Senaste kommentarerna i forumet

Det känns som jag inte kommer vidare, varje dag börjar det om... Jag vaknar med någon nivå av ångest, beroende på hur mycket jag druckit kvällen innan, tänker att jag inte orkar mer, vill inte och ska inte dricka mer..Sedan kommer eftermiddagen och kvällen och jag ger upp. Orkar inte fortsätta men orkar inte heller stå emot.
Jag förstår ju att jag behöver hjälp, även om jag var nykter i ett helt år på egen hand så behöver jag hjälp den här gången.
Egentligen är jag inte rädd för att berätta, att prata om det med någon, faktum är att jag längtar efter det. Det finns bara en sak som hindrar mig och det är en skräck som gör mig lamslagen. Att personen jag ber om hjälp gör en orosanmälan, jag skulle inte klara av det. Jag har noll förtroende för myndigheter som socialen, att lägga min familjs öde i händerna på någon jag inte känner? Hur vet jag att den personen inte är en fullständig idiot?
Jag ska förklara vad jag menar med idiot:
Efter att ha jobbat som servitris ett tag har jag insett något om människor som gör mig ledsen och väldigt besviken. De allra flesta människor är skrämmande okunniga, oförstående och saknar helt förmågan att läsa av sin omgivning och människorna i den. De TROR sig veta en väldig massa men har egentligen ingen aning. Så vad gör jag om den som ska bedöma hur min familj mår är både blind och döv? Vad gör jag om min önskan att ta mig ur ett missbruk bara resulterar i att min familj hamnar i händerna på en myndighetsperson som TROR sig veta hur jag är som mamma? Som kanske inte ens vill veta utan bara agerar utefter någon slags förutfattad mening och läser in sådant som inte finns... Det hjälper såklart inte att jag hört en del skräckhistorier om socialtjänsten i den här kommunen... Visst, jag har också förutfattade meningar om människor i största allmänhet men i värsta fall resulterar det i att jag serverar en Shiraz istället för den rekommenderade Zinfandeln till huvudrätten för jag inte hinner hämta den och gästen i fråga ändå (enligt min bedömning) inte känner någon skillnad... Det blir däremot farligt när människor i sitt yrke har makt att stjälpa eller hjälpa andra människor, för hur vet jag att de människor som ska bedöma om mina barn far illa eller inte verkligen ser sanningen? Hur vet jag att de kan agera helt och hållet professionellt? Finns det ens sådana människor? Det tror inte jag därför är jag rädd. Det blir ju godtyckligt, vår familjs framtid kanske hänger på huruvida socialtjänstemannen/kvinnan vaknat på rätt eller fel sida, hen kanske helt enkelt ogillar mig och kommer besluta utifrån sina personliga åsikter utan att ens begripa det?
Kanske är jag paranoid men jag har en känsla av att om jag någonsin hamnar i någon myndighets klor kommer jag aldrig därifrån. Jag kommer resten av mitt liv behöva se mig över axeln och vad gäller mina barn kommer deras minsta felsteg att granskas.
Så detta gör att jag inte kommer ta hjälp även om jag behöver det. Desperat behöver det.
Jag önskar jag kunde hitta tillbaka till den förälskelse jag kände för nykterheten för ett år sedan. Men det är väl som det är med förälskelser, de går över.

AlkoDHyperD: Hur vet jag att personerna bakom titlarna går att lita på? Hur ska jag kunna lita på att de vill mig väl?
Jag har frågat det förut inser jag och svaret är väl detsamma även denna gången: Att jag aldrig kommer veta på förhand...
Men för att byta spår: Det kanske är samma kurs som du sökte? Tänk vad märkligt om vi suttit i samma rum utan att vetat om det! Tror inte just denna kurs finns någon annanstans än där jag går:) Så kanske bor vi faktiskt nära varandra?
När det gäller kursen trodde jag att den skulle fungera som behandling i sig, men det var rätt korkat av mig.. Det enda jag hittills kommit fram till är att jag möjligtvis, kanske, alltid haft ett lågt antal dopaminreceptorer vilket skulle kunna förklara att jag inte kan njuta fullt ut av någonting utan alkohol. Men givetvis är det ju inte så enkelt och forskningsresultaten är inte helt och hållet entydiga.. Jag känner bara att jag famlar i mörkret, tror att, bara jag förstår varför så kommer jag också hitta lösningen.
Att få svar på hur jag tar mig ur skiten. Men så enkelt är det väl inte....
Det kanske är löjligt men detta skrämmer skiten ur mig.

