Senaste kommentarerna i forumet

i en kris själv och har kanske inte så mycket att ge förutom en stor KRAM och ett bra gjort för att du stod på dig!!!

Bra att du fortfarande har din fru som stöttar dig. Det finns flera här på forumet med liknande problem. Jag vet precis hur mycket det tär på hälsa och plånbok.

Vilket mod du har som kunde och orkade säga och göra allt det du gjorde. Du måste vara helt slut nu. Har du haft någon kontakt med sjukvården eller beroendemottagningen? Du skulle behöva någon som hjälper dig att sortera. Om du har möjlighet, så ”försvinn” någonstans ett pat dagar för att ladda om batterierna. Sköt om dig och ta vara på dig. Det är DITT liv och du bestämmer över hur du vill ha det. Gör något kul idag, söndag.

Usch jag mår så illa och har sådan ångest. Jag kan inte sluta skaka och gråta. Jag måste bara skriva för det finns ingen jag kan ringa och prata med. Han kom över till min lägenhet och låtsades som om ingenting hänt. Han var kvar in 4 h ...han drack en öl och en flaska vin oh tittade på tv och klagade på sin trötthet och huvudvärk. Han beställde en pizza. Jag bad honom sluta dricka därför att jag inte klarar av att han är otrevlig. Han fräste åt mig att sluta dricka kaffee för att det är samma sak....

Sen började han analysera min personlighet och började ta upp saker om att jag är en sådan olycklig person. Han sa att han vid flera tillfällen i vårt förhållande var rädd för att jag skulle bli våldsam. Han vet att jag var så ledsen när jag kom hem till en full och otrevlig karl och att jag slängde saker omkring mig bland annat hans cigarett paket, och en gång tog jag den halvfulla ölburken och jag bröt den i min hand för att han vägrade höra på mig. Jag skämdes så mycket för det efteråt. Nu tog han upp det igen...

Sen blev det värre, han började ta upp frågan om barn och jag var lugn hela den här diskussionen (även om det kändes som att jag vill ut ur min kropp och kunde knappt hålla tårarna). Han undrade när jag hade tänkt ha barn, det var något som var enormt viktigt för honom. Jag sa till honom att ett barn förtjänar föräldrar som är 100 % där och som kan försörja barnet. Det här året med honom, har jag fått fixa hans ekonomi. Jag har fått be honom att skjutsa mig till affären för att jag skulle kunna handla mat för oss båda och slippa släppa hem kassarna. För det mesta sover han ruset av sig. Om jag skulle bli gravid så skulle jag inte våga räkna med att han skulle ens klara av att skjutsa mig till förlossningen (ja jag sa det rakt ut). Han reste sig upp och blev arg, tog sitt pik och pack och började skrika elakheter. Sen sa han att han skulle komma på måndag för att hämta resten, jag svarade nej för att idag upphör jag att existera för dig. Han blev ännu argare...jag fick mina nycklar tillbaks och han krävde pengar för pizzan...på vägen ut skrek han att jag kunde ha talat om för honom att jag träffat någon annan , istället för att låta honom gå igenom så mycket skit för min skull...

jag har aldrig gått bakom ryggen på honom, faktum är att jag slutat träffa alla mina vänninor och även manliga kompisar för att han inte gillade dem, vad gör jag nu, jag klarar inte av att sova just nu...han har ringt mig men jag vill inte svara

Hur går det för dig? För mig börjar det bli lite bättre. Kan nuförtiden återhämta mig på helgerna även om jag fortfarande är trött i veckorna. Men det är mer hanterbart nu, tack gode ? Hoppas det börjar lätta för dig med!

Både igår kväll och ikväll har jag spenderat tid med folk som druckit. Och det har gått superbra. Inser i efterhand att jag inte ens blev sugen. Hade ändå trevligt även om jag gärna rundar av då folket omkring mig börjar bli märkbart berusade. Det blir mindre kul då (tycker jag), men känner ingen avundsjuka.
Känns bra, och snart ska jag lägga mig och vakna till en ny nykter dag imorgon med en del planer. Vanliga träningen, besök på utställning och fika med några bekanta. Inget jag hade orkat som bakfull men som nykter känns det kul!
Tröttheten har minskat för mig också, känner mig inte som en zombie längre.
Godnatt och kram??

Och tack för att du tittade förbi!
Även om jag känner mig säker på min sak, att träningen kan vara det som får en att lyckas med nykterhet så känns det bli bra att bli bekräftad i det. Bra att du också hänger på gymmet och bra jobbat med snart en veckas nykterhet! Första veckan kan vara väldigt tuff men nu har du snart avklarat den ? God natt och trevlig (bakfylleri) morgon i morgon :) ?

