skrev Rosa ljus i Kärlek och hat
skrev Rosa ljus i Kärlek och hat
Jag ringde faktiskt kvinnojouren en gång, det var två år efter vi träffades, han hade då satt en kniv mot min hals.. Jag var desperat, livrädd, skräckslagen. Jag ringde dom dagen efter det hände. Dom vägrade hjälpa mig om jag inte polisanmälde honom först, återkom när du gjort polisanmälan sa hon, annars kan vi inte hjälpa dig.
Jag hade samlat så mycket mod innan jag vågade ringa.. Har aldrig känt mig så ensam och utlämnad som efter det samtalet. Jag tänker ofta på hur många års elände jag hade sluppit om dom hjälpt mig då...
skrev Rosa ljus i Kärlek och hat
skrev Rosa ljus i Kärlek och hat
Jag gick aldrig dit... Som vanligt. Har två chanser kvar. Hoppas jag vågar ta dom.
skrev Diddi103 i Diddi103
skrev Diddi103 i Diddi103
Jag har druckit i många år.Ibland inte så mycket och ibland många glas Känner så mycket ångest nu Har slutat dricka helt för 2 veckor sedan Är så rädd. Har någon annan känt så här
skrev Diddi103 i Diddi103
skrev Diddi103 i Diddi103
Jag har druckit i många år.Ibland inte så mycket och ibland många glas Känner så mycket ångest nu Har slutat dricka helt för 2 veckor sedan Är så rädd. Har någon annan känt så här
skrev Strulan65 i Ska livet vara såhär?
skrev Strulan65 i Ska livet vara såhär?
Intala dig att du skjuter upp bolaget tills på måndag, brukar funka på mig.
skrev Strulan65 i Ska livet vara såhär?
skrev Strulan65 i Ska livet vara såhär?
Stanna upp, foten på bromsen? Det släpper så fort de stänger
skrev detskabaragå i Ska livet vara såhär?
skrev detskabaragå i Ska livet vara såhär?
Nu står alkoholdlävulen och bankar och skriker på mig.. SYSTEMET STÄNGER OM 35 MIN.. DU HINNER!!
skrev Nejlika i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!
skrev Nejlika i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!
Så länge du vinner över A är du på rätt spår, även om det är tufft ibland. Det blir nog bättre och bättre ??
Jorå, jag är fortfarande nykter. Bestämde mig dock för att endast uppdatera någon gång i veckan samt spendera mindre tid här inne på forumet. Det har faktiskt hjälpt mig att tänka mindre på A även om det är en fantastisk plats att vara på ibland, så mycket stöttning och inspiration här inne. Men för mig så kändes det som det var dags att släppa taget lite grann.
Skönt dock att komma in här och läsa att det fortfarande går bra för dig. Och nu du är våren äntligen här - som vi har längtat, eller hur?!! ☀️
Önskar dig en härlig helg!!
skrev Strulan65 i Ska livet vara såhär?
skrev Strulan65 i Ska livet vara såhär?
Är själv ny här, så har väl inte så många råd. Men i dessa trådar finns så mycket kunskap och stöd, så häng här och hitta både styrka och ett och annat skratt.
Tror det tar ett tag innan den första riktiga glädjen kommer, man fick ju inte problem på en vecka så ge det lite tid att laga dig.
Sex dagar är ju jättebra ???
skrev detskabaragå i Ska livet vara såhär?
skrev detskabaragå i Ska livet vara såhär?
Hej! Ny här och kanske det kan gå lättare att prata av sig här och förstå.
Jag har druckit mer eller mindre sen jag var 18år. Har många gånger kommit till insikt att jag måste sluta. Min kropp mår inte bra,
fettlever har jag med. I lördags berättade jag för min sambo att jag har problem och det hade hon ju såklart fattat även att jag någonstans ljugit för mig själv att så var inte fallet. Komiskt.
Har varit nykter sen i söndags. Sex dagar men idag är spritdjävulen där och knackar på dörren och frågar om jag inte ska ha nått. Vet inte vad jag ska svara han. Jag mår helt fantastiskt utan alkohol men problemet är att det är så fantastisk tråkigt med en lördag utan. Jag jobbar som kock så matlagnig på helgen är ju helt fantastiskt.. eller iallafall när kylen är fylld med alkohol.
