Senaste kommentarerna i forumet

Skriver av mig

Jag har ff ångest över onsdagskvällen.
Pinsamt tycker jag, vet att det går över men osmakligt.
Mår mycket bättre att ta mina 5~6 enheter och sprida dem under en vecka.

Gick lite fort där ?-stort grattis RÄKAN ?

Stort grattis Rökan ?
Det var inspirerande att läsa ! Själv ”firade” jag halvlek igår dvs 6 månader ?
Är så stolt ! så ett stort grattis till oss båda ? och lycka till på din resa ut i det vidare livet !

Jag mådde också illa av naltrexon. Fick ta uppehåll vid två tillfällen i början. Efter någon vecka funkade det bättre. Idag känner jag inga biverkningar alls. Och har inget sug.

Styrka!
Jag skämdes också för min läkare tidigare. Nu är det tvärtom. Jag känner mig stark som klarar nykterheten. Och jag skryter nästan med det... ?

Du behöver nog inte oroa dig så mycket för levern. Den är märkligt tålig. Det är knoppen som tar mest stryk av supandet. Bra att du söker vårdhjälp. Jag har fått kanonbra hjälp på en beroendeklinik i Göteborg sedan snart tre månader.

Mitt X har varit väldigt labil under vintern och vi hade en hemsk period där han anklagade mig för både det ena och det andra. Men det mesta av det var via Messenger eftersom vi bodde isär under helgerna från i slutet av februari.
Nu när beslutet är fattat har han lugnat sig, men jag är inte helt övertygad om att han inte kan svänga om och börja anklaga mig igen.
Min strategi har hela tiden varit att hålla mig så lugn och saklig som möjligt och inte gå till motanklagelser. Jag har använt mig av mycket jag-budskap och min del i det hela och försökt vara så saklig som möjligt när han frågat varför jag inte vill olika saker.
Jag tror att det gjort att det blivit lugnare när jag hållit mig lugn, han har ju inte fått bränsle på sin brasa när jag inte kommit med motanklagelser.
Däremot har jag varit tydlig mot honom när jag tycker att han gått över gränsen och sagt ifrån att jag inte tycker att det är OK.
Det här har förstås varit jättetufft och jag har sett till så att jag inte umgås för länge i taget med honom, för då orkar jag inte hålla stilen.

Nu till din situation - Jag förstår att det kan kännas övermäktigt när man är mitt inne i den situation du är och du kanske skulle behöva hjälp med att bena ut olika frågor för att det skulle kännas möjligt att hitta en lösning.
Är ni gifta och det inte finns något äktenskapsförord så har du ju rätt till hälften av vad ni äger, men det är klart att det är tufft att plugga och klara ekonomin samtidigt med ett småbarn.
Frågan är om det blir en värre situation än den du har idag?
Hur långt har du kvar på dina studier - orkar du härda ut tills du är klar och har börjat jobba, eller behöver du lösa din situation redan nu?
Finns det någon du kan prata med som kan hjälpa dig att lägga upp en plan på kort, mellanlång och lång sikt över vad du behöver göra och hur du kan lösa allt som känns oklart just nu?

En varm kram till dig också!

Jag känner likadant. Det är för jävligt att man kastat bort så mycket av ens liv på alkohol. Och samtidigt: det enda man kan göra är att förändra sin framtid. Grattis till två veckor. För mig är det nio dagar idag. ?

Han är jobbig den där, bara en gång till, bara en till osv. Han måste begravas en gång för alla, annars tror jag inte jag håller mycket längre. Vet inte hur mycket mer levern kan tåla, alla andra organ? Det handlar inte löngre om att välja och att hålla sig till rimlig konsumption, kroppen behöver ett break, ett långt break. Att vara nykter en stund och sen blåsa på fullt ös igen som om inget hänt. Blir knappt bakis trots enorm konsumption, kanske ör det att jag aldrig hinner bli nykter? Nu ska jag iallafall hålla mig nykter först en vecka, den ska gå på ren vilja, sen tror jag att det kan bli en tripp till sjukvården för att kolla upp hur skadad kroppen verkligen är, kanske få lite hjälp. Men jag är så otrloligt rädd för att erkänna för en doktor hur det står till. Styrka nu iallafall och rena kroppen.

