Senaste kommentarerna i forumet

Känner så med dig, inte för att mitt liv är/ varit det minsta lika... men för att Du är en människa, precis som alla oss andra, med sina egna problem.
Du är 27 år... DU har hela livet framför dig vännen, vad jag läser in så har du inga barn än!???
Du har SÅ många fler problem med beroende än många av oss andra... Jag är född -69... Då ”fick” man ABSOLUT inte knarka ( som mina föräldrar sa) ... du lever i en värld där de andra gör det lätt för dig, de ger det t.o.m till dig..
Om du vill ha råd från en precis fyllda 50- åring, som har fyra barn 22-32 år är de, jag har två barnbarn...
Bara snälla, tänk efter... Du, som har bra jobb( du kan mista det om allt kommer upp) .... du är ung, säkert vill du ha familj och DET kommer du få om du tar dig ur ”skiten” innan det är försent. Det är JÄTTE bra att du skriver här och jag hoppas du har någon i riktiga livet du kan prata med ❤️
Jag vill dig allt gott ? jag hoppas så att du kommer finna styrka här och att vi kan hjälpa dig att komma fram till ett liv som funkar utan droger ?❤️ Varma kramar / L

Då har man klarat en helg till, nykter och glad.
Varit igång sen 5 i morse, avslutade eftermiddagen med cheerleading tävling i Solna.
Kul och riktigt bra tryck i hallen, men sjukt varmt.
Jag tror ärlig talat att den här dagen, är den första dagen jag känt mig helt återställt.
Jag Har fungerat precis som jag gjorde innan jag fick mina problem, iaf som jag minns att det va innan ?
Vi får väl se om det va bara idag, eller om det kan fortsätta i morgon med.
Nu snackar jag enbart om det fysiska och att jag inte är trött.
Suget och allt sånt kommer och går..och lär väl göra det hur länge som helst antar jag.
Ciao

Välkommen hit! Jag orkade läsa allt du skrivit. En sorgsam historia men du verkar väldigt medvetet om dina problem. Insikt och vilja behövs för att ändra sitt liv. Här inne finns många som kämpar och vill förändra. Tillsammans kan vi hjälpa och stötta varandra.
/mrx

Mitt hjärta brister nästan på ditt rop på hjälp! Vad har du för stöd utanför detta forum? Har du ngn du kan vända dig till? Jag är oxå i limbo men bestämde mig att nu räcker det!! Kanske för jag har barn o man som jag inte vill lämna.det har varit tufft,en del återfall men Vad vet jag!! Hur tänker du? Kramar

har jag blivit nykter.... nej.
har jag blivit smartare...nej.
har jag fortfarande viljan att bli nykter... ja.

För din och barnens skull måste du nog välja att gå eftersom han inte verkar vilja sluta dricka! Det ör svårt och jobbigt men hans drickande är INTE ditt ansvar! Men om han får ta eget ansvar kanske han måste sluta dricka.. Jag lider med dig och förstår att du är ledsen och besviken hoppas du kommer fram till något bra beslut! ? Kram

Igår så lovade han mej när han var nykter att idag skulle vi bara vara tillsammans och mysa med någon bra film. Men som jag misstänkte så var det bara tomma ord. Här sitter jag ensam igen så som alla andra helger. Han höll inte sitt löfte. Är jag förvånad? Nej, men varför blir jag då så ledsen och besviken? Jag vill så gärna att han ska vilja vara med mej så mycket som jag vill vara med honom. Jag vill ha kärlek, närhet någon som vill vara med mej och uppskattar mitt sällskap. Det är kanske dags för mej att gå vidare och lämna allt detta drama. Varken jag eller barnen mår bra av detta. De vill inte ens vara hemma på helgerna ifall deras pappa skulle dyka upp full. Vi har sagt att om han ska dricka så sker det inte i vårt hem utan då får han ta sej någon annanstans och inte får han komma hem full heller, vilket han inte alltid håller med när han kom hem 6:30 imorse så smög han bara ner i sängen och somnade så det va skönt att han inte stökade en massa. Men det är väl illa när man är tacksam när han kommer hem på morgonen utan att stöka? Vad har hänt med min självrespekt? Varför accepterar jag detta när jag skriker inombords att jag inte orkar detta längre. Jag vill bara försvinna och slippa all denna skit. Livet känns så meningslöst och tungt. Jag vill bara att allt ska bli som det var förr innan alkoholen tog över. När vi var lyckliga. En normal familj.. men jag har även insett att man inte kan förändra någon som inte vill förändras.. jag får helt enkelt ta och bestämma vad som är viktigast.. att leva ett skitliv i hopp om att allt ska bli bra igen eller att ta bort den jag älskar så oerhört mycket och kanske få lite livsgnista tillbaka igen..

