Senaste kommentarerna i forumet

Det är kämpigt när man tänker på framtiden och främst semester. Semestern måste vara värst. Jag vill inte ha ett liv utan alkohol som lite guldkant i tillvaron. Det är som du skriver att det börjar kännas lite grå vardag, jag känna känna lite ”vad är kul nu då med helgen?!”, eller så är det dessa gånger vi måste kämpa och verkligen påminna oss om varför vi tagit det här beslutet.

Jag va in på bolaget i förrgår och köpte öl till mannan, sjukt jobbigt men samtidigt lättad över att faktiskt inte smyga ner nåt till mig själv. Igår va jag där igen för att köpa bubbel till en sås, använde hälften i såsen och resten tog min man... där och då skrek det i alkoholhjärnan kan jag säga. Men efteråt tänkte jag efter och kände att det där glaset han fick hade fått mig att vilja ha 7 till, och förmodligen fler så det är inte värt.

Däremot på resan jag ska åka på tänker jag ta något glas vin, så känns det nu iallafall. Rätt eller fel?!?? Jag är inne i en jobbig period nu att nykter känns tråkigt. Måste komma bort från den känslan.?

Ha en bra dag och helg!??????

Vaknade upp i spillror idag. Vilka djävulska tankar som fanns i mig igår.
Jag har nu kontaktat allt som går att kontakta då jag blev väldigt rädd för mitt eget beteende.

Nu finns väldigt många oroliga omrking som har koll på mig. Är ju inte kul men väldigt bra.
Jag har ju gjort denna resa tidigare så jag vet vad som krävs. Det viktiga är ju att dom omkring känner till problemet och den biten är nu löst.

Tack Ragna för att du sträckte ut din hand. Hade jag sett ditt meddelande innan jag somnade hade jag ringt direkt då det var plågsamt nära att jag gjorde något jag inte kunde ångra. Det värmer att det finns medmänniskor med omtanka. När jag väl är på banan igen skall jag försöka bli lika dan. Jag kommer sträcka ut min hand till de som behöver för det är ett helvete när allt slår till.

Denna gång skall jag dokumentera stegen som krävs bättre för att komma tillbaka. Hoppas det kan ge någon annan kraft att göra samma sak.

Ledsen för mina inlägg igår men många av er vet hur helvetet kan slå till.

Tack för detta forum...

Hej,

Har insett att det här med alkohol är för svårt att hantera för mig. Jag kan inte sätta stopp eller gränser för mig själv när det gäller alkoholen när jag dricker.

Det är så sjuk frustrerande. Som att en har stockholmssyndrom.

Igår drack jag. Övertalade min kompis om att vi skulle dricka några öl och lägga oss i tid. Drack till och med ett glas vatten till första bärsen!

Så här ligger jag idag i sängen och funderar på hur det kan bli så här nästan alla gånger. 3 taxiresor, ett inträde, massa öl och fyllemat-fattigare.

Det enda som känns säkert är att jag inte klarar av det helt enkelt. Så jag måste skapa förändring.

Det är bara så himla svårt. Har försökt så mycket förut. Tillslut sitter en där ändå, triggas av tristess, en vacker dag, ångest eller annat som gör att gå ut på krogen eller sätta sig i solen med en öl och en vän känns oemotståndligt. Som det enda självklara (enda godtagbara aktivitet?).

Känner igen kurvan mot förfallet du beskriver. Även jag lärde mig av någon som var längre fram i sjukdomen det farliga med att även efter ett uppehåll börjar sjukdomen precis där man pausade den! Har upplevt det själv och förklarar det konstiga med att ha lyckats vara vit tex en månad sen direkt tillbaka till dagligt drickande (för mig innebar det återställare etc dygnet runt). Om jag nu lyckats denna gång så balanserade jag på sista nerförsbackens stup mot total misär. Träffade en person som beskrev sitt liv likt mitt med fru/barn och hus/jobb när jag fick hjälp med avgiftning. Skillnaden var att han förlorat allt. Blir nervös när jag inser hur nära jag själv var att hamna där. Tycker det är svårt att tipsa om saker likt detta utan att framstå som ”bror duktig” osv när man själv kämpar som ett djur med att på riktigt komma ur alkoholens klor. Det pratas för lite om denna vidriga sjukdom och kunskapen är låg även inom vården (med undantag för beroendemottagningar, min beroendemottagning jag går till varje vecka är superduktiga, icke dömande och vill verkligen väl). Blev lång text men ville bara instämma i känslan att vilja rädda andra i tid.

