Senaste kommentarerna i forumet

Tack InteMera jag jobbar på det, fast det är ensamt ?. Det har iallafall börjat bra. ??.

Du kommer klara det fint!
Du är en stark, vettig mänska som blivit intrasslad i en alkoholists/riskbrukares manipulation, han utnyttjar din empati för att få vad han vill (husrum när det passade honom, pengar när han behöver, nån som tvättar så han får sova istället...) och det du beskriver låter inte som kärlek. Det kommer ingenting gott på sikt ur det beteende han redan nu uppvisar om du väljer att fortsätta förhållandet och kanske skaffa barn. Han kommer fortfarande festa och ligga där och sova och du skulle då utöver dig själv ha barn att ta hand om, ensam fastän ni är två. Knappast den trygghet och det familjeliv du önskar med tanke på din bakgrund!

Försök fundera vad det är du vill ha tillbaka nu när han flyttat, kanske är det inte honom som person utan mer tvåsamheten, att inte vara ensam? Men det finns nog annorlunda män därute, såna som på riktigt vill ha ett parförhållande där man ör jömlik och lyhörd, inte där man blir nertryckt och utnyttjad.

Stå på dig, du vet innerst inne vad som är rätt för dig och det gör de praktiska sakerna lättare!

Herregud, exakt så är det Nordäng67.

"”Strutssyndrom extreme” gör en helt utmattad, tömd på energi! Det känns som att prata med en tre-åring som ställer varför-frågor! Varför är du så arg? Varför är du jämt sur? Varför älskar du mig inte som jag är? Varför vill du förändra mig? Varför kan inte jag få dricka, alla andra får ju? "

Hoppas du också har en lugn helg fylld med sånt du gillar! Kram tillbaka☀️

Fyra öl under fyra timmar mellan 12.00-16.00 och känner naturligtvis av det. Känns helt okej att sluta och känner inget direkt sug efter mer. Skönt att vara hemma och se på film. Trött då jag vaknade tidigt i morse och behöver lite sömn. Hamnar ofta i situationer där diskussioner förs och på något vis så känns det som jag behöver alkohol då? Vet ej varför då jag pratar lika bra som nykter som onykter. Vanesak? Lägger detta i ryggsäcken och analyserar mer imorgon. Hoppas det gått bra för er andra!

Jag känner sååå igen mig! Pappan i det här fallet blir sämre o sämre...
Från att från början stort inför alla stoltsera med att han minsann skulle vara den bästa närvarande pappan 24-7 (vilket han var tills han träffade sin nya fru) då svalnade intresset för barnen...fy fasiken!
Jag gjorde tvärtom jag sa till alla dejter jag träffade inklusive min sambo nu att barnen kommer o måste alltid komma först. Antingen gillar du det eller inte. Om inte ja då är det inte du o jag ?
Vet hur besvikna mina barn är på sin pappa så förstår eller försöker förstå hur besviken din son var att ringa upp o gratta pappan. Strongt av sonen att ringa (fast pappan inte förtjänade det). När barnen gör sånt kan vi känna att vi lyckats med något ? att fostra
Fina underbaringar ❤️❤️ Var stolt över det!
Allt bra o lugnare idag - barnen är kvar (pappan ringde idag o sa att om dom ville ”fick” dom komma idag. Den yngste sa nej då sa pappan: vad besviken jag blir...
Han är en psykopat sa han. Ja det är inte du som ska ha dåligt samvete sa jag han ska be dig om ursäkt! Den store försökte han ringa o han bara tryckte bort samtalet...
Saknar sin pappa? Njae inte riktigt! Jag sa till honom om en månad fyller han 18 du kanske borde försöka skapa en relation annars gör han som han vill med umgänge sen. Men betala det kommer du få göra oavsett om han vill eller inte vill komma ?
Man kan skämta om det men innerst inne sitter det som en vass tagg att det inte funkar. Jag vill att barnen ska ha en bra relation med sin pappa o drömmen vore att varannan vecka skulle funka...
Många många många gånger man druckit på den besvikenheten så en ny upplevelse jgår - hantera det jobbiga utan att döva! Jag överlevde o idag är det bättre ??
Kram till dig o alla andra som behöver en!!
Mello idag o första mello på åratal utan vin...kommer njuta av det med läsk eller Loka l glaset o snacks! Klockar 68 dagar eller 80-2 oj oj oj ??!! Börjar bli jobbigt att räkna dagar nu ?