Du ska se vad skönt det blir att vakna imorgon bitti?☀?

Kramar
???

Lycka till du också! Och godnatt.

Nu har mannen messat från landet. Först ett fint meddelande om att han såg att han har saker att lösa och att han ska söka hjälp för det.
Sen några timmar senare messar han igen och frågar om jag har funderat på bygget. När jag säger att jag vill vänta tills jag ser en förändring så tar det hus i helsike och han säger att allt är meningslöst, att han inte orkar mer och att det enda val han har är att avsluta allt. På en direkt fråga från mig så skriver han att han inte vill leva längre om han inte får göra bygget. Jag försöker ringa honom, men han svarar inte. Jag messar att han ska ringa mig, men han svarar att han tycker inte att det är någon idé eftersom jag inte kan stötta honom.
Nu håller vi på och messar fram och tillbaka och det här känns verkligen inte bra. Jag är egentligen inte så orolig för honom, men däremot förbannad för att han kör med utpressning.

Jag känner igen mig. Hittar alltid på nya och fler "ursäkter" till att dricka. Unna mig som jag så fint kallar det, fast det egentligen bara stjälper. Jag ska kolla upp mer vad det finns för alternativ där jag bor, men just nu känns den här sidan som ett bra första litet steg.
Vill önska dig all styrka och lycka till! Jag hänger gärna med på resan! :)

Jag ligger här i min säng en lördagkväll, inte en droppe alkohol sedan 29 november 2018! Ja jag är rätt stolt över det, jag drack när jag mådde dåligt och det slutade sällan bra. Kan faktiskt inte säga att jag mått bra någon gång av alkohol ändå älskar jag det destruktiva i mitt rus.

Iallafall ringer det på dörren och en berusad vän och ett följeslagare av 5 likasinnade vill låna toaletten (bor centralt). Dom är så glada och luktar starkt med sprit. Blir irriterad att mina vänner och familj tar noll hänsyn till vad jag gör! Ibland kämpar jag för mitt liv för att inte skita i allt. Jag ska motstå det enda som får mig att agera känslomässigt, utan det känner jag mig stundvis död inombords.

Tills jag hittar mitt nya rus.

(Det här var endast tankar en lördagkväll)

Jag besökte AA en gång. Det var inte rätt för mig där och då. Men jag kan rekommendera beroendeklinik. Åtminstone här i Gbg. Känner mig sedd och förstådd.

Jag har druckit kopiösa mängder vin på helger och semestrar i säkert tjugo år. Jag älskar ju mat och vin (läs: berusning). De senaste åren har jag börjat dricka även på vardagar, två flaskor vin fem gånger i veckan. För att fira att något gått bra på jobbet, eller för att stressa av efter jobbet. Har små barn och en underbar fru som blir lidande. Min fru är för accepterande.
Jag blir aldrig full så jag ragglar eller gör bort mig. Men jag är konstant trött och bakfull. Jag har ett arbete som kräver koncentration, det misslyckas kapitalt. Så nu har jag som mål att vara nykter till midsommar. Sedan får jag se hur jag gör.

Tack för ditt svar Themistokles :)
Så starkt gjort av dig att besöka en beroendeklinik! Imponerande. Jag har funderat på AA men jag vågar nog inte det just nu..
Att bara klara några nyktra dagar känns läskigt nog. Och vad ska man fylla dom lediga dagarna med utan alkohol? Jag har druckit mycket på tristess och självmedicinering av ångest. Vilket bara gått åt helvete såklart. Det kryper i kroppen och jag kan vänta till 17.50 innan jag hamnar på bolaget och är "tillbaka" igen. Rädd för det nyktra. Rädd för att möta mig själv antar jag och känslor man inte riktigt vågar ta i.
Det känns skönt att skriva av sig och veta att man inte är ensam.

Bra att du tar tag i problemen redan nu. Själv visste jag redan när jag var 20 att jag låg i riskzonen, men gjorde absolut ingenting åt mina problem. Det tog många år... I måndags fick jag nog och besökte en beroendeklinik. Det var stort. Och helt rätt. Jag nästan längtar att få gå dit igen på måndag. Konstigt nog.

Starkt av dig att skriva här tycker jag. Jag har precis börjat och vet inte heller riktigt hur det skall göras.