Jag har ju som mål att vara nykter i tre månader, sedan får vi se. Och det är naturligtvis bra att inte planera för alltför lång tid när man har ett beroende.

Nu satt jag och frun och diskuterade sommarens semester. Vi brukar åka till Frankrike en månad. Mat och vin. Eller: vin, pastis, konjak. Jag har svårt att se mig själv i Frankrike utan kroglivet.

Nu funderar vi alltmer på att semestra i Sverige i sommar. Jag föreslog det "med tanke på att jag kanske kommer att vara helvit i sommar". Bara det att jag börjar planera för att inte dricka överhuvudtaget känns stort. Kanske övermäktigt. Men jag börjar att gilla nykterheten. Tycker det är "rätt" att vara nykter. Och jag som kan mer om vin och konjak än om vad annat som helst.

Själv har jag egentligen vetat i många, många år att jag är alkoholist. Däremot har jag nog inte alltid velat sluta med alkoholen trots den insikten, och då har ifrågasättandet fyllt en funktion: "Jag är nog inte så jätteberoende ändå. Och kolla på den där stackaren, hen är ju helt söndersupen, sådan är ju inte jag. Jag kan ju både leva och leva relativt väl med mina problem, så varför sluta?"

Med jämna mellanrum har jag dock fått nog, främst när jag haft bakfyllor från helvetet, och tänkt "fuck it, nu lägger jag av". Pauserna har aldrig varat mer än två, tre dagar. (Idag är det 20 dagar utan alkohol, jag skryter om mina vita dagar hela tiden, sorry ?). Jag har helt enkelt inte upplevt beroendet i sig som ett alltför tungt skäl att sluta att dricka. Det är först nu, när jag ser att drickandet får en alltför stor negativ inverkan på mitt arbete som jag har kommit fram till att jag måste ändra hur jag lever. Och när jag är redo. Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta. ? Kanske bara påpeka hur viktigt det är att själv vilja sluta med alkohol för att det skall gå vägen. Och så önskar jag att jag hade varit redo att sluta att dricka för länge sedan.

Ha en fin och vit lördag!

Tillägg: jag har dessutom börjat predika nykterhet bland släkt och vänner. Har blivit rena moralpredikanten. Oväntat. ?

Nu har jag precis fått ett mail från mannen med förslag på "kompromiss" kring bygget:
Han kan tänka sig att vänta ett år om han får garantier på att det blir av och att vi gemensamt tar de extra kostnader som det innebär (noga specificerat) = upp till 100 000 kr.

Jag svarade så här:
-----------------------------------------
Hej!

Jag vill inte alls prata bygge som det ser ut nu - jag skulle vilja fokusera på att du i grunden löser dina alkoholproblem och att vi parallellt bygger upp tillit.
Så några garantier kan du inte få från mig och alla de extra kostnader du beskriver vill jag inte ta ansvar för.

/Spinoza
----------------------------

Jag sitter här med hjärtklappning och undrar om han blivit galen...

Hm, misstänkte att det var så, oftast betyder inaktivitet här på forumet ökad aktivitet av A. Tyvärr.

Visst skäms vi - skam är tydligen bra, då det ger oss en fingervisning om vad vi bör undvika i många sammanhang - men det enda vi kan göra är att fortsätta på den vita, men ack så luriga, vägen.

Du är så insiktsfull, du kommer att fixa detta, det är jag övertygad om.

Kram på dig

Grattis till dig eller oss på Dag 7...känner samma, helt underbart att vakna utan bakrus o pigg...ta hand om familjen o ha det gott på kalaset...för mig blir det ett långpass med löparskorna i skogen.

fa.... va bra du är!!! Jag blev glad av att läsa ditt inlägg? så värt att vakna nykter pigg och glad! Och framförallt att se barnens trygghet i ögonen! Ha en fantastisk rolig dag på kalaset! Själv ska kag shoppa??

Tack för välskriven info!!
Jag ska ta nytt tag i mitt liv och be om antabus, jag hittar just nu små vägar att inta a i liten form... bara för att få ta a... vet att jag är på farlig väg!
Du öppnar ögonen åt mig, TACK?
Önskar Er alla och mig själv en vit lördag❤️

Dag 7
Fredag kvällen gick bra, inget direkt sug...somnade gott o sov bra hela natten (helt fantastiskt), upp vid 8.00 o gjorde frukost med bacon o äggröra...nu blir det på med löparskorna en bra ljudbok o långpass i skogen, siktar på över 30 km o till o med lite sol ute...mår helt enkelt skitbra just nu, bara att njuta tills ångest o sug kommer tillbaks, för det gör det ju säkert.
Ha ni alla en underbar nykter dag ☺️

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Visar att det går. Går att leva nykter. Och att alkoholen är en lömsk fiende. Som så många andra har du blivit medveten om hur fort det kan gå utför om man släpper in A i sitt liv igen, om än från början i liten, och i tankarna oskyldig, mängd.