Jag är ingen person som får kickar av att träna eller gå ut och gå. Ger mig noll.
När jag tänker på mig själv så är jag så fruktansvärt patetisk. Vara beroende av ett gift. Något som styr över mig. Mata staten med pengar när jag själv kunde haft dem kvar.
Åter igen den stora frågan. När får jag tillbaka lusten att göra det som jag tycker är kul utan alkoholen? För mig är nu helgen som vilken vardag som helst. Inget som kryddar den.
Trevlig Helg!
skrev Nejlika i Mitt första riktiga försök
skrev Nejlika i Mitt första riktiga försök
Glad att också läsa att det går framåt för dig. Tuffa dagar kommer och går, men så länge riktningen är framåt så gör det inget om det ibland blir lite slalom :)
Önskar dig en fin dag!
skrev Tru i Kämpar med vit månad
skrev Tru i Kämpar med vit månad
Hej,
Mitt beroende har smugit sig på under en lång tid. Dricker nästan varannan dag. I flaska vin, några öl. Sköter mitt jobb och ingen vet förutom familjen då förståss. De kan man ju inte mörka för. Vill inte leva så här längre. Kan bara känna bra känslor när jag har druckit. Jag dricker för att kunna känna något. Japp, så långt har det gått. Men nu ska jag ändra på det. Ska verkligen försöka.
skrev elisa32beth i Rädd för Antabus
skrev elisa32beth i Rädd för Antabus
Går det att sluta utan medicin? Tänker gå på AA-möte imorgon, någon som har erfarenhet, är det bra?
skrev Tackohej i Rädd för Antabus
skrev Tackohej i Rädd för Antabus
Har druckit antabus (tablett lupplöst i vatten) 7 veckor. Inte märkt ngt alls. Enligt min sköterska kan ett fåtal uppleva lite illamående. Lät inte så farligt. Sen får man ta blodprover då vissa personer kan få negativ påverkan på levern av antabus. Jag får svar på mina prover i veckan och hoppas kunna ta antabus resten av året. Är så skönt att veta att dricka inte finns som alternativ när livet känns jobbigt
skrev Kulligullan i Rädd för Antabus
skrev Kulligullan i Rädd för Antabus
Hej alla❤️ Jag ska börja med Antabus nu på måndag och jag är rädd för att ta medicinen? Inte att den gör så att jag inte kan dricka (det är bra), men tänk om jag blir knäpp eller så av medicinen? Har inte druckit på en vecka idag och det är bra, men känner mig så ledsen och trött. Tacksam för svar❤️ Kram
skrev Tackohej i Mitt första riktiga försök
skrev Tackohej i Mitt första riktiga försök
Grattis till 75 dagar! Starkt jobbat. Skönt att läsa att allt blir lättare.
Och tack igen för dina ord som hjälpte mig hålla ut första veckan!
skrev AnnikaMaria i Mitt barn dricker
skrev AnnikaMaria i Mitt barn dricker
Hej.
Så glad att jag hittat denna sida. Igår gick ljuset upp för mig. Mitt barn på 21 år dricker. I princip allt vi haft hemma är uppdrucket.
När jag konfronterade hen med detta, då jag hittat många tomflaskor, erkände hen det men det tillhör det förgångna fick jag höra. ”Jag har inga problem”, ”har mått dåligt psykiskt”, ”haft tråkigt” osv.
Trots att vi pratade senast igår om detta dracks det igår kväll. Och vid samtal idag ”bara blev det så”, ”det var dumt”, ”var arg på en vän o då brast det”.
Vet från en vän till hen att det ibland tas droger oxå.
Än så länge sköter hen sitt arbete och det är bra.
Men hur ska man göra? Svårt att förbjuda ju. Och ännu svårare då där inte finns något problem enligt hen.
Tänker att mycket kärlek och en tydlighet från oss i familjen kan hjälpa.....