Tack jag behöver verkligen styrkekramen. Jag känner mig så svag just nu.

Jag kan inte byta lås eftersom han har både nycklar till fastigheten och min etta. Det kommer bli en dyr affär för mig så jag måste bita ihop.
Jag ringde honom nyss och bad om hans address, jag sa lugnt att om han inte hämtar sina saker kommer jag över med taxi , och det jag inte kan bära slänger jag.

han blev arg....och kommer hit om ett par timmar. Jag har sådan ångest.

Tack för att du svarade. Det är sååå fruktansvärt svårt. Jag bryr mig jättemycket om honom men jag brister inombords. Varje gång vi försöker prata vänder han på allt till att det är mitt fel och får mig att framstå som kontrollerande och att jag är sjuk och över reagerar. Al hans brister är små jämfört med mina och jag är den som inte har empati förmåga. jag har ont i magen av att jag vet att han kommer över inom par timmar för att hämta sina saker.

Kul att du gjort något som lyfter dig. Hoppas din helg blir lika bra. Kram

Tack för att du delar med dig av din historia. Den liknar många av våra historier. Min uppfattning är att det är inte ovanligt att vår syn om alkoholförbrukningen inte stämmer överens med den som dricker. Men det är ingen ursäkt utan det du upplever är din historia och du måste tänka på vad du mår bäst av. Visst är det svårt att se den vi älskar förstör så mycket både för sig själv och för sin omgivning. Hade det inte varit så, hade vi inte varit medberoende. Jag har fått rådet, och jobbar för att följa det, att lägga alkoholens verkningar i alkoholistens knä. Använder han sina pengar för att köpa alkohol, måste han ju ta konsekvenserna av detta ( inga pengar till mat, kläder etc).
Stå på dig, du tänker rätt. Lycka till!

O vad bra du kommer må i morgon ??
Ja du vi har ett ganska lika liv känns det som...jag vet vad du säger att ha ett barn med NPF diagnos (har en 18 åring hemma) o allt styrande det blir för att få det att flyta..
Svårt att sätta sig in i om man inte har det själv. Fick lite insikt när jag för en par år sen gick en kurs om hans ADD o hon säger: undrar ni varför ni verkar vara tröttare ön andra föräldrar? Ni behöver inte undra längre... det blev en aha upplevelse...
O allt man tjafsar med skolan läkare lärare osv eller bara med sonen själv o man försöker nya vägar nya sätt att få livet att funka smidigare...upp till skolan sköta hygienen passa tider osv listan är lång...
Du förstår vad jag menar ?
Att sen ha en pappa till barnen som man ångrar valet av det är en annan sak. När jag är som mest förbannad på pappan brukar jag tänka - det hade inte varit dessa underbara barn OM jag inre haft den pappan till barnen. Eller ja dom kanske hade sätt annorlunda ut men inte samma Tur man älskar dom så mycket (trots att dom är en kopia av sin pappa ???
Vi har varit skilda i 5 år men tjafset tar aldrig slut..han är som ett jättebarn med otroliga principer regler o skit. Barnen trivs inte! 4 dagar i månaden måste man väl kunna skärpa sig?? Tidigare var det varannan vecka men sen ett år varannan helg o lite på loven när det passar honom o hans nya fru...
Så många gånger efter allt tjafs med x mannen man gråtit varit förbannad besviken o lättat sinnet (tillfälligt) med vin...usch fy sjutton...Vi har suttit i samma båt men tagit oss ur den ?? fy fasiken vad bra vi är ❤️❤️
Vad fint av din son att komma med ett så fint hyllningstal till dig ❤️❤️ Eftersom jag vet hur svårt dom har att utrycka känslor så är det STORT förstår att tårarna föll ❤️❤️
Hoppas du får en riktigt lugn avkopplande kväll o tänka på lite annat! Njut av den! Viktigt att ta sig tid att göra annat o ha så mycket egentid man kan det är oerhört viktigt!! Vet jag ? men dålig på det!!
Kram kram ??

och fundera på vilket råd du skulle ge någon annan som skrev det här.

