Senaste kommentarerna i forumet

Vad fint att du sträcker ut en hand och söker gemenskap här, Fenix x! Vilket mod det krävs att skaffa ett konto här och starta en tråd med ensamheten som tema. Jag tror säkert att många delar din upplevelse. Skriv gärna mer om hur det känns för dig just nu och om vilken roll alkoholen spelar i ditt liv! Ibland tar det ett tag innan nya trådar tar fart, så man kan behöva skriva flera gånger eller kommentera i andras trådar. Jag hoppas att du ska finna det du behöver här, att du ska trivas och få mycket stöd och pepp.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag lyckas alltid hitta en anledning till att ta ett glas vin. Igår blev det för att solen strålade och det är ju så mysigt att sitta i solen. Tog 2 små glas först - men sen när jag skulle fixa middagen åkte ett till ner - och sen ett efter middagen. Då var jag i euforiskt läge.. man blir ju så lycklig av vin... MEN - jag skulle ju inte dricka någonting förrän fredag - så det sket sig ganska rejält.. hmmmm... skäms.
Om jag känner mig själv åker det sista i flaskan ner ikväll när jag ska laga mat - det kan jag nästan svära på. Det är ju bara typ ett glas kvar så inte mycket att spara på...(nya ursäkter..)

En super natt med god sömn, pigg och glad i dag. Dag fem på den nya perioden av den nyktra vägen, på min mycket ojämna resa.
Har inte varit så lätt att hålla sig undan som jag trodde, men det har blivit så mkt bättre sen jag slutade första gången 14 februari.
Jag tar motgångarna och ser till att dom gör mig starkare för framtiden. Och försöker lära av mina fel.. inser att jag planerar att dricka då och då, utan att jag vill.. sen går jag med det i bakhuvudet i flera dagar. När dagen väl kommer, då är det sjukt svårt att inte dricka.
Måste hitta en lösning på det ??

när man uppnår det stadiet !! Sköt om dig !

som är gammal alkis är svaret självklart : Sluta nu innan det går för långt !

gamle morfar :-))
En nackdel med att vara morfar är ju att mormor ligger i sängen bredvid istället för.......Ja, du fattar :-))

Så var man där igen, bortgjord, pank och full utav ångest. Denna jävla alkohol!

Det är väl det som är en del av.. effekten eller snarare: bieffekten av alkoholen tänker jag. Man tappar bort sig själv och jag är rädd för hur omgivningen kommer att uppfatta mitt nyktra jag. Jag utan alkoholen. Vad finns ens kvar av mig utan den? Jag känner mig så.. blottad och utsatt utan alkohol. Alkoholen fungerar som en mur mellan mig och verkligheten. En mur som jag tyvärr gjort mig väldigt bekväm bakom.

Så jäkla ensam. Finns det någon därute?

All denna skam och skuldbeläggning. Kan man inte bara bli älskad och förstådd, även som alkis?

Hej! Du har sunda tankar men du målar nog fan på väggen, är helt övertygad om att du duger även nykter!

Hej! Du har sunda tankar men du målar nog fan på väggen, är helt övertygad om att du duger även nykter!

Jag har efter 3års aktivt drinkande, dvs. dagligen drickande, minimum 1flaska vin/dag (oftast mer) tagit ett beslut.

Jag vill inte mer.

Jag har tidigare försökt få hjölp med mitt drickande via psykiatrin, men ej blivit mottagen för att jag ej kunnat påvisat nykterhet en längre period. De menar att så länge jag aktivt dricker, går det ej att påbörja någon utredning, då risken för att utredningen blir missvisande är för stor. De i sin tur puttade mig till beroendeenheten och de hjälpte mig att hålla mig nykter en period, men trillade ganska snabbt dit igen. Det ska tilläggas att jag har varit en såkallad "fungerande alkoholist". Jag har trots mitt drickande skött mitt jobb, upprätthållt relationer till familj och vänner och levt i en sund relation med en fantastisk man. Jag mörkade för min nuvarande sambo i 1år att jag har alkoholproblem. Dricker alltid min flaska vin i smyg. Och eftersom att han mer eller mindre alltid sett mig i påverkar tillstånd, har han utgått ifrån att det är såhär jag är.
Jag och min sambo har den senaste månaden kunnat prata om mitt drickande och hans reaktion var.. chock. Han var helt chockad. Han hade aldrig haft en misstanke på att jag haft och har en osund relation till alkohol. Det fick mig att inse, hur sjukt det här är. Hur sjuk jag är. Min sambo var tacksam för att jag delat med mig och vi började planera för hur han i framtiden ska kunna stötta mig i detta. Vi bestämde att från och med nu: ingen alkohol i hemmet. För finns det hemma, dricker jag upp det. Jag var ärlig med att förklara att det är utom min kontroll. Vi bestämde även att: ingen alkohol på vardagarna. Det kändes så skönt att jag kunde vara så brutalt ärlig. Både för honom och för mig själv. Detta höll tyvärr bara första veckan. Vi hade haft middagsgäster på helgen och det blev kvar alkohol i mängder. Jag vet att jag har ett ansvar att be honom göra sig av med alkoholen som fanns kvar och att jag inte kan ta förgivet att han tar det ansvaret, men alkoholens makt är starkare än mitt förnuft just nu. Så jag trillade tillbaka. Jag upplever att jag blir knäpp om jag inte matar alkoholens begär. Jag fungerar helt enkelt inte normalt. Nykterhet för mig medför krämper, skakningar, enorm huvudvärk, depressions symptom och suicidtankar.
Nu till saken: rädslan.
Jag har fått utskrivet antabus. Men jag är livrädd. Vad ska jag göra med mig själv när jag inte KAN dricka? Min självkänsla är allt annat än sund och jag kämpar för mina anhöriga och för min älskade sambo. Det är dom eller framförallt min sambo, som gör att jag orkar fortsätta. Hade jag inte haft honom hade jag nog tagit mitt liv.
Socialtjänsten utreder mig just nu och förmodligen kommer jag att hamna på behandlingshem. Vilket också gör mig: livrädd. Kommer min sambo att orka stå kvar? Samtidigt försöker jag tänka: vem orkar leva med en alkis?
Är så kluven och ledsen för att jag hamnat i den här situationen. Skam skam skam. Och skuld. Jag känner mig så falsk och misslyckad. Spriten är ett helvete. En rent jävla helvete. En falsk trygghet.

