Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du fick en någorlunda helg trots allt Skrållan! Att inte kunna säga ifrån är så jobbigt, man går på glas för att inte irritera dem men samtidigt håller man på och spricker inombords. Så ohyggligt jobbigt!

Du kämpar och sliter så med att hitta modet! Du har redan styrkan i dig men hans elakheter och lögner har dolt den, du har inte kunnat visa vem du egentligen är med honom.

Tänk på visningen som bara en utställning, sätt inget tvång i känslan och bara gör det. Stäng av känslorna för en stund och bara sätt dig i bilen eller bussen eller vad du behöver för att ta dig dit. Huvudsaken att du tar dig dit. Tänk inte för mycket under tiden, bara tänk ”jag ska gå”. Och när du väl varit på visningen kommer du känna att du kan vara en hel person igen, att du kan, vill och vågar saker helt av egen kraft. Jag hejar på dig! Hälsningar från en som varit exakt där du är för mindre än ett år sen, tvekat och fegat med visning för att plötsligt bara hitta modet inom om mig och bara ta mig till visningen. Mycket gott kom ur den lilla ansträngningen!

Jag tror inte ångest/panikångest bara upphör för att man slutar dricka,däremot ökar pga att man dricker.
Jag tror snarare man behöver hjälp av en psykolog/kurator/samtalsterapeut för att bli av med ångest helt pga att man ofta dricker pga att det finns ett grundläggande problem (i mitt fall dålig självkänsla och självbild/alltid tro att man blir omtyckt pga prestation och inte för den man är)

Så svaret på din fråga: tror det är individuellt hur länge ångest sitter kvar, men som sagt, bara för att man slutar dricka försvinner nog inte ångesten helt utan man behöver gå till roten av den plantan för att få upp den ur rabatten..
Ingen quickfix med nykterhet mao.

(Jag går hos en psykolog jag fått remiss till via VC, kostar knappt nått och har varit ett bra komplement - annars hade jag nog trillat dit igen månne?)

Tack för din kommentar. Jag håller helt klart med dig om att det är den svåraste perioden som kommer, men även det som gör utmaningen extra intressant. Fy fan bakfyllan är det värsta jag vet, så förstår att du vill slippa den. Bra jobbat med att nå 8 dagar, många bäckar små som det heter.

Bra jobbat i helgen, det känns som att det är just när man inte har något annat att göra som suget och abstinensen långsamt kryper sig på. Men jag har bestämt mig nu får den här skiten vara slut. Vissa tål inte alkohol och jag är en av dom som inte tål det.

..för inlägg i min tråd., det värmer.

En ny vecka, en förlupet liv under sju dagar och sju nätter.
Så vad har hänt, var det bra eller dåligt?

Allt behöver inte vara bra, men för mig är det viktigt att katalogisera det.
Det som var bra försöket jag analysera varför det var bra, och hur jag ska försöka få uppleva det igen men kanske i andra former.
Det som var dåligt funderar jag igenom, var det en enstaka händelse eller bara en dålig dag, om det uppkommer igen kan jag förändra utgången innan det blir dåligt.

Det som kändes som ingenting, var det bra eller dåligt, det bara rann igenom mig utan påverkan.
Jo jag är en känslomänniska och jag upplever nog mina livshändelser som ingen annan, med hjärtat i frontledet och hjärnan i det andra.
Men är också en stor tänkare, varför är det på detta viset, varför blir det så, varför reagerar folk på det sättet osv.
Har lätt att döma folk, men väldigt ofta också med facit i hand, min livserfarenhet förutsäger väldigt mycket om andra.

