär livet känns. Alla möjliga och omöjliga känslor. Man behöver kanske inte dämpa alla negativa känslor. Bara vara i dem.

NU är jag ännu nykter!?

Dag 3 idag, har inte behövt kämpa för att falla tillbaka än, fick dock en impuls att ikväll är det väl dags för lite vin. Detta var på lunchen, kom från ingenstans, lite skrämmande. Gick dock snabbt över då jag direkt tänkte, och sen då, har ju saker planerade för kvällen, ska jag bara hoppa över dessa!
Skrämmande med att man aldrig kan känna sig säker fast man vet bättre...känns som man är ute på fritt fall.
Verkar som du har något planerat för morgondagen som kan kullkasta dina planer. Tänk på vilken härlig seger det skulle vara för dig att skriva Dag 6 här i din tråd, att du visat för dig själv att det går, en dag i taget!

Lavie..åh, vad jag känner igen mig i dig! Jag har inte alltid som ett sug, mer som en trevlig vana, en belöning, och då och då en kraftig oro, nervositet, då jag bara MÅSTE ha.
Alltid i kombination med choklad, kex, glass o annat gott. Unna mig....är värd det här....
Båda triggar varann. Om jag tänkt innan: jag tar bara ett glas vin, ingen choklad mm, så är de tankarna som bortblåsta efter en stund och kvällen slutar med att jag har ätit både det ena och det andra och druckit 1,2 glas vin till.. nästa morgon ångrar jag mig och tycker jag är en dålig person med dålig karaktär. Och vågen pekar uppåt.

Tack Sofia för välkomnandet! Efter en hel vecka med många prövningar och sjuka barn på det så tycker jag endå att jag är på rätt spår. Kunde dessvärre inte ta mig förbi helgen utan stressen tog över och jag köpte två flaskor som dracks upp på 3dagar. Det jobbiga i detta var att när fredagen kom så var jag inte ens sugen på vin men vanan och rutinen i mig sitter i , precis som när man ska sluta röka. Helger har alltid förknippats med vänner och vin och detta kommer bli svårt att bryta känner jag. Jag är endå glad att jag gjorde valet att köpa 2flaskor och inte en bag-in-box plus 2flaskor som det lätt blir på en vecka. Men känner endå ångest över mitt val men jag är bara människa och stressen är alltid närvarande när man är själv med två barn hela tiden. En dag i taget och jag kämpar dagligen med hjärnspökena som säger köp vin efter jobbet så går tiden snabbare men jag har faktiskt tagit den andra vägen hem ifrån jobbet så jag inte åker förbi. Och jag har mer energi , känner mej gladare och inte lika trött även om jag ibland blir väckt flera gånger per natt. Kämpar på och är ute och går på luncherna och lyssnar på alkispodden. Dag två avklarad igen

Det första stycket du skrev, ”som bomull emellan dig och världen”, det är ju precis så det är.

Har provat att vara nykter... hade en vit månad för typ två år sedan...men borde antagligen prova det på nytt... en längre tid... vet inte varför det inte händer... men skyller på mitt ”kemiska beroende”...

Ikväll har jag druckit två glas vin, kommer inte att dricka mer. Känner mig go och avslappnad.

Om jag skulle känna bättre vad som skaver om jag var nykter en lång period? Ja kanske det.

Hur har du hanterat ditt drickande? Är du helt nykter nu? Kanske finns svaret i nån annan tråd som du har skrivit i?

Önskar dig en trevlig kväll!

Ja, det där verkar ju inte helt tillfredställande. Du blir inte full, men det verkar som att alkoholen har fått en skev roll. Som jag ser det, så dämpar alkohol och lägger lite bomull emellan dig och världen. Varje dag. Hur närvarande är man då??

Skulle prova att vara nykter några veckor för att känna efter hur viktigt vinet är, och vilken funktion det har egentligen. Den första tiden kommer du att sakna vinet. Men sen får du uppleva hur livet känns utan bomull. Då kanske du upptäcker att det är nåt du skulle behöva rätta till i ditt liv. Du känner bättre var det skaver och du får möjlighet att hantera det på ett produktivt sätt. En alkoholpåverkad hjärna klarar inte det.

