Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du delar med dig! Jag hör din övertygelse och din beslutsamhet. Och kriget mot demonerna ska vi vinna! ??
Tillsammans är vi starka och klarar det här! Du har kommit långt på din resa! Heja dig! ?

Idag för en vecka sedan bestämde jag mig för att sluta. Nu fick det vara nog. Jag kan inte riktigt med klara ögon utifrån se om jag befinner mig i ett missbruk men klart som korvspad är i alla fall att jag har problem. Stora problem.

Vad var det som fick mig att bestämma mig för att bli nykter? Vet inte, tanken har legat och skvalpat i många år. För let's face it, a-hol har aldrig älskat mig lika mycket som jag älskar den. Den har gjort mig sjuk och jag har hängt fast vid den som att det var den sista människan på jorden. Min bästa vän. Den enda som verkligen förstod och gav mig vad jag förtjänade.

Men efter att min dotter ifrågasatt mitt ständiga vardagsdrickande och påpekade att hemma hos hennes pappa så dricks bara alkohol vid speciella tillfällen så letade skammen sig igenom vindimman. Ja, också att jag fräst åt henne att hon ska skita i vad jag gör, att jag är vuxen och minsann gör som jag vill... Moget ?

Den senaste månaden har jag också oroat mig för morgonens bakfylla när jag satt mig i bilen med mina tre barn. Olustkänslan har varit svår att skaka av sig. I alla fall ända tills klockan blev fem och jag kunde hälla mitt första glas. Det där glaset som jag bara svepte på stående fot.

Jag har ljugit så mycket för mig själv och jag orkar inte mer. Jag behöver den tankekraften till annat. Att jonglera jobb, plugg, och ensamstående föräldraskap är liksom nog utan a-hol. Med, typ omöjligt.

Men idag. En vecka nykter. Känns så jävla bra. På söndag ska jag gå på möte. Vill träffa andra, lyssna på andra och bli förstådd.

Tack för det här forumet också. Jag ska aldrig mer skriva så här långt.

Godnatt!

Bra att du ser igenom hans manipulationer och att du fortsätter bygga upp dig själv, både fysiskt och psykiskt!!!

Du ska veta att dina inlägg verkligen är inspirerande! Jag tyckte att det var spännande att läsa en tråd som sträcker sig över lång tid (jag är ny här from idag). Jag har funderat så mycket på återfall och det är en sån skräck. Men det var skönt att läsa dina inlägg om det. Vi är mänskliga, felar och försöker göra bättre. Det var fint att läsa om. All lycka, mod och styrka till dig! Du är galet bra som klarar att bli nykter på egen hand!

Fortfarande ingen alkohol hos oss men känner för varje dag att ”anfallet” kommer närmare. Från att ha varit lättsamt hemma svängde det idag till att han skulle vara elak och sarkastisk om allt som gällde mig. Det verkar störa honom enormt att jag tagit itu med min hälsa och försöker börja äta bättre och träna. Det skulle givetvis plattas ner och meddelas jag kommer misslyckas, gliringar om att jag saknar kunskap och viljestyrka att göra nåt annorlunda. Jag prackas på hur fantastiskt bra han är på träning och att han minsann beställt ny utrustning åt sig idag (han har inte satt sin fot på ett gym på ett halvår och före det bara en kort tid, förra utrustningen han köpte hem sålde vi bort förra året för den blev aldrig använd..). Så länge han druckit som han gjort har jag ansett att hans tillfälliga träningsiver mest varit hälsofarligt, för han tar i som om han var elitidrottare fastän han är helt otränad de få gånger han tränat och med högt blodtryck och förstadie till blodpropp och en medelålders otränad kropp är nog skaderisken större än fördelarna om det inte tränas med ordning.

