Senaste kommentarerna i forumet

Är själv man strax över 40. Jag håller med din analys om att ”alla vägar bär till alkohol”. Dock har jag inte upplevt att jag blir exkluderad. (Observera att jag inte argumenterar emot vad du skriver! Jag bara delar med mig av min upplevelse på samma tema.) Snarare är det jag själv som skiter i mer alkoholkopplade aktiviteter för att många av dem egentligen är ganska trista.
Gå till grannpar och dricka alkohol var ju mest en ursäkt för alkoholen som gjorde det kul, men vi har inget eg. som är särskilt intressant gemensamt. AWs är kul ibland men ofta (jag är chef) så blir det diverse jobbgnäll som ältats 1000ggr förut. Plus att kollegor har man inte valt själv så det är alltid diverse inkompatibla individer med. Gå ut med polare eller halvpolare är kul ibland men ganska tråkigt att vara wingman nykter då jag själv inte ”shoppar”. (Menar inte att jag gjorde det förr heller men ytliga diskussioner var roligare med alkohol) Jag blir trots det lika ofta med eller inbjuden men det kanske går ner på sikt eftersom jag tackar nej oftare och gör något ”bättre” av tiden som träna, läsa på nått eller snickra. Är dock inte oroad över att bli av med vänner för jag har genom åren valt att fokusera mer på färre ”riktiga vänner” och lägga lite mindre tid på ytliga relationer. Så vi hittar på annat i samma utsträckning i stället. Tex tränar ihop, fikar, reser, vandrar, bastar. Skulle de inte vara ok med att jag inte dricker så är vi inkompatibla. Så jag har eg inga problem om det minskar i antal utekvällar (alkoholfokusaktiviteter). Nu kanske det låter som jag blivit helt anti men så är det inte, det är kul att hänga på ibland men sällan lika länge, och när samma skämt upprepas, raggandet,
eller pinsamheterna börjar så är jag out. Tar bilen och kör hem i stället. Alkohol för mig gjorde saker, som inte egentligen var så kul, roliga. Så jag försöker göra saker som är roliga, kreativa eller utvecklande ”på riktigt” i stället. Jag har inga problem att få kontakt med folk eller att prata och skämta (även om jag inte lever för det så kan jag fejka bra) så jag tycker inte att jag är så mkt tristare om man kan kalla det så. Saknar alkoholen i sig själv betydligt mer än situationerna jag drack den i. Man kan ju sitta i nya uterummet med alkoholfritt hur som helst. Men jag saknar tystnaden i fyllan. Den tomma skallen, munnen som kunde sköta sig själv utan min medverkan. Avslappningen. Unnandet. Men all-in-all så är den saknaden på väg ner.
Har dock märkt av att det ofta förväntas lite att man ska ”gå lite mer över gränsen” i alkoholsammanhang. Man kommer in på mer förbjudna områden av olika slag beroende på grupp. Men som nykter sitter alla spärrar kvar med full effekt, och det kan kanske ibland upplevas som ”lite tråkigare”. Dock är jag ganska öppen som person och bjuder på mina misstag, äventyr och åsikter och annat så det täcker upp en del ändå. Mina spärrar i bekväma sammanhang är lite som svängdörrar ändå menar jag ;) (Ej gällande sånt som kan leda till exempelvis ett personalärende på jobbet eller en krashad relation).

Jag har inte drickit en droppe på ett år nu; är 33 år; drack mycket för mycket innan jag valde att helt sluta. Var helt klart beroende, parallellt med att jag högutbildad jobbade och levde med min sambo. Valde (och var tvungen såklart) att sluta när vi fick vår dotter.

Jag önskar säga att "allt är så bra nu, när jag slutat. Jag fick tillbaka livet...", men kommer istället ge en liten ärligare bild.

Jag mår fysiskt tipp-top. Är snygg, vältränad och har massor av kraft i kroppen. Jag har inget sug efter alkohol.

Dock är det så sjukt trist att vara helnykter hela tiden. Hela samhället bygger på alkohol. Precis som alla länkar på nätet tillslut leder till porr, leder alla vägar på jobb och fritid till alkohol.

- ska ni inte köpa det där huset, jag hjälper er med att bygga altanen. Tänk sen en solig sommarkväll med en bärs i handen.
- vi ser till att konferensen är klar vid tre, då hinner vi jobbasta och ta ett par kalla innan middagen.
- vi kör på vinprovning som teambuilding i år.
- TV4-morgonsoffa. "och till vårvärmen rekommenderar vi detta bubbel, eh ja det finns ju alkoholfritt också (fniss från Steffo)

Haha, ni fattar såklart grejen... Det tråkiga är att som nykter så kommer man inte bli bjuden på lika många middagar. Inte blir lika inkluderad på jobbet. Inte lika omtyckt i kvarteret. Vissa kommer att säga att det bara är en farhåga. Men så är det inte. Det är nåt med helnyktra personer som skrämmer. Som att drickande personer känner en press på sig att förhålla sig. Och folk vill inte förhålla sig. Folk vill ha det okomplicerat och kunna bli småfulla i fred.