Så skönt att få ventilera lite.
skrev Nejlika i Ett ärligt försök!
skrev Nejlika i Ett ärligt försök!
Tänk vilket grepp alkoholen kan få om en. Reder allt i sin omgivning för att få fortsätta dricka. Du går nu längs rätt stig där annat också får ta plats och växa.
Önskar dig en fin helg ?
skrev Ultra i Hjälp
skrev Ultra i Hjälp
JoYo klart vi kämpar vidare.
Igår var det avfärd till Spanien, resan brukar ju alltid inehålla en stor mängd A så var lite ovanligt o oj vad tiden gick långsamt men kom fram till slut.
Hyfsat väder o frun gick till marknaden o jag ska nu ut på en av mina löpar rundor här nere, inåt landet, förbi odlingar av oliver, avacado mm plus några fina hästgårdar....enda oron är alla dessa lösa hundar ?
Ha en underbar dag där ute ☺️
skrev Nejlika i Mitt första riktiga försök
skrev Nejlika i Mitt första riktiga försök
Det sägs ju att det tar ca 66 dagar att skapa en ny vana, och kanske var det ungefär där det också blev en vana för mig. Det nyktra, det lite mer hållbara livet. Slut med berg- och dalar, nu är det mer gropar eller trottoarer, ibland en och annan kulle. Det lunkar på och alkohol eller "icke-drickande" är inte längre ett av mina topp 5-bekymmer. Jag lider inte av att inte dricka, jag känner ingen stark sorg eller längtan. Jag har andra bekymmer som upptar min tid istället ^^ Men de känns ok, för dessa är inte lika akuta som de jag upplevde i bakfylleångest eller när jag kände sug. Mycket som jag "trodde" var problem under tiden jag drack ser jag inte längre som problem så även de vardagliga bekymmerna upplever jag som färre.
Visst kan jag sakna ruset, lättheten som man känner efter de första två glasen. Men det där hejdlösa supandet, fy det saknar jag inte. Saknar inte att tappa kontrollen, saknar inte ångesten, saknar inte baksmällan och alla tvivel på mig själv. Jag är för stark just nu för att låta alkohol få ta plats i mitt liv. Men ja, självklart saknar jag de där första glasen ibland. Men det är ok, saknaden känns på en normal nivå, som man kan sakna en gammal vän - livet går vidare ändå.
skrev Studenten i Jag är klar.
skrev Studenten i Jag är klar.
Tlöööött tjej är Tlött.
Noterat ångestpåslag i kroppen mer frekvent än tidigare. Försöker göra kedjeanalys på varför men det enda jag kommer på är att jag är nervös inför måndag och antagligen gått på högvarv för länge, samt att mitt nuvarande arbete triggar igång mer ångest.
Men det är bara att acceptera det lixom, visst är det jobbigt i kroppen men så länge den bara hänger med obesvarad så ger den med sig efter ett tag igen. Ångest är inte farligt, ångest är ett symptom på något.
Jag är inte färskillt förtjust i det men får acceptera att ångesten är en del av mig lixom. Behöver inte agera på känslan eller obehaget. Notera och acceptera. Ta kontroll över mina egna känslor, inte låta dem kontrollera mig?
Jag fick en hel del gjort här hemma igår. Tänkte köra en till dag med bara pack och uppflytt. Riktigt bra vardagsmotion om inge annat, svettades och kämpade som en gnu igår ?
I kväll kommer en polare över, Funtar på att laga lasange, eller en god pastarätt. Lagade godaste köttgrytan igår?
Mat är lajf!
Hoppas ni får en fin lördag!
Fridens ?
skrev Adde i Div åsikter eller...?
skrev Adde i Div åsikter eller...?
har ju förmånen att få bli äldre och samtidigt ha en stabil nykterhet och även utan några allvarliga sjukdomar annat än åldersrelaterade.
