Senaste kommentarerna i forumet

Inte alls en stor grej..?. Bara några stycken som håller andan av förväntan?!
Kram
/Fibblan ?.

i tisdags. Känner mig både yr och trött, nästan berusad. Orkar inte riktigt med mitt arbete i detta tillstånd. Är det någon annan som har samma erfarenhet av naltrex?

Väntar på rapport :)

Då va det strax dags ?
En snabb dusch, sen promenera bort??‍♂️
Tråkigt att våren försvann.. btw ☀️☹️

Många tänkvärda frågor och tankar. Fastnade direkt..?. Kvinna, har man och barn. På det sättet är vi olika. Åldern densamma, känsligheten och tyvärr begäret efter alkoholen, gör oss lika varandra?. Har många gånger förbannat mig själv för att jag känner för mkt..undra om inte det i mångt och mycket var ingången till mitt alkoholberoende som jag "lyckats" utveckla..
Nyckeln för mig är att acceptera att jag är en person som känner mycket och att det svänger mycket (+ att förhoppningen om att det ska svänga mindre nu, utan..)
Till en början fyllde alkoholen sitt syfte..; slippa känna så mkt..tog udden av det jag inte ville känna och förstärkte det jag ville känna. Men sedan försvann "vinsterna" så sakteliga och bekymmer och de jobbiga känslorna ångest, håglöshet, depressivitet etc.blev de alltmer dominerande..

Vad skönt att veckan har flutit på bra och du sluppit sug?. Nu kommer helgen som sagt och det låter som du har en bra plan för hur du ska klara av den. Göra ngt roligt, som bio t.e.x. och framförallt oavsett vad det blir - försöka njuta lite och vara glad. Det där tror jag är superviktigt och något jag är tacksam för att bli påmind om, eftersom jag är ganska dålig på just det för tillfället. För mkt som handlar om att klara av för mig..?.
Ska också försöka vara lite mer i njutning och glädjen?!

Hoppas helgen blir som du hoppas på ?! Det blir den säkert, och vacklar du så in
och skriv vet'ja ?!

Kram
/Fibblan ?.

Imorgon så är det fredag och helgen är i antågande. Inget sug under veckan men fredagen och lördagen är nu väldigt nära. Nu gäller det att ha något att sysselsätta sig med. Bio på fredag kanske? Njuta lite och försöka vara lite glad. Nåja, vi får se hur det går. Kram till er alla därute som kämpar på!

Läs min tråd angående hur jag försöker tackla mitt helgbehov. Kanske inspirerar dig att inte dricka och fundera om alkoholen är värt all ångest m.m. Håller tummarna för dig.

Tänk positivt och stå på dig!

Välkommen till forumet! Hejar också på härifrån - du kan klara det ?! Vanligtvis målmedveten, och även om andra krafter vill ta över, längtan efter ruset, att få stilla snurret, är starka - så finns det andra också! Håller tummarna att du orkat stå emot så här långt ?! Det är svårt - men det går!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Allic? Tänker på dig? det är en jävul den där A. Tänkte på vägen hem från jobb att jag mår så bra så ett glas kan jag ju ta ikväll men bara för jag mår bra nu så vet jag att jag bara kommer må dåligt imorgon så jag förblir nykter idag igen? så onödigt liksom för vi vet ju, tar man ett blir det 4. Kämpa på nu ???

Ditt första inlägg här på forumet väcker både viss oro men också hopp. Du finns där som en trygg punkt för dina barn och vill deras allra bästa. Du letar efter vägar att få dem att må bättre i en situation där deras mor dricker alkohol i ohälsosamma mängder sedan flera år tillbaka, där du har fått åka dit och hämta din yngsta när hon varit för rädd för att stanna kvar. Samtidigt har din äldsta dotter mått psykiskt dåligt, till och med så pass att hon gjort ett självmordsförsök. Tufft för er alla. Även där finns alkohol med i bilden och du tänker att alkoholtillgången kanske är en av bitarna i att hon väljer att bo enbart hos modern.

Du har redan fått lite kloka tankar från Ullabulla här ovan. Jag fick också några idéer och funderingar när jag läste ditt inlägg, kanske finns det något som kan bli till hjälp.

Först och främst funderar jag över om/hur du har pratat med dina barn om vad du ser. Har du kunnat berätta om att du är orolig för deras mor och hur det påverkar dem? Kanske t.o.m. frågat dem hur de själva ser på situationen? Om inte kan det vara något att testa. Och i äldsta dotterns fall - har du kunnat uttrycka din oro för HENNES mående och alkoholvanor? Ett avväpnande sätt att ta upp en sådan sak kan vara i form av "jag-budskap", dvs att formulera utifrån vad du ser och upplever och sen utan att döma fråga hur hon själv tänker. T.ex. "jag så glad att du mår lite bättre nu, men är samtidigt orolig för dig eftersom jag vet att alkohol kan göra det svårare att komma tillrätta med nedstämdhet, i vissa fall kan det t.o.m. förvärra en depression... Hur tänker du om det här?" Att försöka, utan att vara för styrande, få henne själv att komma på att det kanske vore bra att ta emot hjälp/stöd från vården (om hon inte redan har det) kan vara något att testa. Jag tänker mig att även om hon mår dåligt med oro och nedstämdhet, så finns en möjlighet att hon ändå kommer att reagera positivt på att det finns en trygg, nykter förälder som ser hennes situation och säger "det här är inte okej, du är värd bättre".