Vet inte riktigt hur jag ska börja, mer än att jag behöver få skriva av mig. Jag har alltid vetat att jag haft problem med alkoholen (är 26 år nu), och jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att nu är det nog! Och likt förbannat har jag trillat dit igen efter några dagar. Det slutar med att jag dricker så fort jag är ledig, och tillochmed kan ta mig något på dagen även fast jag ska iväg och jobba sen på kvällen. Jag tänjer på gränserna mer och mer, min självdestruktiva sida och jag blir så besviken på mig själv. Nu sitter jag här på jobbet med bakfylleångest och känner mig så ensam. Att läsa i trådarna och se värmen och omtanken ni har för varandra här gör mig tårögd.

Allt känns så läskigt, då alkoholen alltid funnits där som min bästa vän och största fiende på samma gång. Jag måste dra i handbromsen innan det här kommer eskalera till något mycket mycket värre. Jag skulle bli så tacksam för lite pepp och vägledning när allt känns som allra värst. Drack två starköl idag för att "lindra" ångesten men det gjorde bara att jag kände mig ännu mer dålig som inte ens kunde hålla mig ifrån det idag när jag ska jobba. Druckit nu onsdag, torsdag och fredag.
Imorgon blir dag ett, och en dag i taget tycker jag känns som en bra början.
Tack till er som tagit sig tid att läsa!

6 dagar utan alkohol. Det går bättre än jag trodde. Undrar hur stor del av detta som beror på naltrexonet?
Såg på Mello. Nykter. Rätt trist. Å andra sidan är det rätt trist även när man är packad. Så inget nytt där alltså. Men jag ser fram emot att vakna pigg och fräsch i skallen imorgon.

Bra att du tar nya tag! Heja heja

Här inne hittar du många som kämpar med samma problem. Jag själv har varit stor konsument men lyckas ändra mitt förhållande till alkoholen. Har precis som du en fru som är min bästa vän och stöttepelare. Jag hoppas det går bra för dig. Du verkar ha bra vilja och insikt till förändring. Det kommer man långt med.
/Mrx

Bara att veta att någon läser det man skriver och kommenterar gör en del.

Min fru är mitt största stöd och kommer fortsätta vara så.
Idag har varit en jobbig dag. Särskilt kvällen. Efter att haft vanan att dricka vin eller öl till tv:n så här det varit jobbigt att vara utan. Men med lite jävlar anamma och en del distraktioner från frugan så här det ändå gått. Jag hoppas innerligt att jag fixar det även framöver.

Håller med!
Jaa verkligen!! Så är det!! Jag blir oxå ledsen över att den vuxna människa man pratar med plötsligt mest tycker synd om sig själv!! Det gör ont i mig när man inte når fram. Jag är van att prata om allt med min man men detta går ju absolut inte...

Är man iaf nykter igen, lite seg är jag men helt ok. Det blir att sova tidigt idag, i morgon hoppas jag allt är som vanligt igen. Sov gott mina vänner ?

Idag försökte jag ta upp det men han blir bara arg. Säger att han vet att han dricker för mycket men att han inte vill sluta... Svaret jag får är "flytta då". Förmodligen eftersom han vet att jag inte vill det. Jag vill fortsätta leva med min man. Problemet jag ser är att han ju egentligen aldrig blir sådär "full" eftersom han dricker 3,5 % öl. Utan han är ju bara påverkad och lite annorlunda.. Tveksamt om nån annan utomstående skulle märka det på honom...? Då är det skitsvårt att ta på det. Men jag HATAR verkligen de där Burkarna... I början av vårt förhållande drack han sprit på helgerna och flippade ur totalt. Då var det lättare att sätta ner foten... Men nu är det ju inte så längre. Tex blir han ju aldrig speciellt full när vi är iväg tillsammans på fest, men det finns där... Varje dag, hela helgerna, året om... Vet att jag är medberoende på så vis att man hjälper till att "mörka" det för släkt och vänner... Vet inte hur många gånger han "jobbat" på kvällarna under alla år när det varit aktiviteter för barnen....

Skriver av mig

Jag har kunnat skingra mig från mobilen lite, igår satte jag han på ljudlös, han va inte prion utan han sattes i känsla till alla andra vilket va nåt nytt.

Jag börjar misstänka att det är inte är riktigt att jag älskar han på ett sunt sätt längre, utan har med att jag inte kan släppa kontrollen jag haft som medberoende, visst har jag känslor men inte på ett sunt sätt. Hur kan man älska nån som gör en illa ?! Det går inte ihop