Mitt råd är att klippa helt och blocka hans telefonsamtal. Du kan ju byta lås utan att behöva blanda in honom och skicka passet som ett rekommenderat brev.
INGEN är värd att bli behandlad så som han behandlar dig, du förtjänar så mycket bättre!

Styrkekramar Spinoza

Jag har just brutit upp från ett förhållande. Rationellt sett så var det nog ett klokt beslut men det känns så jobbigt och jag behöver någon som säger mig att jag har gjort rätt som avslutade det.

Jag är 37 år och han är 36år. Vi har varit bekanta i 5år men för ett år sen tog vi beslutet att ingå ett förhållande eftersom vi var attraherade av varandra och vi är båda i en fas av livet där vi känner att vi vill ha ett stabilt liv/förhållande. Det har var ett år av ..ja..allt.

Jag har jobbat hårt för min karriär och jag har ett jobb som kräver mycket. Samtidigt vill jag ett stabilt förhållande och familj om det känns rätt. Min partner visste från början om detta. Han erkände att han är en person som inte bryr sig mycket om sin karriär MEN att han gillar att festa och njuter av en god whiskey och vill stadga sig. Men jag fattade nog inte hela bilden och nu känns det som att jag ska gå sönder.

Hans liv är jobb måndag till fredag 9-5, efter 5 tar han sig ett glass whiskey för att koppla av (alternativt vodka eller flaska vin). På fredagar var det fest där han kom hem 3-4på morgonen, däckad, spyor över hela toaletten, och sen sov han av sig ruset till på söndag eftermiddag när det är dags att förbereda sig för veckan. Vi började bråka väldigt tidigt om detta eftersom min far var alkoholist och jag var psykiskt misshandlad som barn av honom. Min partners beteende triggade hemska fysiska minnen även om Han var ...glad full. Och ja vi gjorde slut efter 4 mån då jag inte kunde tänka mig att ha barn inom en sådan relation.

1 månad senare ringde killen upp mig desperat. Han berättade för mig att han att de fina märkes käderna och flotta klubb livet var bara teater. Han har försatt sig i skulder, och han kommer bli utkastad från lägenheten. Dessa skulder enligt honom kommer från studielån och sjukhus kostnader efter en stroke. Han hade endast 100 kr för mat för 3 veckor tills hans månads lön på 70 000 kommer. Ja 70 000 jag skojjar inte...min är hälften av det. Naturligtvis var inget av detta var hans fel etc. Han bad mig att hjälpa honom i en månad så att han kunde åtminstonde betala av en del av lånet. Han flyttade in i min etta, med muntligt kontrakt om att han skulle betala för värme el och mat tills han hittar eget. För min del, var det skönt att slippa vara ensam och jag frågade honom om alkoholen men han sa att han inte hade ett problem, att jag är för pryd och traumatiserad av min far. Att de flesta män dricker mycket mer än vad han gör....jag vet inte om detta är sant...

En månad blev 4 månader tillsammans. Hans story för arbetskompisar och familj var att han flyttat ihop med sin tjej. Vi var sambos och jag sa ingenting. Varannan helg var han däckad. För det mesta festade han själv hemma men ibland gick han ut- 1000-5000kr notan. Han drack dagligen och det var mitt fel för han var så uttråkad med att sitta hemma i min lägenhet och vänta på att jag skulle komma hem så vi kunde laga middag och ha sex. Jag var så tråkig under helger för jag ville veckohandla mat, och tvätta kläder...vilket han inte ville så han gav mig sina smutskläder och bad mig lämna honom till att sova ruset av sig ( det var naturlightvis inte för att han var påverkad utan att han jobbar så hårt dagligen och måste pendla till min lägenhet, mitt fel igen). Vi hade perioder av bra förhållande..men bråkade varje vecka.