Igår var jag och frugan bjuden på en sextioårsfest, jo det börjar dala in sådana inbjudningar numera, börjar känna mig gammal.
Det hölls inte hemmavid utan på en kvartersrestaurang i området intill mitt inne i stan.
Vi var väl ett tjugotal inbjudna i olika åldrar och ifrån olika bekantskaper, släkt och vänner.
Som nykter ser man ju väldigt mycket, och jag har blivit en betraktare, en som ser och hör det andra inte gör.
Frugan var lite orolig att jag hade tråkigt, men nejdå, hade fullt upp att studera mina bordsgrannar.
Finnen mittemot klargjorde tidigt för mig att vin det är bara för särringar, nej öl och sprit är grejer det.
Tyst för mig själv tänkte jag, vem är det han vill imponera på?, för inte gjorde han det på mig i vilket fall.
Ville han framhäva sitt mansideal över mitt alkoholfria alternativ?
Nu drack jag inte vin, utan hittills den mest äckliga alkoholfria ölen någonsin, smakade som en blandning av lättöl och ramlösa.
Det fanns någonting som påminde om öl någonstans långt därborta men fadd och utan vare sig sötma eller beska så var den bara trist.
Jag klagade och fick en ny av en annan servitör, men det var samma sak, en tydlig smak av mineralsalter, de måste spä ut ölen med mineralvatten, rädd för att det var alkoholhaltig öl som de spädde ut valde jag att fortsättningsvis enbart dricka vatten och läsk.

En ung kvinna runt 20-25årsåldern såg riktigt rivig ut, kraftig rödfärgat hår i en strikt frisyr, hårt målad och ett linne som framhävde alla hennes tatueringar, svart nagellack och mycket piercing i hela ansiktet, hon måste vara arg tänkte jag.
Hennes kille så helt vardaglig ut, på gränsen till lite töntig, och jag fick snabbt intrycket av vem det var som bestämde i det förhållandet.

Bredvid hennes pojkvän satt det en annan kille, med ringar i öronen, alltså riktiga svarta ringar med hål stora nog att köra en penna igenom.
Kam visste inte hans hår vad det var, och ett illa skött skägg därtill, vet inte om han försökte hålla upp en viss stil eller om han bara såg ovårdad ut, strunt samma, men det som förvånade mig var dennes flickvän.
En mycket välklädd tjej i en fin vit blus, mörkt hår i två flätor och ett par runda glasögon, hon kunde komma direkt ifrån filmen sagan om ringen, antingen väldigt typisk brittisk eller möjligen en österrikisk timid alpflicka.
Så där var jag klar med att ”katalogisera” de två paren, men oj så väldigt fel jag hade.

Den timida flickan visade sig senare på kvällen spotta ut snusen och blusens arm åkte upp så man såg hennes dusk-to-dawn tatueringarna, flammor som går ifrån händerna till halsen.
När hon kysste sin pojkvän så drog hon honom hårt i nackhåret och han i hennes flätor, hårt så det borde göra ont på dem båda, men ju hårdare de drog i varandras hår, desto mer log de mot varandra.
Så timid var hon...
Fick också höra att den tjejen som såg rivig ut var en av de snällaste och mest omtänksamma kompisar en bekants dotter hade.
Hon utgav sig för att vara en farlig typ, men det var falsk marknadsföring...
Där sprack kvällens förutfattade meningar om hur människor är.

Vartefter kvällen gick kom några som såg ut att var stammisar in på restaurangen, de satte sig i ett hörn och gjorde inte så mycket väsen av sig, tills dess att man skulle gå på muggen....
Det här var ett antal personer som definitivt var långt nere i sitt missbruk, på gränsen till skötsamma men med ett ovårdat yttre och ett högljutt och släpande språk, de ljög och braverade så man trodde inte sina öron medan man var på toaletten.
Joruserru, ena killen hade vunnit en miljon på spel, men hade inte velat säga något till de andra.
Va bra sa en av hans polare, då kan du ju pröjsa notan härikväll...
Nähäru, det tänker jag så i helvete heller göra...
Vafan äru snål din jävel?
Du...du, en sak skaruveta, jag bjuder bara de som är mina riktiga vänner..
Vaddå?, är inte jag en av dina vänner, en bundis.
Näru, du köpte inte ( ett wiskymärke) när jag bad dig tjacka en sjysst virre, du tjackade en jävla fulvirre, en blended, det göra inga riktiga polare...
Vaffan du var ju packad som en kamel, du hade aldrig känt skillnaden, du spydde ju bara en kvart innan...
....och så vidare och så vidare....

