Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att du orkade stå fast vid ditt beslut. Jag tycker det är klokt att vänta med större projekt. Ladda nu batterierna och ägna helgen till dig och det du tycker är kul. Lycka till. ?

Fina Lisa (mellanslaget är medvetet)
Har läst lite bakåt här hos dig, känner igen mycket. Det verkar vara så, en gemensam nämnare, vi kämpar. Är det inte med det ena så är det det andra...Eftersom jag har återgått till nästan samma konsumtion som jag hade innan mitt år av nykterhet så finns det inga uppmuntrande ord jag kan ge dig förutom det jag faktiskt vet sedan mitt år av nykterhet: Allt blir enklare att hantera utan alkohol. På lång sikt, that is... ❤️??‍♀️

Hej.
Känns som att jag är på den totala botten gällande mitt mående. Min ångest har inga som helst gränser och jag ifrågasätter min rätt att leva. När jag dricker för mycket dricker jag så att jag svimmar. Vilket i sin tur leder till att jag inte styr vad som händer. Vilket brukar leda till att jag kissar ner mig. Händer ofta och nu senast hemma hos en vän. Jag förstör liksom bara för alla. Även om vännen inte är sur känner jag mig så otroligt förnedrad. Funderar på hur jag ska avsluta allt. Jag orkar inte mer.

Ville se hur det är med dig Jasmine. Alla gånger du funnits där för mig och visat att du tänkt på mig❤️Jag hoppas innerligt att din frånvaro här bara betyder att ditt liv fylls av mänsklig verklighet, den där alkohol inte har något utrymme, tänker på dig???‍♀️

Skriver inte så ofta och än mer sällan i andras trådar numera, men kanske ändrar det sig? Jo, det gör det nog. Men kan inte skriva mycket, dock vill jag säga detta: Vinäger, ett krig består inte bara av ett enda slag men ju fler du vinner ju starkare blir du och du har varit stark många gånger❤️ Det är bara att fortsätta när vi nu är de vi är❤️

Tack för att du hintar om titlarna, då vet jag vad jag ska leta efter för jag vill läsa!! Och tack för ditt stöd här min vän❤️

Fibblan, dricker du idag ?
Jag med ?
Har pratat en hel del med tjejen jag dejtade innan spriten tog över och jag gjorde slut.
Hon vill ha mig tillbaka, jag ville oxå det.
Tills jag frågade om hon legat med andra på senaste, å det hade hon.. flera.
Ja alla moral tanter och gubbar, inte mitt bekymmer.. vet det!
Men det svider ändå, skulle jag dejta henne igen skulle jag tänka på det☹️
Så nu dricker jag några öl idag och funderar på saken. Pallar jag att gå tillbaka och låtsas att allt är som förr.
Fibblan, du får komma hit och gå på möten med mig. Det är ingen som dömer någon, alla är anonyma och alla va trevliga ?
Dolomiterna, jag valde mitt nick en dag jag tyckte allt va bra. Så då blev det allterbra, på norska. Det lät trevligt att vandra i Italien ??‍♂️

.. egentligen.
Men eftersom jag själv gav efter, tänker jag att jag vill göra vad jag kan för att du INTE ska göra det!!
Häng i?!
Vi vet att det inte är värt det. Och jag som är mitt i det. Kan intyga än en gång att - det är sant!
Vad ska jag göra nu liksom.. vad var det för mening.. var inte ens tillsammans med ngn. Inget, hörde maten och sällskapet till.. bara ren och skär kontrollförlust, släppte efter..
Nu handlar det om att göra det bästa av det. Att stanna vid detta och inte tänka att allt är kört..

Styrkekramar ?! Håll i, vännen ?!
/Fibblan ?.

