Senaste kommentarerna i forumet

Jobbhelg och Draken håller sig lugn, är en skön känsla av kontroll som jag känner. Är bara på början av resan och vet att det är många strider kvar, men vågar ändå tro på en framtid.
Funderar mycket på hur man kan förebygga, vad jag måste ändra på för att klara av att behålla kontrollen och vad min största rädsla är.
Trötthet och stress är en stor trigg, flykten och så rädd att jag skall glömma hur jag mådde. Fick förslag om att gå på AA för att dela och bli påmind, men vet inte om det är jag eller om jag vill lämna ut mig så.
Terapeuten är riktigt bra, gillar att prata med honom och att det blir som en kontroll att jag är på banan.

Det som jag är helt säker på är att jag vill inte tillbaka till måendet som fanns den dagen när jag gick till företagsläkaren, så även om det är svårt vissa stunder och jag får lära mig ett nytt sätt att hantera livet så vill jag det så mycket.

Önskar er en fin dag med styrka och mod// Kram Strulan

Tack för att du fyllde på med din bild och gav lite nyans. Härligt att höra positiva ord. ?

Jag fumlar lite i vad jag eg vill säga, för jag är inte helt klar i det själv.

När man nyktert tvingas tänka så mycket på sig själv och på andra människors beteenden, så hamnar man i nåt flanörliknande tillstånd - ett limbo. Och ju mer man tittar, ju tydligare ser man denna strävan folk har att fly från sina nyktra verkligheter. Även om det för många är sällan flykterna sker, så ligger ofta de där och lockar i horisonten - och ger folk tröst i att de snart ska få avlasta sina sinnen. Spa (med Cava), Tjeckien (och öl), Alperna (och gluewine), aw, middagar, grillningar, bastu, tipslördag... ?

Jag vill tillägga att jag inte känner mig exkluderad. Jag har massor goda vänner som aldrig tjatar om att man bör dricka. Vi golfar, åker skidor, cyklar, fiskar och vandrar. Dock flyttade jag med familjen till sambons hemstad för ett år sedan, 85 mil från det gamla umgänget (som jag dock försöker träffa så ofta vi kan).

Att bygga upp ett nytt socialt sammanhang utan alkohol är inte helt lätt, då de flesta har sina belöningar som ligger och väntar på dem i sina horisonter. Drack man, då skulle man lätt kunna i flätas i de flestas planer. Det ställer frågor, omedvetna sådana, hos folk då en icke drickande dyker upp. Och får folk välja, så orkar de inte reda i sådana frågor när de ska ha sina guldstunder. Då är det lättare att fråga grannen i huset bredvid. Som till och med kan smita ut och ta en kvällswhiskey ibland på altanen. Och då är det också lättare att inte bjuda med den där nye på jobbet på matlagningskvällen.

Jag vet också i detta läge att det finns ett stort gäng där ute som inte kunde bry sig mindre om en kollega eller granne drack eller inte. Men orkar inte ta med alla perspektiv på en och samma gång. ?

Som en tidigare fantast av alkohol, är det kanske svårt att se klarsynt på folks förhållanden till alkohol. Jag läser säkert in för mycket. Men som nykter har jag ändå förstått tydligare hur viktig alkoholen är i detta land.

Inte konstigt att många trillar dit igen, då det ibland känns som att alkoholen är en av stöttepelarna i den svenska folksjälen. ?

Hej Hoppie! Fint att läsa din story. Känner igen mycket. Du klarar det!??
Kram

Glad att höra att din påsk bara innehöll för mkt godis?Kram Fina Lisa❤️??‍♀️

Oj vad grym du är! Bra jobbat. Jag har tagit ett uppehåll i drickandet, kanske inte dricker mest av alla i världen men för mig tog alkohol så mycket plats i mitt liv och jag gjorde precis som du, slutade. Har inte druckit en droppe under hela april, tar en månad i taget. Önskar att man hittar ett sunt förhållande till alkoholen... men det får framtiden utvisa. Bra att du skriver här. Man lär sig så mycket och blir stark av att läsa andras tankar och hur andra dealar med samma saker som en själv. För mig kommer suget som värst på fredagseftermiddag, men som många skriver här inne så klingar suget av efter ett tag, gäller bara att härda ut en stund. Och dricka Festis eller äta choklad:) Och ang sol och uteserveringar.. det kommer alltid situationer där det ”vore gött med en öl” och där får man också bara härda ut, gå en annan väg, köpa Festis eller ha nån annan strategi som funkar. Det är så många kloka människor här som ger en så mycket bra tips, har varit väldigt värdefullt för mig! Lycka till!
Ha de gött, häääj!