Där får man höra genom en toalettdörr vad alkoholen driver folk till att prata om, det var inget skönprat där inte, bara ett hektiskt fyllepladder.

När klockan närmar sig ett på natten så stänger restaurangen och vi tackar värdfolket för en trevlig tillställning.
Utanför restaurangen står andra besökare i duggregnet och försöker vinka in en taxi på lite ostadiga ben, det blåser kyligt i luften och de trådspända gatljusen vajar lite fram och tillbaka och gör natten lite mera spooky.
Vi vinkar hejdå och går fram till bilen och slår igen dörrarna och det blir så där tvärtyst som om man får lock för öronen.
Oahh frustar jag och sparkar av mig finskorna som givit mig ömmande fötter i många timmar.
Frugan börjar räkna upp hur mycket alkohol hon har druckit under kvällen och tycker att det är märkligt att hon inte känner av mer.
Men hallå, svarar jag, vi har varit där i sju timmar du har ju också hunnit förbränt upp lite under tiden.
Javisst ja kommer det ifrån henne, jag startar bilen och kör hem i strumplästen, på radion spelar de lite sorlmusik på låg volym.
Båda längtar vi hem till våran säng och vi brukar tävla om vem som kommer i säng först, jag vinner alltid.
Hon som behöver två timmar på att göra sig i ordning innan vi går ut, tar ca 10 minuter för sig att rigga av allt.
Jag gör mig i ordning helt medans hon tar på sig ytterkläderna och börjar välja skor, och hoppar runt på ett ben i kostymbrallorna med tandborsten i munnen samtidigt både före såväl som efter utgång.
Jo jag är en tidsoptimist och hatar att behöva vänta, och ett väntrum är bara ett slöseri med min tid för att andra inte kan hålla tiderna.
Just in time är ett av mina ledord...

Men inte blev det så mycket av den varan i natt, klockan är ett och jag har redan tjuvat av min nya veckas nattsömn, ingen bra start.

Mors Berra

Känner igen mig. När det har gått ett tag sen jag senast drack så börjar hjärnan romanterisera alkoholen. Har själv ADD så alkoholen gör mig mer närvarande och allert.. för stunden. Jag fungerar i sociala sammanhang då. Att festa blir mitt sätt att lära känna folk och jag älskar känslan. Men problemet kommer när det är dags att sluta och bestämma sig för att det är dags att åka hem. Varför vill man självmant åka hem tidigt och sluta dricka? Obegripligt. Alltid sist att lämna en fest.. och det är då det slår svart. När man inte kan göra det valet. Jag har fått betala för mina naiva syn på alkoholen. Hamnat i fyllecell, sjukhus, tagen av polisen.. list goes on. Det är inte värt det! Jag vill hoppas och tro att livet utan alkohol är bättre. Kämpa på du är inte ensam

har hjälpt mig på till ett liv utan alkoholmissbruk. När det har varit jävligt så har jag tänkt.
Ett bra val till klarar jag. Bara detta. Fokus på detta viktiga vägskäl. Om jag klarar nästa val vet jag inte ...
men just detta val blir bra och då väljer jag att inte dricka.

Jag har numera en gedigen samling med bra val.
Önskar jag kunde spara dem i en kartong.

De bra vägskälen är på ett sätt minnen.
Bra minnen

MM

Inatt hittade polisen mig däckad på en parkbänk mitt i city. Dom tog mig till fyllecell vilket är det värsta jag varit med om. Litet rum med hål i golvet. Unken sur lukt. Ingen klocka eller ägodelar inget solljus. Ja vad ska man säga? Nu är det nog.. jag måsre bli nykter. Det är inte längre en fråga OM utan HUR. Kommer bli tufft för om en vecka är der här bortglömt.. men måsre påminna mig. Det här är inte ett liv. Alkohol är och kommer aldrig bli min vän. 21 år och alkohol beroende. Wow..