Många gg. sen jag hitta det här forumet i november förra året har jag funderat på hur alla ni andra ”väljer” alias.
Är det påkommet i all hast, nån symbolik etc. Jag är själv en väldigt tänkande person och valde mitt utifrån hur jag uppfattar att livet ser ut.
Kanske det kan ge dig nån tröst till dig mitt i allt idag :-)
Jag valde mitt med symbolik för den fantastiskt vackra bergskedjan i Italien som jag har vandrat i ett antal gg.
Men lika vacker som den är, kan den också vara förrädisk, utmattande och utmanande m.m i massor... dvs precis som jag upplever livet och dess olika faser.
Kämpa vidare och kram igen !

/Fibblan ?.

Förstår... och vill att du ska veta att du inte gör någon besviken härinne !
Uppskattar dina ärliga inlägg och all den fina energi du ger till alla andra som kämpar.

Jag fixade inte det..
Hemma igen nu. Mannen förstår vad som skett, 3 glas vin i systemet nu. Känner av det rejält, eftersom jag inte druckit på ett tag..
Gav det mig det jag trodde, hoppades på: svar NEJ.
Otroligt meningslöst. Kanske jag bara behövde bli påmind om all meningslöshet i det.. vad vet jag. Bra känns det inte i alla fall..

Ledsen att behöva gör mig själv och era andra som trott på mig besvikna..

/Fibblan ?.

Tackar verkligen
med all ödmjukhet för ditt stöd ❤️!
Tyvärr har jag det tråkiga beskedet, att jag inte fixade det..
Hemma igen nu. Mannen förstår vad som skett, 3 glas vin i systemet nu. Känner av det rejält, eftersom jag inte druckit på ett tag..
Gav det mig det jag trodde, hoppades på: svar NEJ.
Otroligt meningslöst. Kanske jag bara behövde bli påmind om all meningslöshet i det.. vad vet jag. Bra känns det inte i alla fall..

Ledsen att behöva gör mig själv och era andra som trott på mig besvikna..

/Fibblan ?.

Ja, så ser den tragiska, svarta sanning ut..?️
Nykter fram till jag hämtade barnen..
Min man kom hem.. jag släppte. Släppte kampen. Sa jag skulle göra ärenden. Gjorde det och sitter med en flaska vin nu. Druckit 3 glas.

Hej
Vill bara stötta dig i din kamp idag. Ta inte det där första glaset (som kan bli fler) det är inte värt det så mycket som du har kämpat.
Har följt din tråd sen start men aldrig skrivit - tycker du är jätteduktig !
Kram

..liten stad..alla snackar.. alla tror sig veta. Rykten. Alla gör sitt bästa för att hålla fasaden..fast alla vet att där innanför råder kaos hos många..
Utåt sett är jag på många sätt, den man sist skulle tro vara i det här..därför känns det så svårt att ta steget. Vill inte riskera möta ex till andra närstående i min närhet på ett möte..
Hjälpt en del nära att ta sig ur destruktiva förhållanden, medberoendeproblematik. Och så kanske jag ska sitta tillsammans med skaran av skitstövlarna..alltså, missförstå mig rätt. De är varken mer eller mindre skitstövlar än jag, men Jo, på många sätt är de det.., även om vi är lika maktlösa inför drogen.. I en mindre stad är det svårt att vara anonym även hos anonyma alkoholister..och jag har aldrig slagit ngn på fyllan, aldrig brukat våld. Svårt o döda en spindel t.o.m. fast jag har svårt för dem..?️?. Så, det är väl det som ställer till det för mig..
Synd. För jag behöver all hjälp jag kan få..?
Har börjat hos en samtalsterapeut nu. Inte specifikt kring alkohol dock. Han känns så dömande. Vet inte om det kan leda till ngt..
Långt svar.. men jag är verkligen "all over the place" idag..
Så nära att ta det där glaset ?..
Kämpar.

Stor kram!
/Fibblan ?.