Instämmer med ovanstående kommentar! Hoppas allt är bra med dig?❤️

Det kommer gå bra, känns som du oxå bestämt dig och det ör bra med mål! Och ja man Kan vara utan A helt det finns faktiskt goda alkoholfria alternativ som bubbel och öl! ?? Vi måste peppa varandra så kommer det gå bra? ha en fin kväll!

Jag har haft fyra år med turbulens i mitt privatliv och det har verkligen gått snett många gånger med alkohol. Jag vågar inte lita på mig själv längre, svårt att hålla fast vid lagom. Jag vet inte när jag trampar på en mina nästa gång.

Så det där med att begränsa sig till vissa tillfällen kan jag inte just nu. Senare vet jag inte.

Men jag tror det går att vara beslutsam om man är stabil, eftertänksam, planerar och har stöd runtom. Och om alkohol har tillräckligt med positiva bitar som överväger i ett nyktert resonemang.

Men nu är det väl befriande att kunna njuta utan alkohol! Helt utan. Upptäcka så mycket mer av livet... sköt om dig! ?

Helgen känns faktiskt väldigt bra, asså jag har verkligen inget sug av A utan mer romantiserar det som du säger gott till en bok med tända ljus, eller bubbel innan maten. Rött vin till en god köttbit eller ett glas rosé när silen skiner! Mitt problem är som många andras hör att sluta dricka efter ngr glas eller inte dricka så fort! Kommer det att gå? Tror jag fick en tankeställare förra helgen och vill inte vara med om det igen!! Så ska börja med att inte dricka A när vi inte ska göra ngt spec då kan vi faktiskt vara utan! Sen vid middagar med vänner kommer bli intressant och se hur jag resonerar då? hur känns det för dig? ?????

Hur går det att njuta utan alkohol?

Mitt i det som är svårt att se, säga, förstå och handskas med är det en liten tröst att det finns människor som faktiskt förstår.

Provar just bu Ramlösa Smultron. Inte dum. Jag har gjort iordning en laddning shots med ingefära, citron och honung som jag kokat ihop och har i kylen och kan smutta på när jag blir sugen.

God middag och lugn musik. Hur är din lördag?

Usch Troja, jag önskar att jag kunde säga något som kunde underlätta för dig. Jag har gått i den där cykeln som du är i förut och det är så tufft. Man behöver närheten, även om man vet innerst inne att det inte kommer vara mer, men för stunden känns det bra, för stunden känner man sig älskad och sen vaknar man upp nästa dag...antingen så fortsätter man som vanligt och låtsas om att bråken inte har hänt, att de sårande orden inte existerat till nästa gång (oftast bara några dagar timmar senare). Man blir så arg på sig själv med ...över det faktum att man är mänsklig och har behov av att bli sedd, hörd respekterad älskad.

Jag önskar att de som har gått ifrån en alkoholist kunde berätta om hur man gör för att läka såren, för att bygga upp sig själv igen för att hitta glädjen igen. När man sakta tappat sig själv, och tappat tilliten till sin egen intuition om att något är fel. I mitt fall försökte han övertyga mig om att han är normal men jag är den som har en snedvriden bild på alkohol pga min uppväxt. Att han enda intresse är alkohol och att det är normalt.

