Senaste kommentarerna i forumet

Ja, vissa stunder kan någons öl se ut att vara det enda jag behöver. Den här helgen handlade det om min beslutsamhet och förmågan att hålla mig till en tydlig plan. Om planen är diffus eller inte finns är det kört.

Jag är mitt uppe i rätt mycket utmaningar på jobbet och en separation som kan bli särboskap, kanske inte... en hel del påfrestningar och det vore så enkelt att skylla på det för att få dricka vin. Men jag mår väldigt mycket sämre när jag dricker så av just den anledningen behöver jag nykterheten mer än någonsin. Jag har dränkt mina bekymmer förut och det behövs gränser. Min sambo fixar inte att sätta gränser. Ett ex (pappa till mina barn) har hjälpt mig med det den här gången. En vecka med riktigt dålig sömn nyligen och jag började tappa orienteringen. Läskigt... Och jag inser att jag behöver en egen verktygslåda för att sätta mina gränser. Jag vill lära av mina erfarenheter genom detta. Så inte bara läskigt utan också intressant ?

Så vad är njutning? Om nu alkoholen inte ska ha huvudrollen i min nykterhet så ska jag inte heller blanda in den på något sätt, dvs INTE tänka att jag INTE ska dricka. Utan tänka på vad jag ska njuta av. Det får bli mer disciplinerad planering helt enkelt. Me like.
Viktigt för mig att hålla i;
• mindfulness
• träning/promenader helst dagligen
• planering
• öppenhet
• Tillit till mina egna val
• njutning

Nyfiken, kommer ni försöka dricka måttligt längre fram eller avstå helt?

Önskar jag kunde hjälpa dig! Det ör ju ändå strongt av dig att träna varje morgon. Det lr inte alla som fixar!
Vad det gäller dejten så förstår jag din känsla. Var där en gång i tiden jag med... ta en dag i taget där ?

Nu väntar jag bara på att våren ska komma på riktigt! Idag är ett riktigt skitväder och mitt humör är så beroende av det. Tur msn inte har någon A hemma!

Ta hand om dig fina du ?

??Varma kramar PimPim??

Era kommentarer betyder allt. ? Det är dock blandade känslor för tillfället. Känner mig rätt liten...

Min alkoholiserade hjärna har parkerat på maxvolym och försöker lura mig - hela tiden.

Nu är det riktigt j-a jobbigt, ska ni veta.

Jag kontrar med mitt bästa försvar:

I morgon får jag dricka - men just i dag är jag nykter.

Det har jag kommit undan med i snart en vecka. Så trots att jag känner mig svag är jag ännu så länge tillräckligt stark.

Tack gode gud för det!

Jag kikar bara in då och få och hoppas få höra av dig snart!
Ta hand om dig ?☀️?

??Varma kramar PimPim ??

Tyvärr tror man att det är alkoholen som är den bästa vän och gör dig lycklig när du ör mitt uppe i det och när man väl slutat och får lite insikt ser och förstår man att det varit tvärtom. Och där måste man vara redo att jobba med dig själv, massor! Med eller utan hjälp! Jag har funnit mitt stöd här på forumet och nu när jag kommit längre i min process så kikar jag in här då och då.
Jag tog min avgiftning hemma då jag var långledig vid nyår och sen dess har det gått upp och ner!
Att vara utan A-djävulen har många fördelar och lyckan har inte suttit i den, tvärtom gav den mig mer ångest oro och dålig sömn och extremt orolig mage. Det är först nu jag börjar bli stabil på de fronterna men jag behöver varje dag tala om för mig själv varför jag inte ska ge mig på vinet igen. Suget finns, det går inte att förneka men jag är en mycket bättre människa utan alkohol i mitt liv och det gör mig lyckligare.
Jag kan köra bil utan ångest för att åka fast, min lön räcker till fler saker och jag kan amortera mer på lånen. Barnen är gladare med en nykter mamma och nu nalkas våren, solen och värmen! Det ser jag som ett litet ljus ☀️
En dag i taget och ikväll somnar jag nykter!