Vad fint att du har hittat hit och startat din första tråd. Varmt välkommen till Alkoholhjälpens forum! Du har stannat upp och reflekterat över alkoholens plats i ditt liv och kommit fram till att den har börjat ta allt mer utrymme, du har bl.a. börjat dra ner på sociala aktiviteter för att istället få en egen vinkväll hemma. Så klokt att du nu letar efter sätt att förändra dina vanor. Att skriva i forumet, både när det går upp och ner, är väldigt bra. Du får möjlighet att få stöd och pepp när motivationen dippar och andra som gläds med dig när det går som du vill. Du lade märke till mer negativa konsekvenser när du drack vin igår, till skillnad från tidigare, och kan nu märka kontrasten mellan den pigga, glada känslan när du varit nykter några dagar. Sånt är också bra att ha nedskrivet och att kunna gå tillbaka till.
Hälsningar med hopp om fortsatta pigga, glada dagar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Varmt välkommen till Alkoholhjälpens forum. Vilken vändpunkt du har kommit till och vad klokt av dig att ta tag i dina problem, både genom att skriva här i forumet och genom att du har anmält dig till programmet. Som några redan har skrivit så borde du ha fått ett meddelande här, jag kan se att Li-Lo skrev ett välkomstmeddelande till dig igår. Om du inte hittar det, så kan du nå programmet direkt via den här länken: https://alkoholhjalpen.se/programmet
Du kan välja att genomgå programmet på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Vill du att någon följer dig behöver du skriva det till oss under fliken Fråga. Hoppas att du ska få med dig mycket som du blir hjälpt av här!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tvärförsovit mig idag. Hur.kan.man.glömma.att.ställa.sitt.larm?!
Fo i helvete.

Tog 10min att panika runt hemma tills jag var på tuben. Borde inte vara förödande men ändå. Jäkla tur att jag är obefintlig på jobbet och inte har några möten eller så.
Anyhow. Det löser sig. Det finns en första gång för allt.

Idag ska jag träffa MrNiceguy för att få provåka hans nya bil. Funstuff! Sen så hade han någon typ av överraskning inplanerad. Blir kul!

Ursh, ska aldrig mer försova mig. 0/5 toasters.
Fridens☀️

Draken fick en match och min stackars kropp undrade varför den skulle lida när det var hjärnan och Draken som bråkade? Men igår funkade det och skall planera in några pass på gymmet när jag kan på kvällarna, även om jag trivs bäst där på morgonen.

Skall jobba helgen vilket gör att jag har en ledig dag, fortfarande fint väder så tar hunden och drar till skogen med lunch i ryggsäcken. Behöver rensa huvudet och hitta lugnet igen, tycker det är svårt att hitta livet lagom där jobb, familj och annat inte drar igång mig så mkt.
Jag vill ju så mycket och lever efter att problem är till för att lösas, men måste lära mig att bromsa och ta hand om mig själv så jag kan funka för mig själv och andra.