Det där känns igen... Kan väl bara säga att vi har väl inte världens bästa förutsättningar när vår äkta hälft köper hem det vi försöker sluta med? Har tyvärr ingen lösning, vill nog mest tala om för dig att du inte är ensam❤️???‍♀️

Åkte till systemet idag ändå... köpte en flaska vin, en liten flaska alkoholfritt och ett par goda alkoholfria öl, bland annat Brooklyn som jag har hört ska vara god. Drack 1.5 glas vin och sedan vatten och alkoholfritt. Jag vet... Det är inte en helnykter kväll, men för mig... mycket bättre än fredagskvällar brukar vara. Känner mig pigg, stark, glad och fräsch. Minskar pö om pö och det känns bra! Hoppas det fortsätter så!

På caféet där jag jobbar har vi en del stammisar och en hel del av dem är människor med diverse problem. Men då min arbetsplats är en del av biblioteket, som faktiskt fortfarande är en plats för ALLA fantastiskt nog, så är de välkomna. Och det fina är att de känner att de är just det. Jag har mina favoriter och de förstår säkert inte varför men jag vet. Jag vet vad vi har gemensamt och medan andra bara ser en alkis ser jag vad de går igenom, fast bisarrt är det. De ser ju inte att jag ser, de tycker det är trevligt men lite märkligt att jag är vänlig, gärna pratar en stund och ibland bjuder på kaffe i slutet på dagen när de dröjer sig kvar. Vet inte varför jag skriver det här men kanske tänker jag att bland alla jag möter finns någon av er. Inte för att jag tror att någon av er skulle vara någon av mina favoritherrar på caféet... de har sedan länge gett upp kampen. Men jag har andra gäster.
Och idag tänkte jag när du kom för att köpa en fralla att ta med, som du ofta gör, att jag tror att jag förstår hur det är. Man känner igen tecken och jag är säker på att vi har samma problem. Bara det att på mig syns det inte ännu, inte på utsidan. På dig syns det. Men det syntes idag att du haft en bra period, en nykter period. Din hudton var jämn och blicken klar. Vi pratade en stund, om solen och att man ska skydda huden, jag såg att du undrade. Kanske undrade du varför jag är som jag är, pratar och ser dig. Jag undrade också, över dig. Jag ser ju att du inte heller vill vara kontrollerad av en substans, ser att du kämpar som jag. Har bra, nyktra perioder som inger hopp bara för att slitas tillbaka ner i avgrunden igen. Det finns nåt sorgligt över att vi möts men kan inte dela det svåra vi båda går igenom.
Kan inte låta bli att tänka att vi kanske även möts här? Har vi kommenterat varandras inlägg? Vet vi vilka vi är, utan att veta det?
För övrigt går det ganska dåligt just nu. Och maken har glömt vår gemensamma plan. Är på ruta ett. Jag vet mycket väl hur jag hamnade här igen. Tack vare mina studier så vet jag iallafall det.
Kram mina fina vänner❤️❤️???‍♀️

Vet vad som förväntas ikväll. Är definitivt anledningen till att maken såg till att det fanns hemma. Vägrar!

Skönt att höra att det är lite bättre?

Har nu förstört allt. Min egen bana. Mitt val försvann. Har efter en lång tids nykterhet pratat med min man. Han har inte varit nykter(varierat med..) sen han var 14 år. Tänker inte vara det framöver heller. Men han är glad att jag tänker vara det. Vi är två. (trodde jag) inser att det enda alternativet är att stå stark. Stark. Starkare!! Starkast! (hör själv vilken offerkofta jag bär) är trött på att brottas. Med mig själv. Med min man. Mitt val. Mitt liv!
Insikten ikväll. Sätter sig djupt. Min man är en av mina största triggers.

Jag vill inte döma ut dig, men kanske behöver du det?
Jag gissar på att din familj låter dig komma undan för mkt. Du behöver en spark i röven så du verkligen slutar.
Att du fokuserar på vikten och inte på att du kan förlora körkort och åka dit för rattfylla är ju märkligt.
Eller det faktum att du bryr dig mer om övervikten än om din hälsa, dvs din lever.
Jag anser ju att jag dricker för mycket men jag skulle aldrig ta bilen.
Jag skulle aldrig dricka med barnen i min närhet.
Jag har mina gränser där. Försök bli en person som tänker framåt. Fokusera på din inre hälsa mer än din övervikt. Hur mår levern t ex? Kanske ta ett blodprov och kolla hur levern mår? För det kanske är vad som krävs?

Det där gjorde du bra Roger :) Ha en fin kväll nu.

Idag kom det.
Det första riktiga suget efter något. Jag gick runt i stan och såg de fullsatta uteserveringarna. Människor satt och njöt av solen och lönehelgen. Jag kände mig lite rastlös och rentav lite stressad och irriterad. Hur kan dessa männsikor ha kontroll över sig själva?