Om dina barn skulle vilja söka stöd som anhöriga till en person med alkoholproblem så finns t.ex. organisationen Maskrosbarn som tillhandahåller olika former av stöd, både live och över nätet. Se gärna https://www.maskrosbarn.org/

När det gäller anmälan till soc, så är ju en möjlighet, som Ullabulla skrev om, att börja med att ringa och rådgöra med dem anonymt, berätta om din oro för de eventuella negativa konsekvenserna och höra vad de skulle kunna hjälpa till med.

Välkommen hit återigen och fortsätt vara den här omtänksamma och ansvarstagande föräldern, du är verkligen viktig för dina barn! Skriv gärna mer och berätta hur det går för er.
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Bra beslut att börja skriva hör. Jag har bara 26 vita dagar men är nu helgarderad med vård, anta us etc. alla har ju olika historier men jag kan ångra att jag inte tog i lika hårt mina första försök att sluta som började för flera år sen. Så vill bara tipsa om att hjälp inte är läskigt. Förstår ditt dilemma om du är en offentlig person och risk för löpsedlar etc.
din beskrivning att få ro och tyst i huvudet kunde jag ha skrivit själv. Man förstår det inte i dimman men att vara helt utan a 2-3 veckor gör underverk för måendet för nästan alla inklusive mig själv. Så håll ut - det kommer bli bättre. Hejar på dig

Och om du druckit mycket och länge så du får fysisk abstinens - ha lite koll på hur kraftig fysisk abstinens du får. Kan vara farligt att sluta tvärt o själv. Vill inte skrämmas men finns bra hjälp att få att bryta på beroendemottagbingar tex.

Det här klarar du! Tänk vad fantastiskt du kommer må imorgon om du låter bli idag. Du behöver inte sätta upp mål som känns oöverstigliga, ta ett myrsteg i taget. Varje sekund du väljer bort alkoholen är en seger. Tillåt dig själv vad som helst annat, ät precis vad du vill, se vad du vill. Håll i nu, vi tror på dig!
<3

Wow topp tre på listan, då känner jag verkligen presset.. inte kan man vända i dörren då ?
Nejdå, jag ska gå dit, men jag tänker inte prata idag. Om jag gillar konceptet, så ska jag gå på ett möte till. Ett så kallat stängt möte, bara för alkisar som jag. Där kan jag nog bärätta lite om mig själv, antar jag!

Heja dig!
Jag har alltid vart alkoholromantiker men sen hamnade jag i en enorm svacka innan jul och fick då diagnos PTSD, depression, panikångest,GAD och tvångstankar. Tog det rätt hårt så började dricka kopiösa mängder. Insåg i helgen att nu räcker det. Alkolholen styr mig och mina känslor. Jag dricker för att inte känna hunger och de ångestkänslor mat ger mig.
Nu är jag inne på dag nummer två och det känns fortfarande rätt ok. Inget sug än sålänge.
Har tid hos psykolog och känner att jag måste ta tag i allt det som gör att jag mår som jag gör.

Kul, konstigt men ditt besök på AA känns som typ top-3 saker som händer mig själv idag. Ska bli väldigt kul att höra om det. Heja dig - du är modig.

Skriver av mig en kort

Det har sagts att jag inte klappa till han i bråket. Det skulle för mig vara bättre om det va att jag inte gjorde det

Är så rädd att skapa mer oro och nedstämdhet hos den äldre, att hon faller tillbaka i ett än mer självdestruktivt beteende.
Ja, jag kan se att det vore det rätta ur ett långsiktigt perspektiv, men väger det upp de kortsiktiga riskerna? Den äldre är snart myndig och därmed fri att bestämma själv även om jag aldrig kommer acceptera denna typ av konsumtion.

igen och ser det utifrån.
Visst är det grund för både ororsanmälan och aktivitet/krav från din sida.
Vem skyddar du och varför?
Att vara anhörig/medberoende är ju ofta en sakta utförslutande kurva då man accepterar mer och mer för att man inte vet eller kan påverka situationen på ett bra sätt.
Ring och prata med soc anonymt.
Dina båda barn behöver hjälp och bör inte vara med din exfru som verkar vara rätt djupt ned i alkhoholens värld.

Och välkommen hit :-)

Hej!

Grattis till dina två månader!

Det kan vara fördelaktigt att trappa ner på snusen. Ett förslag är att rådgöra med sakkunniga individer på apoteket. De kan ge dig tips och råd angående ett lämpligt tillvägagångssätt.

