Senaste kommentarerna i forumet

Förståeligt men fel. Den som druckit sej till ett beroende kan inte dricka på resor och semester och hålla upp resten av tiden. Du vet nog innerst inne att det är din alkoholhjärna som lurar dej. Det är så jäkla svårt att komma upp igen om man börjar ”unna” sej. Tyvärr, jag är en glädjedödare nu, men kanske du behöver en sanningssägare? Eller så är du undantaget, den som klarar det. Men då hade du inte några problem eller?
Skrivet i all välmening

Jag håller med dig om att det är ju märkligt med normer vad gäller alkohol.
Just att fokus hamnar på den som väljer att avstå alkohol.
Att man på t.e.x på AW ska behöva förklara varför man inte dricker.
Borde ju vara tvärtom men det är väl så det funkar på svenska arbetsplatser.
Tror att kunskapen där jag jobbar också är väldigt låg.

Håller med dig om att det här får vi fortsätta fundera på.?

Kram & fortsatt fin valborg!

Jag jobbade på ett kvällsevent i veckan där det naturligtvis serverades alkohol. Efter någon timme stod en av våra högsta chefer, som är fullt medveten om min historia, bredvid mig och funderade:
- Alltså jag är inte alls sugen på öl, vin eller bubbel i kväll.
- Nähä...
- Jag tror faktiskt inte att jag ska dricka någon alkohol.
- Nej gör inte det då.
- Jag är inte ens sugen.
- Inte jag heller... (svarar jag småskrattande)
- Ja det är ju tur (svarar chefen lite trevande).
Han fortsätter liksom för att övertyga sig själv så till slut säger jag för att hjälpa honom att komma till ett beslut;
- jag tror inte att du kommer att ångra beslutet att du avstod när du vaknar i morgon.
Han tittar på mig lite förundrat ett par sekunder och säger sedan;
- F-n jag gör det. Jag tar bilen hem!
Samtalet har fått mig att fundera lite såhär i efterhand. Kändes som att han behövde förankra sitt beslut hos någon han visste inte drack. Hade han haft samma diskussion med sina chefskollegor hade han ju stått där med ölen i handen. Och det var kanske inte alls vad han behövde den dagen.
Det behöver vara ett naturligt val att avstå alkohol. Den tanken behöver väckas hos många och framförallt på våra arbetsplatser. Jag vet vad vår alkoholpolicy säger men frågan är ju om den bara är ett irriterande (måste ha) dokument som ingen läser eller om människor faktiskt förstår syftet med den. Kunskapen är oroväckande låg på min arbetsplats vilket är skrämmande.
Jag får fundera vidare...
Kram
Ellan

Exhale såg i din tråd att det blir kakor och snus hos dig! Här blir det kina-mat och snus??
Kram

Kunnat låta bli. Jag VET ju att jag inte kan dricka alkohol och ändå ska jag testa. Jag kommer klara det här. Tack för stödet.

Bra (bättre) humör! Skönt att jag fick ventilera här, fick med mig ett nytt förhållningssätt. Det häftiga med nykterheten är att jag får nya insikter hela tiden! Stora tankar emellanåt. Häftigt med denna utveckling.
Jag är så tacksam! Jag är nykter NU?

Jag har ju själv experimenterat med att försöka dricka alkohol i lagom mängd med olika resultat. Ibland funkar det bra och jag känner mig stolt som tupp. Men ibland blir det för mycket och snabbt. Jag litar inte på min A hjärna. Mår definitivt bäst när jag avstår från skiten. Samtidigt är jag löjligt förtjust i rödtjut och pilsner. Vill kunna hantera alkoholen men det är jävligt svårt. Om du dricker vin i kväll var på din vakt så inte din hjärna blir kidnappad av A djävulen. Res dig snabbt och kom tillbaka hit. Trevlig Valborg ??