När irriationen och suget eskalerade gick jag över till Konsum och köpte två stycket "Festistar". Det njöt jag o sambon av istället och har lyckats hålla mig nycket en dag till!

Idag är det den 7 dagen utan intag och ja känner mig stollt.
Trevlig helg allihopa.

Tack för omtanken Skrållan! Jag börjar sakta bli återhämtad efter operationen men som vanligt kom något annat upp som gör att jag måste sätta mitt eget mående till sidan. En äldre familjemedlem som är allvarligt sjuk och behöver hjälp och det fanns inte så många andra omkring som har möjlighet att hjälpa till så jag agerar både patient och vårdare för närvarande.

Mannen har i alla fall ställt upp helt oväntat och vårt förhållande har faktiskt sista dryga veckan varit bättre än på 10 år! Vill såklart inte inbilla mig att problemen är över men man har nu på riktigt fått se en glimt av hur vi kunde ha det. Vet inte om vi har nån chans att reda upp vårt trassliga liv men kanske dethär antagligen nära förestående dödsfallet i familjen kan bli en nystart för oss. Om inte annat så har familjekrisen föranlett många tankar hos mig och jag är säker jag inte vill sluta leva innan jag är död.

Vilka vägar livet sen tar vet jag inte, allt jag hoppas är få ett lugnare liv snart.

Tack Matilda!
För mig är det inte alls lätt dom första 4-5 dagarna..men sen blir det bättre och bättre.
Jag har inte några nyktra veckor ibland tyvärr, förutom dom senaste månaderna.
Men idag är det fredag och det blir nyktert, så det känns riktigt gött ??

Heja dig, du kommer att klara det här! Jag är så glad över att du verkar vara på banan igen. Jag är bara på min sjätte nyktra dag och det betyder ingenting för jag har ofta haft nyktra veckor. Men det känns motiverande att läsa om andra som kämpar och är så förbannat starka mitt i all svaghet och kamp. Kram!

NU ÄR JAG FRI!!!❤️?

JAAAAA!

Ja, jag kan bara instämma i vad ni andra redan har skrivit. Dee, du kommer att klara det här galant och du är redan förberedd för många olika scenarion. Ser fram emot att följa hur det har gått för dig, oavsett hur det blir så är du några nya erfarenheter rikare.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du reflekterar insiktsfullt över hur dina alkoholvanor har förändrats de senaste åren, från ett trevlighetsdrickande till ett ensamhetsdrickande och du känner just nu att du är på kanten till ett missbruk, som du nu har chansen att ta dig ur innan du ramlar ner. Vilken klok idé att testa tre veckor utan alkohol som du ska använda till att verkligen reflektera på djupet vilken roll du egentligen vill att alkoholen ska spela i ditt liv. Vad fint att du har gått från att följa forumet till att starta en egen tråd, så att vi får chansen att följa och stötta dig. Hoppas att det kan hjälpa dig att nå dina mål i livet.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill bara höra, hur går det för dig? Har du flyttat till eget? Och hur är det efter operationen?

Är själv man strax över 40. Jag håller med din analys om att ”alla vägar bär till alkohol”. Dock har jag inte upplevt att jag blir exkluderad. (Observera att jag inte argumenterar emot vad du skriver! Jag bara delar med mig av min upplevelse på samma tema.) Snarare är det jag själv som skiter i mer alkoholkopplade aktiviteter för att många av dem egentligen är ganska trista.
Gå till grannpar och dricka alkohol var ju mest en ursäkt för alkoholen som gjorde det kul, men vi har inget eg. som är särskilt intressant gemensamt. AWs är kul ibland men ofta (jag är chef) så blir det diverse jobbgnäll som ältats 1000ggr förut. Plus att kollegor har man inte valt själv så det är alltid diverse inkompatibla individer med. Gå ut med polare eller halvpolare är kul ibland men ganska tråkigt att vara wingman nykter då jag själv inte ”shoppar”. (Menar inte att jag gjorde det förr heller men ytliga diskussioner var roligare med alkohol) Jag blir trots det lika ofta med eller inbjuden men det kanske går ner på sikt eftersom jag tackar nej oftare och gör något ”bättre” av tiden som träna, läsa på nått eller snickra. Är dock inte oroad över att bli av med vänner för jag har genom åren valt att fokusera mer på färre ”riktiga vänner” och lägga lite mindre tid på ytliga relationer. Så vi hittar på annat i samma utsträckning i stället. Tex tränar ihop, fikar, reser, vandrar, bastar. Skulle de inte vara ok med att jag inte dricker så är vi inkompatibla. Så jag har eg inga problem om det minskar i antal utekvällar (alkoholfokusaktiviteter). Nu kanske det låter som jag blivit helt anti men så är det inte, det är kul att hänga på ibland men sällan lika länge, och när samma skämt upprepas, raggandet,
eller pinsamheterna börjar så är jag out. Tar bilen och kör hem i stället. Alkohol för mig gjorde saker, som inte egentligen var så kul, roliga. Så jag försöker göra saker som är roliga, kreativa eller utvecklande ”på riktigt” i stället. Jag har inga problem att få kontakt med folk eller att prata och skämta (även om jag inte lever för det så kan jag fejka bra) så jag tycker inte att jag är så mkt tristare om man kan kalla det så. Saknar alkoholen i sig själv betydligt mer än situationerna jag drack den i. Man kan ju sitta i nya uterummet med alkoholfritt hur som helst. Men jag saknar tystnaden i fyllan. Den tomma skallen, munnen som kunde sköta sig själv utan min medverkan. Avslappningen. Unnandet. Men all-in-all så är den saknaden på väg ner.
Har dock märkt av att det ofta förväntas lite att man ska ”gå lite mer över gränsen” i alkoholsammanhang. Man kommer in på mer förbjudna områden av olika slag beroende på grupp. Men som nykter sitter alla spärrar kvar med full effekt, och det kan kanske ibland upplevas som ”lite tråkigare”. Dock är jag ganska öppen som person och bjuder på mina misstag, äventyr och åsikter och annat så det täcker upp en del ändå. Mina spärrar i bekväma sammanhang är lite som svängdörrar ändå menar jag ;) (Ej gällande sånt som kan leda till exempelvis ett personalärende på jobbet eller en krashad relation).