Om du provar kommer du efter ett tag att märka hur vackert livet är. Men tyvärr också hur smärtsamt det kan vara. Hur som helst har du alllt att vinna genom nykterhet en period. Jag lovar. Jag har provat.

Jag önskar dig en fin kväll och att du tar dig tillfälle att fundera lite över dig själv och livet. Kul att du är här!

Skönt att höra art du är ok!

annars hade jag ju inte skrivit här...

Två, kanske tre glas vin varje kväll har det väl blivit den senaste tiden. Jag har väl druckit, nästan varje dag i många år, kanske typ fem-tio år. Fredag och Lördag något mer än två, tre glas vin, kanske fyra och ibland en öl också.

Mitt ”problem” är att ingen påverkas eller skadas. Jag har inga hälsoproblem, (än) inga ekonomiska problem.

Full blir jag aldrig, kan sluta om jag känner att det blir för mkt. Men jag har sånt j-a sug efter det där glaset på kvällen.

Tonårsbarnen säger inget, maken, som tar sig ett glas då och då, (men inte lika ofta som jag) säger inget.

Är det någon därute som känner igen sig i detta?

Jag har nog alltid varit bra på att sätta ord på vad jag känner.
Alltid bra på att höra vad jag själv tänker och på något vis förmedla det, både för mig själv och för andra.
Men med dig blir allt bara ett kaos av tankar som sticker iväg. Känslan är dunderhärlig men så sjukt frustrerande på en och samma gång.
Att få en stund tillsammans med dig innebär liksom ett mindre kaos av känslor som sticker högt och lågt, kors och tvärs och huller om buller.
Jag har varit helt upp över öronen betuttad och förtjust i dig sen första gången vi två började konversera med varandra.
Den ärlighet och omtanke som präglat vår relation, vill jag värdesätta med den finaste jag har.
Det djupet på samtalet och på det sättet du vidrört min själ, tror jag faktiskt inte att jag funnit tidigare.
Jag önskar så att jag inte haft alkoholen i mitt liv när vi sågs på tu man hand i vintras.
Det är nog det enda jag riktigt grämer mig över, resten vill jag ändå på något sätt se som en erfarenhet att bli stark i. Min nykterhet och resan till att bli nykter vill jag välja att se som en superkraft jag faktiskt är ödmjukt tacksam över, nästan som ett hemligt triumfkort. I det tysta. Jag vet vad jag är kapabel till. Bara jag vet hur stark jag kan bli.
Jag ser generellt på mig själv med en ny nyans, som en tuff brud i lyxförpackning ibland - jag tycker om mig själv på ett helt annat plan och mycket högre dimension nu, vem skulle inte bli tacksam för det?

Vi är inget speciellt för varandra längre, fastän du i alla fall är snudd på allt för mig.
Jag bär fortfarande min nykterhet som en hemlig skatt jag noggrant och omsorgsfullt tar hand om, en skatt jag en dag förhoppningsvis kommer kunna få dela med mig utav till dig. Vid rätt tillfälle.
Kanske du skulle få de svar på de frågorna du säkert har om du bara visste?

Varje minut, varje sekund med dig får ju ett slut oavsett om jag vill eller inte. Oavsett vilket manus jag än försöker få ihop så är det bara så.
Någon skrev till mig här på forumet alldeles i början av min resa:
"Tänk på vad härligt att kunna få säga till honom att du tycker om honom när du är nykter. Även om han inte kanske besvarar eller känner lika dant så är du ändå ärlig mot dig själv"
Kanske det är så enkelt? Livet?
I grund och botten handlar hela grejen om att vara ärlig mot sig själv?

