Senaste kommentarerna i forumet

Kanske kommer träningen få mig att en dag hitta riktiga jag, den jag kan vara när jag är mitt bästa jag. Och då kommer jag kanske kunna hålla uppe styrkan även mellan träningen, fortfarande behålla stabilitet . Kanske inte. Men har inget att förlora så det blir mitt fortsatta största fokus.

Fy vad jag blev irriterad när folk tjatade om träning. När jag var deprimerad eller var djupt nere i alkoholens grepp.
Träning var då otänkbart. Träning höjde pulsen och höjd puls var ju något som för mig representerade ångest. Och hur skulle man kunna träna när man knappt orkade borsta tänderna eller duscha? Ja, jag har vart djupt nere på botten och jag kommer alltid ha respekt för hur lätt man kan hamna där. Ett felaktigt beslut, ett snesteg eller bara otur. Något som startar en nedåtgående spiral. Så har det iallafall vart för mig, som alltid levt med en viss skörhet, känslighet.

Det jag mest vill säga är att jag har ofta inte kunnat träna, det har vart för avlägset.

Så när jag började jogga samma vecka som jag blev nykter var det inte med tro på något mirakel eller ens med hopp att det skulle bli en vana. Första gången var tuff. En minut i taget, kändes som mina lungor höll på att gå sönder. Så extremt otränad var jag. Varvade med gång. Klarade inte mycket.
Sen varje vecka ökade jag lite. Det gick bättre och bättre.
För att göra historien kort så har jag på sju veckor utvecklats så oerhört. Visst genom ett slit, men ett slut utspritt på flera veckor.
Och nu ser jag resultatet.

Idag vet jag inte om jag klarat nykterheten utan träning. Jag som inte har ett starkt socialt nätverk, ingen partner, inga barn, depressioner i bakgrund (inkl självmordsförsök), ångest, hade vart så lätt att igen ge upp. Men just träningen tror jag gett mig styrkan.

Har nyligen insett hur träningen påverkar min motivation nått så oerhört. Till och med kunnat se exakt hur länge styrkan håller i sig. Ett dygn. Ett dygn efter jag tränat har jag mer energi, motivation och positiva tankar. Efter ett dygn börjar jag se omgivningen mer pessimistiskt och börjar tvivla på min förmåga (tänk på att jag haft depression i botten). Helt otroligt egentligen, men jag ser det så tydligt nu. Ser mönstren. Det har hänt varje gång. Så jag har kunnat se att i senaste dippen hade jag inte på tränat på två dygn. Tränade, dagen efter såg jag saker på ett nytt sätt.

Visst börjar man även tänka "vem är jag egentligen!!" När jag inte ens kan lita på att mina tankar är jag, utan att det handlar så mycket om signalsubstanser.
Samtidigt så är det så oerhört lärorikt och jag tänker utnyttja det nu när jag har kunskapen.

Ingen har nog inte orkat läsa detta ^^ Men får se det som ett "note to myself" annars. Något jag aldrig får glömma.

Jag är ju ny här och har inte följt dina inlägg. Jag är nykter sedan i måndags, men funderar redan på hur jag skall kunna "dricka ibland" i framtiden. Funkar dina 1 till 2 gånger per månad? Eller tänker du på A även all tid däremellan?
Mikael

Känner mig trygg i min nykterhet just nu, och det känns skönt. Och det känns som jag har börjat jobba med allt det där andra, kommer nog bli en väldigt lång resa, men jag är glad att den är påbörjad.

Jag tror tillsvidare att jag ska göra som du, se detta framför allt som en dagbok.

Kämpa på bästa nejlika.
Jag har liknande funderingar både kring stress/oro och forumet.
Jag kör just nu egoistiskt på dagbok med syfte att jag om tex 6 månader kan läsa och påminna mig om hur dåligt det var .
Heja dig

Hej allesammans !
Jag är en 29 årig man med grava alkohol & kokain bekymmer . Har förlorat allting jag byggt upp, familj , vänner & arbete . Har nu varit alkohol & drogfri i närmare 6 månader efter ett mångårigt missbruk . Jag går 2 ggr i veckan på kbt terapi & samtalar men känner at det börjar slå runt , vill ha lite hjälp av någon i samma sits eller börjar jag bli galen ?.