Hänger här än med andra ord, tydligen jag med ??
Ha en super dag i regnet.
Det ska jag oxå ha, helt nykter och rätt så pigg faktiskt.
Tänkte inte på det innan, men nu när jag känner efter så är jag faktiskt inte så trött idag ?
Hoppas det håller i sig ?

Hur går det för dig ?
Det är tyst, men du kanske har fullt upp med träning och annat som är nyttigt ??

Hur går det för dig ?
Det är tyst, men du kanske har fullt upp med träning och annat som är nyttigt ??

Skriver av mig

Nåt jag kanske inte delat med mig är just sömnbrist. Jag vakar över telen, om han är aktiv eller skrivit nåt ( har på ljudlöst)
Så har jag vart under hela vår relation lite då och då pga oro eller ja... just medberoende beteende.

Men nu har det vart ännu mer, och tydligare, så mycket att jag förstår mer och mer att det här är ohållbart!!!! Jag måste kunna släppa det, inget blir bättre av dålig sömn. Ja menar även om han är aktiv eller skrivit så syns det ändå sen. Men va spelar det för roll då tänker jag?!

Ja jag har kvar nåt beroende och det märks mest på kontroll över telen.

Mycket har blivit bättre, jag går frammåt men det finns mycket att ändra på tills det släppt helt. Nu ska jag åka och jobba så då blir det lättare med allt och jag mår bättre när jag är på arbetsplatsen

Tack skrållan
Kram :)

Vill bara skicka en kram ?

Ny dag! Allt går framåt, och tvekar fortfarande inte en sekund med att fortsätta att skippa alkoholen. Jag känner inget sug, jag blir mest bara äcklad av tanken på mig själv när jag vet hur jag resonerat och planerat tidigare.

Just nu känner jag bara skam, jag vill göra saker ogjord. Jag vill glömma, stoppa huvudet i sanden och säga ”det va inte jag.”

Så känns det ena stunden och i nästa stund känner jag att folk överreagerar... att man måste ju kunna festa till det lite IBLAND. Va ju det där med ibland då som va problemet.

Jaja, ny tag! Jag känner mig glad över mitt beslut men ändå sjukt nere p.g.a. allt som händer runtomkring. Hursomhelst så hoppas jag på att något bra kommer ut från detta, det man inte dör av gör en stark.... ellerhur?!???

Vaknade med en fet obehaglig känsla, mardrömmarna var fortfarande på min näthinna.
Ibland förundras och fascineras jag över hur obehagliga frekvenser min hjärna själv kan producera.

Jag minns ju oftast mina drömmar i detalj också. Inte alltid skitkul. Men en dröm är en dröm är en dröm, det är ju inte på riktigt. Eller så är drömmen verklighet och den verklighet vi tror leva i egentligen är en dröm :o ooooh Matrix! ?

Torsdag! Inga intervjuer eller annat inplanerat idag. Bara ren och skär köttning. Ska iväg och fixa mina fransar i kväll också, äntligen. Lite vardagslyx. Har skjutit på min tid till henne pga livet ni vet.
Det blir fint, ser fram emot det.

I morgon är det äntligen fredag! Och jag kan lägga lite fokus på alla flyttkartonger hemma! Yay ?

Ta hand om er,
Fridens ?

Gick då inte riktigt som jag ville el hade tänkt...
Har inte skrivit själv på jätte länge men svarat på några av er... Jag har skämts så otroligt mycket och känt mig svag, jag vet att det är till ingen nytta alls....

Fredagen var jag ensam, då drack jag ..
på lördagen hade vi aktiviteter med hundarna så det tog hela dagen.
Söndag jobbade min man igen.... jag drack på kvällen, vi pratade på telefonen vid 22 och maken menade dagen därpå att jag varit berusad ... jag svamlade bort det...
Inget alls på mån, tisdag 2-3 glas och lika igår...i smyg, hade hällt upp i petflaskor ... igen....
Såååå besviken på mig själv!!!!