Svårt befinna sig i det mellanlandet du beskriver. Jag ser det som att du lever med två personer, jaget och missbrukaren. Kan varmt rekommendera denna bok av Craig Nakken. Att förstå vad man upplever känns skönt och det blir lättare att fatta beslut. För personen med missbruksproblem handlar det ju inte om förnuftet. De flesta vet ju att man dricker för mycket. Det är ju känslorna som styr och som man inte kan hantera på ett konstruktivt sätt utan man har valt att fly. Sedan skapar ju drickandet i sig ett beroende, speciellt om man dricker dagligen, men jag rekomenderar boken och sedan finns det ju även hjälp du som anhörig kan få på detta forum, troligen genom socialförvaltningen. Alanon finns på flera ställen och har möten varje vecka. Leta på nätet. Hoppas du hittar ut ur ditt mellanland för det stjäl mycket energi.

Nu har jag varit hos terapeuten och det var skönt att få lite hjälp att sortera i tankarna.
En sak som jag kom fram till var hur mycket energi jag lägger på att göra min man mindre olycklig utan att lyckas särskilt bra. Så det ska jag sluta med!
Nu har jag sagt ifrån att jag inte vill börja på byggprojektet i år eftersom jag känner mig så osäker på hur det kommer att bli för oss.
Han blev helt förtvivlad och jag fick kämpa en del för att inte ge efter (igen). Men mitt beslut står fast och nu får vi se hur han kan hantera det. Vi tar en helg isär igen för att fundera och jag känner mig konstigt nog glad och lite lättad trots att vi är mitt inne i en kris.

Tror det är dags för mig att våga ta tag i lite djupare rannsakan av mig själv..
Oerhört tacksam för ditt stöd Isvinge ☄️?! Igenkänning är så viktig för mig, eftersom jag känner mig så udda och fel i de här lägena..?

Trots att jag varit ärlig och blottat mkt av mina tankar och känslor här..är det MYCKET jag håller på.. varför? Av rädsla för vad som ska hända om jag tittar för djupt ner i hålet..(?) Kanske dags att möta mörket, på riktigt, en gång för alla. Kanske det som krävs för att bli fri..
Jag har varit där förut. Gjorde ett försök för ett par år sedan, (tror det var 2 år sedan) hos en psykodynamisk terapeut. Ville gå på djupet, förstå. Ansatsen kom samtidigt som jag började förstå att jag höll på att utveckla ett alkoholberoende..
Hur det än är eller blir med det där, är det precis som du säger, det är en sjukdom. Det handlar om tillfrisknande ?!
Bara svårt ibland att hitta den där förtröstan som du också kämpar med..(låter det som..!) NÄR ?
När kommer man över på andra sidan? Och hur känns det då?
Det är det jag längtar till, den känslan. Att känna sig fri och så länge jag håller mig nykter är jag stegen på väg mot detta..?!
Det är väl det man från påminna sig om, när orken och viljan tryter. När det känns precis som det du beskrev i din tråd .."Ah, jag skiter i det.."
Kram
/Fibblan ?.

Tack för komplimangerna och tack för välkomnandet även om jag hängt här sen ibörjan av december ??‍♀️

Härlig fredag önskar jag dig!
/Dee

Tråden heter "Nykter till midsommar and Beyond.."
Bestämde mig för att 2019, måste bli året då jag vänder på denna nedåtgående spiral.. och tog således beslutet att påbörja en helnykter period från årsskiftet till åtminstone midsommar. Ett halvår av nykterhet, för att komma ut gängorna, ge hjärnan en chans att tillfriskna ?!
Läs gärna den från början om du orkar..?, men tar du senaste inlägget så ser du att jag fortfarande kämpar, trots över två månader av nyktra dagar.. det ingjuter kanske inte så mkt hopp, att det kan vara så svårt och kännas så tungt, fastän jag lyckats lägga så många dagar av nykterhet bakom mig.. samtidigt som det verkligen säger något om hur svårt det är, och vilket hårt jobb det krävs för att bryta detta mönster..
Det blev kanske ett lite deppigt inlägg, det här på ngt vis, men jag måste säga som det är, FÖR MIN EGEN SKULL..(!)