Det är precis vad du ska göra, saker du mår bra av! / mt

Och tack för att du som har ”klarat det” delar med dig! Ger mig massor med hopp för gudarna skall veta att man ofta tycker man står och stampar i en återvändsgränd! Det du skriver ger mig mod att fortsätta min resa! Kram ?

God morgon alla vänner! ☀️

Läser runt lite på forumet och några tankar dyker upp - i sedvanlig ordning. Om jag lät min hjärna vila emellanåt kanske mitt liv skulle vara lite enklare.

Nåja...

Speciellt en sak har fångat mitt intresse den senaste veckan: beroendet. Många skriver att de inte är beroende, andra är osäkra på om de är det.

Vad är då ett beroende?

Frågar man ett uppslagsverk får man i svaret bland annat detta:
"... fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt."
Och vidare:
"... personen har svårt att styra intaget av substansen."

Jag tänker att alla som har hittat hit har ett slags beroende. Om man har svårt att låta bli att dricka är man på ett eller annat sätt beroende. Att jämföra sig med personer som dricker mera än vad man själv gör är ju ganska verkningslöst. Möjligen om man kan dra lärdom av hur fort det kan gå utför.

Flera skriver att de druckit i många år, men aldrig tagit något på en vardag, tagit en återställare, druckit på morgonen/före lunch/före middag/före kl 19.00 osv och därför tror att de är säkra. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet vi. Ingen blir fullblodsalkis över en natt. Alla har vi - visserligen på olika sätt, men ändå - druckit oss till detta. (Det går självklart bra att använda mindre stigmatiserande ord än alkoholist/alkis, gillar det inte själv, men betydelsen är densamma.)

Själv drack jag i mer än tjugo år endast på helgerna. Att ta något på en vardag fanns inte på kartan. Men så en dag...
Jag drack under dessa många år heller aldrig före helgmiddagen, tankarna fanns helt enkelt inte. Men så en dag...
En återställare? Nej, fy, vad äckligt. Det föll heller aldrig mig in under alla år. Men så en dag...

Varför skriver jag då detta?

Självklart för att varna andra. Det kan gå så himla fort. Kan jag påverka bara en enda i rätt riktning, är det värt dessa tankar.

Istället för att fundera över om du är beroende eller inte, ta varning av att du är här, på Alkoholhjälpens sida. Sluta dricka innan du kommit så långt att du inte behöver undra, utan är smärtsamt medveten om att du är djupt nere i A-träsket. Det blir så mycket svårare då. Inte bara att sluta rent fysiskt utan också att hantera den ångest det destruktiva drickandet medfört.

Detta alltså skrivet i all välmening, av omsorg - garanterat utan en enda tanke på mästrande - i sann forumkärleksanda.

Kram på er

Hej Stigsdotter,
Känner igen mig mycket i hur du inledningsvis beskrev din situation.
Väldigt inspirerande att läsa om dina nyktra år.
Saknar du berusningen ibland? Smaken av vin? Eller har du lagt allt bakom dig?
Jag är nu tre veckor helvit och det går förvånansvärt bra, men det känns som att förlora en god vän. Jag älskar att dricka vin, tyvärr smycket att jag brukar dricka varje dag. Tänker att ibland tar det roliga slut. Det är dags för en ny tid.

Jag ligger i sängen, glad över att vakna nykter. Jag hör fåglar, min man snarkar än, vår minsting har lagt sig emellan oss nån gång inatt. Hon öppnade trött ögonen och gav mig en blick. Jag log mot henne. Hon vände sig om, kramar pappa och somnar om.
Här ligger jag med mina tankar. Så många morgnar jag vaknat, sur, stinkande, frånvarande, ångestfylld, trött... vilket slöseri på livet och så orättvist mot mina barn. Jag är skyldig dem att vara mitt allra bästa jag.

Idag ska vi på barnkalas. Jag ska testa min sociala kompetens som nykter. Är plötsligt säker på att jag är en mycket roligare människa och vän utan alkohol! Varför levde jag i illusionen om att jag måste dricka för att umgås?
Dag 7. Lilla steget är taget. Inte ropa hej. Ta det lugnt. Lev i NUet. NU är jag lycklig över att jag är nykter!