Men en sak som jag upptäckt nu är att mitt sätt att acceptera förändringar sakta med säkert har förändrat mig en aning och det är en utveckling jag är rädd för. Sen tiden före min behandling så har jag haft väldigt lätt för att kliva ut i det okända och acceptera det som sker utan min inverkan. Jag har haft förmånen att kunna se livet fortgå utan att jag behöver försöka styra upp det. Det som sker det sker. Att acceptera det jag inte kan förändra har varit mina ledord sedan tiden innan nykterheten utan att jag då riktigt fattade innebörden av det.
Jag står nu inför en resa, och det är ju inte den första resan jag gör !, och upptäcker plötsligt att jag känner en viss oro och fattar inte varför ?? Ok, landet jag ska till är väl inte i framkant när det gäller trygghet, flygbolagen har mörkat felaktigheter i sina kärror, ett av hotellen jag bokat svara inte på mail, har sett (något för sent) att politiskt och religiöst är det helt galen tid med ett besök........sånt har inte brytt mig tidigare ! Är det typ att "När fan blir gammal blir han religiös" ????
Näe, det är ju inte jag !! Jag har en enda viktig uppgift som jag behöver hålla reda på och det är att inte ta det första glaset !! Allt annat kan jag uppriktigt strunta i för det löser sig utan att jag lägger mig i det !
Det är avlöningshelg och köerna är långa till Bolaget och jag är så otroligt glad för att jag inte står i en sån kö !! Svetten på ryggen av nervositet för att nån ska känna igen mig, problemet med att få lönen att räcka hela månaden, det synnerligen usla måendet dagen efter när jag hade druckit upp allt som skulle räcka hela veckan.....
Idag är jag en alkoholist som är nykter för min egen skull och med den förutsättningen kommer jag väldigt långt i livet.
skrev Sisyfos i Nystart Version 2
skrev Sisyfos i Nystart Version 2
Ja, det är lite trist att vi båda är här ännu. Ska du ta hjälp den hör gången eller vad har du för strategi?
Jag har det senaste året gjort rejäla bottennapp, trots att jag kanske druckit mindre än förut. Inget jag vill skriva om och jag är ännu inte upptäckt, men vetskapen finns där.
Jag känner att jag måste byta strategi och känner att jag är på väg. Jag kan tydligen inte lita på minnet av skamkänslorna.
Lycka till nu!
skrev Vinägermamman i Resan mot ett hälsosammare liv
skrev Vinägermamman i Resan mot ett hälsosammare liv
För sex veckor sedan fick min fina mamma en stroke. Och på sjukhuset komplikationer. Hon kan inte prata eller gå. Att inte kunna prata med mamma, min bästa vän är fasansfullt. Att se henne hjälplös. Hur ska hennes liv bli nu? Jag lägger all min kraft för att hon ska få rätt vård. Om jag känt mig nära kollaps tidigare i livet är det inget mot hur det är nu. Batteriet är helt urladdat. Jag går på startmotorn. Kan bara sova ett par timmar per natt. Hjärtklappning och svår ångest nästan all vaken tid. Får jättemycket stöd av min familj och mina vänner. Annars hade en totalkollaps varit ett faktum.
Som egenföretagare är det oxå svårt att bara sluta leverera till mina kunder. Jag vet, här gör jag en felprioritering, men det sitter så djupt i ryggmärgen, att alltid leverera på topp. Däremot har jag sagt till mina kunder att efter nästa leverans pausar jag verksamheten åtminstone fram till augusti. Men innan dess måste även bokföring och årsredovisning för 2018 göras.
Vi har även en student som ska roddas i juni.
Som ni säkert förstått blir det på tok för mycket A, men det får vara så just nu.
Jag ringde faktiskt kvinnojouren en gång, det var två år efter vi träffades, han hade då satt en kniv mot min hals.. Jag var desperat, livrädd, skräckslagen. Jag ringde dom dagen efter det hände. Dom vägrade hjälpa mig om jag inte polisanmälde honom först, återkom när du gjort polisanmälan sa hon, annars kan vi inte hjälpa dig.
Jag hade samlat så mycket mod innan jag vågade ringa.. Har aldrig känt mig så ensam och utlämnad som efter det samtalet. Jag tänker ofta på hur många års elände jag hade sluppit om dom hjälpt mig då...