I söndags så hämtade jag min dotter, dryga 20 år, vi pratade lite och hon frågade... Jag medgav inte...då säger hon ” du, mamma .. det vore inte konstigt om du har provat lite, det är ju vanligt”.... och ” jag är oxå en beroende person, om jag inte blev så dålig av alkohol så skulle jag med kunna bli alkholist” ....
I första meningen så ger hon mig chansen att vara ärlig.... den senare skrattade vi åt, men pratade om hur rätt hon har i det! Jag är såå tacksam att hon ALLTID blir dålig när hon festar, det gör att hon alltid tänker till innan om det är vört att bli liggade en hel dag efter... Jag blir i princip aldrig dålig, tyvärr!!
Jag haft/ har en så jäkla ångest!
Min son ska gifta sig i helgen, de har lite knepig klädkod som jag inte riktigt löst än, talet är påbörjat men långt ifrån klart...Bara 1 1/2 dag kvar nu...

Och min man var otrogen för 3 1/2 år sedan.... finns en risk att den människan är inbjuden, hon känner familjen på min sonhustrus sida....
Jag mår skiiiit.... Sån jävla ångest ifall hon kommer dit...
Men, jag ska kolla det idag! ( vet inte ens VARFÖR jag inte redan har kollat det)

Imorgon ska jag in till lasarettet, slutade röka med hjälp för dryga 5 veckor sedan ..... ( har rökt ca 6 st denna vecka, bara på jobbet, annars klarat det) ...
Jag kommer berätta för personalen där hur jag mår och att a bestämmer i mitt liv, att jag vill förändra det.
Nu ska jag ut o gå en långpromenad, börjar lunch idag så det passar perfekt och känns som jag lite påbörjar nästa veckas läkning?
Kram på Er Alla, ni ger styrka o pepp vare sig ni skriver till mig el att jag läser era inlägg ?

Hej!
Jag har oxå haft ont på höger sida men har valt att sticka huvudet i sanden så länge så vet inget om mina värden...
har inte ens läst om vad vi kan åka på förutom att skrump lever och sånt dyker upp ...
Har du någon dag som du har bestämt att göra ett nytt försök Gorillan?
Jag har svajat lite i en vecka, har mycket som ska ske i helgen med mycket känslor inblandade... efter det är det HELT nya tag! Funkar inte att leva så här...
Hänger du på? Så kan vi stötta varandra..?

Inte detsamma, men en styrkekram härifrån. Tror du är på rätt väg nu.

på randen till galenskap emellanåt ?..,
det är väl just det. Dragningskraften i att hänga här har nog mkt att göra med just det du beskriver. Att få uttrycka sig fritt. Ingen som dömer eller tycker det är konstigt, överdrivet eller vad det nu kan vara. Den förståelsen man möts av här, är verkligen ovärderlig??!

Ny dag - nya förutsättningar - nyktert✔️!
Ha en fin dag?!

Kram
/Fibblan ?.

Hur är läget? Tänker på dig och hoppas du inte stressar för mycket...
Kramar
???

Hoppas du kunnat sova inatt? Jag har som du en anhörig som haft problem och har jag har med gått på anhörigträffar när jag var 19. Nu 34 och bestämde mig att det får va nog för ett tag! Har också ångest, oro,rädd för att bli sjuk(lite hypokondrisk) och det som just triggade min ångest ännu mer var just alkohol. Drack oxå för att somna. Men nu börjar det fungera ganska bra på sjätte dagen! När jag sitter här och riktigt njuter av kaffet och tänker på hur jag mådde förra veckan är som natt och dag? kämpa på. Du kanske behöver prata med ngn om varför du börjar igen? För mig handlar det om att få distans feån alkoholen och hitta mig själv utan den självdestruktiva ångesten av alkohol! Hur tänker du? Slut för gott eller vill du förändra ditt drickande. För mig är der inget fysiskt beroende,känner inget sug inte ens första dagen men det är definitivt psykiskt just för att dämpa oro o ångest men den känslan dagen efter är jag inre sugen att ha på braaaaa länge?? kram

Bra att du åkte bort och att det inte gjorde så ont av hans drickande

Just ikväll känns det tungt. Jag vet att det kommer och går, att jag måste genom faser.

Det är sorg, frustrerande, och nån saknad för det känns tomt. Just närheten till nån...

Jag kan inte för mitt liv se mig med nån ny på väldigt länge, saknaden av att Jag vill bara just nu bli omhållen.

Hej Lillmyra!

