Senaste kommentarerna i forumet

Vad roligt att du är på rätt väg!
Överkonsumtion av alkohol kräver vaksamhet, reflektion och samspel med andra som är i samma situation.

Jag önskar dig en fin dag, Något

Det handlar om tanken att dricka socialt och lagom:
"Jag läser också nu att det är vetenskapligt belagt det som vi nyktra alkisar har vetat länge att vi trixar med drickandet för att kunna dricka "socialt". Vem har inte i vår situation ändrat sort, styrka eller märke, inte druckit före eller efter ett visst klocklslag, "bara" druckit helger, shoppar "bara" en viss mängd, tagit en "vit vecka"................visst känns det igen ?!
När vi håller på så så har vi redan tappat kontrollen över vårt liv och har i realiteten blivit fast i beroendet. Vi lurar oss själva och förlänger vårt lidande när det egentligen bara finns en lösning."

Det är sånt här jag grunnar över just nu. Återkommer när jag har nåt vettigt att skriva!

Idag är det en fin dag och jag glädjer mig åt att vara nykter. Önskar er alla samma sak.

Ska vara mer elaborerande senare men sedan jag skrev mitt förra inlägg har jag druckit 1 glas vin. Känslan efter var inte att jag ville ha mer utan mer att jag ångrade mig. Helt fantastiskt, tror jag. Jag tror aldrig jag nådde stadiet där total abstinens var nödvändigt men jag inser mina begränsningar och att det FINNS ett problem där som kräver min vaksamhet.
?

Hej igen Litenivärlden. Någon gång måste man förlåta sig själv också. Dra ett streck och titta framåt, göra bot och bättring och inte titta för mycket bakåt i tiden. Skammen är naturligtvis också inte bara av ondo, den kan också ge motivation och förmedlar oerhört starkt vad man inte vill utsätta sig själv för igen. Förlåt dig själv och gå vidare. Den trötta personen är snabbt glömd om du dyker upp med ny energi.

Så.. efter mycket läsande på forumet, samt mycket drama, medberoende, och annat därtill har jag de senaste dagarna bestämt mig för att slutligen skriva ner det jag tänker.
Jag är en alkoholist.

Körde en nedtrappning i vintras som faktiskt fungerade.
Till slut hamnade jag på "max en 33cl öl om dagen" vilket efter 2 dagar kändes så ofantligt meningslöst.
Därefter tog det stopp, ett bra tag.
Men efter en semesterresa där det var lugnt att ta en öl då och då eskalerade det igen.
Jag har inte haft många nyktra dagar efter den semestern.
Det känns som om jag sviker alla..
Till detta hör till också att dessa enstaka ölen normaliserats.
Så numera kan jag köpa hem några öl, ge en till sambon direkt när han kommer hem så han inte ska märka av att jag redan svept en hel del innan.

Eskaleringen har gått till den nivån att jag inte ens hunnit till bolaget dag 1 fören jag börjar planera bolagsresan dag 2.
Det har dock inte funnits många dagar där alkoholen påverkar relationer osv negativt, men det gör det ju ändå.

Idag är jag inne på sista dagen av min nedtrappning igen, en 33cl öl som kommer kännas så meningslös.
Tajmingen är perfekt.
Sambon hemma hela helgen, då kommer jag ha 3 nyktra dagar, och när bolaget öppnar igen så är jag på dag 4.
Dag 3 är alltid svårast, dag 4 går alltid som en dans.
Jag ser fram emot att känna mig stark på Måndag.
Ser fram emot att svepa i mig den där sista och känna hur meningslöst det är.
Små steg, en dag i taget, det försöker jag förklara för mig själv hela tiden.

Ska ta som vana nu att skriva här i forumet, få ur mig alla tankar och känslor som jag totalt isolerat från omvärlden. Jag måste få ur mig det.

Jag önskar er alla en jättefin Torsdag! Stay strong!

.

Får gå kvar hos terapeuten ??lättnad och hopp, han är en viktig kontrollpunkt i mitt liv och jag behöver detta för att inte trilla utan lära mig att leva utan alkohol.
Har alltid trott att jag är svår att förstå när det gäller mitt drickande, men nu när jag ser på det inser jag att jag är enkel. Trött och stress, gör att hjärnan skriker efter alkohol, snabbfix är jag.
Samma gäller alla obehagliga känslor och ilska, ge mig alkohol skriker i mig.
Terapeuten får mig att kunna se och förstå, varför jag reagerar som jag gör och sakta håller jag på att lära mig att sakta ned och titta på det.

Igår var en sådan dag, stress, hunger och en jäkla frustration längtan efter vin var nästan så det gick att ta på det. Argumenten om varför jag skulle skita i detta var som en hagelskur.
Stannade bilen och bara satt där och lät känslorna svalla fram, utan att tänka fick de rulla fram tillslut avstannade de och fick en känsla av lugn.
Känslan fick mig att gråta men av lättnad och att detta fixar du med hjälp och styrka.

