Senaste kommentarerna i forumet

fast vid och fokus på det som det handlar om: dina behov! Är så typiskt det där att försöka flytta över fokus och göra om problemet alkoholism till något annat än vad det är. Fokus från alkoholproblem till byggnationprojekt! I mitt fall så flyttade mitt ex över problemet till mitt ”alldeles för stora fokus på mina barn och mitt arbete”! Om jag fokuserade mer på honom skulle allt bli bra typ! Pratade med mitt ex i telefon vid ett tillfälle i höstas. Han frågade varför jag hade avslutat vår relation, vad var det som hände, berodde det på att jag hade tappat känslorna för honom eller hade träffat nån annan! ? Han VET vad det berodde på. Blev helt tom! Kände bara att det är INGEN idé att prata om varför för hans insikt var och är noll och förnekelsen total! Bestämde då att jag aldrig någonsin mer skall prata med honom. All energi rinner ur mig när jag skall försöka prata med honom! Han ljuger både för sig själv och för mig. Och orsaken till det är ju att dom håller ett krampaktigt tag om flaskan! När det gäller flaskan finns det ingen gräns för deras kämparglöd och ”lojalitet”! Ingen får ta deras bästa vän alkohol ifrån dom!
Kämpa med ditt eget bästa som fokus?Kram

Hej!
Härligt att du hittat hit!
Jag har erfarenhet av ångest och panikångest. Det började som bakfylletillstånd men det eskalerade till att även bli i ett stadie från bakfylla in till att jobba på fyllan igen.
Sista halvåret jag drack hade jag i snitt en panikångestattack om dagen, sista året hade jag kronisk ångest. Ångest som satt i varje vaken minut varje dag.
Jag drack stora mängder alkohol pga att jag trodde detta skulle döva ångesten, till viss del i ett stadie på fyllan hjälpte det, men det slutade oftast varje kväll med dödslängtan ändå pga att ångesten var så jobbig.
Efter tre år, full varje vaken minut slutade jag dricka alkohol helt tvärt och det tog inte många dagar innan jag kände att jag kunde andas åtminstone 10 minuter om dagen utan ångest. Efter det gick det från klarhet till klarhet, efter en månad kunde jag räkna panikångesten och ångestdagarna på båda händerna och nu efter drygt 3 månader har jag senaste månaden varit ångestfri!!
Det finns vetenskapliga studier på hur kroppen påverkas negativt av alkohol, och det är jättevanligt att man upplever ångest i samband med bakfylla, när jag väl fick hjärnan nykter kunde jag räkna ihop 1+1.. som tidigare hade blivit 3 av någon ”märklig” anledning.

Viktigt med ångest är att veta att det är helt ofarligt. Det är bara en känsla. Du kommer inte att dö. Om man får en ångestattack funkar det heller inte att fly, om man flyr bygger ångesten bara på sig och blir starkare nästa gång. Jag vann över min ångest när jag tillslut stannade upp mitt i en attack och bara ”jaha, du är här nu. Hej på dig, välkommen, det är okej, du är bara en känsla och du kommer försvinna lika fort som du kom hit.”

Det är super att du kommit på att koppla alkoholen till ångesten - där har du svaret på hur du ska hantera din ångest, precis som jag med min, dvs nyktert.

☀️/Dee

Ja hur gör man? Ska iväg på festlig kväll hos kompisar strax. Men hur trevligt är det att titta på andra som dricker rosé? Tröttnar otroligt fort på umgänge. Får hålla ut för fruns skull. Känner mig så trist utan a.

Jag blir också så varm i hela magen att det går bra, Gunda. Du är ett sådan förebild som visar att det går, oavsett om man faller och om man kämpar på så går det till slut. Och du har aldrig gett upp din kamp mot alkoholen. Det gör dig till en nykter människa idag som mår bra. Fått livet tillbaks. Samma här. Skulle aldrig någonsin vilja ha mitt gamla fylleliv tillbaks. LIvet ska levas. Inte supas bort.

Kram och hör av dig mellan varven. Inte för att jag oroar mig längre utan för att du glädjer så många med din närhet.

MM

Du "vill" - men väljer att smygsupa?
Lögnare.
Om du verkligen ville så skulle du göra det, med Antabus, Sinclair-metoden, eller vad som än krävdes.

Man kanske inte måste sikta mot Kebnekaise? Det kanske räcker med närmsta elljusspår? ?

Men visst, jag håller med, fest och socialt umgänge på lokal är förbannat trevligt. Idrott och bergsklättring är det inte.