Jag har mått så dåligt och jag har själv reagerat osunt. Att komma hem till en påverkad man var min mardröm ...han skulle berätta för mig hur smart han var, och hur hans hjärna är snabbar på att processa än någon annans...han talade om för mig att jag är en olycklig människa som inte har förmågan att bli lycklig, att jag är 37 år och barnlös och kommer förbli det eftersom jag jobbar så mycket. När vi bråkade sa jag själv elaka saker som att han inte beteer sig som en man och saknar ryggrad, och bara lämnar sin skit åt mig att fixa. Jag kastade saker runt omkring mig för jag blev så arg av att ingenting var hans fel eller hans ansvar. Jag är inte stolt över mina utbrott och jag skämdes över det nästa dag. Jag bad honom flytta ut men han vägrade, sen blev han snällare och vi fortsatte till det en kväll bara var nog för mig.

Han har nu ett andra hands kontrakt på ett rum in en lägenhet. Idiotskt nog hade jag fortfarande känslor för denna man. Han kom hem till mig på helgerna när han var nykter och tog sin smutstvätt med sig.

Två månader efter detta, har jag nu gjort slut på riktigt. Jag har bett honom komma och hämta sitt pass och ge mig mina hem nycklar tillbaks. Jag har sagt åt honom att han är alkoholist och behöver hjälp. Han påstår att han inga problem har, att det är mig det är fel på....att han kan få vilken kvinna som helst, vackrare och bättre än mig som tjänar mer....jag gråter för jag mår så illa av detta.

Han har flertals gånger skickat sms "du är inte den enda som är sårad av detta, och kan du swisha 100kr så jag har för mat den här helgen"

Förlåt för den här långa storyn. Jag behövde skriva av mig- jag har inte berättat det för någon, min familj bor långt borta och jag skäms att berätta. En stor del av mig vill ha ett förhållande, är trött på att vara ensam , vill tillbaks till detta sjuka för att känna tillhörighet men jag är så himla utbränd. Jag behöver vara stark och stå på mig den här helgen. Det är måste bli sista gången. Jag planerar att ta en taxi till hans bostad och kräva mina nycklar tillbaks.

Ja, jag klarar inte av att ha något hemma. Det går inte. Jag har inga problem om min man dricker någon öl hemma, det vill jag ändå inte ha... men däremot har jag svårt att stå emot vin.?

Svårt det där! Man vill ju lixom inte begränsa den andre heller bara för att man själv har problem att hantera alkoholen.??‍♀️

Idag har jag gjort nåt för och med bara mig själv! Och det kändes underbart!
Ska nog fortsätta jobba på mig själv, har nånstans bestämt mig för att frikoppla mig från hans drickande och hur det får mig att må, och börja sätta energin på att göra saker jag gillar och som stärker mig.

Dansa järnet ?Och njut av att vara nykter, kvicktänkt, och åt en morgondag utan bakfylla ??

Svårt det där, min fru dricker nästan aldrig hemma längre för attt stötta mitt beslut. Vi har också sett till att inte ha något lager av a hemma. Jag tänker att jag måste kunna lära mig avstå så ikväll frågade hon om det var ok för mig om hon drack vin ikväll. Tror det kommer kännas lugnt för mig. Viktigast tror jag är att inte ha något hemma?

Jag började dra ner mitt drickande i slutet av augusti förra året. Tidigare låg jag konstant på 2-3 fyllor per veckor och har gjort under många år. Har haft långa helt vita perioder hela hösten. Jag märker att jag mår mycket bättre av att inte dricka men gör det ändå ibland. Jag kan tänka på alkhol ibland men känner inget sug. För mig var alkholen belöning och ett sätt att koppla av. Mitt jobb är väldigt ryckigt och vissa perioder är det väldigt stressigt. Jag är inne i en sådan period just nu men gör ordentliga avbrott och går till gymmet för att hitta balansen. Tidigare tog jag några pilsern och lite rödtjut. De funkade bäde som bränsle och smörjmedel för att orka. Jag har alltså förändrat mitt alkholmönster rejält sedan i höstas. Nästa gång jag tänker dricka alkhol är sista helgen i Mars då jag ska på ett event där det förekommer mycket alkhol. Jag har fortfarande dåliga bromsar och hinkar i mig för mycket. Det är min nästa grej att jobba med. Alltså att försöka reparera bromsen så jag kan sluta och dricka i tid. Visst går det att att bli "normal" drickare men det kräver mycket planering och styrka. Ibland tycker jag det inte är värt att hålla på att förhandla med sig själv om alkholen. Jag vet ju att jag mår absolut bäst när jag inte dricker.