Det kan vara bra att hitta ett substitut för alkohol som gör en glad och lugn. Massage har många välgörande effekter. Ett förslag är att du och din man masserar varandra någon kväll i veckan.

Kram Holistic

Hej, första posten, första tråden, såg att det fanns liknande, men är ofin nog att starta en ”egen”.

Har två barn, 17 resp 14år gamla tillsammans med min exfru.
Det finns ingen fungerande relation mellan oss 12år efter skilsmässan dessvärre.

Mitt äldsta barn har haft vissa problem i skolan och med sociala kontakter vilket slutade med ett självmordsförsök under sommaren. Alkohol och sömntabletter. Den äldsta är boende hos modern, den yngre vecka/vecka.
Det har framkommit att ”självmedicinering” med alkohol varit ett problem under en tid före självmordsförsöket, men även fortsatt efter.
Detta är illa nog. Barnet är numera stabilare psykiskt, men inte på en ”normal” nivå ännu.
Träffar det äldsta barnet 2-3ggr/mån, men ej enligt någon form av schema.

Till detta kommer att modern, min ex-fru, under de senaste 5-6åren även hon konsumerar alkohol i en mängd som inte är hälsosam. Jag har flera gånger fått åka dit och hämta det yngre barnet på vardagskvällar/nätter då denna varit rädd för att stanna. För att närmare beskriva vilken status ex-frun haft vid dessa tillfällen har det varit utslagen i soffan, alternativt knappt kapabel att hålla sig upprät med stöd av exempelvis dörrkarm.

Det kommer med jämna mellanrum ”rapporter” från den yngre om att modern är väldigt arg, och dricker. Barnet är väldigt lojalt mot sin mor, så när det når mig som far har det passerat en nivå kan man konstatera.

Hur lämpligt är det att ett barn (det äldre) med den historiken är boende hos en mor likt detta?
Vad kan jag göra som far?

I och med att den äldre är så pass gammal så får hon välja vart hon skall bo, och har gjort så, gissningsvis för att tillgången till alkohol och en väldigt förstående inställning till konsumtion finns hos modern.

Jag står lite handfallen och vet inte riktigt vart jag skall ta vägen.
Har funderat på orosanmälan, men vet inte om det är grund för det, dessutom riskerar jag att ”putta tillbaka” den äldre när denne ännu är på återhämtningsspåret, även om jag inte vet hur kvalitativt det är, hur understött är det av alkohol och vad är därmed bara en fasad.

Suget är kvar. Men jag har inte fallit för frestelsen att ta ett glas vin (ännu?)

Du är trött på att fortsätta i samma mönster som tidigare, där du kunnat hålla upp några veckor för att sedan tappa motivationen och åter använda alkohol för att hantera ångest och sömnproblem. Du har redan kommit långt när det gäller att inse och erkänna hur det står till och vad du behöver. Du letar nu efter ett sammanhang där du kan dela dina tankar och få stöd och jag hoppas verkligen att du ska få den upplevelsen av forumet här, där det finns mycket värme, omtanke och respekt.

Så starkt och klokt av dig att dels söka stöd här och dels att du har påbörjat den här förändringen, en timme i taget! Skriv gärna mer om hur det går och om hur du mår. Ifall du skulle vara i behov av mer stöd kan t.ex. ett samtal till Alkohollinjen på 020-84 44 48 vara ett bra första steg, men det är bara en idé.
Lycka till och återigen, välkommen hit!
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Nya möjligheter!
Laddar för AA mötet i kväll, antar första gången är värst och man är lite nervös innan. Vet inte riktigt varför egentlige , jag blir i stort sett aldrig nervös. Det måste va rädslan för att träffa folk man känner och rädslan för att erkänna för alla att man har ett problem.
Egentligen är det inte så pinsamt, men hela situationen är lite konstig .. man ska sitta med personer som har samma problem och utmaningar. Man ska prata om det och lyssna på andra. Jaja wish me good luck?

Hej fina ni!
Jag har haft en intensiv period på så många olika vis. Är en "offentlig" person med många bollar i luften, en som också är högkänslig med tusen tankar som snurrar. Nu har det definitivt gått överstyr med alkohol varje kväll. Suget är enormt. I natt kunde jag inte sova. Ångest, oro. Tankar som snurrar. Pratade med maken. Vi beslutade att jag ska ta dagen ledigt idag där jag bara kan få återhämta mig, skriva min "listor" så det blir synligt för mig vad som är viktigt eller inte.

Sååå...nu är jag ensam och försöker varva ner, men dragningen mot vinet i skåpet är SÅ stark. Jag vill bara gråta här.
Brukar känna mig så motiverad och målinriktad, men här är det ruset som styr. Det enda som får tyst på mina surrande tankar.

Snälla...hjälp mig att motivera mig till att just idag ska bli den första vita dagen på det här året.