Kram PimPim ?

Skriver av mig

Just idag känns det att jag inte får komma in på de stället i stan. Många vänner till mig ska dit idag. Det gör ont, och jag vill bara skruva tillbaka tiden och ha kvällen omgjord!

Det har snart gått tre veckor sedan och jag längtar efter ett sms där det står att jag får komma dit. Jag vill kunna känna friheten att välja och den finns inte nu. Är så arg på den där kvällen

och bra reflektion - jag inser nog det även om jag verkligen vill tro att han kommer att klara det.
Det är så bra att få andras perspektiv och historier för att kunna lyfta blicken från mitt snävare perspektiv.

Svaret är NEJ, jag tänker inte leva med honom om han inte hanterar sitt missbruk. Men den stora frågan är - när vet man det? Efter en månad, ett år, 10 år eller när man dör? Men just nu tänker jag inte tänka för långt fram, vi tar en vecka i taget och planerar inte längre än så.

Har pratat med honom nu, på telefonen. Första gången sen jag drog för snart tre veckor sedan. Har sedan dess haft all dialog på sms, inte orkat annat. Visst, inte så "moget" eller modigt men för mig en skyddsmekanism för att inte falla dit, bli manipulerad av hans snack, låta kärleken styra mig istället för förnuftet, vilket lätt skulle få mig att gå tillbaka till honom. Han har ringt en massa gånger och även bett mig över sms att jag ska ringa tillbaka. Förstod på hans mamma när jag pratade med henne förut idag att han tagit det hårt att jag meddelat över sms att jag ville att han skulle flytta ut. Det hade jag förstått på hans sms men fick så dåligt samvete när hon sade det. Det var det som fick mig att ringa. Lät honom prata, som han önskat. Han sa ungefär samma som han sagt på sms så det var inget nytt, men fan det tar mycket djupare när man hör det än när man läser det! Försökte hålla mig distanserad och neutral. Låta honom säga det han ville få sagt. Påtalade förvisso att det fanns en anledning till mitt agerande, och det var hans agerande, men det var uppenbart att det inte gick in. Efter samtalet läste jag igenom våra sms igen. Och nu känns det som att jag agerat ojuste när jag på sms bad honom flytta. Att jag borde tagit det över telefon, eller allra helst genom att ses. Nu känner jag mig faktiskt elak. Kan inre se det objektivt. Har de senaste veckorna jobbat på att bygga upp mig och klara bemöta och ställa krav på "den hemska alkoholisten" men nu känns det som att jag gick för långt i mitt agerande. Fan! Vad jobbigt det känns nu! Vet inte vad som är rätt, vad som är rimligt!

Det regnar ute, jag har tänt ljus i lägenheten och från högtalarna kommer dov mjuk musik.
Jag ställde in dagens alla planer endast för att få ligga hemma med min vovve och en bok.
Jag njöt av chokladbollen och kaffet som jag köpt till mig själv. Klappade på den gråa betongkrukan i fönstret. Den är vacker, jag har valt den. Det står en ny fin vit orkidé i den. Den mår bra. Fina blomma ?

Allt jag väljer nu är för mig, till mig. Någon dag kommer jag bjuda hem folk. Dock vägrar att köpa hem saker som kanske verkar coola utåt. Mitt sovrum går i rosa, mjukt och tryggt. Jag har massor med godsedjur där.
Det är en egendomlig känsla att inte behöva anpassa sig till någon. Jag har ju bott själv tidigare också, men aldrig på mina snart 30 år har jag varit i denna situationen. Jag har flyttat säkert 15-20ggr i mitt liv. Ett tag var jag indirekt hemlös när min far kickade ut mig i min ungdom.
Så Jag njuter.
Lyssnar på fåglarnas vårsånger utanför.
Klappar på krukan, uppskattar tapeterna på väggarna. Säger hej till lägenheten när jag kommer hem. Det Kanske är knäppt att göra det, men jag tror det ger hemmet en god energi.
För allt är ju energier egentligen.