Du verkar uppleva att alkoholen ställer till det för dig och i alla fall ger effekter du inte uppskattar. Då vill iaf jag mena att drickandet är problematiskt, om det går ut över ens själv eller andra.

Att sluta dricka redan vid 22 är egentligen inte heller något som borde vara negativt, men jag känner igen känslan. Vi vill ju kunna vara med också? Det är inte så lätt om en inte klarar av alkoholen då men alla krökar jävel runt en hela tiden.

Jag har aldrig varit riktigt rädd för att inte träffa/ha en partner själv så där vet jag dock inte. Men om en vill träffa människor tror jag inte drickandet hjälper varken när en ska faktiskt ska skapa möjlighet att träffa någon eller senare i processen.

Och ja! Du är 22 så du har hela livet framför dig, att träffa något och göra allt du vill. ❤

att man inte kan sluta dricka för någon annans skull.
Där är inte min man ännu tror jag, han säger att han gör det för min skull.

Mitt problem nu är att jag tappar fokus och blir förvirrad när det hela tiden handlar om bygget i stället för det som det ju borde handla om. Det är ju förstås rätt effektivt att göra så, men jag hoppas och tror att det sker på ett omedvetet plan.

Jag fick svar på mitt meddelande om vad jag vill fokusera på där han skrev att han måste ha behandlat mig väldigt illa eftersom jag gör honom så illa just nu, eller att vi verkligen pratar förbi varandra.
Jag svarade att det inte var min avsikt att göra honom illa och föreslog att vi separerar nu för att vi bara gör varandra illa med den här diskussionen.

Hans svar på det var att han ha ordnat tid hos vår coach (en hel helg) nästa helg om jag vill ge det en "sista chans".

Jag svarade att jag behöver fundera på det och nu håller jag på och tänker fram och tillbaka. Jag tror att den där sista chansen handlar om att jag ska ändra mig och gå med på bygget mot att han lovar att inte dricka. Nu kokar min hjärna snart och jag vet varken ut eller in.

Men nu ska jag straxt iväg till middag med mina syskon och hoppas jag får lite ordning på tankarna när jag får vädra dem.

Jag vill ju kunna umgås med folk. Det är jag själv som måste fixa mina alkohol problem. Hoppas kunna bromsa i tid nästa helg. Jag ska sätta in alla mina krafter och vilja för att klara detta. Jag ska bevisa för mig själv att klara av att dricka lagom. Jag vet ju att jag mår bäst av att inte dricka.

Upplever att alkoholen gör mig mer sårbar för ångest. Att inte dricka hjälper oavsett om det är orsaken eller "bara" något som förstärker och förvärrar den.

Har tänkt samma sak Themistokles. Hur härligt vore det inte om det som lockar med alkohol och fest var att gå upp för ett berg, vandra i skogen eller något sånt istället?

Jag har personligt alltid haft svårt för gruppaktiviteter så som sport men det vore så mycket enklare om jag älskade att springa och att klättra i berg och kunde fokusera på det bara. Men jag älskar ju inte sånt, och det är mycket enklare att gå ut och ta en bärs än att förbereda en tripp till Kebnekaise.

Låter underbart....jag kom hem efter drygt 4 timmar o massa kilometrar i skogen, kändes så skönt....köpte en Coca cola o njöt lite i solen....
Ha en fortsatt fin dag

Det låter svårt. Jag undviker helt socialt umgänge utanför familjen just nu. Vilket är tråkigt. Men antagligen nödvändigt om jag skall klara mig tre månader utan alkohol. Tänk dig vilket roligt liv jag har nu. Inte. ?

Nästa helg får vi besök av våra vänner från Norrland. Vi ska umgås hela helgen med dem. Det blir en vända in till stan på lördag för att käka middag. Jag vill kunna dricka alkohol utan att bli packad när vi ses. Det ingår ju liksom i det sociala mönstret. Har känt dessa människor sedan jag var barn. De har allt för ofta sett att jag eller min fru blir tok full. Nu är det nya tider hos oss med minskad alkoholkonsumtion. Frun dricker nästan ingenting och jag har dragit ner min konsumtion rejält. Jag har dock problem med mängden. De få gånger jag har druckit de sista 7 månaderna har det ofta blivit för mycket. Jag måste verkligen skärpa till mig och tänka mer innan jag sveper nästa glas. Jag ska försöka tänka ut en bra strategi under veckan.