Men istället för att vara glad för mig att jag hittat motivation eller föreslå vi tränar tillsammans, så ska jag tryckas ner så han kan få känna sig duktigare. Han är väl rädd jag håller på och blir en egen hel mänska med egen kraft och vilja, och att den nya jag kanske inte kommer ha rum för honom i min framtid så från hans sida sett är det tydligen bättre med en deppig, överviktig fru som saknar egna initiativ. Henne visste han var han har, den nya jag känner han inte igen. Den nya jag kanske har modet att lämna honom för gott för att den nya jag känner att livet är för kort för att stå ut med negativa mänskor som håller en tillbaka.

Du skriver fint jag ser fram emot att följa din resa. Jag kunde vara du och du kunde vara jag. Känner igen mig så! Lycka till!

Man behöver påminnas emellanåt att det förflutna ligger just i det förflutna. Jag försöker verkligen visa att jag inte är densamma längre genom att vara engagerad och glad. De dagar då jag har det jobbigt brukar jag påminna mig själv hur illa det var, då känns det bättre. Då känner jag att jag kommit en bra bit och absolut inte vill tillbaka till hur det var. Då kan jag till och med tillåta mig att känna stolthet över det jag åstadkommit.

Är ny här from idag och dundrade in i din tråd. Har nu läst alla inlägg och du skriver så underbart! Din slutord "att du väljer att vara nykter idag" rör mig till tårar. Jag kämpar på med mina demoner och har varit nykter i en vecka idag. Det är så skönt att läsa om att sinnersron kan infinna sig så småningom. Jag ska lägga till din tråd som favorit och fortsätta att följa din resa, förhoppningsvis parallellt med att jag gör min egen.
Tack för dina underbara inlägg och du är fantastisk, du modiga skogstant! ❤️?
Sror kram!

Så sorgligt Skrållan, du låter så ledsen. Men säkert lika nödvändigt som sorgligt att ni behöver bryta upp, för att båda kunna gå vidare med era liv så som ni vill ha dem för ni verkar inte längre ha någon gemensam syn på hur framtiden ska se ut och det är det nog bättre att släppa den andra fri.

Läste nånstans: You do not let him go because you don’t love him, you let him go because you do. (Översatt ungefär:Du låter inte honom gå för att du inte älskar honom, du låter honom gå för att du gör det).

Stor styrkekram ikväll till dig, det är modigt och jobbigt att välja en väg som är den man känner man behöver men inte riktigt vet vart den leder!

Det stärker Madlin. Tack?

Ja jag försöker stötta min dotter så mycket jag kan men det är svårt att se henne lida för hur hennes pappa beter sig. Försöker ösa kärlek till henne så hon ska förstå hur viktig hon är även fast han inte visar det. Hoppas det kompenserar en bit på vägen i alla fall.

Tack för att du delar med dig av hur du haft det, känner med dig? Och tyvärr är det ju bäst ibland att bryta en relation, åtminstone för ett tag.

För ditt stöd, det värmer och behövs. Just nu är det jobbigt för både mig och dottern och det är mycket ångest runt oss. Jag själv kastas tillbaka flera år i tiden till mycket som jag kämpat mig ifrån och känslor jag trott var färdighanterade. Men så är det förstås inte. Vissa delar kommer nog alltid att finnas där, lite latent.

Men vi försöker lägga energi på sånt som gör oss gott. Umgås och myser, ser en film, äter gott och tränar eller bara är. Just nu orkar vi inte ha så mycket folk omkring oss, men det kommer tänker jag.

Ja det är så ledsamt Skrållan, och sorgligt, bedrövligt och hemskt att behöva bryta upp. När man har kämpat så. När det enda man vill är att den där mannen ska bli sig själv igen, eller den han en gång var.  Och att man skall få vara första valet igen, det viktigaste. Men det är nog tyvärr som du säger, att han inte finns mer och kommer inte att komma tillbaka.

