Senaste kommentarerna i forumet

Kram tillbaks!

Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Tänkte att Einsteins klassiska citat kanske kan passa "Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.”

Mvh

Varför funkar inte bromsen? Nu drar jag i handbromsen och kör vitt igen. Ska se till att jag får avlastning på jobbet. Har bokat ny tid hos förtagshälsovården. Vill absolut prioritera min hälsa istället för mitt jobb. ?

Hoppa av idag, så är du pigg på måndag ?
Även jag sliter, men är i dag inne på dag nr 7 som nykter. Varför är det så svårt ? Varför hamnar man där från början, när man vet vilka konsekvenser det kommer få om man blir beroende.. eller vet man det? Kanske inte.. eller så blundar man och tycker livet är bättre med lite promille i kroppen ??

Det rullar på utan mannen i huset. Vi blev osams innan han åkte till annat boende. Lite jobbigt att det blev så. Men jag försöker fokusera på mig. Och sysselsätter mig med roliga saker.

Hej min situation är också så att mina föräldrar dricker. De har utsatt min son för fara (5 år sedan nu) så de får aldrig vara ensam med mina barn. Jag har försökt prata med dem men de tar ingen hjälp. Jag har ett bra liv med fin man, barn & bra jobb så jag försöker fokusera på det. Bekymret blir på födelsedagar & högtider. Det är jobbigt att se , kroppsligt vet jag inte hur länge de går. Jobbigt att stå vid sidan & se på. Känsla av maktlöshet & otrolig sorg.

Themistokles, jag blir glad och sorgsen över ditt svar. Sorgsen över din mammas alkoholism. Det är alltid nåt som saknas en när mamman har ”försvunnit” så.?? Men jag blir glad över att du fått chansen till en närvarande och fin relation till dina barn! Att du kan ge dem det! ?

Frissan: Så glad jag blir över att kunna ge en inblick ur barnens aspekt. Jag har varit det där barnet. Det svåraste är att min mamma blev alkoholiserad, mycket svårare än att jag själv blev det. Jag tror att mamman är avgörande, jag tror att jag hade varit starkare om min mamma varit det. Så som mamman värderar sig, så värderar sig barnet. Jag har alltid burit min mammas ångest. Önskat att hon var starkare. Jag försöker nu visa mina barn att jag tar hand om mig, att jag värdesätter mig, min hälsa, på så sätt tror jag att barnen blir starkare. De förknippar sig starkt med föräldern.
Faller inte långt ifrån trädet.
Jag har kämpat i hela mitt liv, varit destruktiv, gått i terapi, går än i terapi. NU, när jag blir 40, börjar min själ frigöra sig från offerrollen. Jag börjar se min egen makt i det här. Jag vill ge mina barn en starkare start, vill inte att de ska må dåligt halva livet, vill inte att de ska kämpa för självkänslan... den ska sitta hemifrån. ?

och slänger iväg en hälsning. Massor av kärlek?❤️?✨?
/ mt

Har läst din tråd och har sån medkänsla med dig. Att försöka och sen ramla. Gång på gång. Det känns trösterikt för mig som just påbörjat en längre nykter period att du är så envis med att bara resa sig igen och fortsätta arbeta med din måttlighet. Det är svårt att klara det när man har sin bästa dryckesvän därhemma. Jag vet det av egen erfarenhet. Jag försöker mig på strategin att ta en dag i sänder. Jag har tänkt mig tre nyktra veckor, men jag blickar inte längre än till just idag. Solen skiner på oss idag och det kommer att bli en fin dag.

Är tillbaka, det har spårat ut igen. Dricker säkert 5 av 7 dagar. Känner hur jag börjar gå ner mig. Vårsolen förstärker suget och så slutar det med internetspel och bakfylla. Är så less på mitt destruktiva beteende så jag måste verkligen ta tag i detta. Min sambo är ”lika bra” som jag så vi triggar varandra. Ingen av oss kan motstå när suget slår in.
Hoppas på att lyckas dra ner denna gå gången. Det är svårt med alla helgdagar och inplanerade resor men det MÅSTE gå.

Jag mår bra av nykterhet. Älskar att vakna pigg och utan bakfylla. Började lördagen med en lyxig frukost med familjen. Körde sedan ett styrketräningspass. Nu blir det lite arbete och sedan drar jag och fiskar. Inget av detta hade jag gjort en lördag för tre månader sedan.