Folk kan säga sig vara imponerade av de som valt bort alkoholen. Men innerst inne hamnar dessa inte på middagslistan. För. I slutändan är den där kalla ölen och följande salongsfyllan, tillsammans med likasinnade, det enda som får folk att orka kämpa på i vardagen.

Och där kan man inte vara med längre. Den gemensamma moroten har försvunnit. Så jag får gå till gymmet jag, eller glo på en serie. Buhu. Får la gå med i en frikyrka eller nåt.

Nu blev det långt. Hehe, och kanske inte så upplyftande. Men jag letar fortfarande efter nya gemensamma morötter som inte känns som kompromisser i avsaknaden av alkohol. Finns de?

Jag ska skriva om den här stunden. För den ska räknas. Den ska behållas i hjärtat. Vi skrattade igår. Alla tre. Tillsammans. Jag och barnen. Så vi fick ont i magen. Tårar i ögonvråna. Det var länge sen.

Idag går man runt med ett stort leende, vägde in på 119,8 idag.
Den 14 februari vägde jag ungefär 135, förmodligen 136.
Jag känner mig faktiskt lite smalare, det borde jag iofs göra med tanke på att det försvunnit 15-16kg.
En riktigt bra start på helgen ???
Ungdomarna hemma är inte så imponerade, dom säger det finns mycket att ta av ???
Så tänkte kanske ni blev lite imponerad i stället ✌?️

Så skönt Troja?. Skönt att känna hopp inför framtiden. Känner också hopp om något nytt. Även om det är lång väg att gå. Tror jag måste göra som du. Ta det i etapper.
Bra att du kommit så långt?

Tack för ditt pepp. Ja nu ska jag verkligen känna efter hur det känns att bara få bry mig om just mig. Känns som att energin redan kommit, och att jag känner att en tyngd försvinner. Ser faktiskt fram emot att bara få vara själv. Nu hoppas jag att något bra kommer ut av detta.

Vi vet att vi har problem och vi försöker göra något åt det men ändå ska vi skämmas. Märkligt. Vill tipsa om Alkispodden på Acast och Rebecka Åhlunds bok: Jag som var så rolig att dricka vin med. Kram vännen.

Jag känner så igen mig i det du skriver, Hoppie. Fast min hund är liten :) Fortsätt berätta om ditt förhandlande med suget, så får vi se hur det går för oss idag.

Skönt att ni i samförstånd bestämt att bo isär ett tag, utan större drama. Ett utmärkt tillfälle för dig att testa vingarna, se hur det känns att bara ansvara för dig själv och slippa bli nerdragen av honom och hans mående. Jag tror du kommer känna dig starkare redan efter nån dag, känna att den tunga filt som legat över dig lyfts bort. Håller tummarna du ska få må bättre nu!

Det känns bra att få ett svar och uppmuntran av dig. Tack. Nu är det tyvärr lite pinsamt för mig, eftersom jag jobbar i branschen och inte vill riskera att träffa på någon som vet vem jag är. Forumet får duga så länge.

Är det inte så att vi alla skulle vilja kunna dricka lite lagom? Vilket vi ju inte klarat. Det är därför vi samlas här. Men det är fint att läsa hur andra tänker och resonerar runt sitt drickande. Jag själv tänkte också vara nykter en längre period, och vet att det kommer att innebära just det där lömska suget, förhandladet och önskan att just kunna dricka lite trevligt sådär. Findricka till god mat och vara nöjd så. Inte fuldricka och trycka på boxens knapp och intala sig själv att man är helt okej. Jag håller på er! Jag tycker att det är helt otroligt att inte dricka på en hel månad. Det vill jag också klara.

Vi kan stötta varandra. Det är verkligen sant att man klarar det inte själv. Stöd från andra i samma situation betyder så mycket. Tillbaka på AA idag. Om du inte provat så rekommenderar jag det. <3

För mig går det inte alls bra. Jag är ny här och har precis börjat inse att jag inte klarar av att ha ett avspänt och normalt förhållande till alkohol. Men ödmjukt måste jag ändå säga att du verkar göra din resa riktigt bra, LoloK. Solen skiner, det är fint att du mår bättre. Fortsätt så .

Detta fixar du galant! Hoppas du får en trevlig AW?
Tanken har slagit mig med, tänk om jag blir bortvald nu som nykter.. men sedan slår det mig att blir jag bortvald så kanske det är det bästa för mig. Då är jag nog värd något bättre..

Så onödigt. 132 dagar -2. Började känna att jag mår ju bra, solen skiner. Såklart kan jag dricka lite vin. Not. Hur går det för er?