Jag har ont i höger armen känns som någon skär i mig , jag drömmar att jag dricker och beter mig illa som fan . När jag vaknar tar det ett tag innqn jag inser att det bara var en dröm! Jag har fått tvångstankar & tänker ofta på döden, kan självfallet ha bra perioder på ungefär 5-7 dagar sen blir jag ledsen, ångerfull och känner att ingenting i livet är kul eller bra. Dem känslorna bara slängs över mig från ingenstans . Klarar heller inte stesss längre , alltså ingenting kan läggas på mig för då blir jag sängliggandes . Känner mig ständigt trött & humöret är inte det bästa heller , på allt detta känns det som jag går i en bubbla stundtals !
Försöker träna , sköta kost & tar extra vitaminer men känner för att ge upp och börja smälla i mig igen för det livet ja hade innan var inte bra såklart , men kände mig aldrig någonsin såhär!
Är det någon som känner igen sig, eller börjar jag tappa det helt ??
Jag är på uppriktigt orolig nu, har fått antidepressiva från vårdcentralen men dem slutade jag med för mådde ännu sämre med dem Åt dem i tre månader .
Tacksam för svar någon ❤️

För era tidigare inlägg. Jo jag känner numer att jag ska vara nöjd med OK, för det är så livet är ibland. Men varje sådan dag jag klarar stärker, så det känns skönt. Jobbar på andra mer hälsosamma sätt att tackla oro och stress.

Hoppas ni båda två också är ok idag och "ok med det", läst att ni också haft det tufft. Styrkekramar till er ❤️

Blir folk stressade när man skriver om framsteg och triggade om man skriver om sug eller bakslag?

Det är saker jag tänker på och känner mig rädd för att börja censurera mig, men tankarna har ändå börjat dyka upp. Borde jag endast se detta som en dagbok?
Själv blir jag alltid bara sporrad när jag läser om framsteg och såklart ledsen för andras skull när jag läser om bakslag, men det ökar inte mitt sug. Men alla kanske inte reagerar så, och det vill jag kunna visa respekt för.

För det är oerhört viktigt för mig att inte påverka andra negativt, vill ju stötta när jag kan och inspirera när jag kan.

Vet inte om jag kommer få svar på frågorna så grubblar lite nu..

Härligt!

Idag lördag, vaknade jag pigg och nykter före kl 07.00. Började dagen med ett spinning pass på gymmet klockan 09.15. Jag gillar verkligen spinning för det är så skönt att jobba sig trött i kroppen. Förra lördagen när jag hade min plannerad fredag med öl och vin tillsammans med vårt främmande. Vakande jag trött och seg utan energi runt kl 10.30. Vi tog en längpromenad tillsammans med främmandet och käkade lunch i stan. Jag drack lördagens första bira till lunchen. Sen blev det ju mer bira och vin tillsammans med främmande när vi grillade här hemma på kvällen. När jag var högkonsument och drack typ 2-3 gånger per vecka såg alla helger nästan likadan ut. Dessutom brukade jag dricka onsdagar för då är det ju lill lördag. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag stod emot mitt gamla automatiska beteende och stannad vi bolaget i går på väg hem från jobbet. Vill hålla mig till den här nivån med att dricka alkhol typ 1-2 gånger per månad just nu. Tänker allt oftar på att jag i framtiden kanske dricker ännu minder eller inte alls. Jag är ett levande bevis på att vakren kropp eller hjärna mår bra av alkohol. Ändå är jag inte riktigt redo på att göra totalt avslut men vill absolut inte tillbaka till mitt gamla konsumtionsmönster.
/Mrx

Så gårkvällen blev ändå bra. Satt i telefon och ventilerade med kompis ända till 00, sent för studenten nu för tiden.

Vaknade upp med en liten bismak av besvikelse i munnen men rationaliserade lite för mig själv.
Jag har varit med om way mycket värre än att en gamal chef väljer att virra runt och stabba mig i ryggen. Vad än hennes orsak är, så hoppas jag att hon får ett jobb hon kan hantera i framtiden. Ej på ledar/chefs nivå.

Drog ihop mitt gamla team på fb och berättade situationen med hennes referens, och nu har jag 5nya referenser jag kan använda. Som jag vet är bra. De har min rygg, Fasten knivenhugget fortfarande känns. Well Well ?‍♀️
Det förundrar mig fortfarande hur fan man kan göra så? Hon vet hur viktig en referens kan vara, avgörande i en process ibland.
Hon vet.
Jag vet att hon vet, kanske därför jag blev/är så besviken på henne.

Men livet fortsätter!
Jag ligger i min säng i min nya lägenhet och sippar på kaffe, nyhetsmorgon i bakgrunden. Det är ganska bra nu ändå. Känner mig så tacksam. (Hatar ordet tacksam, men det är ändå den känslan jag bär med mig). (Och jag hanterade sveket utan alkohol, Fasten jag har det hemma. Varför jag har det hemma? För att jag kan helt enkelt. Köpte champagnen när jag fick beskedet att jag fick lägenheten. Så den ligger där i kylen och chillar).

Nu blir det lite frulle och sen ska jag börja packa upp flyttlådor ?

Fridens ?

drabbar livet mig hårt och ställer allt på ända.
2 dagar i rad har jag fått uppgifter som gjort att jag totalt måste revidera allt jag uppfattat sen barnsben, som människor jag litat blint på.
Det är inte skoj att få dessa obehagliga uppgifter istoppade med eftertryck rakt in i mitt hjärta och som gör att jag inte mår bra.