Fy fan, jag har supit två kvällar i rad i mitt gamla mönster. Satt uppe till klockan 2 i natt och funderade över livet. Har för mycket på jobbet igen. Alla förväntar sig att jag ska fixa allt. Jag mår piss av alla krav. Känner att jag är på väg åt fel håll med hälsan. Är rädd för att jag börjar själv medicinerna med alkohol igen. Nu gäller det att vända utvecklingen. Jag har inget sug efter A men är rädd för att jag börjar dricka tre dagar per vecka igen. Alltså bli hög konsument för att orka prestera på jobbet.

JoYo, alltså, så underbart du skriver!? Att få vara en närvarande och nykter mamma är det finaste och viktigaste vi kan ge barnen! Tänk att man ibland tror att barnen inte märker nåt...jag blir så uppmuntrad av dina inlägg! Har varit utan A hela april. Har ej erfarenhet av föräldrar som druckit, men när jag läser din tråd blir jag ännu mer inspirerad att leva ett fräscht och nyktert liv! Ha en fin dag
Kram F

Tack för din varma kommentar, Sofia.

Idag ska jag inte dricka alkohol. Målet är tre veckor. Jag dricker inte varje dag, men ofta för mycket. Det händer när jag är trött, har bekymmer eller när jag har ett obändigt behov av att komma nån nära. Det är som att alkoholen ökar tilliten och modet hos mig. Annars kan jag nog vara lite sval och distanserad. Paradoxen är väl att vinet inte alls leder till den där mjuka, trygga närheten som jag söker. Ofta har det slutat med att jag ältar oförätter. Jag vill så gärna bli förstådd, men det slutar med att jag bara är en rätt jobbig person.

Min man som jag håller på att skilja mig ifrån har också druckit för mycket. Han blir inte lika onykter som jag, men han smådricker framför TV:n på kvällarna. Nu har vi separerat och han har bestämt sig för att dra ner. Det har han lyckats bra med och jag är glad för hans skull. Jag gillar ju honom som människa.

Jag skulle, precis som de flesta som skriver och läser här, vilja återfå ett normalt förhållande till alkohol. Frågan är om det går? Men jag har en tanke som kanske inte är så knasig; Om jag tar tag i mitt behov av närhet, lär mig bättre att hantera jobbig känslor så kanske behovet av vinflykten inte blir så stor. Jag får se. Jag vet inte ännu.

Sen ville jag bara berätta varför jag valde nicket "denlillamänniskan". När jag tröstar mig själv så brukar jag säga till mig själv; Men du lilla människa, nu är det svårt men det blir bättre. Det verkar finnas så stora behov av att få tröst och medkänsla hos vuxna människor. Särskilt för oss som dricker för mycket och har erfarit att alkoholen gör så att det känns pinsamt och skamligt.

Idag kommer det att bli en fin dag. Solen skiner, tulpanerna slår ut och det känns som helt rätt tid att göra saker bättre.

Berätta om din födelsedag. Hur gick middagen utan vinpaketet? Nästa tävling - när är den?
Och så påsken - hur många ägg åt du? Jag åt säkert 10-12 stycken? Och 1,5 kg godis! :)

Jag har också vaknat nykter. Men jag känner mig ändå trött och mosig. Jag har läst många gånger hur man väljer alkoholfritt vin eller öl istället för starkare grejer. Funderade på det där när jag var ute med hunden igår. För mig har det varit vin eller vatten. Inga andra alternativ till mat. Det skulle kännas konstigt att dricka alkoholfritt vin. Som att dricka men ändå inte. Däremot drack jag juice igår kväll för att ha nåt roligare att dricka istället för bara vatten. Jag hoppas att du ska slippa kämpa mot suget och vara glad varje morgon du vaknar att du inte mår dåligt eller behöver ångra något. Ha en fin dag du med.

Stark läsning, JoYo. Och en viktig insikt att barna förstår. De märker allt. Alkoholpåverkade föräldrar påverkar dem. Mycket. Jag har varit packad hundratals gånger inför mina barn utan att ens ha reflekterat över hur de upplever situationen. Imorgon har jag varit nykter i 8 veckor och jag har fått en helt ny relation med mina barn. De är gladare, de talar och berättar saker, jag lyssnar och svarar. Vi är närmare när jag är närvarande. Det är viktigt.
Precis som du växte jag upp med en alkoholist till mamma (även farsan i någon mån). Det blev ju vardag även i det, konstigt nog. Men någon trygghet fanns det inte.