Heja oss!?

Det är skönt att få stöd i att jag är på rätt väg. Det är tufft att stå fast när han är så förtvivlad, men jag vet ju att det inte är möjligt att göra det han vill så jag får stå ut med det.

Den här helgen har jag bokat in en middag med mina syskon (som vet läget) och en fika med en kompis (som vet att det är strul, men inte varför). Resten av helgen ska jag umgås med min dotter.
Så nu ska jag göra saker jag mår bra av!

Precis så varken mer eller mindre.
Vare sig jag vill eller inte.
Vissa skulle hålla med mig andra skulle inte hålla med mig.
Jag går min väg och det enda som spelar roll är vad jag själv anser och tar ansvar för.
Det är en lättnad att erkänna, sluta försvara.
Jag är alkoholist.

och medsyster. Grattis till medaljen och Grattis till livet?? Kram / mt

och anmälde ett inlägg med allvarlig suicidal ton. Så ledsamt, så sorgligt att läsa. Väcker jobbiga minnen, men inga katastrofkänslor numera - tacksam för det. Instämmer med Santorini ovan, så tragiskt att så många fastnar i alkoholen. Att läsa här är att läsa samma berättelse, om än i olika ram, gång på gång, på gång... Det gäller både beroendet och medberoendet. "Att människor inte fattar...." tänker jag nästan desperat ibland. Men så påminner jag mig hur det var... för mig och för andra. En del forumvänner har blivit mina alldeles speciella vänner i livet utanför forumet. Vanliga människor som suttit fast där i beroende- och medberoendeträsket... trampat och klafsat och sträckt ut händerna - och tagit emot! Hållit taget och fått hjälp... hjälp att hjälpa oss själva! För JA - det ÄR möjligt att ta makten i sitt eget liv! Vi är många som vet det.

Jag skrev om "tillit" i en tråd, kopierar hit det, det handlar om mig. Också.

"Ingen människa kan kräva att en annan ska känna tillit till hen - särskilt inte efter svek, oavsett vad hen kallar det eller anser att det beror på. Inte heller en själv kan tvinga sig att lita på nån en i grunden tvivlar på. Tillit växer fram efter en lång rad erfarenheter som visar och bekräftar att den här människan kan jag lita på.
Han vill säkert och det är en tuff resa att övervinna sin reptilhjärna, oavsett drog. Den kampen kan ingen annan än han själv göra, utkämpa. Du ska ta hand om dig. Det är ingen lätt sak att sätta fokus på och ta ansvar för sig själv; veta vad jag vill, göra mina val och ta ansvar för dem, lära känna mig själv och handla övertänkt (agera, inte reagera) och släppa taget och låta andra (vuxna) ta ansvar för sitt liv. Det är tufft för oss medberoende. Tufft ja, men fullt möjligt att ta makten i sitt eget liv! Jag håller på dig! / mt"

Och jag håller på mig och alla andra som kämpar mot drogerna. Jag är idag övertygad om att beroende är en (1) sjukdom oavsett utlopp. Har lärt mig massor om sockerberende och matmissbruk och även förstått processberoendet. Sett och förstått mina egna beroendetendenser och har lärt mig hantera mig själv...
Livet är bra, jag är nöjd och tacksam. Så tacksam att jag hittade hit då hösten 2010. Det hjälpte mig att se, förstå, ta tag i och förändra mitt liv!
Allt det bästa till dig som läser - och stor vårkram till alla vänner, ingen nämnd och ingen glömd / mt

Nu är det vår igen. Tänker tillbaka för snart ett år sedan på den här tiden, då gick jag ut i trädgården och vårstädade och satte frön med massor av a i kroppen " skitmysigt" kl 10 på morgonen ? . Det kommer ett stopp då man inte orkar länge man brakar liksom ihop och det är faktisk jäkligt bra för det är ett första steg till tillfrisknande. Nu när jag ser tillbaka på det här året som gått är jag väldigt tacksam att jag kunde stå i mot suget när det kom , jag har inga hemskheter eller plnsamheter att se tillbaka på och det är så SKÖNT!! Så kämpa på och tveka inte att gå till AA om det skulle vara ett alternativ , mig har det hjälpt jättemycket.

Ha en härlig och försök till nyckter vårdag! ??⚘

och kan ju inte förbigå att skicka en hälsning till dig! Ha det fint, på alla sätt och vis?? / mt

för att du äger ditt liv och för att du ska bli morfar! En fin titel som du kommer att förvalta på bästa sätt?
Hoppas och tror att du har en fin helg?? / mt