Sweet att höra att du klarat av första dagen! Heja dig! Själv är jag på 89:de! Heja mig!
Jag kände igen mig lite i det du skrev överst, om ätstörningar och alkoholkonsumtionen, det är lite samma för mig.
Jag kämpar på!
Varför har de senaste veckorna inneburit extremt stora mängder alkohol för dig?
För mig var det några år av extremt stort intag, när jag slutade dricka så såg jag till att ta tag i det som gjort att jag druckit - jag har genomgått några stora förändringar i mitt liv sedan december, bland annat bytt arbetsplats och börjat gå hos en psykolog.
Jag tror verkligen att du tänker helt rätt med att ta hjälp av psykolog osv, det känns som att husen vi just nu håller på att bygga åt oss själva måste få stabila grunder, det innebär ju oftast att det inte bara är en sten att rätta till utan flera!

Kämpa på och grattis till dag nr 1!

Jag har klarat första dagen utan alkohol. Jag trodde inte att jag skulle klara en dag helt på egen hand med tanke på dom senaste veckornas extremt stora alkoholkonsumtion. Jag har gett mig fan på att jag ska klara detta och sökt hjälp på flera olika håll.

Ni är så fina.
Skriver mer en annan dag, men ville bara säga det. Och det betyder mycket att veta att det finns de som förstår. Är ju helt ensam i det här i den "riktiga" världen, så era svar värmer och betyder mycket.
Är nykter fortfarande och kommer vara det imorgon med.
Hoppas ni båda är ok ✨
Kramar Nejlika

Att du haft en jobbig kväll, men ändå riktigt bra att du är nykter och mår bra?
Jag funderar oxå på en paus från forumet, samtidigt känns det skönt att skriva vad man tycker och tänker.
Man kan ju inte direkt berätta alla tankar och bekymmer för någon man känner irl ?
Då skulle man ju bli inlagd nånstans.
Sov så gott nu, så kommer du må bättre i morgon ?

Tack snälla Tackohej

Första dagen har gått över förväntan. Inte druckit en droppe idag. Jag har tagit omvägar för att inte gå förbi ett Systembolag och falla för frestelsen. Tar en dag i taget

Tack för titten ?! (Skrev lite längre till dig i din tråd..) Just ikväll har jag tampats lite extra med tankar på alkohol och sug..?. Ingen bättre förklaring till det, än att jag är trött och själv hemma..
Funderar på om jag ska ta en liten paus från forumet. Kanske det snarare hjälper till att hålla a-tankarna levande..?.
Får klura vidare på det. Vet ju också att det samtidigt är till hjälp för mig att skriva här. Inte i jättebra form just nu, men så skönt att inte ha ngt hemma. Det är mitt bästa tips till alla som vill sluta. Finns det inget att tillgå, så gör det ju bara inte det..?! Jag har varit med om värre lägen än detta. Det blir bättre igen. Och så länge jag håller mig borta från giftet, så är det, det som det kommer att bli - bättre och bättre ?!

Önskar dig också en fantastisk vår ?!
Stor kram ?
/Fibblan ?.

För dig ?!
Ingen dans på rosor, jag vet.. Hantera ångest är svårt..?, men precis som du säger. Det är det även med alkohol och faktiskt 7 resor värre.. inte i stunden förstås, men efteråt och dessförinnan..! Och livet utan alkohol är inte en rosenskimrande tillvaro, men så mkt vunnit i att slippa dåligt samvete och skuldkänslor som ju gärna bygger på ångesten..
Det är ett hårt jobb att göra, därför känns det då gott att du upplever att du får "lön för mödan"?! Så bra jobbat - och härligt att höra att du ser fram emot våren ?. Det gör jag också. Och det glimmade till av den känslan lite extra förra veckan?! Häftigt att du känner dig redo för "det vidare livet"-forumet?! Jag är inte där..Visst får dagarna rulla på även för mig, men just idag är jag långt ifrån den känslan..haft sug och tankar på alkohol under kvällen. Hemma själv och trött, är väl den närmaste 'anledningen' till det, som jag kan komma på. Annars håller jag med dig att jag också för egen del, är mer stabil och trygg i mitt mående. Det går upp och ner som livet självt gör, men jag vet att jag mår bättre av att låta bli giftet..☠️?!
Fint att höra från dig som sagt och med dessa positiva besked?!
Fortsätter heja på dig, var du än väljer att skriva?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Usch jag orkar inte! När allt känns bra, när jag vill, verkligen bara vill så kommer bakslaget. När andra ska lägga sig i och bestämma, tycka och tro vad som är rätt och bäst, men absolut ingen lyssnar på den det handlar om, mig!