Lördag....
Ja, lördag och mellofinal och jag får inget mello-vin! Eller får och får, jag får men kan inte dricka. Jobbigt? Ja! Skönt? Ja! Just nu känns det mest jobbigt, men imorgon kommer det kännas skönt. Vad är en kväll jämfört med att kanske starta flera veckors drickande igen?

Ska på fest ikväll, jag ska köra bil. Alla blev chockad. Fick nyss åka ner på Systembolaget och köpa ”gå-bort-vin” och något att ta med till mannen. Det kändes märkligt att åka och handla men att inte köpa något själv, köpte en alkoholfri äppelmust, yay! Men jag är inte bitter???

Min man vet om mitt beslut och är stor i del i det men väljer ändå att dricka själv, vad tycker ni andra om det? Och hur gör ni i era familjer? Är det ok om den andre dricker medan någon försöker att sluta?

Hoppas ni får en skön lördag!

Pöss på er där ute??

Hej det låter jobbigt. Är själv nykter alkoholist men abstinensen är nog värre för dig. Har du tagit ssri-antidepp så kanske du kan pröva snri som är liknande men kan ge bättre effekt. Gå till öppenpsyk, de kan bättre om medicin mot detta. Jag har Campral (mot suget) och Sertralin (ssri) mot depressionen. Försök att hålla ut, du är fantastisk som klarat 6 månder redan.
Lycka till

Hej!

De gånger jag har lyckats hålla mig vit en längre period har jag också tränat mycket. Har inte velat sabba ett träningspass genom att dricka efteråt. Sedan har jag ibland tappat fokus på träningen och det alltid i samband med att jag börjat "vina". Nu har jag inte druckit sedan i söndags och istället ägnat mig åt gymmet. Jag är helt övertygad om att träningen är det som räddat mig från att dricka på heltid.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta... Bra att du tränar... Bra med fokus på annat än alkohol... Gott jobbat!

Mikael

... är på ett jävligt dåligt humör. Arg på allt. Borde nog ta in på hotell några dagar. Så familjen slipper mina utbrott. Jag antar att det är min längtan efter vin som får mig att må så här. Är ju normalt sett aldrig ilsken eller snarstucken.

Och så ångest över att jag ligger efter med mitt arbete på det... Morr...

Det är lite tufft, men jag känner mig ändå så säker på att jag gör rätt. Frågan är bara hur det bli nu - kommer han att "ge sig" och gå och sura och hur ska jag i så fall förhålla mig till det? Eller kan det här vara en start på att han tar tag i det som ligger i grunden till hans alkoholmissbruk? Ja, hoppas kan man ju alltid men frågan är om jag själv har passerat någon slags gräns...
Tack för att ni finns, det är så fantastiskt att få stöd och förståelse från helt okända människor som engagerar sig. Kram på er alla!

Det är ok.
Du ville se hur det var, det var inte så härligt som du tänkt dig, du har tagit det till dig och nu är det dags att blicka framåt!

Get back on that ? you lovely lady ☺️??? Tänker på dig idag och försöker skicka lite styrka ?✨

Kanske kommer träningen få mig att en dag hitta riktiga jag, den jag kan vara när jag är mitt bästa jag. Och då kommer jag kanske kunna hålla uppe styrkan även mellan träningen, fortfarande behålla stabilitet . Kanske inte. Men har inget att förlora så det blir mitt fortsatta största fokus.