Jag har inte drickit en droppe på ett år nu; är 33 år; drack mycket för mycket innan jag valde att helt sluta. Var helt klart beroende, parallellt med att jag högutbildad jobbade och levde med min sambo. Valde (och var tvungen såklart) att sluta när vi fick vår dotter.

Jag önskar säga att "allt är så bra nu, när jag slutat. Jag fick tillbaka livet...", men kommer istället ge en liten ärligare bild.

Jag mår fysiskt tipp-top. Är snygg, vältränad och har massor av kraft i kroppen. Jag har inget sug efter alkohol.

Dock är det så sjukt trist att vara helnykter hela tiden. Hela samhället bygger på alkohol. Precis som alla länkar på nätet tillslut leder till porr, leder alla vägar på jobb och fritid till alkohol.

- ska ni inte köpa det där huset, jag hjälper er med att bygga altanen. Tänk sen en solig sommarkväll med en bärs i handen.
- vi ser till att konferensen är klar vid tre, då hinner vi jobbasta och ta ett par kalla innan middagen.
- vi kör på vinprovning som teambuilding i år.
- TV4-morgonsoffa. "och till vårvärmen rekommenderar vi detta bubbel, eh ja det finns ju alkoholfritt också (fniss från Steffo)

Haha, ni fattar såklart grejen... Det tråkiga är att som nykter så kommer man inte bli bjuden på lika många middagar. Inte blir lika inkluderad på jobbet. Inte lika omtyckt i kvarteret. Vissa kommer att säga att det bara är en farhåga. Men så är det inte. Det är nåt med helnyktra personer som skrämmer. Som att drickande personer känner en press på sig att förhålla sig. Och folk vill inte förhålla sig. Folk vill ha det okomplicerat och kunna bli småfulla i fred.

Folk kan säga sig vara imponerade av de som valt bort alkoholen. Men innerst inne hamnar dessa inte på middagslistan. För. I slutändan är den där kalla ölen och följande salongsfyllan, tillsammans med likasinnade, det enda som får folk att orka kämpa på i vardagen.

Och där kan man inte vara med längre. Den gemensamma moroten har försvunnit. Så jag får gå till gymmet jag, eller glo på en serie. Buhu. Får la gå med i en frikyrka eller nåt.

Nu blev det långt. Hehe, och kanske inte så upplyftande. Men jag letar fortfarande efter nya gemensamma morötter som inte känns som kompromisser i avsaknaden av alkohol. Finns de?

Jag ska skriva om den här stunden. För den ska räknas. Den ska behållas i hjärtat. Vi skrattade igår. Alla tre. Tillsammans. Jag och barnen. Så vi fick ont i magen. Tårar i ögonvråna. Det var länge sen.

Idag går man runt med ett stort leende, vägde in på 119,8 idag.
Den 14 februari vägde jag ungefär 135, förmodligen 136.
Jag känner mig faktiskt lite smalare, det borde jag iofs göra med tanke på att det försvunnit 15-16kg.
En riktigt bra start på helgen ???
Ungdomarna hemma är inte så imponerade, dom säger det finns mycket att ta av ???
Så tänkte kanske ni blev lite imponerad i stället ✌?️