Kollar runt på dejtingsidor..Blir ostabil av vissa mäns profiler..Pratade med en kvinna som varit nykter i 10 år. Hon sa att hon blev ostabil när hon hade förhållanden med män som drack alkohol.Oavsett om det var ”normal” bruk dvs inte a-beroende partners..Det är klart att jag skulle vilja bli kär igen..Men passar mig för män som är nyktra beroende..Dom kan ha övergått till annat beroende..Svårt det här..Men vi får se..Hörde av en gammal kärlek nyligen..Spelmissbrukare..Han spelade fortfarande..Vill inte ha någon missbrukare i mitt liv..Så jag tackade nej till att ses..Kändes väldigt skönt..Kram

Vad bra för dig med en helnykter period! Hoppas att det går bra, jag håller tummarna för dig! Jag blev inspirerad och kommer köra på det med ett tag nu framöver!

Om man kan hålla typ 330 vita dagar om året, vore det OK för kropp och knopp och familj? Jag vill gärna dricka på resor, på semester. Sedan kan jag skita i alkohol höst vinter och vår. Eller är det min alkoholhjärna som smider ränker nu?

Skit att alkohol skall kännas så jävla viktigt!

Ja, man gör så gott man kan. Kommer dricka vin ikväll också. Imorgon går jag på naltrexonet igen, hela maj åtminstone. Men jag vet nu en sak: jag kan inte hantera alkohol ens om jag skulle vilja.

Tack Roger12! Följ mig inte vad gäller återfall bara. ?

Trevlig Valborg på er alla!

Jag har gått igenom samma sak. Ville att han skulle träffa en ny till och med. Någon som gjorde honom lycklig så att han skulle må bättre. Gå vidare. Samtidigt som det klöste i hjärtat. Nu börjar jag äntligen också landa på riktigt i att vi har det bättre var för sig. Och att om han hittar en ny relation eller inte är helt upp till honom. Men vilken tid det tagit.

Kram. HEJA OSS

Du har väldigt många vita dagar. Se ditt fall som minus 1 dag av alla dessa. Jag tycker inte du ska hänga läpp så hårt som du kämpat. Nu kämpar vi vidare
.

Du inspirerar mig med dina kloka inlägg.
Jag följer dina fotspår Themistokels

Nordäng67. Jag får också kämpa som attans. Jag har kämpat med det i många många år. Läst här. Försökt förstå. Glad att jag vågar skriva här fast det kostar på. För då kan jag gå tillbaka och läsa. Påminna mig.

Tack för att du bekräftar normalitet. För i mig känns det som allt annat. Kanske därför jag måste skriva ner så. För när det stormar förvandlas jag till en björnhona som bara vill vråla rakt ut. Men det är inte pga honom. Den ligger på mig. Den ångesten är min.

Häromdagen var första gången jag la mig ner på golvet och lät det skölja över mig. Det där kliande rivet klöset. Jag kunde stoppa mig själv hyfsat. Det ger mig lite mer självförtroende tillbaka iaf.

Hoppas du får en fin valborg Nordäng67 ❤ kram

Jag ska spendera den här ensam. Utan krav. Med kakor och snus. Känns som frihet. Att jag inte behöver orka fira.

Dag 1 igen alltså. ?

Att kunna köra och hämta tonåringen.
Att gosa in sig i soffan framför en serie.
Att slippa ångest.
Att känna stolthet.
Att veta att lycka inte det samma som att ha kul.
Att värdesätta mig själv.
Att med lugna ögon betrakta livet.
Att ett glas aldrig är ett glas utan en trigger att alltid vilja ha mer.
Kram alla?

Vilken tur att du känner som du gör efter ditt fall. Du har helt rätt inställning. Tror stenhårt på dig. Nu får du ta nya tag och räkna vita dagar.
/mrx

Tack för svar! Tanken slog mig faktiskt nu att det är mycket sällskapet och situationen som påverkar hur mycket jag dricker. Det är inte i alla sammanhang som jag dricker så mycket och blir så full. T.ex. I alla år när jag har varit ute i jobbrelaterade sammanhang så har jag varit väldigt noga med att inte bli för full och det har gått bra! Likadant när jag umgås bara med vänner som inte dricker eller dricker väldigt måttligt. Så då känns det ju som att jag kanske faktiskt kan kontrollera det om jag vill. Eller i alla fall i vissa sammanhang. Ska nog se över detta och låta bli alkoholen i de sällskap/situationer då jag vet att det finns risk att det blir för mycket. Vet inte hur lätt det blir dock! ?