Har tagit mig tid att läsa och ta till mig av forumet den här morgonen.

Nu har jag varit nykter i två veckor.
Först var jag ledsen, ångerfull och olycklig.
Sen började jag ödmjukt hitta glädje i mitt beslut att börja ett nytt kapitel i mitt liv.
Nu är jag mest förbannad på mig själv.
Två veckor nykter.
Vad fan har jag hållit på med? Det är sorgligt att inse att jag befinner mig i en situation där jag är glad över två veckors nykterhet.
Är det verkligen så illa?
Jag blir ledsen över vad jag har gjort med mig själv, men har förmågan att trösta mig själv.
Jag kan dock inte riktigt förlåta mig själv.
Jag kan inte ändra det som varit, men jag kan göra det bättre framöver.
Den tanken gör att jag kanske kan försonas över hur jag slarvat med livet.

Tack för ännu en fin nykter dag.

Jag tittar bara in för att tacka dig Sisyfos. Jag har följt dig under sådär två år, i tysthet. Jag såg för några dagar sedan att du lagt in ett klipp av Echart Tolle. Tack för det!!

Har jag nu gott igenom nykter! Och alla storhelger! Yippi!! ? utlandsresor och storstadsweekends. Firade ett år för 2 veckor sedan så nu går jag ut i det vidare livet! Tack alla forumvänner, ni har gjort det lättare med era matnyttiga och puschande inlägg! ???? Räkan.

Jag har läst hela din tråd. Du skriver så bra om ensamhetskänslor. Det är också något som jag tampats med en hel del. Med åldern har det gått bättre och nu är jag mer sams med det. Oftast, iallafall.
Det är fint att du är nykter och att du är här och delar med dig.

Varmaste vårhälsningen till dig!

till insikt och beslut.
Jag är också ensamstående förälder, har haft tunga alkoholproblem. Det som hjälpt mig igenom är att hålla siktet stenhårt framåt, den jag vill vara och inte den jag var. Och träna på att förlåta mig själv, hela tiden.
Stor kram till dig.

Ett sånt klarsynt inlägg!
Just känslan av tyngdlöshet och ansvarsbefrielse är alkoholen mästare på att leverera. Jag läste din text och stannade upp i tanken. Kände igen tankarna.
Jag har inget bra svar på din fråga, men det måste finnas andra sätt att slippa "Nuets bojor". Hur gör du när du vill koppla bort "Den Onda Världen" ?

Starkt jobbat! En vecka nykter är en fin start. Du verkar vilja ta ansvar för dig själv och dina barn. Bra!!
Har du något mål?

Förresten; Du får väl skriva så långa inlägg som du behöver :)

Tack, Trebarnsmorsan! Jag har också läst din tråd och jag kan lova att det finns mycket att vinna genom att ta tag i sina alkoholproblem. Att inte göra det blir bara förluster.

Jag önskar dig lycka till och hoppas att det ska hjälpa dig att vara på forumet. Gör också programmet, när du ändå håller på med att satsa på dig själv.

Jag önskar dig en fin dag och fortsatt mod att välja en ny bättre väg.

