Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit med under flera flera års drickande och det finns verkligen inget jag kan göra när flaskan pockar på. Man kan gråta, skrika, tigga och be men det funkar inte här ivf.
Så då har jag också testat att bara åka hemifrån för att på nåt sätt visa vad han mister. Funkar typ inte alls. Han tycker nog bara att det är skönt att få vara ifred.
I somras flyttade jag ut till en släkting hus i 2 månader. Han söp nonstop. Tog bara utflykter till bolaget.
Men....... känner ändå att det man vinner är lite lugn och ro och man slipper se det och gå och tassa på tå. Besparar en massa ilska för min del eftersom jag blir så förbannad direkt när jag märker av fyllan.

Jag firar i det tysta hela dagen. Grattis till mig själv.
100 dagar nykter. Helt otroligt.
Och vilken förändring som skett! Bara till det positiva. Det finns inte en enda negativ grej med att vara nykter, faktiskt.
Jag har hittat tillbaka till mig själv, hon som jag tycker om, fast i en ny toppad version. Det här modet, kraften och styrkan att vilja förändra situationen och verkligen ta tag i problemet gör mig faktiskt imponerad.
Va det verkligen jag som klarade av det här?

Under de här 100 dagarna har egentligen ingenting varit särskilt svårt fast ändå ett eldprov.
Jag trodde de fysiska symptomen och det mentala suget skulle vara det allra värsta, men för mig har det svåraste varit att lappa ihop mina relationer med min familj och mina nära vänner samt ifrågasätta och också finna svar på de övriga relationerna som nu inte längre tillhör mitt liv. De var ändå inte bra för mig, eftersom vi bara umgicks kring alkohol.
Som tur är har min familj och två av mina nära vänner tagit emot mig och mitt beslut med öppna armar och omslutit mig med kärlek, givit mig kraften att klara av detta och modet i form av stolthet över mig och mitt beslut.
Med detta förtroende de givit mig, följer ansvar, och det skulle vara hemskt att inte fullfölja mitt uppdrag. Att svika, både mig själv och andra.
Jag har fått omvärdera en hel del, och ibland har det känts som att jag stått utanför och tittat in i en värld som varit mig så bekant tidigare men som nu känns så främmande och ogästvänlig.

Egentligen vill jag bara skrika ut till omvärlden att jag är så stolt och glad över mig själv som firar 100 dagar idag, men jag låter det passera i det tysta, för huvudsaken är att jag vet vad jag är kapabel till att klara av och att jag kan vila i den känslan.
Och viktigast av allt är för min egen del att inte få hybris nu och tänka I did it - jag har lärt mig av min 3 månaderspassage in i nykterheten att det slår helt fel inom mig eftersom jag lätt kan bli nedstämd av tanken på detta livslånga beslut. Hela livet känns så himla övermäktigt och det är där jag behöver bromsa mig själv och bara bryta ner det till "en dag i taget"-tanken för att inte deppa ihop.
Det gäller för min egen del att hitta ett skönt flow i att blicka framåt i livet och vara här och nu.

Svincoolt. 100 dagar. Det trodde jag aldrig när jag klev in här på forumet.
Fan va bra jag är!

Godmorgon!
Vilken härlig lördagskväll du hade , exakt samma för mig fast istället för bubbelvatten drack jag äppelcider fån affären? Inget spel men mysig kväll i soffan till film! Mannen tog oxå en öl men jag har inga problem med det! Idag blir det en lugn o skön söndag med tvätt? och någon söndagsmiddag planerar jag för nu! ?

Stort att ta första steget. Det låter som en fruktansvärt jobbig släktträff. Själv har jag sluppit sånt eftersom jag är världens bäste "smygsupare". ?

Bra att du har en terapeut. Det hjälper nog en del. Jag gick hos en under ett halvår. Och jag ljög för henne hela tiden. Nu går jag på en beroendeklinik. De gör ingen orosanmälan så länge jag fortsätter där. Jag tycker att det funkar. Jag får naltrexon, som möjligen funkar. Jag vet inte. Viktigast är att jag tvingas gå dit och blåsa och lämna prover. De håller koll på mig. Och jag känner mig sedd.