Nu har jag varit fri från honom i 1 vecka. Jag kämpar på, jag har blockat honom från sociala medier och jag kämpar på med att inte ta telefonen och kolla upp honom. Han har blockat mig från jobb nätverk och inte försökt att ta kontakt heller. Jag misslyckades 1 gång den här veckan och såg att han hade lagt upp en bild på sig själv med texten -äntligen singel och redo att ragga-. Troja det gjorde sååå ont. Jag inser att jag inte kan utsätta mig själv för det igen. Han kommer säkert träffa någon på en dejting site, för han kan inte sitta med själv, se problemet i vitögat, han har ingen själv reflektion- därför tar han till alkoholen och därför kommer han dejta och få ett nytt rus med en ny tjej. En som kanske också har dålig själv känsla och tror att han är dröm prinsen in en fin kostym ....

Men jag och du måste inse att VI båda förtjänar mer...en partner som påstår att han älskar dig kommer aldrig få dig att tvivla på det, för hans gärningar och val kommer att ha ditt och ert bästa som mål, inte bara hans för stunden.

Jag har också små post it lappar för att påminna mig om att jag har överlevt ännu en dag med sorg och saknad. Annars så försöker jag fylla mina dagar med så många aktiviteter jag bara kan, dubbel pass på spinning, bara för att slippa vara ensam med tankarna.

Jag förstår att det är jobbigt. Håller om dig. En dag i taget vännen, en dag i taget..

Känner mig trött på att vara så fixerad vid forumet.
Tänker ta en paus och det är INTE alls ni, kära forumvänner, som jag är trött på utan mig själv och tankarna på A som gör mig helt slut.
Så om jag inte hörs på ett tag så är det ingen fara med mig.
Ha det gott så länge alla ni fina???

Kramar
???

Skönt att höra det svängt till det bättre för dig, har tänkt på dig!

Sen är frågan givetvis vad man vill åstadkomma.
Jag har blivit ganska bra på att vara likgiltig när han dricker och har planer klara vad jag kan göra borta hemifrån istället de gångerna. Att han lärt sig att jag åker bort när han dricker tycker jag snarare uppmuntrat honom att dricka oftare, han vet ju jag inte är hemma och surar och därmed inte stör hans roliga. När man har barn blir ju detta en ond cirkel, där ja vi kan göra annat när han dricker men allt oftare blir vi tvungna att göra saker när han vet han blir av med oss vid första antydan till småfylla då jag genast packar ut resten av oss i bilen. Så ja vi lider inte just då av att han dricker men det ena ger liksom det andra. För barnens skull är det ju då nästan mer avskräckande för honom att dricka när vi är hemma, då han vet vi andra stör oss och surar så han drar lite grann ens ut på tillfällena till mer sällan.

Så åtminstone hos oss har detta snarare gjort han dricker oftare, och mer de gånger han dricker, så han vet att han får göra det ostört. Och ja vi kan flytta helt men barnen tvingas ju ändå spendera tid med honom och mönstret som håller på att skapas av att jag kapar reaktionen ch istället åker bort får snarare honom mer full än mindre som man ju hoppas på, att de ska förstå det är galet att familjen var och varannan helg åker bort. Men för alkoholisten är det istället ett grönt ljus, ingen stopskylt.

För att ni finns! Det är inte alls bra med mig... (ja, den har man hört förr;)). Har gått upp tidigt och tränat varje dag hela veckan, men också druckit varje kväll hela veckan. Jag hittar inte min motivation... tänker att allt är meningslöst ändå. Behöver bli av med den där klumpen i halsen, yrseln och hjärtklappningen. Men, kraven på mitt jobb är väldigt höga, vi är flera som jobbar på nätterna och jag kan aldrig med gott samvete känna mig "ledig".

PimPim, min dejt är fin… snäll och omtänksam till skillnad från den som jag ägnat mitt liv åt de senaste tre åren. Men, jag vet inte... ser att han är inne på den där dejtingsidan hela tiden trots att vi träffas... Hur ska man tolka det liksom?

Nä, tyvärr finns det inget som känns bra just nu- otroligt stressigt på jobbet, strul med min exman, osäkert förhållande och som grädde på moset bråkar jag med min mamma som hittar på sin egen verklighet.

Men, det blir säkert bättre... någon gång...

Kramar till er alla!❤️

Saknar dig här ❤️

Tjalle till två månader! Bra jobbat.

Vi känns kusligt lika i mkt! Tänkandet, drickandet och sociala?