Idag möter jag denna dag med mycket mer styrka och önskar er mod, styrka att möta er dag// Kram Strulan❤️

Bokade in terapi samtal, såg ett inspirerande filmklipp om ändrade vanor och vad det kan innebära. Känslor som måste få ta plats och att vänner och livsvägar ändras. Allt är som det ska vara.
Kram alla?

Precis till jobbet. Har gjort så mkt dumt som jag har svårt att släppa. Tänker ofta på de gånger jag varit full på jobbet. Har hänt mer än en gång att jag kommit till jobbet fortfarande helt borta. Lyckligtvis inte så full att jag inte kommit ihåg att jag farit till jobbet. Men fortfarande så pass full att jag antagligen sluddrat. Har till och med haft vitt vin i min vattenflaska för att orka med. Så jävla dumt. Enbart dumtur att ingen ställt mig mot väggen och frågat vad fan jag håller på med. Nu har jag ett jobb som inte är farligt om man är full men det är oerhört pinsamt att jag överhuvudtaget gjort som jag gjort. Jag tycker synd om mina kollegor som fått dras med mig i mitt "trötta" tillstånd. Fy fan så jag skäms.

Vad glad jag blir att höra ifrån dig!!!
Och att du mår så mycket bättre?

Önskar dig en härlig sommar med den nya kärleken☀?????☀

Många kramar till dig!
???

Bra skrivet! Att leva i nuet och att blänga på Alkoholdjävulen och skärskåda den. Liksom " Are you talking to me?"
Suget kanske inte ens handlar om att dricka själva alkoholen, utan efter något man tror alkoholen ska kunna leverera, såsom lugn eller glädje eller självförtroende.

Jag önskar dig en fin dag.

Jag tror också att det är bra att du själv skapar det där tillfället som känns rätt att lämna vid.
Du behöver ju varken hans tillåtelse att flytta, eller orsak till det. Så frågan är vad som skulle få dig att känna dig tillräckligt trygg i att ta steget att flytta?
Är du fysiskt rädd för hans reaktion tycker jag att du ska göra allt för att skydda dig själv och ta hjälp för att genomföra flytten.
Jag har för mig att du skrev att du varit i kontakt med en kvinnojouren men inte fick någon hjälp. Du kanske ska göra ett nytt försök och få hjälp med att göra en konkret plan för hur du ska göra nu för att kunna flytta på ett tryggt sätt.
Om du inte vill ringa dit, har du någon annan att prata med som kan hjälpa dig att lägga upp en bra plan?

Många styrkekramar!

Du har en bra poäng där. Jag har många nyktra dagar bakom mig så jag vet ju hur man gör så att säga. Nu kommer dock den jobbiga perioden. Sommaren. Men jag ska klara det. Det här ska bli min första nyktra sommar på länge. Känns faktiskt härligt att tänka så. :)

För peppning. Det betyder mycket.

Dina dagar har gett dig så mycket som du har med dig nu! Du trillade ju inte ner 132 dagar!
Du är stark!

Det var nåt år sen sist jag lyckades vara nykter i 53 dagar! En solresa med en välkomstdrink var min första ”bara ett glas”. Det var inte ens värt det. Det blev måååååånga glas, mycket ångest, mycket problem.
Men NU är NU. Och NU är jag nykter. NU går jag i terapi mot alkoholmissbruket. Jag löser upp knutar och möter mina känslor och minnen med hjälp av en expert.
Suget kommer emellanåt. Jag tror att suget alltid kommer att komma. Som hos en fd rökare. Skulle man kunna förändra synen på suget? Byta ord? Så det inte förknippas med sug (nåt man är sugen på)? Hundskitlukten.
”Nu kom hundskitlukten.” Lättare att släppa ur tankarna än nåt man är just sugen på.
Spyan. Ångesten. Frånvarande-förälder-tanken. Tvångstanken. Olyckan. Misär. Bråket. Alla negativa ord som det där ”suget” leder till om man ger efter. Fängelse. Sjukhus. Skrumplever. Cancer. Svikna barn. Åå fyyyy... inte alls ett sug just nu. Avsky.

Fjantigt kanske. Men det funkar!

NU är jag sugen på ört-te! ?

Trodde i min enfald att mötet med läkaren idag skulle bli positivt. Har via provresultat visat att min alkoholkonsumtion minskat drastiskt. Har legat under "normalkonsumtion" sen januari/ februari.
Optimistisk kommer jag till mötet för att diskutera och lägga upp en plan för mina andra bekymmer, vilka är roten till mitt dåliga mående. Äntligen kan vi börja prata om och nysta i anledningen till att jag hamnat där jag är.
Läkaren vill enbart diskutera alkohol. 0.05 eller mindre är siffrorna som gäller(peth test) .
Därför vill hen ta kontakt med mina arbetsgivare så att de kan lägga upp en rehabiliteringsplan kring mina alkohol bekymmer.
Chockad får jag knappt fram ett ord. Försöker förklara att alkoholen mer varit ett symptom och tillägger att de gärna får ta fler tester regelbundet framöver.
Vill bara bli frisk och ta tag i grundproblemet påpekar jag.
Läkaren lyssnar inte. Säger bara att det är arbetsgivaren som får ordna med en rehabplan.
Vet varken ut eller in.
Har varit öppen med att jag självmedicinerat med alkohol under hösten, innan mitt bryt. Även förklarat anledningarna till detta. Bett om hjälp. Blottat mig totalt. Fyra kvällar har jag druckit vin från januari tills nu.
Hade hoppats på ett "bra jobbat"! Ser att du förändrat dina vanor radikalt.
Vill fokusera på att hitta hållbara lösningar gällande min utmattning. Vill bli frisk. På lång sikt.