Hello
Man kan undra om det går att leva någon annanstans än i nuet?
Och om vi lever i nuet - inte ser framåt - det betyder också att vi
inte ska blicka bakåt. Vi kan inte ändra det som ligger bakom oss.
Och vi vet inget om vad som händer imorgon. Ibland får man ta en minut
i taget. Bara just den minuten.

Du har fina insikter

MM

Vaknade upp brevid militären. Blev sent igår. Massor av grejer har gjorts idag. Lägenheten börjar bli klar. Mitt ena ögonlock har svällt upp, haft massa ångestpåslag idag igen. I morgon säger jag upp mig.

I natt var första gången som jag fick flashbacks från våldtäkten när jag lekte med en annan. Så jag avbröt, vi pratade igenom det. Militären är genomgod. Rolig är han oxå. Är så glad att jag kan vara trygg med män trots det som hänt.
Det är skönt.
(Nu har jag blåmärken runt halsen dock ? inte jättebra inför morgondagen, får ha polotröja.) Kom ihåg att samtycke är A&O. Alltid.

Nu ska jag och min härliga ångest äntligen lägga oss för natten.
Måndag, jag är redo för dig!

Fridens ?

Kramar om och klappar på .

Vet hur det känns men vet också att det kommer blåsa bort....
Jag brukar ställa mig frågan om jag orkar börja om. Ett återfall, när man tar ett sådant
har en tendens att bli mycket kraftigt och leder till en överjävlig ångest som gör att man
dricker ännu mer. Spiralen är igång igen. Det håller mig borta. Jag skulle inte orka en gång
till, börja om - nä fan inte värt det.

Var snäll mot dig själv. Du gör det så bra.
Snart kan vi ligga o snacka skit i vårsolen....

MM

Du är stark och modig. Du fixar det här. Kämpa, kämpa och kämpa tills du slagit bort dessa A tankar.
/mrx

Roligt att läsa dina inlägg JoYo du inspirerar ?
Nu kväll dag 15 i Spanien, såååå många uteserveringar här o känns som att alla dricker öl eller vin hmmm
Men druckit kaffe o Juice o aldrig gjort slut på så lite pengar, tränat bra bland kullarna inåt landet o blivit jagad av några hundar.
Ny fin dag imorgon i det vita livet

gärna hur du upplevde Nordhemskliniken jag funderar på att gå dit. Lycka till!

Min man lovar dyrt och heligt att han inget dricker och att han skall ta hjälp av både sjukvården och alkoholmottagningen för att kunna hålla sig nykter.

I fredags såg jag honom på krogen, redigt full!

På ett sätt blir jag så trött, han bara ljuger, ljuger och ljuger. På ett annat sätt kan jag känna att han faktiskt bevisar vem han är, han är Alkoholist och kommer att förbli det.

Det gör att det är upp till mig att förhålla mig till den han är, och det tänker jag göra genom att skapa ett duktigt avstånd.

Jag hade så gärna velat att han kunde sluta med sina lögner och sitt drickande, men sanningen är att han inte förändras alls!

Fredag var det lugnt och det var ingen som höjde ett ögonbryn över de alkoholfria alternativen. Sedan möte på lördagen och övernattning på hotell. En utmaning som gick bra den med. Var trött och somnade på hotellrummet kl.21 efter två kapitel i min bok. Nu 2 veckor klara nu av 3. Frågan är bara om 3 veckor räcker för att bryta vanan. Kände reptilhjärnan slå på när jag klev upp på flyget och rent instinktivt tänkte typ "gott med ett glas vin när jag kommer hem". Men nej det blir ju inget med det.