Jag är förvånad över hur männen ni har inte bråkar med er. Det är min största rädsla. Jag kan inte ens prata med min man. Han höjer rösten/skriker direkt och kommer med anklagelser.. alltid är allt mitt fel. Små saker som inte ens är värt att tjafsa om gör att han vill lämna, och han säger hela tiden: - men säg det bara, säg att jag ska dra..
jag har alltid sagt att jag tror på oss, att vi kommer kämpa oss igenom detta! Men att vi måste kunna prata!
Vi har ett barn, och jag har alltid velat kämpa för barnets skull. Men jag orkar inte längre.. men vågar inte lämna, för min man ljummet låta det gå ut över vårt barn. Jag vill ju skydda.. hur lämnar man? Hur pratar man med sitt barn om det? Mitt barn har svårigheter med och är extremt känslig.. jag vill bara mitt barn bästa, inser att det bästa nu kanske är att lämna.. men det kommer oxå ta mer styrk på barnet ett tag.. hur ska man tänka här?
Blir så glad för er skull som lyckats lämna! Och som ändå verkar mer lyckliga!
Vi har även vår ekonomi ihop, och när vi delar på oss kommer ja inte ha ett öre.. men de kommer va jag som måste ta hand om vårt barn.. jag pluggar 100 procent och jobbar in en inkomst på max 10000kr . Mina studier är jag knte berättigad lån eller bidrag.. blir ju så mkt att tänka på.. jag Bill va stark för mitt barn. Går vi isär blir det för mkt för mig. Jag vet inte hur jag ska hantera allt längre.. kram till er !

Fredag. Väcks av solljuset. Och hör en trana vråla. ?
Jag tänker arbeta halv dag på jobbet, sedan hämta min yngste son på skolan och hitta på någonting. Fortfarande helt fri från sug. Har inga tankar på att dricka i helgen. Vill inte ens dricka. Det blir trädgårdsarbete och grillning, lite arbete med en artikel, läsning av en bra bok, promenad med vovven, träning. Schemat är fulltecknat tack vare att jag inte kommer att ligga hemma i soffan och vara bakis. Mår utmärkt. Men grämer mig lite över att jag inte ville/kunde/försökte sluta slentriandricka vin tidigare. Livet är ju bättre nykter.

Jag kämpar med min man som har ett alkoholproblem . Han mår mer och mer psykiskt dåligt. Han bråkar om små saker, när jag påtalar hur alla saker förstoras och att det inte är något och bråka om blir det värre. Igår blev de bråk då en nya serie kom ut på Netflix , han sa att jag va konstig. Jag sa å nu har en ny säsong av ””” kommit. Den måste vi se. Han sa vad är det för nån det känner jag knte igen. Ja sa, ja trodde vi såg den ihop men jag kanske såg den själv. Då säger han att han vill veta vem jag sett den med för att jag måste ju ha sett den med någon annan.. ja påtalar att jag tycker det är jobbigt när han antyder att det ska finnas någon annan i mitt liv.. och nu är tjafset igång.. han menar att han sällan längre antyder saker som att jag skulle ha nån annan. Jag förklarar att det händer ofta att han antyder det när han druckit, och att han sen inte kommer ihåg det. Så att det är orättvist mot mig att säga så. Det slutade med att han sa att han vill vara ensam, jag förstod att han vill separera. Han hotar ju med det 1-2ggr i veckan.. kag svarade vara att ja ska jobba imorn och behöver sova då du får va ensam en stund. Jag gick och lade mig. När mitt alarm ringer, kommer han in på morgonen och lägger sig. Han har sovit på soffan. Vi har pratat om att ändra hela vår vardag så vi mår bättre när min skola blir färdig i början av nästa år. Vi ska lägga upp delmål och han ska bland annat lägga ner med att dricka och jag har sagt att kag ska stötta honom hela vägen då jag kommer ha tid för det.
Men han kommer lämna.... och vårt barn (6år) kommer i kläm. Jag är redan orolig över hur mkt hon förstår, och om det är nått hon bär efter att hemma far i ibland hotar med att lämna när hon är hemma och vaken.. jag orkar inte få igenom en separation just nu....

Mitt mantra hela den här tiden har varit och är fortfarande:
"För varje dag som går är det en dag närmare tills jag är fri, oavsett hur lång tid det tar."
Det har hållit mig uppe när det ibland har känts övermäktigt.