Jag funderar litegrann på det du skriver. Vi gör nog gärna som du; räknar glas, hittar anledningar att dricka o.s.v. Sen tycker vi också att vi är oerhört duktiga när vi lyckas avstå. Det är där det blir så konstigt. En människa som inte har en skev relation till alkohol gör ju inte så. Själv skulle jag önska att jag aldrig skulle behöva räkna glas eller förhandla med mig själv huruvida det är okej att dricka och hur mycket som "går bra". Men jag tycket ändå att det var bra av dig att kunna avstå i en situation som kändes pressande.

Jag dricker för mycket och av fel anledning. De senaste åren har mitt alkoholintag eskalerat från trevlighetsdrickande till ensamhetsdrickande för att hantera svåra känslor, stress och ensamhet. Jag har följt forumet ett tag och lärt mig mycket om hur det fungerar när man tippar över kanten. Och för mig känns det just så; Att jag är på kanten och rädd att ramla ned i ett fulminent missbruk. Jag, som många andra här har ett, till det yttre, välfungerande liv. Jag är medelålders och inser att jag måste ta vara på mitt liv bättre. Mitt mål är att hålla mig nykter tre veckor och under tiden fundera riktigt noga över hur jag vill ha det och att lära mig vad alkoholen betyder för mig och hur djup min relation till vinflaska egentligen är.

Du skriver i vilket forum du själv vill, tänker jag. Det är att gå vidare då man fått nya insikter enligt min mening. Jag har inte följt forum på länge så jag vet inte vad som hänt. Reagerar då jag ser din mening ”kanske jag återtagit kontrollen över alkoholen eller så lurar jag mej själv”. Du vet var jag står i den frågan...missbruket är listigt. Försök att återta kontrollen över din nykterhet istället. Du kan.
Kram

Skriver av mig

Jag kan nu säga utan att skämmas eller bli ledsen att jag är singel. Förut skämdes jag, hade svårt att ta in pga alla framtida förhoppningar med exet. Jag börjar känna mig lugn och bekväm med att ha mig tillbaka. Jag ser mig som att jag är tillbaka till mig där jag ska vara.

Jag pratade med ett av mina äldre ex häromdagen och han sa att jag vart förvånad över hur du hade blivit med den här mannen, du var starkare förut, men nu är du tillbaka ?

Igår va en tuff dag då en sak kom upp som jag var tvungen att ta tag i. Många tele samtal och tror sammanlagt det var i fyra timmar tills det löste sig.

Jag var helt förstörd och tänkte att nu går jag och tar ett glas vin, men hejdade mig då jag insåg att det skulle förstöra för mig.

Det gick över fort och jag är glad att jag inte gick och tog ett glas. Va skulle de har vart bra för, det ända som jag svarade mig själv på var avslappning!!!?
Och jag visste att det är bara en stund av lättnad och sedan ångest. Så det var ett lätt beslut, inge glas vin

Grattis till 40 dagar, JoYo. ??
Det är viktigt att belöna sig själv. Det är ju trotsallt en stenhård kamp vi för. Ingen rast, ingen vila.

Dag 54 och jag övervägde nu på morgonen att strunta i naltrexonet. Det är ju fredag och sol. Jag längtar efter altanhäng, grill och några glas rött. En liten fylla borde man väl kunna unna sig? Jag började faktiskt fundera över att strunta i naltrexonet redan igår kväll. Men, men... Nu tog jag skiten. Alltså: inget vin idag heller. Men jag avstår högst motvilligt.
Suget suger. ?

Trevlig helg.

Mitt inlägg ovan borde jag kanske ha skrivit i min andra tråd.
I detta rum ska vi väl egentligen bara vara i om vi är helvita...?
Hoppas ni har överseende..??

Befinner mig i någon slags mellanting sedan en tid tillbaka. Dricker inte alls på det vis jag gjorde förut men ändå lite då och då. Kanske en gång i veckan.
Har lugnat ned mig betydligt och strävar inte längre så desperat efter den totala nykterheten. Inte heller är forumet lika viktigt i nuläget.
Vet inte riktigt vad denna nya fas ska leda till men jag avvaktar och ser var och hur jag hamnar.
Kanske jag återtagit kontrollen över alkoholen eller så lurar jag mig själv.
Tiden får utvisa detta.

Ha en skön helg alla forumvänner???
Kramar
???

Du skrev de orden jag skrev i rubriken och det är fantastiska ord. Jag känner också ödmjukhet och tacksamhet över att jag bestämt mig för att välja bort alkoholen.
Skrattade lite åt dina jämförelser med nötallergiker.. Ha ha ha, men det är klokt tänkt! Varför måste " allergi mot alkohol" vara förknippat med skam och skuld? Dock tror jag och känner jag att vindarna börjar blåsa åt ett annat håll. Fler och fler väljer bort alkohol.