Jag har försökt sluta dricka. Eller har jag ens försökt? Nä, jag går hos en alkoholterapeut och har fått många insikter men ändå inte slutat dricka.
Igår hände något fruktansvärt, jag blev väldigt berusad på ett släktkalas. Alla fick se mig göra bort mig totalt.
Jag skäms, jag har fruktansvärt dåligt samvete gentemot mina barn.
Jag skulle vilja ha antabus men vill inte att orosanmälan görs. Det skulle bara bli ytterligare en stressfaktor.

Min gamla pappa ringde mig och frågade ärligt om jag är alkoholist. Ja, sa jag.
Så nu slutar jag.
Jag ska ha i minnet, när det känns svårt, att suget kommer att minska med tiden.

Och många, många fler skall det bli! Det här är bara början på resten av vårt liv.

Trevlig söndag! ?

Mikael

... är sorgligt. Alkoholen hjälper till att stjälpa så många människor. Min historia är bara ett exempel. Uppvuxen med alkoholiserade föräldrar (som fortarande super trots att de är 70 plus); en morfar som söp ihjäl sig redan innan jag fötts; en farfar som hade grava problem med drickat; två syskon som också kämpar med / mot alkoholen; etc. etc. Och på ytan har allt sett relativt normalt ut.

Ha en trevlig söndag, Jasmine. Det skall jag ha. ?

Vi pratade ett par dagar efter han hade hotat med att ta livet av sig och han inledde med att be om ursäkt samtidigt som han grät.
Det har inte hänt många gånger att han bett om ursäkt på ett sätt som jag upplevt som ärligt, jag tror faktiskt att det bara har hänt en gång tidigare och då var han full.
Sen det här har hänt så har han hållit sig nykter och bokat tid hos en egen coach (som vi båda har gått hos tidigare) och säger att han fått en del insikter om vad han tror är grunden till hans missbruk. När vi pratade igår så tyckte jag att han började få lite insikt i att han faktiskt har ett missbruksproblem, men jag undrar om han inser omfattningen av det? Jag har sagt att jag vill att vi tar ytterligare en vecka isär och jobbar med oss själva på var sitt håll och sen kan vi se hur det känns.
För mig är det jätteskönt att få tid att tänka och börja förstå omfattningen av hur länge det här har pågått och mitt eget medberoende.
Jag har köpt en bok som heter "Släpp kontrollen - Vinn friheten" av Carina Bång, som handlar om medberoende. Där finns det en del övningar och jag tänkte att jag när nu själv ska vara i stugan i veckan som kommer så ska jag göra övningarna och se vad som händer.

Det här är tufft, men någonstans i allt så känner jag mig lite hoppfull - och det är främst för min egen del. Nu har jag efter att ha ägnat så mycket energi åt att hålla mannen glad börjat fokusera på mig själv och börjat se vad jag behöver göra för att förändras i en positiv riktning. Sen om mannens egen resa gör att vi kan följas åt framåt får visa sig. Jag ser i alla fall ljust på min egen framtid, även om jag förstår att det kan bli en tuff resa bitvis.

Bra jobbat!! Det är sjukt skönt att vakna upp pigg på helgerna, och slippa tänka på att dricka. 2 veckor här oxå??? Om många fler blir det!

Ha en fin söndag?

Starkt att klara en lördagskväll utan alkohol, framförallt som sambon tog en öl. Jag undrar om jag hade klarat det. Min fru dricker ingenting alls när jag inte dricker, vilket jag uppskattar. Men det kommer ju att komma en tid när även jag kommer att umgås med någon som tar ett glas. Undrar hur jag reagerar då?

Trevlig alkoholfri söndag!

Och ja, visst är det sorgligt med alla som har problem med alkohol. Tänk att det ändå är så socialt accepterat att dricka trots att det skapar så mycket sorg för många människor.

Önskar dig en fin söndag.