Tänk om det kan vara så enkelt...? Att förvänta sig bubbelvatten, te, alkoholfri drink eller vad det nu kan vara till helgen istället för att ens tänka tanken på alkohol. Att tänka ”inte” är som bekant inte så enkelt för vår hjärna, den måste föreställa sig vad vi tänker på/tänkt att inte tänka på och redan där finns en bild av det vi tänkt att inte ägna oss åt. Det är nog bra med andra bilder. Den här helgen ska innehålla ett gott nytt te, god mat, tända ljus, spel med barnen... en bok... då jobbar hela vårt medvetande för att det ska bli så istället för att vi ska kämpa mot det vi inte ska ägna oss åt...
Jag förstår att detta inte funkar i alla lägen, eller för den som är fysiskt mer beroende av alkohol. Men innan jag kommer så långt kanske det kan hjälpa mig att vända skutan. Jag behöver planera ännu mer inför tillfällen som jag normalt är marinerat i alkohol. Vara jäkligt medveten och för min del förmodligen antingen eller. Jag har svårt för måttlighet, jag påverkas lätt av alkohol och skiter fullständigt i mitt eget omdöme relativt snabbt.

Nu ska jag ut och jogga ??

... jag inte har oroat mig för att inte hinna till bolaget innan kl. 15. Har ju tidigare varje lördag stressat mellan barnas aktiviteter för att lyckas klämma in tre minuter på bolaget någonstans. Nu slog det mig att jag inte ens har tänkt på bolaget idag. Förrän nu då, då jag kom på att jag inte har tänkt på det. ?

Inget vin idag heller. Känner mig lite stolt.

Vilken resa, känner igen mig i träningen och viktnedgången.
50 dagar är respekt, jag har en månad. Men har haft ett par dagar med återfall mitt i perioden. Men jag struntar i dom just nu ✌??
Lycka till vidare, det verkar gå bra för dig så det behövs nästan inte ?

Jag har sakta börjat förstå att det jag behöver är en ändrad inställning till ganska mycket. Viljan att få berusningen startar långt nere i mitt undermedvetna när jag tänker på tex semestrar, fredagar, att det inte är gångavstånd från stan (krogen, vänner) dit jag ska flytta, om jag har tidiga möten vissa dagar de perioder när jag känner mer för vin, hur tidigt barnens aktiviteter ligger på helgerna... allt är utifrån möjligheter att dricka alkohol, det är som att default är att jag ska ta lite vin.

Jag har provat att byta vin mot öl, det tar längre tid att bli berusad då... och ibland klarar jag att dricka lagom av både det ena och andra. Men jag ogillar alltid att vakna efter en kväll med alkohol. Oavsett om det blev bara 2-3 glas vin så är det något som gnager...

Flera gånger har jag bestämt mig för att bli helt nykter. Det är en underbar känsla av eufori. Tills jag upptäcker att jag inte alls vill besluta mig för det. Att aldrig kunna ta lite rött vin som sällskapet, eller sippa på det med en bok och tända ljus... Det är klart två motsatta önskningar som härjar, och jag har bevisat gång på gång att måttlighet inte håller, kanske fixar jag 3 gånger men den 4:e blir mer eller mindre katastrof.

Och så ruta 1 igen.

I en vecka har jag tänkt på hur det skulle vara att bli helt nykter. Känslorna är blandade... jag har en längtan efter en hälsosam och pigg livsstil. Sen är livet mer än så, och hur skulle jag hantera utmaningarna... igår föreställde jag mig en kopp te i soffan till Talang istället för vin. Det hjälpte. Jag vaknade härligt pigg och nykter. Älskar ju det, så varför vill den andra rösten förstöra så för mig...

Jag har börjat vända på resonemanget, varför dricka? Istället för att tänka på alla anledningar till att vara nykter. Argumenten att dricka är ganska svaga när de granskas. Sen återstår suget efter första glaset... som aldrig någonsin blir det sista...

Nyss kom min sambo och frågade om vi vill ha vin till maten ikväll. Ett kvickt nej från mig. Han förstår... jag hoppas det blir rakt igenom ett naturligt förhållningssätt för mig i framtiden.

Röriga tankar, skönt att skriva ner dem...