Har märkt att jag är mer medveten i nuet här. Hämtar energi. Vilar. Landar ❤️

Köpte fina lampor till balkongen igår, och fick upp gardiner. Lagade potatisgratäng i ugnen (jag har en jäkla ugn ?).

Kanske tiden i ångesthålan givit mig något gott ändå. För jag tar tillvara på allt nu, inget för givet. Att få ha ett kylskåp och en frys med mat i gör mig genuint lycklig. Så himla lyxigt. Perspektiv.

Ta ert hem inte för givet folks.
Just saying.

Shit tänk att jag har det såhär nu, hade inte ens kunnat drömma om detta för ett år sedan.
Vilket fick mig att tänka på att årsdagen för våldtäkten börjar närma sig. Och nu för ett år sedan hade jag gjort abort och nu för ett år sedan drack jag en hel del och nu för ett år sedan hade jag inte ens slagit i botten men trodde då att botten var nådd. För ett år sedan var jag fast i hans psykiska misshandel. Nu för ett år sedan var jag så förbannat lost och ledsen. Nu var jag ännu inte sjuksriven. Jag kämpade ändå på som fan. Helvete vad jag kämpade.
Ja gudars mig... vilket liv.

Tänker gå och ta en till chokladboll till kaffet och fortsätta klappa ömsamt på mina väggar.
Jag är här nu.
Jag mår bra.
Jag är trygg.
Jag har chokladbollar.
Jag är hemma ?

Fridens?

med styrelsemöte på krogen. Men mötet berör inte någon krogverksamhet, eller har jag misstolkat dig? Det är förstås lättare sagt än gjort, men borde du inte föreslå en annan miljö för dessa möten? Jag hade aldrig klarat att vistas på krogen just nu, blir törstig bara jag skriver ordet "krogen" här. Stå på dig och tacka nej till alkohol idag, oavsett vilket. Du kan ju alltid påpeka att det är söndag och du skall upp tidigt imorgon...

Hoppas inte du tar denna kommentar som mästrande. Det är inte min mening .

Oj det där måste gjort fruktansvärt ont. Att han la ut det där på sociala medier. Det är ju som ett slag rakt mot hjärtat. Allt du försökt hjälpa han med, offrat dig, energier oro mm näää fyyy :(((

Du får tänka att han kommer träffa en annan som kommer sakta brytas ner tyvärr!!!

Ja en dag i taget.. en dag i taget

Jag ser det så tydligt nu. Skuldbeläggandet. Egentligen har han ju hållt på med det tidigare också, genom hela vårt förhållande börjar jag inse, men inte så tydligt som nu. Dels för att det nu sker skriftligt men kanske främst för att han nu är han pressad, står i ett hörn och kämpar för sin (flaskans) existens. Gör mig så ledsen att det blivit så här. Att missbrukaren i honom tagit över så fullständigt. Har gett honom till på onsdag att flytta ut ur lägenheten. En gemensam vän, en stor stark man, har lovat att pusha på honom att flytta tills dess och i värsta fall "bära ut honom" ur lägenheten. Vad gör man om det inte skulle gå? Kan polisen hjälpa till att föra ut honom? Eller hur gör man för att sparka ut sitt ex? Lägenheten står som sagt på mig, men han är skriven där.

Jag kämner likadant som dig. Har egentligen inga problem att avstå men som du säger jag romantiserar alltid jag med. Fom idag är jag nykter är min tanke i alla fall i 5veckor framåt är mitt första mål sen får jag se. Får ångest av alkohol vilket är en stor anledning till varför jag måste ta en paus för att hitta mig själv utan A. Måste oxå ändra mitt tankesätt kring alkoholen för att det ska hålla i längden. Sover ju verkligen inte bättre med a i kroppen så ikväll ska jag lägga mig nykter och vakna fräsch! Vi får kämpa båda två??