Du gjorde mig sällskap idag en stund. Vi har inte setts sen i mars och vi har inte pratat på en månad. Jag har i ärlighetens namn gjort ett ärligt försök att glömma dig. Glömma oss. Glömma vintern, glömma känslor. Utplåna känslor. Utplåna minnen.
(Det gick ju sådär.. Typ med beröm icke godkänt, dagens betyg skolan har skulle väl vara ett F om jag fattat det rätt hur Underkänt ser ut på papper?)
Vi gick och småpratade bredvid varandra en stund. Jag kommer knappt ihåg vad jag sa, hörde knappt vad du sa eftersom mitt hjärta bultade så hårt, men precis innan vi skiljdes åt hör jag mig själv säga:
- Jag tycker om dig Mr J. Jag tycker om dig så himla mycket. Och jag saknar dig!
Du såg på mig. Du log, Du tog min hand, du drog mig intill dig. Du höll om mig. Jag tryckte mitt ansikte mot din hals och luktade på dig, som jag alltid brukar göra när du håller om mig. Din lukt fick varenda receptor i min hjärna att bara trycka på knappen "fullt ös, lukta, lagra och föreviga".
Vi stod där och höll om varandra i parken en stund innan vi skiljdes åt, när vi tillsist släppte taget om varandra, så tog du mina händer och höll dom en stund, sen vände du dig om och vi båda gick tillbaka till våra respektive arbetsplatser.

Resterande dagen förstår jag inte hur jag har varit kapabel att fullfölja to be honest.
Helt upp över öronen. Utan att kräva någonting tillbaka.
Det får liksom bara vara i stunden.

/Dee

ja det känns så skönt men samtidigt lite läskigt på något vis. Allt blir ju så annorlunda. Han hör fortfarande av sig flera gånger per dag men jag svarar inte. Skrev dock häromdagen att om han vill att jag ska må bra så måste han lämna mig ifred. Men det vill han ju inte. Tack, ska kolla KBT.

ja precis. Och han tar gärna hjälp, han vill ha hjälp. Säger han. Han åker iväg och fixar antabus eller bokar en tid med beroendemottagningen eller vad det nu kan vara. Men sen skiter han i det, efter ett par veckor, för suget efter alkohol tar över. Jag är inte så lättlurad längre. Vi kämpar samtidigt nu du och jag Skrållan. Kram

Nu var exet full igen på sin pappa-vecka..Sonen vill inte dit mer..Jag är glad att sonen är stor och kan säga ifrån..Jag blir så trött och förbannad..Tittar på hus långt härifrån, närmre havet..Det är min nästa ide..Lämnar inte sonen själv i trakterna utan att han måste vara stor nog att klara sig..Pratade med en av döttrarna som tyckte det kunde vara bra..Vill inte vara kvar i denna bygd för länge där exet och hans nya, spiller över sin fylleskam på oss.. Jag har inget som binder mig här sen..Denna jävla alkohol som förstör så mycket...Känner ilska och frustration..Kom precis på att imorgon har jag varit nykter 3, 5 år...Tiden går fort..Läste något bra på forumet..”Vill inte slösa bort min tid på någon som slösar bort sin tid..Angående medberoende eller Pardrickande, där den ena vill sluta dricka..Ett himla tidsslösande med alla former av beroenden....Kram

Jag har läst lite i dina trådar och du har kommenterat en del här och där,ofta med bra och tydliga formuleringar.
Eftersom du skriver här inne så antar jag att du i grunden har en problematik som du inte riktigt bemästrar.

Nu är du på gång att kolla om dina vingar håller och se dig om lite i världen då du kanske? har kört fast lite här i Sverige.

Jag spontant som inte är beroende av alkohol tänker:
Varför leker du med tanken när du bejakar så mycket annat just nu?

Du har släppt taget om en hel del och flyger fritt.
Kanske känner dig lite vilsen och rotlös och vill hitta lite tyngd med hjälp av alkoholen?

Det var mina spontana tankar.
Om jag skulle skriva om att jag hittat mig en ny alkis och på allvar funderar på att ge mig in i relationen så tror jag att många på anhörigsidan skulle säga:
Men vad är det nudå?

Hur tänker du nu och vad är poängen med det.
Så det är den frågan jag får när jag läser dina rader.
Vad är syftet och målet med att leka med elden?

Tack för era kommentarer, Strulan och Babsan. Känns bra veta att någon uppmärksammar det jag skriver.

Dag fyra idag, har gått bra. Suget inte så farligt, men det kanske blir värre..? Vad är era erfarenheter?