Kände precis som du att inget kan ju ändå bli sig likt när hela relationen blivit så infekterad. Men trots det, så sorgligt. Skickar styrkekramar till dig

Från en annan medberoende dotter så vill jag bara säga att jag tycker du stöttat din dotter jättebra. Min egen erfarenhet är att det var helt nödvändigt för mig att bryta kontakten med min pappa, tyvärr orkade min mamma aldrig stötta mig utan hjälpte mer till att dölja och mörka. Det är en sorg att alkoholens makt är så oerhört stark. För mig har det varit till stor nytta att läsa här på forumet, kanske mest på "beroendesidorna". Det har fått mig att förstå bättre hur enormt kraftfullt alkoholberoendet är, och att jag som anhörig inte har någon makt över det, bara över mitt eget liv..

Hej,

Jag är 43 har ett ganska svårt vinmissbruk som pågått i snart 10 år, och bara eskalerat. Nu är jag sjukskriven (pga saker jag reagerat på och gjort under påverkan, dock inte på jobbet).
Detta har medfört att jag börjat dricka allt tidigare och tidigare på dagen. Förr har jag aldrig kunnat dricka på förmiddagen, men i takt med att jag i princip börjat sluka en hel box per dag så har abstinens och jättejobbigt sug satt igång redan vid 10-11-tiden.

Eftersom vi vet att Antabus inte hjälper ett skit (ursäkta uttrycket) när man är sugen, mitt sitter och bränner i svalg och ner i halsen, så ville jag prova annat.
Jag fick utskrivet Naltrexon. Eftersom jag missbrukat vin så länge och mått dåligt psykiskt så har mitt övriga näringsintag inte varit bra.
Det som hände av bara en halv tablett var att jag började må så illa och bli så yr att jag var tvungen att lägga mig. Detta har jag provat flera gånger.
Så, ännu mindre mat och definitivt ingen mer Naltrexon för mig.

Dock idag, så bad jag om tecken, och plötsligt fick jag för mig att strunta i illamåendet och bara ta smällen (precis fått labbresultat och Peth är 3, GT 13.. osv).
Saken är den att jag hämtat ut ett helt annat märke som i stället heter Naltrexone. Jag kan förmodligen inte skriva ut tillverkare här, MEN det jag ville få fram genom detta inlägg är att jag har klarat att ta dessa idag, utan samma biverkningar som jag fick av det andra märket!! Jag vet att jag är känslig som person, men det har inte slagit mig att jag kanske skulle prova olika.

Nu är klockan snart 8 och jag har tagit en och halv (kört halvor) och jag har inte ens druckit en halv box!!!! Sist detta hände vet jag inte.

Hoppas mitt tips kan hjälpa någon annan.

Hjälper många mycket att skriva av sig här. All styrka till dig och hoppas verkligen du hittar din väg framåt.

Tack Spinoza?

Att släppa taget om en dröm om hur man ville att det skulle vara är tufft.

Varma kramar till dig!

Ja jag fortsätter min kamp. En svår sådan. Åkte till min man, som bor borta, för några dagar sedan. Tänkte att nu skulle vi prata ut. Ville inte gräla utan bara prata. Kände mig lugn och började inte gråta. Frågade hur han tänkt sig med vårt liv. Han tyckte han kunde bo borta och hemma ibland. Då sa jag att har du tänkt bli nykter och ta behandling? Nej det ville han inte. Då sa jag att då vill jag skilja mig. Han blev väldigt ledsen, jag lyckades behålla mitt lugn. Konstigt nog.
Men gråten har funnits där varje dag efter det. Så tragiskt att det slutar så här. Känns inte som han alls har tänkt kämpa för oss. Han väljer alkoholen. Före mig och vårt liv tillsammans. Så som jag har kämpat för att få honom att tänka om. Det är kanske bäst så. Svårt att reparera något som blivit så förgiftat.
Jag saknar den man som jag blev kär i. Men han har inte funnits på många år. Han finns förmodligen inte längre. Inte för mig i alla fall. Kanske är det så att jag stått ut i så många år för att jag målat upp en man som inte existerar. Och han vill hela tiden ändra på mig, hur jag är och känner. Ja det kanske är bäst som sker, även om det är tungt.