Hej,
Jag har även följt din långa tråd kring bygget och känner så väl igen hans tal om att det handlar om att du ska lite på honom. Om du bara gör det så ska det bli bra... Jag ställde (efter en låååång process, du kan se mitt inlägg om du vill) min man inför fakta att jag lämnar honom om han inte söker stöd och helt slutar att dricka. Jag valde att säga det genom att fokusera på vad jag vill och inte på vad jag inte vill. Dvs tydligt JAG-budskap och fokus på att det är mitt liv, mina beslut kring hur jag vill ha det. Jag sa att jag älskar honom och vill ha tillbaka det goda liv vi har haft en gång i tiden. Att jag vill leva ett liv i lugn och ro, ha roligt, ha bra och intressanta samtal, kunna resa osv. Jag sa att jag väldigt gärna vill göra det tillsamman med honom om han väljer att göra det utan alkohol. I annat fall kommer jag att lämna honom för att jag väljer ett sådant liv framför att mitt liv ska bli som han vill, på hans villkor! (Jag har helt gett upp att prata om att jag vill att han ska sluta dricka för det argumentet fungerar inte! Han blir bara irriterad och kanske lite ”tvärtemot” också) Han går nu i öppenvården för samtal och läxor/övningar som han ska göra ensam eller tillsammans med mig. Jag har också fått stödsamtal kring min situation som anhörig. Det här är ingen garanti för att det fungerar i framtiden men de tekniker han får hjälp med i övningarna och min fasta övertygelse om att jag flyttar kanske kan få det att fungera. Hoppas jag... Min man och din man behöver sluta dricka för att de själva vill det, inte för att vi önskar/vill/tvingar dem till det. Jag var och är klar över att jag vill ha och förtjänar ett ”gott liv”. Min metod fungerar kanske inte för dig men jag vill bara säga att du kanske kan prova något annat/nytt sätt om det gamla inte fungerar ifall du själv känner dig redo för det? Vi anhöriga måste alla hitta vårt eget sätt men om du inte vet det så är bla öppenvårdens insatser även till för oss.

Gubbarna på jobbet som jag umgås med skulle sätta på sommardäck och pyssla i trädgården i helgen. Vi har pratat detta under veckan. Vi är ju rätt lika så belöning var några kalla i kylen. Jag började härja med mina "måsten" igår. Jag tömde lagret av öl och vin som belöning. Jag hade tänkt dricka 3 öl men det blev 5 öl och en flaska rött.

Jag drack en kopp kaffe, tog också på mig löparskorna och sprang längs vattnet.
Svanar med ungar, vågor, vinden, jag kände tacksamhet. Något händer i mig. Våren ger hopp!?

Tyvärr är det väl så att mycket (nästan allt?) som vi förknippar med nöje, avslappning och fest har med alkohol att göra. Själv är jag numera för gammal för klubblivet (thank God!), men ändå är så mycket trevligt förknippat med just vin. Ibland önskar jag att jag hade frisksportslivet som livsåskådning - orientering, fågelskådning, nykterhet och sundhet. Men där är man ju inte. Hur hittar man saker som man trivs med och som känns meningsfulla där inte alkohol är centralt?

Låter hårt. Själv är man pigg och fräsch, och har kört ett hårt pass på gymmet. ?

Det är bara att komma igen, Mrx. Var det något särskilt att fira igår eller varför dracks det öl och vin? (Undrar jag utan att döma.)

Den här gubben vaknade sent idag. Usch, jag drack både öl och rött vin igår. Det var planerat men som vanligt funkade inte bromsen. Somnade på toa med Spotify i lurarna. Att man aldrig lär sig. Visst blev det mycket gjort här hemma igår kväll när jag dopade mig med alkohol. Men är det verkligen värt det med tanke på hur jag mår idag. Har kraftigt ångest och känner mig svag. Det är priset jag får betala för att jag umgicks med herr A igår. Missade mitt spinnings pass i morse. Alltså det är inte värt allt smör i Småland att må som jag gör nu..

Ja, just resor är svårt. Du får tänka noga innan. Kanske kan man lära sig att bli en måttfull drinkare? Jag skulle nog kunna klara det. Men samtidigt skulle jag få kämpa med suget och att kolla mängden under all framtid. Är det värt det? Eller är det bättre att långsamt ta sig längre och längre från suget?
Svåra frågor. Men jag kan i alla fall se mig själv leva ett liv utan alkohol nu, det kunde jag inte för några veckor sedan. Men jag funderar på att börja röka igen efter flera års uppehåll... ?

Trevlig helg!