Idag kände jag en svår stress i kroppen. Konstaterade ett sug efter whisky eller rödvin. Lät mig fantisera om hur skönt och effektivt Whisky skulle vara mot stressen i kroppen. Jag sa det till min man. Som bytte fokus, ”så snyggt det blev med de nya krukorna till örterna”. Så diskuterade vi inredning, åt middag, diskuterade alkoholsuget och hur skönt det vore men hur kort den stunden av ”skönt” är och hur fruktansvärt hemskt det kan bli. Vi pratade om hur lite vi grälat de senaste 2 veckorna, hur vi kommer varandra närmre, skrattar tillsammans. Ikväll blir det ett glas blåbärsjuice när barnen lagt sig. NU är det sovdags för dem. NU är jag nykter och tacksam.
Jag önskar mig och er styrka att vara i NUet, låta pissiga känslor snurra i kroppen, men låta dem passera, och våga vara nära våra innersta känslor. Stanna i NUet!
???

Det där j-a suget! Jag har märkt att det är svårast vid kl 17-19 tiden... sen liksom klingar det av med hjälp av middag, ev träning eller fokus på annat. Jag måste boka in roligheter till helgen för att väja undan det värsta,
annars försöker jag bara acceptera det. Acceptera pissiga känslan men ändå vara nykter, i NUet.
Heja!!

Vi är många som inte borde dricka, eftersom det ofta slutar illa.
Välkommen hit! Vi stöttar varandra!?

Jag har i princip ingen att ta med mig.. Jag har inte några vänner kvar, han hatar alla, dom han "accepterar" bjuder jag aldrig hem igen, jag skäms för hur han beteer sig...

Ångest Panik Dåligt mående när man slutar dricka Hur länge sitter det kvar

Helgen gick väldigt bra. Jag har druckit rött vin och öl i lagom mängd tillsammans med vänner. Blev ej full och minns allt jag gjort och sagt. Har fått beröm av frun för hon tyckte jag skötte mig väldigt bra. Nu kämpar jag med en kass mage. Undrar varför den är kass? Känner att jag nu vill köra vidare med vita dagar. Stress är min värsta fiende. Jag SKA försöka jobba mindre och inte känna panik för att jag själv tycker jag kan prestera mera. Det är jag själv som till största del tar på mig för mycket och kör så det ryker. Hitta balansen i livet är något jag kommer att jobba mycket med framöver.
/Mrx

Jag är en kvinna som druckit destruktivt hela mitt liv. Bakom en fasad av utbildning, jobb, familj, hus, hem, vänner, träning, intressen.
Förstår inte att jag överlevt alla galna fester genom ungdomsåren.
Jag blir 40 i år. Dags att vakna! Ta ansvar! Ta hand om sig. Jag har försökt de senaste åren men fallit varje gång. Nu går jag i terapi och idag är min 15:e dag som nykter.
Hur gör man? Slår huvudet i botten. Reser sig SAKTA. Jag försöker vara i nuet. Inte tänka framåt, inte sätta upp mål som kan raseras. Jag har gjort det för många gånger. För mig passar det att vara i NUet, jobba med mig själv, orka vara i känslan, inte fly med alkohol eller annat, inte söka lyckan/ruset utanför mig själv, meditera, träna, gå i skogen, lyssna inåt, bara vara i nuet... är mina ”hur”.
Du har kommit till insikt. Första steget är taget!
?

Bra jobbat. Tröttheten verkar kunna sitta i ganska länge. Men det blir bättre till slut.
Jag försöker litegrann med AA. 12-stegen verkar ju bevisligen funka bra för majoriteten. Själv har jag lite svårt för steget kring högre makt. Om jag inte känner det inom mig bygger jag resten av stegen på EB oärlighet liksom. Att jag är maktlös inför alkoholen kan jag skriva under på. Tror jag får testa att hitta rätt sponsor som kan hålla det på en pragmatisk nivå. Hur går AA för er andra?

Helg har sett liknande ut? hänger med dig imorgon. Svärföräldrarna på besök i fredes så det blev lugnt och igår var det oxå ganska lugnt! Så imorgon stålsätter jag mig så jag ska fixa det??