Känner så med dig, och förstår verkligen tankarna som säger "ah, skit i allt". De kommer att pocka på, för en lång tid framöver..
Åtminstone är det fortfarande så för mig, emellanåt.

Vi får göra vad vi kan och hjälpas åt i detta ?!
Tillsammans är vi starka?!
Här finns förståelse! Tanka upp med det du behöver ?!

Kärlek
/Fibblan ?.

Åh va jag känner igen det där! Men tänkt såhär; vad gör två glas vin för gott? Det kommer bara att medföra extremt dåligt samvete efteråt, och du blev inge ens full?. Vare sig klockan är nio på morgonen eller nio på kvällen, två glas så kan man lika gärna vara utan. Och man vill kunna dricka normalt, men då avstår jag hellre än att kanske hamna i att vilja ha mer. Och så gott är det ju inte heller...?

Men jag förstår känslan! Vissa dagar och nätter är det allt jag tänkt på, direkt på morgonen när jag vaknat så vill jag ha något, trots att jag vet att jag har saker som måste göras under dagen. Dessa dagar har jag sett till att få det viktigaste som måste göras överstökat så fort som möjligt så att jag sedan vet att jag kan dricka resten av dagen, utan att det finns någon chans att jag måste köra bil eller dylikt. Sjukt att bli så uppslukad av något!

Vi får aldrig glömma att det är en sjukdom, två viljor som slåss mot varandra. Men hur lång tid ska det ta för den onda ”sidan” av halvan att dö?!

Kämpa!!! Der blir så mycket bättre i längden, drycken är på kort sikt och livet är bättre än alkohol!❤️❤️❤️

Föresten två jag kände igen på mötet, men ingen jag känner direkt. Mer såna jag sett på Ica och så. Du kanske bor i en mindre stad än jag Fibblan?

Idag handlar det om att klara dagen, varken mer eller mindre..!
Och måste stoppa mig från att trycka in alla andra måsten ovanpå detta. Detta är ju det viktigaste! Det som tar mig framåt, mot frihet och läkning.
Så mkt annat bara som krävs av mig, och jag går under av att inte ha förmåga att kunna möta alla krav och måsten..
Alla säger, du måste sänka kraven, ta hand om dig, se till ditt först för att kunna finnas till för barnen.. osv. Jag förstår det och vet i teorin vad jag behöver göra. Det svåra är att få det på plats känslomässigt och praktiskt..
Kämpar så..
Samtidigt är jag nog för svår för både mig själv och andra att förstå.. så känns det nu. När de negativa tankarna får utrymme..
Jag har en fin man, som jag verkligen anstränger mig för att dela med mig till. Vill dela, vill att han ska försöka förstå.. men hur kan jag begära det av honom när jag inte själv, vet varken ut eller in just nu..
Snacka om svacka (!) Förvirring. Ingen fast mark under fötterna.
Hoppas jag klarar detta..

Den ska redigeras och formateras för tryck. Har kvar en del text som ska in på lämpliga ställen. Kanske kan jag publicera om ett par veckor?
Jag har valt att börja med den bok som är känslomässigt lättast att skriva.
Den handlar om mina fyra år i terapi.
Om hur nära jag var att hamna på samma ställe som jag stängde och låste dörren till.
Hur oväntat starkt baksuget var från tryckvågen som kom när jag öppnade den där jävla dörren var.
Och att compassion är vägen till både läkning av anknytningsskador och långsiktigt skydd mot återfall i missbruk.
Bokens namn kommer förmodligen bli
Vän med fienden inuti

Jag har nästa i pipeline. Den är svårare. Om femton år i helvetet, tvångsvård, missbruk, ätstörningar, självmordsförsök mm. Arbetsnamnet:
Fienden inuti

Önskar jag kunde ägna mig åt skrivande på heltid, men börjar förmodligen jobba nästa vecka. Passar på att skriva dygnet runt nu.

Kram