Så väljer idag att vara nykter och hoppas ni får en fin dag med styrka och mod❤️//Strulan

Är tillbaka i vardagen igen efter en veckas semester utomlands. Hotell med all inclusive och alkohol serverades redan vid frukost. Den största insikten jag tar med mig är att det nu är så naturligt att jag inte dricker alkohol. Der är inte ens ett alternativ för mig. Der var många barnfamiljer på hotellet och det dracks en hel del. Såklart är der många som inte har sjukdomen och som är sunda i sim inställning till denna dryck. Men så finns de ju de andra. Jag är så tacksam att jag inte är där längre. Att jag istället hämtar vatten, cola och kaffe. Jag behöver det inte. För tre år sedan hade jag aldrig trott att der var möjligt. Att semester var lika med alkohol. Inte längre. Äldsta barnet och jag hade ett fint samtal efter resan där jag frågade om hen hade kännt någon oro inför detta. Det är en viktig del för mig i tillfrisknandet att mina anhöriga ska känna tillit. Inte ett dugg mamma, jag tänker inte så längre var svaret. ❤️
Jag är nykter för min egen skull men att ha barnen som ytterligare drivkraft är knappast en nackdel.
Ta hand om er.
Kram
Ellan

Jag känner igen den känslan av att man inte vill att omgivningen ska veta. Jag vill inte uttala orden för någon annan än er här på sajten. Ja, jag är nog alkoholist. Ser du? Jag klämmer in ett litet nog även här. Men skammen måste jag försöka komma förbi, för den hjälper mig inte framåt och samma behöver du nog också tänka. Skäms inte utan var stolt över att du också börjar inse att alkoholen börjar ta för stor plats. Sök hjälp på vårdcentral. De har tystnadsplikt och omgivningen behöver inte veta ännu... även om jag tror att det är ett mål i sig att någon gång våga säga det rakt ut. Medicinsk hjälp har jag ingen egen erfarenhet av men läs runt på forumet. Där finns många med erfarenhet. Kram till dig!

Jag har insett att det här inte fungerar. Att jag själv ska trappa ner drickandet. Från att ha druckit öl och vin har jag gått över till sprit. Jag vet att det finns medicin som kan hjälpa men är orolig för reaktionerna. En av dem ska man må dåligt av när man dricker men då är det ju bara att låta bli att ta medicinen ju. Eller?
Men det finns fler som jag inte vet något om. Och, funkar det? Jag menar att man tar ju inte medicinen hela livet så vad händer när man slutar?
Jag vill inte heller att min omgivning ska veta. Jag skäms så

Fint och hoppfullt skrivet. Bra inspiration! Vi vill alla ha de där ljusa mornarna med kraft och sol i sinnet. Just nu har jag en brinnande huvudvärk istället, men imorgon ska jag ha lyft blicken och må bättre.

Efter ett par dagar utan att dricka vin glömde jag allt igår och " belönade mig" med vin igår. Det smakade inte lika gott som det brukar och jag vaknade med tidernas huvudvärk och en känsla av skam. Jag ville verkligen hålla en vit månad, minst, men det gick ju sådär.
Dock känner jag mig mer och mer stärkt genom att läsa alla inlägg här. Jag är inte ensam och vi är på många som kämpar med helheten av olika grad. Bra att vi peppar varandra.

Det blev två glas vin igår... hjärnan slog bakut och glömde alla mina goda föresatser så jag köpte vin igår. MEN det smakade mig inte som det brukar och i morse vaknade jag med TIDERNAS huvudvärk. Och det är bra, för när jag de senaste dagarna inte druckit något vaknar jag pigg, stark och glad. Nu känner jag mest skäm och skuld förutom huvudvärken. Och det är bra att jag får den känslan. Att jag inser att A är ett gift.
Jag är tacksam för att den här sidan finns!

Och att vakna med pirr i magen med en slags förväntan att dagen ska bli bra.
Påsken flöt som sagt på fint och barnen har en mamma som släppt garden lite mer. Allt måste inte bli perfekt längre. Med nykterheten kommer så många fördelar.
Att vara helt nykter utan undantag ger en vilsam frihet utan att kämpa.
Tidigare var allt fokus på när och hur mycket jag skulle dricka. När kunde jag andas? När fick jag ta de tre glas vinet? Fort kunde jag dricka min hårt begränsade ranson. Effekten var det enda jag ville åt.
Sean kom skam och ångest. Efter det upprepades samma historia tills jag inte orkade begränsa utan drack tills jag spydde, gjorde bort mig, skällt ut min särbo och somnade.
På krogen var det samma visa fast värre.
Idag är min blick lugn. Är alla dagar på rosa moln? Nej och åter nej! Jag är trött, ledsen, frustrerad, tappar tålamodet och känner likgiltighet lika väl som glädje, hopp, styrka, mod och eufori!
Skillnaden nu mot då är att jag låter alla känslor komma och gå.
Och visst grundkänslan nu mot då är stolthet.
Kram alla?

Wow vilka fina ord, jag blir alldeles rörd! ?❣️
Tack så mycket!

Jag tycker det är viktigt att försöka fokusera på det positiva, många av dom trådarna jag följer har jag slutat läst under påskhelgen för det har varit mycket negativ energi som studsat emot mig och fokus på återfallen, så det värmer att jag lyckas skriva peppande!

Heja er och va starka, kom ihåg att detta är vårat beslut och det är bara vi själva som har fullmakt över det!
Ha en härlig dag!

Dee.