Igår drack vi alla bubbelvatten till maten. Saknade vinet, ett glas rött till en vällagad lördagsmiddag. Sen spelade vi och sambon tog en öl. Under en stund blev jag otroligt frestad... bara smaka lite... då var det bra att ha beslutsamheten med mig. Ingen alkohol alls ikväll! Jag fortsatte med granatäpplevatten och suget släppte. Spelade vidare och kände mig ovanligt skärpt i huvudet. Hade roligt! Vaknade imorse och som vanligt tar det en liten stund att tänka ut om jag somnade nykter eller ej. Så jäkla skönt att snabbt komma på att jag inte hade den minsta anledning till oro. Jag vet att jag var spiknykter igår!

Det kommer vara en sorg att släppa på alkoholen. Ibland dyker det upp en tanke på att jag kanske kommer kunna ta ett par glas rött en lördag, lite cava en aw, en öl då och då. Men först ska jag en period uppleva total nykterhet, sen får jag klura på om jag har anledning att prova dricka med måtta. I dagsläget tror jag inte på den idén för min del....

Tack till mig för en skön morgon med kaffe och mindfulness i soffan. En härlig söndag väntar??❤️

Två veckor utan vin. Det har inte hänt på många, många år. Jag tycker att det funkar OK, även om suget kommer då och då.
Trevlig söndag på er.

jo det har jag på ett vis men samtidigt så är det jag som måste lära mig hantera livet på ett annat sätt. Jag upplever mig själv som en punkterad ballong och hur jag än försöker bli fylld med luft så går det inte.

Har snart ett års nyckterhet! Höll på igår att montera upp en FÖRBANNAD duchkabin med beskrivning som förstås är skitdålig ?. Mitt i balanserande av glas väggar och skenor med svetten lackande i pannan så från ingenstans dyker tanken upp " fan om jag kunde ta mig ett redigt glas så skulle detta funka bättre" ? men herregud, förstår ni hur jävligt detta är till och med efter snart ett år!!!! Jag gjorde dock inte som " trollet" i hjärnan sa men fick mig en tankeställare att det är väldigt skört även efter nästan ett år och man tycker allt bara flyter på. Så ta hand om er och var inte för stränga mot er själva när suget knackar på öppna bara inte dörren och släpp in en den som inte är bjuden!
??

Alltså man får ju veta saker innan folk ens friat.. Jag KAN inte gå till VC!!! De är ju typ mina vänner

Två dagar utan alkohol - inga problem! Jag är bara så besviken att det e JAG som förstör. Tack, Sofia, för ditt inlägg men jag bor i ett litet samhälle om 1500 så vad tror du mina barn skulle utsättas för?

Tack snälla ni för era posts. Jag måste säga att bara logga in här o läsa gör mig faktiskt spyfärdig - jag känner sån ångest och skuld. Jag har inte druckit ngt alls sen inlägget. Men idag fick jag en flaska av sauvignon blanc av kollegor, som jag inte kunde låta bli. Som ledde till after work..

Tack för svaren. Det kommer bli en tuff kväll imorgon när jag landar hemma. Pratade med henne i telefon förut och givetvis var hon full även ikväll då hon är hos ett par kompisar som inget vet hur illa det är. Första kommentaren från hennes sida var vad jag tyckte om att inte få vara med på festligheterna, som var så bra. Köksfest på ett golv med musik var det häftiga blev jag upplyst om. Sen kom det vanliga nertryckande. Blir så trött, men den här gången bet jag ifrån och sa att vi har en del att prata om imorgon kväll. Och att jag inte kommer fortsätta samtalet förrän hon nyktrat till.
Jag kommer vara den som kommer hem först misstänker jag så kommer rensa hemmet. Och se till att barnen kommer i säng sen får jag se var samtalet tar vägen. Jag har mejlat kommunen för att få någon att prata med, jag har så mycket som bubblar i mig som måste ut. Så ha mig och mina barn gärna i tankarna på söndag kväll. Tack för att ni läser om mitt elände som är just nu