Valborg, våren skall firas även om det känts som sommar i en månad. Viljan att hålla nykterhet är stark, tänker inte börja förhandla med mig själv om det.
För jag är livrädd för mig själv när det kommer dit, för allt jag vill är att komma in i bubblan igen. Stänga av alla krav och dåliga samvetet som gnager efter vad man åsidosatt under tiden i dimman.
Just idag är mitt val att vara nykter// Kram Strulan

Jag är också livrädd, Strulan. ?

Nu är jag dock och fiskar. Bara jag och hunden. Skönt att vara ensam ett tag.

Du tog beslutet och har nu prövat det och fått lära dig hur du funkar.
En process på några dagar, som gör att man väljer att dricka, eller att man väljer att dricka ibland.
Jag är avundsjuk på er som vågar testa, själv är jag livrädd att inte kunna sluta.
Så hur du än väljer så välj sättet som får dig att må bäst.
Kram och styrka till dig// Strulan

Tack för tipset!

Menade inte att förnedra någon öht. Menar mer att ber man om hjälp och kommer in välvårdad, har duschat, målar naglarna och sminkar sig så tror vissa att man bara ljuger eller w/e, och deras första reaktion är ju att ''du måste in på psyk'', man bara vadå psyk? Det är ju alkoholen som är ett problem. Fattar inte vad vissa myndigheter ens tänker på när de bemöter en utan respekt och förståelse och det är därför man blir så less... ''varför be om hjälp om de inte tar en på allvar.'' Suck så svårt allt ska vara, valborgsmässoafton men jag ska ingenstans, tar la och dricker öl hemma ikväll bara som vanligt nu när en inlämning är inskickad. Åtminstone är jag inte sen med det. Det är så svårt att skriva om sig själv när det känns som att man inte vet vem man är ibland.

Hej,
Vet egentligen inte om det här forumet är rätt. Har försökt att hitta sajter för "anhörig till en medberoende" men förgäves. Jag vet inte vd jag ska/kan göra. Min syster är sambo med en periodare och han har så mycket andra problem som skulle ta en helsida att skriva om. Problemet är att hon är fast i deras relation då hon själv inte orkar ta sig ur. Delvis älskar hon honom men det jobbigaste är att hennes självkänsla & självförtroende är helt borta. Hon är bipolär 2, har fullt upp med sina problem & rätt medicinering, har 2 barn sedan tidigare i tonåren ( med allt vad det innebär) .Och nu ( sedan 3 år) en människa vid sin sida som beter sig som en barn, pockar på uppmärksamhet hela tiden, kan inte låta henne vara ifred, eller blir helt förstörd när hon åker bort ( tex till mig som bor 32 mil bort) Jag ser henne förfalla sakta men säkert. Hon har gått upp över 30 kg sedan de träffades, ( så hälsosam och fin tidigare) har fått diabetes 2 och några andra följdsjukdomar pga sin vikt och dåliga kosthållning. Det här är fruktansvärt jobbigt för henne och för mig som bara ser på och kan inget göra?? Jag älskar henne och vi har bara varann och jag blir galen av att se henne bli isolerad ( för det ser han till att hon blir) Han styr henne och hennes vardag, så egoistisk och så manipulativ. VAD kan jag göra?
Tacksam för alla tips jag kan få. PS. han ställde till det på Nyår, gjorde bort sig och skämde ut våran familj och hon har sagt att om han dricker igen då lämnar hon honom ( vilket har hänt förut men hon har alltid tagit tillbaka honom) Så vad jag vet har han inte druckit nu, men föreslår gärna att de skall ta lite till helgen. hon har dock stått emot.