Jag är enormt glad för att jag har en stabil nykter bakgrund och har lärt mig att AA's program hjälper mig med sina enkla levnadsregler och att de sitter i ryggmärgen som ett stöd jag alltid kan luta mig emot.
Idag vet jag ju att en sup aldrig någonsin löser nåt och att jag blir urusel på att hantera livet som ju inte alltid är en dans på rosor.

Ibland kan jag bli sur på mig själv och få samvetskval över att det tog sån tid innan jag fattade att spriten var orsak till mitt miserabla liv. Och det trots att jag idag vet att jag inte kunde hantera livet annorlunda med den kunskapen jag då hade. Vändningen kom ju den dagen då jag ärligt erkände för mig själv att jag är en alkoholist och att jag behövde hjälp för att komma bort från, och behärska, sjukdomen. Vid den kapitulationen så vände mitt liv och blev bara bättre och bättre trots div bakslag som egentligen bara är en liten vindpust av vad som skulle kunna ha varit.

Jag är fortfarande skakad över de nya uppgifter som kommit fram och mår väl inte så bra MEN jag behövde inte dricka på dessa uppgifter. Och ikväll är jag bjuden på fest bara jag får reda på vart jag ska :-)))

Du har så rätt, det är en kamp att leva med ångest och dessutom människor och barn i ens närhet som också har det svårt.
Men vad ska man göra? Det enda är ju att fortsätta kämpa. En dag tar det ju ändå slut....(usch, vill inte tänka så egentligen men det gör jag faktiskt ibland. Skäms när jag ändå har lyckan att kunna gå, röra på mig och är ganska frisk för övrigt. Vill känna tacksamhet på riktigt...)

Så i dag är det nya tag för mig återigen?
Kämpa, kämpa, kämpa???

Kramar
???

JA, det är fantastiskt att gå upp tidigt, lyssna på radion, ta en kopp. Och samtidigt vara pigg och klar. Det gäller att komma ihåg den känslan bara. :)

Raderar Dubblett

Atarax kan hjälpa till vid oro och insomningsproblem. Men du har något annat. Det går egentligen inte att råda dig utan att veta mer. Hur och varför blev du nykter? Har du varit på behandling? När man är sjukskriven så pass länge som du varit borde det väl finnas nån typ av strategi eller plan för att komma tillbaka?
Du måste helt enkelt be om hjälp tror jag. Alkohol spär på allt dåligt, ångest, oro etc. hjälper kanske en liten, liten stund först., men det är sämsta medicinen ever så att dricka är ingen lösning.
Du borde ha vårdkontakter/arbetsgivare som kan hjälpa dig in i verkligheten och med det ska du veta att du har gjort en otrolig bedrift när du har varit nykter i 9 månader. Var stolt över dig själv.

Lycka till med fin kamp! Visst är fet skönt att vakna utan baksmälla. ?✌?

Kram PimPim ?

...de man älskar mest ja det är nog då man tänker till! Hoppas allt går bra för din son! ?? Och jag kommer stötta och pusha dig i din kamp!
Ta hand om dig FinaLisa ?

Kram PimPim ?

Stor igen känningsfaktor hos mig, hemskt var det att slå på mobilen för att se vilka man kontaktat. Bara att slippa det är fantastiskt.

Starkt jobbat!

Första lördagsmorgonen utan bakfylla på flera år. Uppe tidigt och lyssnar på Naturmorgon på P1. Känns bra.

Hoppas du mår bättre idag!
Va inte för hård mot dig själv! ❤
// Gröna blad ?

Vilken härligt dag för en nystart! 8 mars! You go girl och jag håller tummarna för dig! ?// Gröna blad ?

..och dråpligt på samma gång.
Igår satt jag på akutkliniken för alkohol avgiftning med min vuxna son.
Såg alla dessa ångestfyllda människor som behövde hjälp och tänkte om de bara visste hur jag håller på hemma i smyg...
Denna vecka har jag druckit alkohol varje dag och nu börjar jag må pissdåligt av det... känns som jag själv skulle behöva lägga in mig....

Min son blev inlagd iallafall och nu får jag försöka peppa och övertyga honom att han måste sluta dricka och få riktig hjälp för sin ångest.
Så nu får jag väl också följa mitt eget råd till honom....visst är det sjukt!!???
Vet inte om jag orkar börja räkna dagar igen, det känns bara så fånigt...

Jag säger bara att igår,den 8 mars, på kvinnodagen, tog jag den sista vinklunken och det har jag bestämt.
Nu ska jag lyckas med att hålla nykterheten???

Kramar
???

Vilket bra beslut du tagit?
Skönt att din fru stöttar dig, det betyder mycket.
Jag önskar dig lycka och styrka??

Kramar
???

Att du slirade av vägen en aning igår betyder inget mer än att du borstar av dig och tar dig upp igen.
Du vet ju vilken väg du är på och vart du ska.
Jag hejar på dig!?????

Kramar
???