Brottas just nu snarare med ångesten. Försöker rannsaka mig själv. Insikten (så mycket jag nu kan ha av den varan) kring mitt alkoholbeteende skapar en hel del ångest. Framkallar många starka känslor när jag så sakta börjar erkänna för mig själv hur jag har hanterat alkoholen. Hur jag har prioriterat den och prioriterat bort relationer. Relationen till sambon är just nu minst sagt frostig; jag har sårat henne och det sårar mig. Jag har missbrukat ett förtroende. Går det att reparera!? Jag hoppas det. Vilka garantier kan jag lämna, mer än mina ord? Inga. Bara tiden kan utvisa om jag verkligen klarar detta. Vad talar för att jag klarar mig? Att jag sökt hjälp på beroendemottagning? Att flera i min närhet nu känner till problematiken (fast ändå kanske inte hela omfattningen)? Att jag ”bestämt” mig? Att jag nu faktiskt börjar erkänna att jag har ett problem? Frågorna är många, och därmed även oron. Oron att misslyckas och faktiskt förlora det jag håller kärt.

Går snart in på dag fem. Imorgon är en skör dag, möjlighet att avvika från min inslagna väg finns. Jag måste försöka kontrollera så att möjligheten att inte falla för frestelsen finns.

Så bär det iväg! Nykter och allt. Känner mig rätt lugn nu och har jobbat bra med mig själv. Fortfarande mycket funderingar om alkohol i Ungern. Men det ska nog gå bra.

Intressant om jag får några ångestpåslag framöver. Nu ser jag fram mot att flyga. Väldigt härlig känsla. Men utan kontroll och inte expert på området hur allt fungerar gör ju en viss tvekan. Men har alltid velat upp igen så fort jag landat. Ska bli gött detta. Helt nykter :)

Min bästa vän är tillbaka. Sa upp kontakten för ett par år sen och jag minns känslan av hur bra jag mådde. Tränade, gick ner i vikt, var en otroligt bra mamma, en bra sambo. Jag har lagt upp ett Facebook- inlägg på en snygg tjej där jag skriver hur jag inte ens går på marken, utan svävar fram. Av lycka.

Nu är min bästa vän tillbaka och hen har mig i sina klor. Jag vill inte umgås med hen, jag svävar inte längre fram utan kämpar mig fram i smutsig lera. Ändå ljuger jag mig blå för att kunna umgås med min bästa vän, som gör mig och alla i min omgivning så illa. Jag smyger för att min omgivning inte ska märka något, då hade de kickat ut hen och det vill jag inte.

Min bästa vän heter alkohol och jag undrar hur jag ska förklara att jag inte vill att hen ska finnas i mitt liv längre. Jag vill sväva fram igen, av lycka.

Tycker du ska ta ett allvarlig diskussion med honom och tala om vart dina gränser är och vad detta ställer till med

Det där är ohållbart och kommer inte vara till nåt som lyfter relationen, snarare tvärtom och beroende på hur länge det pågått och pågår. Det där är inte någon svartsjuka av dig utan det där är att han leker med dina känslor du har för honom och är inte alls konstigt du blir sårad.

Vill bara skriva ner hur jag gjorde när jag va i tanken att kommer han bli bättre, hur gör jag om det tar slut o vips så är han precis så som jag önskat, sund, tar sitt ansvar mm....
Jag gjorde så att säga att vi ses men vi har det öppet. När vi gjorde så så märktes det tydligt att när jag ändå inte sa nåt, " tjata" satte krav så fortsatte han i allafall dricka och ränna ute. Det fick mig att inse att det var så tydligt att även när han fick tänka själv så var han kvar i sitt missbruk och är det fortfarande.

Tänker att det kan vara till hjälp? Nu har du och din man mer distans då du inte bor med honom men att du kanske kan tänka och förflytta perspektivet från dig

?

Tack för att delade med dig. Jag hatar verkligen alkohol. Den kidnappar verkligen hjärnan. Starkt och modigt av dig att vara ärlig mot dig själv och din omgivning. Man pratar ju om att man måste nå sin personliga botten innan man kan tillfriskna. Hoppas detta var din botten. Jag kan verkligen starkt rekommendera AA och att skaffa en sponsor. Det är ingen lätt match att vinna själv mot alkoholdjävulen.önskar dig all lycka till! Var rädd om dig och ta hand om dig själv och familjen