Jag svarade så här:

Hej Rosette!
Tack för ditt engagemang det är en del av det pussel som gjort att detta funkat; Personlig pepp/rådgivning. Nästa del är gänget som slutade samtidigt. Vi fick så himla fin kontakt i vår tråd och peppade varandra den första tiden. De två faktorerna var mycket viktiga - att veta att någon faktiskt brydde sig om hur det gick för mig. Det innbar också att det fanns motivation att rapportera läget vilket förutsatte att jag fortsatte reflektera dag efter dag (ibland timme för timme eller några minuter itaget) .

Programmet med att svara på frågorna fyllde också en viss funktion. Särskilt i början. Något praktiskt ohc konkret att ägna sig åt för att komma framåt. För mig som genomgått flera personlighetsutvecklingsprogram och gått i terapi några omgångar var det inga nyheter i programmet men repetition är ju kunskapens moder :)

Den kunskap som jag haft mest nytta av är "Surfa på suget" . Att tillåta suget när det kommer och betrakta det nyfiket. Det hjälpte mig också extremt mycket mot nikotinsuget när jag oplanerat blev tvungen att sluta snusa mitt i allt.
På detta kommer det "typ planerade" bakslaget/återfallet på nyår. Det var nödvändigt för mig att uppleva den otrevliga fyllan för att grunda beslutet om att sluta med alkohol för livet. Utan det hade jag gått och undrat om jag inte kunde lära mig dricka måttligt. Men det visste jag naturligtvis inte innan jag upplevde återfallet. Och jag var inte alls medveten om att mitt val att ändå dricka på nyår skulle leda till det beslutet. Det var inget medvetet test. Jag kunde helt enkelt inte stå emot.

Nu njuter jag verkligen, lika mycket om inte ännu mer, av att dricka något gott alkoholfritt vin eller bubbel eller annat ur ett vackert glas. Precis som förr men ändå helt annorlunda. Jag saknar inte alkoholen alls. även om suget kommer ibland. Särskilt när det är svårt i livet och min ångest hängt i flera dagar i sträck. Då kan jag bli riktigt sugen för jag vet att på kort sikt skulle alkohol blåsa bort det obehagliga direkt. Men suget kan också komma helt utan förvarning - som på påsklovet då jag sett fram emot en nykter vecka på landet med mycket härliga naturupplevelser, promenader i soluppgången, kroppsarbete i trädgården som gör en så där härligt trött så man lägger sig tidigt och vaknar utvilad. Men jag gick och suktade hela veckan efter vinet som finns där. Jag måste nog göra mig av med det. Känns dumt att bara hälla ut. Jag är av den gamla slolan "inget får förfaras" så det tar verkligen emot att slänga bort något som funkar. Men jag vill inte heller ge bort alkohol till någon jag tycker om ftersom risken finns att denne ska åka dit på samma beroende som jag. Och ge bort presenter till någon jag inte gillar - nej men det är ju helt galet. Jag kontaktar inte ens folk jag inte gillar ännu mindre ger dem presenter. Och i ärlighetens namn önskar jag inte detta destruktiva alkoholhot ens för mina bittraste fiender.
Lyx-Dilemma! ;)

Tack för att du frågar och bryr dig! Det är som sagt en av de mest värdefulla bitarna i min nykterhet.

Min man är precis som jag alkoholist så det finns alltid alkohol hemma.
För att hålla mig nykter (jag har självmedivinerat med alkohol) så springer jag på möten. Jag tar all hjälp jag kan få. Det som i särklass stärker mig mest är möten.
Ta hjälp!

Vaknat upp nykter på en lördag för första gången på väldigt länge. Mentalt är jag bakis, hade en morgonångest flr en kort stund, men den försvann nöstan helt när jag insåg att det var alkoholfria öl jag hade till maten igår. Dagarna innan idag har varit tuffa. Har känt enormt sug nästan hela tiden. Sover sådär men det blir kanske bättre med tiden.

Ha en skön lördag ni alla.