Idag ska jag faanimej inte ta någon öl , fast det är styrelsemöte på krogen. Den musikvärld jag lever i håller alltid till på krogen.
Alla jag känner dricker, alla utom en äldre man som är nykter alkoholist .........
Så jäkla svårt då, i värmen, i sällskapet o alla dricker öl.............knepigt.
När jag haft alkoholfria perioder har jag inte druckit alkoholfri öl heller, känner mig bara lurad o det smakar skit.
Magen rasar efter en helg med öl o vin...........
Känner mig jävligt ensam ibland, pratar om det med andra men dom klarar att hålla sig till en eller två med alkohalt 4,2
Jag ökar, ...............
Men idag vill jag låta bli, .......vill orka stå emot. Hoppas jag orkar det så inte bara blir en.........
För min egen självkänslas skull behöver jag klara det. Jag vill och behöver säga nej.

Första helgen på länge Som jag inte tagit någon Alkohol alls! Det är inga problem för mig att avstå det om jag bestämt mig, mitt problem är att jag romantiserar A på något konstigt sätt! Att man måste dricka A till helgen för det ska man till god mat, eller när solen skiner mm... och klart man ska ha vin så det blir lite roligt för snart är det arbetsvecka igen och då blir det ju inget dricka! Men jag har ju haft lika roligt denna helgen som de helgerna som jag drack A, om inte trevligare! Så det har jag bestämt jag tänker inte ta någon alkohol bara för att det är helg, eller solen skiner mm! Kommer det ändra mitt sätt att dricka om jag ändrar mitt sätt att tänka? mitt drickande har aldrig påverkat mitt arbete eller familj negativt än, men jag påverkas av det jag har alltid lite ångest av att jag drack även om jag inte blivit påverkad av alkohol den gången! Varför?? Men sen händer det att jag dricker så jag får minnesluckor Och lite för ofta dricker jag mer än vad som var tänkt från början! Så vill jag inte ha det i fortsättningen det ska jag försöka få bukt på! Om jag ändrar mitt sätt att se och tänka på alkoholen? vad tror ni?
Ha en fortsatt trevlig Söndag?

Jag har erkänt för alla nära att jag behöver hjälp med att sluta dricka!
Nu börjar min kamp på riktigt.

Tack snälla för era svar! De hjälper!
Just nu är jag bara rädd för den höga pulsen jag har. Ska ta magnesium och valerina forte för att lugna kroppen.

Åh vad din kommentar värmer - nu känner jag verkligen att jag kan bidra med något här i världen med dina ord!
Att jag kan göra skillnad!
Det va typ den bästa presenten till mig själv idag!!

Tack ☀️❤️????

Har läst o skrivit i detta forum förut men sen sket det sig igen.
Ramlade tillbaks i mitt gamla beteende där drickandet bara accelererar o sitter nu fast igen men nu får det vara nog.
Detta är dag 1 o just nu känns det väldigt tungt, huvudet susar, ångesten bubblar o kommer inte till ro i kroppen
Suck

Hundra dagar. Dit vill jag också nå! Och mer därtill. Grattis! Och tack för ett inspirerande inlägg. Nu jävlar skall jag också klara det här.

med beroendecentrum. Jag gjorde det för två veckor sedan. Ångrar det inte. Jag tackade dock nej till antabus, utan kör på naltrexon. Vet inte om den har någon effekt eller inte. Det viktigaste är ändå vetskapen om att de följer mig. De släpper mig inte, fick t o m en känsla av att de bryr sig om mig personligen (vilket de naturligtvis inte gör). Jag tycker t o m om att gå dit tre gånger i veckan och blåsa. Märkligt. Oavsett vilket, bra att du tar tag i dina problem.