Vilken tung natt du har haft, Lopiz. Starkt att ändå komma iväg till jobbet! Du blev översköljd av ensamhet, sorg, ångest och minnen. Det låter som att du funderar över hur du hade hanterat en sån här känslomässig storm ifall den hade drabbat dig en tid när det går att få tag på alkohol - hade du kunnat stå emot de där "skit samma"-tankarna? Hoppas att det är okej att jag delar med mig av en tanke jag får om det? Att i förväg skapa en handlingsplan för risksituationer som den här, ifall det skulle hända dig under dagtid en annan gång, kan vara ett sätt att förbereda sig. Ifall du får stark ångest, vem kan du ringa? Vad kan du hitta på för aktiviteter som alternativ till att dricka, som kanske också kan lindra det värsta?
Ifall du är intresserad så finns ett gratis nätbaserat behandlingsprogram här på Alkoholhjälpen där du bl.a. får jobba med detta. Du hittar det på startsidan (en blå ruta), kolla gärna ifall det kan vara något att testa för dig.
Du tar dig framåt en dag i taget, från botten och uppåt. Fint att du delar med dig av din resa.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Strulan! Vad inspirerande att få följa dig här och ta del av dina reflektioner och kloka insikter! Du har verkligen börjat få koll på vilka faktorer som kan utlösa sug för dig och du arbetar nu målmedvetet med att hantera stress och trötthet på andra sätt än att döva med alkohol. Stort! Bra att ha en terapeut att bolla med. Det låter som att du under gårdagen gjorde ett oerhört bra jobb med att observera de tankar, känslor och impulser som dök upp i den sårbara stunden, utan att agera på dem. Trots att längtan var så stark att den nästan gick att ta på. Det är verkligen styrka.
Allt gott!
Sofia

Idag kom domen från tingsrätten som sa att de beviljat vår skilsmässa och att vi har t o m den 31/5 på oss att överklaga.
Det känns jätteskönt och rätt konstigt samtidigt. Nu är jag singel för första gången på nästan 30 år.

Från X:et fick jag ett mess: "Nu är vi inte längre gifta" + en partyemoji. Han är verkligen märklig, alltifrån att jag förstör hans liv till att det är som ett skämt???
Jag svarade neutralt "Jag såg det" och sen fick det vara bra.

Nu håller vi på och delar upp allt (vilket har gått bra så här långt) och ska få en värdering på huset nästa vecka för att se vad han ska köpa ut mig för.

Vi sov i lägenheten båda två igår och jag hade SÅ svårt att slappna av och somna. Så jag ska undvika det så långt det bara går, även om stämningen mellan oss just nu är lugn.

Vad bra att du delar med dig, Lopiz!
Ensam hejdlös gråt är ingen lätt sak att tampas med. Men kan jag trösta dig litegrann genom att berätta för dig att gråten är själens tvätt?

Du är inte ensam, vännen. Jag är med dig.

Vad fint att du har hittat hit och använder forumet här för att få idéer om vad med du kan göra för att stötta din 17-åriga dotter som har bott hos sin pappa, där hon har gått in i en roll som du hade tidigare med ett stort både praktiskt och känslomässigt ansvarstagande. Det låter som att du gör mycket kloka saker för att stötta henne redan. Du pratar med henne om vad som är hennes ansvar och inte, tipsar om bra stödorganisationer hon kan ha hjälp av och stöttar henne att prata med psykolog. Nu har hon bestämt sig för att bo hos dig en period och ditt ex vänder det mot dig. Tufft för er att hantera hans förnekelse, där det slutar med att det är fel på er andra och inte på honom. Förståeligt att du känner dig frustrerad och ledsen! Går det att lägga mer av er energi den närmaste tiden på just att du och dina barn ska må bra, det som ni helst vill. Vad skulle ni kunna göra för att må bättre (oavsett hur han agerar/reagerar)?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad roligt att du är på rätt väg!
Överkonsumtion av alkohol kräver vaksamhet, reflektion och samspel med andra som är i samma situation.

Jag önskar dig en fin dag, Något