Nu är ju ett stort steg klart i och med domen från tingsrätten.
Nästa stora steg är att mannen ska köpa ut mig ur huset och där är det ju en del praktiskt kvar med värdering av huset och överföring av banklån.
Sen är det flytten, där han tar med sig en hel del från lägenheten och jag hämtar mina saker från landstället.
Dotterns student i juni blir den sista milstolpen, sen tror jag inte vi kommer att ha något praktiskt kvar.
Så det är en månad till innan jag är fri om allt går som det ska.
Jisses vad det kommer kännas skönt, samtidigt som det säkert blir en hel del att fundera på!
Jag har bokat tid hos företagshälsovården för att gå och prata med en psykolog och det tror jag blir bra!

Ja, de här konstiga reaktionerna som blir. Ett exempel är efter vi hade skrivit på skilsmässopapperna. Då räckte han fram handen och sa, "Ja, då får jag väl tacka för den här tiden". Herregud, vad ska man svara på det???

Vaknar tidigt som vanligt. Reflekterar över veckan som gått. Vid ett par tillfällen längtade jag akut efter lättnad, total verklighetsflykt. Önskade bädda in mig i en värld av suddigt. Ville kliva in i bubblan där man slipper se allt elände, fri från ansvar, inga krav, bara härlig lätthet. Fantiserade om att när jag blir pensionär då spelar det ingen roll längre. Då kan jag hänge mig åt vilka dåliga vanor som helst. Behöver ju inte gå till jobbet. Men jag vet ju att det inte är så enkelt. Det kommer finnas massor kvar att leva för - intressen, kanske barnbarn - som kräver att jag tar hand om min hälsa för att kunna njuta av dem.

De här mörka stunderna, då tankarna blir "sen kan jag gör vad jag vill" vad betyder de egentligen? Griper jag efter ett halmstrå av frigjordhet i framtiden för att slippa uppleva nuets bojor?

Jaha
Veckan började perf men igår festade jag till det, visst det va inte överdrivet men fick i mig fem enheter. Jag vart rätt onykter och har minnesluckor ??
Det kommer vara bra den här veckan så mitt mål är 6 enheter.
Men det var inte så roligt att bli så där onykter. Jag blir orolig för hur jag är då. Mina vänner sa att jag hade inte vart otrevlig mm men jag drack två glas för mycket vid samma tillfälle och knappt mat den kvällen. Det här är inte ok alls
Skärpning på mig

Det du skriver att man blir så förvånad över hur dom svarar ibland. Min man kan också svara så konstigt, så man undrar hur dom tänker. Han kan vara jätte ledsen, och sedan kan han skicka glada gubbar, och tack för att du kom hit. Fast man varit osams. Och ledsna.
Jag ska ju också gå igenom, just att skilja mig. Men jag tar en sak i sänder, och låter allt landa. Men skilsmässa blir det.
Hoppas allt går bra med delningen av allt. Kommer väl kännas skönt när allt är klar?

Ja det är en kämpig tid. Och som du skriver, så låter jag honom gå just för att jag älskar honom. Tänker att det kanske räddar honom, och framför allt måste jag ju rädda mig själv. Det går ju inte längre. Jag går sönder. Det är ju jobbigt nu med, men förhoppningsvis kanske det blir lättare och lättare. Jag försöker tänka framåt, men sedan ramlar man tillbaka, och bara tänker på det som varit bra. Men jag får väl tillåta mig att sörja. För det måste jag ju också. Få sörja färdigt.
Han var här lite i kväll, för att hämta en del saker, och han blir irriterad så fort jag nämner något om alkoholen. Så jag ger upp nu. Det finns ingen chans att vi ska klara detta. Jag hoppas det kommer något bra ur detta. Och att jag kan känna lycka igen.

Vad duktig du är InteMera. Så bra att du börjat träna och äta bättre. Heja dig. Du kommer bli starkare och starkare. Snart kan du gå din egen väg, den vägen du vill.
Förutom att man känner att det blir bra för kroppen att träna så är det ju bra för självkänslan. Det klart mannen blir rädd när han inte känner igen den nya som flyttat in. Kämpa vidare.