Ja, så går tiden, jag pratar på om andras alkoholproblem utan att ta tag i mina egna.............
Jag dricker mer o mer igen, oftare o oftare, kommer inte till skott med att sätta stopp.
Dricker mer än jag tänkt mig och sen röker jag o tar mig en snus eller fler och är snart tillbaka på ruta ett igen.
Idag tog jag faktiskt kontakt med beroendecentrum . Tror jag vill leva helt utan alkohol ett tag med hjälp av antabus så jag inte behöver välja hela tiden.
Bara skönt att låta bli och komma ifrån det ett tag, kanske typ 3 månader, så det sjunker in lite.
Känner mig lite som en svikare mot mig själv fast det inte är så farligt upplever jag att det är för mycket ändå.
På några timmar mellan 16.00-19.00 har jag fått i mig 3 öl o ett glas vin. Avslutar med ytterligare en öl innan jag bommar en cigg o röker lite, super äckligt o sen snusar lite hemma , va faan......... Blir lite less.
Egentligen vill jag bara dricka ett glas vin, eller en öl, smutta lite på den o ha trevligt. Inte röka, inte snusa, bara smutta på en bira. MEN det funkar ju inte så för mig...............Vill komma dit.

och har vänt fokus till dig själv! Fundera över detta:
När han säger att han har förstått och ber om ursäkt på ett genuint sätt och säger att han vill sluta dricka MENAR han det verkligen! MEN det är inte säkert att han kommer att kunna hålla sitt löfte även om han kanske vill! Hur kommer det att kännas för dig och vad kommer du att tycka om det? Jag kände alltid när detta hände att mitt ex hade ljugit för att få mig tillbaka vilket ledde till sorg, ilska och enorm besvikelse för min del! I efterhand har jag insett att han verkligen menade vad han sa men inte klarade av att leva upp till det, spritdemonen tog över. Fundera över om det påverkar eventuella beslut för dig! För mig gjorde det inte det! Jag klarade inte av att leva med en alkoholist oavsett om han ville eller inte ville sluta supa! Du har kommit långt med dig själv! Kram

Välkommen hit!
Vad modig du är! Både som hittat hit, går hos en terapeut och som svarade ärligt på din pappas fråga!
Jag vill slå ett slag för programmet som är internetbaserat och anonymt som alkoholhjälpen erbjuder (du hittar det på startsidan). Jag tog hjälp av det under min resa och jag tycker jag fick en riktigt bra hjälp av alkoholhjälpen, det är ett väl utarbetat program under 11 veckor som du gör i din egen takt och får återkoppling på.
Och som sagt, det är superskönt att få vara anonym.

Antabus ser jag många som tar hjälp av här inne, det kan säkert vara bra, men för min egen del tror jag det skulle ha blivit ytterligare en grej att behöva bearbeta och kämpa för att bli av med om jag börjat med det för att sluta dricka, det känns som en kaka på kaka-effekt av det. Men det funkar ju uppenbarligen, jag skrev detta mest för att du själv tog upp det i samband med orosanmälan-risken, som ett pepp att det går att fixa det här utan antabus. Det viktiga i det här är att alla hittar sin egen väg att gå, varje väg är unik och det som funkar för mig, kanske inte funkar för någon annan och vice versa - det viktiga är att man är ödmjuk inför allt! :)

För min egen del, på min egen resa, hjälpte det faktiskt att vara ärlig och berätta för mina närmsta, att jag hade problem och att jag slutat dricka. Med detta följde stöd och förståelse som hjälpt mig klara av det här, det är också skönt att slippa ljuga längre.

Mod och styrka till dig, vi är många som delar det du upplever!
Heja dig!

Jag orkar inte dricka mer men är så rädd för suget.
Jag vill verkligen sluta men om ett par dagar börjar övertalningen av mig själv.
Jag fattar inte hur man gör.
Jag har googlat på beroendekliniker här, kanske jag behöver medicin..

Jag har varit med under flera flera års drickande och det finns verkligen inget jag kan göra när flaskan pockar på. Man kan gråta, skrika, tigga och be men det funkar inte här ivf.
Så då har jag också testat att bara åka hemifrån för att på nåt sätt visa vad han mister. Funkar typ inte alls. Han tycker nog bara att det är skönt att få vara ifred.
I somras flyttade jag ut till en släkting hus i 2 månader. Han söp nonstop. Tog bara utflykter till bolaget.
Men....... känner ändå att det man vinner är lite lugn och ro och man slipper se det och gå och tassa på tå. Besparar en massa ilska för min del eftersom jag blir så förbannad direkt när jag märker av fyllan.