”JAG ”är din fru... men jag drack inte på fel sätt när mina barn var små( har mina 4 barn med två olika föder. )
SOM du älskar din fru, såå fint!!!
MEN ... du gör varken henne... dig.. era barn .. någon tjänst genom att vara ”snäll” mot henne!
Jag läser hur Du mår, vilka tokigheter hon utsätter er, dig o barnen, för
Hon verkar inte ta något som helst ansvar för vad hon ställer till med,
Hon värkar inte vilja vara med i era liv( om hon skriker åt barnen ?)
Min man ställde ultimatum ... han eller alkoholen...
min man kom på mitt smygdrickade...
Jag gick in på det här forumet dagen efter ... tjöt som en gris..., min dotters födelsedag.....
19/2-2019 ......
Ja, jag har inte varit helt nykter... fuskar med typ 2-3 öl..,inget maken vet .. när maken varit hemma .. när han har jobbat så typ ... 1 flaska vin o en el två öl.i...sen den 19:2 så har jag haft typ 4 tillfällen jag varit berusad på
Men ... jag Vill bli nykter . Hitta ett normalt ett normalt sätt att förhålla sig till alkhololen... Jag hoppas sååå att Du finner din/ eran väg Varma kramar ❤️?❤️L

Haha Swewild, jag är fött 78.
Då fick man inte knarka heller, man fick inte ens raka sig på huvudet.
Utan att ses som nazist, kriminell...eller åtminstone en bråkstake ?

Jimmie, du är ung och det är inte ovanligt att hinka i sig lite whiskey när man blir singel.
Bara att du googlat dig fram till det här forumet, säger mig att du är ung, stark och du kommer Lyckas med precis vad du vill.
Skit i spriten och lev som du säger att du vill ?

Känner så med dig, inte för att mitt liv är/ varit det minsta lika... men för att Du är en människa, precis som alla oss andra, med sina egna problem.
Du är 27 år... DU har hela livet framför dig vännen, vad jag läser in så har du inga barn än!???
Du har SÅ många fler problem med beroende än många av oss andra... Jag är född -69... Då ”fick” man ABSOLUT inte knarka ( som mina föräldrar sa) ... du lever i en värld där de andra gör det lätt för dig, de ger det t.o.m till dig..
Om du vill ha råd från en precis fyllda 50- åring, som har fyra barn 22-32 år är de, jag har två barnbarn...
Bara snälla, tänk efter... Du, som har bra jobb( du kan mista det om allt kommer upp) .... du är ung, säkert vill du ha familj och DET kommer du få om du tar dig ur ”skiten” innan det är försent. Det är JÄTTE bra att du skriver här och jag hoppas du har någon i riktiga livet du kan prata med ❤️
Jag vill dig allt gott ? jag hoppas så att du kommer finna styrka här och att vi kan hjälpa dig att komma fram till ett liv som funkar utan droger ?❤️ Varma kramar / L

Då har man klarat en helg till, nykter och glad.
Varit igång sen 5 i morse, avslutade eftermiddagen med cheerleading tävling i Solna.
Kul och riktigt bra tryck i hallen, men sjukt varmt.
Jag tror ärlig talat att den här dagen, är den första dagen jag känt mig helt återställt.
Jag Har fungerat precis som jag gjorde innan jag fick mina problem, iaf som jag minns att det va innan ?
Vi får väl se om det va bara idag, eller om det kan fortsätta i morgon med.
Nu snackar jag enbart om det fysiska och att jag inte är trött.
Suget och allt sånt kommer och går..och lär väl göra det hur länge som helst antar jag.
Ciao

Välkommen hit! Jag orkade läsa allt du skrivit. En sorgsam historia men du verkar väldigt medvetet om dina problem. Insikt och vilja behövs för att ändra sitt liv. Här inne finns många som kämpar och vill förändra. Tillsammans kan vi hjälpa och stötta varandra.
/mrx

Mitt hjärta brister nästan på ditt rop på hjälp! Vad har du för stöd utanför detta forum? Har du ngn du kan vända dig till? Jag är oxå i limbo men bestämde mig att nu räcker det!! Kanske för jag har barn o man som jag inte vill lämna.det har varit tufft,en del återfall men Vad vet jag!! Hur tänker du? Kramar