Det är kämpigt när man tänker på framtiden och främst semester. Semestern måste vara värst. Jag vill inte ha ett liv utan alkohol som lite guldkant i tillvaron. Det är som du skriver att det börjar kännas lite grå vardag, jag känna känna lite ”vad är kul nu då med helgen?!”, eller så är det dessa gånger vi måste kämpa och verkligen påminna oss om varför vi tagit det här beslutet.

Jag va in på bolaget i förrgår och köpte öl till mannan, sjukt jobbigt men samtidigt lättad över att faktiskt inte smyga ner nåt till mig själv. Igår va jag där igen för att köpa bubbel till en sås, använde hälften i såsen och resten tog min man... där och då skrek det i alkoholhjärnan kan jag säga. Men efteråt tänkte jag efter och kände att det där glaset han fick hade fått mig att vilja ha 7 till, och förmodligen fler så det är inte värt.

Däremot på resan jag ska åka på tänker jag ta något glas vin, så känns det nu iallafall. Rätt eller fel?!?? Jag är inne i en jobbig period nu att nykter känns tråkigt. Måste komma bort från den känslan.?

Ha en bra dag och helg!??????

Vaknade upp i spillror idag. Vilka djävulska tankar som fanns i mig igår.
Jag har nu kontaktat allt som går att kontakta då jag blev väldigt rädd för mitt eget beteende.

Nu finns väldigt många oroliga omrking som har koll på mig. Är ju inte kul men väldigt bra.
Jag har ju gjort denna resa tidigare så jag vet vad som krävs. Det viktiga är ju att dom omkring känner till problemet och den biten är nu löst.

Tack Ragna för att du sträckte ut din hand. Hade jag sett ditt meddelande innan jag somnade hade jag ringt direkt då det var plågsamt nära att jag gjorde något jag inte kunde ångra. Det värmer att det finns medmänniskor med omtanka. När jag väl är på banan igen skall jag försöka bli lika dan. Jag kommer sträcka ut min hand till de som behöver för det är ett helvete när allt slår till.

Denna gång skall jag dokumentera stegen som krävs bättre för att komma tillbaka. Hoppas det kan ge någon annan kraft att göra samma sak.

Ledsen för mina inlägg igår men många av er vet hur helvetet kan slå till.

Tack för detta forum...

Hej,

Har insett att det här med alkohol är för svårt att hantera för mig. Jag kan inte sätta stopp eller gränser för mig själv när det gäller alkoholen när jag dricker.

Det är så sjuk frustrerande. Som att en har stockholmssyndrom.

Igår drack jag. Övertalade min kompis om att vi skulle dricka några öl och lägga oss i tid. Drack till och med ett glas vatten till första bärsen!

Så här ligger jag idag i sängen och funderar på hur det kan bli så här nästan alla gånger. 3 taxiresor, ett inträde, massa öl och fyllemat-fattigare.

Det enda som känns säkert är att jag inte klarar av det helt enkelt. Så jag måste skapa förändring.

Det är bara så himla svårt. Har försökt så mycket förut. Tillslut sitter en där ändå, triggas av tristess, en vacker dag, ångest eller annat som gör att gå ut på krogen eller sätta sig i solen med en öl och en vän känns oemotståndligt. Som det enda självklara (enda godtagbara aktivitet?).

Känner igen kurvan mot förfallet du beskriver. Även jag lärde mig av någon som var längre fram i sjukdomen det farliga med att även efter ett uppehåll börjar sjukdomen precis där man pausade den! Har upplevt det själv och förklarar det konstiga med att ha lyckats vara vit tex en månad sen direkt tillbaka till dagligt drickande (för mig innebar det återställare etc dygnet runt). Om jag nu lyckats denna gång så balanserade jag på sista nerförsbackens stup mot total misär. Träffade en person som beskrev sitt liv likt mitt med fru/barn och hus/jobb när jag fick hjälp med avgiftning. Skillnaden var att han förlorat allt. Blir nervös när jag inser hur nära jag själv var att hamna där. Tycker det är svårt att tipsa om saker likt detta utan att framstå som ”bror duktig” osv när man själv kämpar som ett djur med att på riktigt komma ur alkoholens klor. Det pratas för lite om denna vidriga sjukdom och kunskapen är låg även inom vården (med undantag för beroendemottagningar, min beroendemottagning jag går till varje vecka är superduktiga, icke dömande och vill verkligen väl). Blev lång text men ville bara instämma i känslan att vilja rädda andra i tid.