Ledsen, förtvivlad och uppgiven.

Läser lite bland alla inlägg på forumet. Vilka kämpar ni är!
Inspirerar mig till att ta nya tag!
Tack ❤️

Jag var på spelning häromkvällen. Det var svårare att prata med svamlande främlingar och lite halvomöjligt att dansa. Sångaren sjöng samma text på nästan alla låtar.
Jag hängde i logen efteråt. Bandmedlemmarna oroade sig över sångarens omåttliga konsumtion, medan de själva tömde flaska efter flaska. Alla skulle upp klockan sex och den känslan gav mig ångest; jag vet i hela kroppen hur det känns att gå upp tidigt efter att ha druckit hela natten.
Jag hade roligt och var ute till klockan två. Jag kände mig flirtig, fri, och tyst. Jag feströkte.
Den kvällen var jag helt säker på att jag inte dricker.

Man mår ju ganska snabbt så mycket bättre. :)

Stå på dig!
Sunt och bra beslut att börja ett nytt liv på egen hand, låter det som. Du ska inte behöva leva i rädsla och låt heller inte rädslan hindra dig i att ta hand om dig själv. Du skriver att du vill flytta "när rätt tillfälle ges". Vänta inte på det, utan bestäm själv ett tillfälle och flytta. Har du sökt stöd hos någon ännu?

Varmaste hälsningen till dig

Tack för påhejningen! Jag tycker att du gör det jättebra och det gläder mig att du mår bättre nu. Själv kör jag på, dag efter dag, med mitt nyktra liv och det går förvånansvärt bra.

Varmaste vårhälsningen och tummen upp för dig!!

Frustrationen över att vara rädd för att berätta om lägenheten suger musten ur mig... Skönt att ha lägenheten iallafall. Jag vet att jag måste invänta rätt tillfälle och flytta på dagen när rätt tillfälle ges. Har varit väldigt lugnt här hemma och det gör mig konstigt nog väldigt rädd.

Idag hade jag ett sådant moment igen där allt bara kändes så himla rätt. Jag gick längst med affärsgatan med massa andra människor som sprang ärenden. Min nya MacBook i min nya väska och kavajen på väg mot skarpt kundmöte. Det känns äntligen som att jag betyder något, jag kan påverka, min kunskap har betydelse för stora företag.

Teamet skrattar och tjivas, jag märker att de känner varandra väl och de bjuder in mig till samtal. Jag vågar skämta och prata massor tillbaka. De tror på mig, jag tror på dem.

Vi sitter i en jättefin lokal med kristal till lamporna, där det är doftljus på toan och stämningen är kreativ. På morgonen finns det hotellfrukost.

De satsar på flexibilitet och jag fick åka hem vid 16 för att skippa den värsta rusningstrafiken. För att köra sista timmarna hemma, de förstår att livet är mer än 8-17 fast på ett kontor.

Det är som natt och dag.
Jag är kär i mitt nya jobb.
Det är bättre än vad jag trodde det skulle vara. Jag är fri.

Fridens?

Nu är jag på banan igen. Börjar äntligen må bättre. Det tog nästan 5 dagar innan sömnen kom tillbaka efter mitt återfall. Nu skriver jag ned det för att aldrig någonsin glömma hur dåligt jag mådde. Till råga på allt fick jag för mig att jag fått skabb. Jag fick märkliga utslag och jag är bra på att noja. Nu har läkaren bedyrat att det absolut inte är skabb utan att utslagen mycket troligt är utlösta av stress. Mina chefer vet om mina problem och jag har fått ett bra bemötande. Nu känns det ganska bra och jag ska aldrig tillbaka dit jag var för en vecka sedan. Jag får inte glömma och börja romantisera alkoholintag denna gång. Jag kör på med täta AA-möten och så ska jag till en kurator via jobbet. Det känns absolut inte fel att få prata med någon. Kram till alla er som kämpar!

Det svaret uppskattar jag verkligen. Och ja, det stämmer mycket överens på vad ett medberoende är.

Anledningen till att jag skrev det jag skrev är att "medberoende" är ofta väldigt skuldbelagt (nästan i samma utsträckning som alkoholberoende). Det gör att när en person blir tillsagd att denne är medberoende (på tillexempel ett onlineforum), trots att personen bara visar omsorg över någon denne tycker om, så kan det göra att omsorgen och empatin försvinner. Bara för att inte riskera att bli utpekad som "medberoende". Det vore oerhört tragiskt om personer vars liv smulas sönder av beroendeproblematik inte får stöd ifrån sin omgivning för att de då riskeras att pekas ut som medberoende.