Tack för era peppande svar!⭐️??

Vaknar till regn - ljuvligt! Jorden är torr. Efter regnet hoppas jag på sol. Då kommer magnolian och jag trivas i trädgården!

Igår var vi inom grannen, som stod med ett glas rödvin och vinkade in oss. Vi pratade en lång stund, grannen var berusad, pratade på och babblade strunt om allt och inget. -”Vill ni ha ett glas vin?” frågade grannen.
-”Nej, tack.” Det räckte med de orden. Inget mer behövdes. Enkelt. Svårt. Enkelt. Svårt. Släpp tanken! Sniffade och tittade på grannens fyllda glas, flaskorna som stod tjusigt med säkert speciella namn. Jag har mest kollat efter procenten. 14,5% och vilket sydafrikanskt rött som helst har enkelt gått ner.
Fy! Alkohollukten gav mig avsmak. Grannens barn tittade med stora ögon på oss vuxna. Klump i halsen, barnen förstår. Den fulla föräldern förstår inte att det är uppenbart. Jag har betett mig så. I alla år.
42 dagar är inget. Det krävs ett nyktert fortsatt liv för barnen! Jag vill ge mina barn en nykter mamma. Det är vad jag ville ha! Min mamma försvann mer och mer i alkohol när jag var 10, kanske även tidigare än vad jag minns.
Jag vill vara en trygg mammas famn, dofta gott, tvål och kanelbullar. Eller iallafall inte alkohol.
Jag är nykter NU?

Tack, vad bra du vänder på steken och påminner mig...?

Kramar
???

Precis så har jag också det i mitt jobb. Människor passerar dagligen förbi och jag ser på utsidan vilka som passerat sin gräns för länge sedan. Och som tar tag i sig själva en period och lyser upp ett slag.
För att i nästa stund slockna igen, med nedslagen blick och sorgsna axlar möta ångesten i vardagen på nytt.
Allt på grund av alkoholens fula makt.???

Hoppas vi kan ta oss ur greppet innan det börjar synas på oss också Amanda!!

Kramar och styrka
??????

Om man som människa har låtit alkoholen infiltrera för mycket av ens väsen och liv.

Om man aldrig låtit det ta så stor plats, eller har stor respekt för dess verkan.
Så blir inte heller avsaknaden av den så påtaglig.
Man rör sig i andra kretsar,tänker andra tankar osv.

Som medberoende och anhörig så förstår jag exakt vad du menar.
Men eftersom jag själv inte har törsten så ser jag inte spritoaserna på samma sätt kanske.

För mig så finns alkoholen där ibland som en ventil,men mitt liv består av så många andra aspekter och därför blir bara alkoholen en bråkdel.

Kan det vara att din alkoholhjärna fortsätter bråka med dig?

Av olika anledningar är jag inte lika frekvent med mitt skrivande här.
Vad gör jag då som är så viktigt att jag inte längre skriver här?
Jag försöker i möjligaste mån låta telefonen vara. Inte impulsivt titta på något för att fly undan eller hindra mig från att delta i vad det än må vara.
Inget är viktigare än nuet, åtminstone inte när jag är tillsammans med min familj eller mina vänner.
Jag försöker hantera stressen i vardagen och på jobbet. Det är inte alldeles okomplicerat och enkelt i mitt stundtals stressande arbete, med kivande småbarn eller stora tonårsdottersproblem.
Men jag kan hantera det genom att, om det blir för mycket, gå iväg och sätta mig och bara andas lugnt och metodiskt.
Det är inget jag praktiserat någonsin tidigare, utan jag har bara låtit mina känslor styra fullt ut och jag har oftast sett mig själv som ett offer under andras omständigheter.
Jag försöker att prata om mina känslor, så gott jag förmår, i de situationer det behövs.
Det är inte alldeles enkelt då jag under 38 år inte ens kunnat skilja på lycka och alkoholfylla.

Intensivt själsligt fotarbete tillsammans med min fantastiska Birgitta, min kloke sponsor, min fru med hennes änglalika tålamod OCH mina möten.
Kändes som att det lossnade efter gårdagens möte, och jag börjar få tillbaka en liten balans utan ständig ångest.

En dag i taget.
Det är så mitt liv ser ut, och jag börjar acceptera att det handlar om just det.