Senaste kommentarerna i forumet

Låg och tänkte på en sak och undrar om jag är ensam om det eller inte.
När jag drack på slutet, blev det jobbigt att träffa folk, handla eller även träffa familjen innan man fått sin först öl. Jag blev lite skakis och kände ångest. Varför vet jag inte, som nykter är jag normal social och har inga problem med folk eller familjen.
Bara en stille tanke nu på morgonen ?

Låg och tänkte på en sak och undrar om jag är ensam om det eller inte.
När jag drack på slutet, blev det jobbigt att träffa folk, handla eller även träffa familjen innan man fått sin först öl. Jag blev lite skakis och kände ångest. Varför vet jag inte, som nykter är jag normal social och har inga problem med folk eller familjen.
Bara en stille tanke nu på morgonen ?

Jasmine
Vad det gör ont i hjärtat, vad jag skulle vilja hjälpa dig med barnen?
Försök hålla ut och kolla om det inte finns nån i din omgivning som har tonårsbarn, kan finnas någon som älskar att passa barn för billig peng och du får andas lite.
Önskar dig ALLT gott och ös ur dig, det är det detta är tillför lika väl som att uppmuntra andra.
Vi ” duktiga” flickor ska sluta vara så duktiga, vi ska be om hjälp??

Jasmine
Vad det gör ont i hjärtat, vad jag skulle vilja hjälpa dig med barnen?
Försök hålla ut och kolla om det inte finns nån i din omgivning som har tonårsbarn, kan finnas någon som älskar att passa barn för billig peng och du får andas lite.
Önskar dig ALLT gott och ös ur dig, det är det detta är tillför lika väl som att uppmuntra alla.
Vi ” duktiga” flickor ska sluta vara så duktiga, vi ska be om hjälp??

Vi har varit tillsammans i 20 år, gifta i 10år och har två tonårsbarn. Under våra första år drack han sprit och mycket. Blev våldsam, elak och minnesluckor. Vår första dotter kom tidigt och jag har KÄMPAT med hans drickande som efter ca 5år nu endast består av folköl. När spriten försvann slutade också hans beteendeförändring och han själv tackar nästan alltid nej till sprit. Erkänner att han inte klarar av att dricka det. Men han dricker minst ett 6pack folköl varje vardag, mer på helgerna. Och har så gjort de sista 15 åren... Jag har ju aldrig tyckt om detta men han har "hållet sig i skinnet". Blir nästan aldrig full när vi är borta, sköter sitt jobb även om det vissa perioder blir trixigt för honom på morgnarna när han ska köra bil. Han är ju inte samma person nykter och när han dricker. Han kompenserar dock sitt dåliga samvete med att göra det mesta i hemmet, köpa blommor och presenter, tala om hur mycket han älskar mig... Ofta... Under alla år har han i perioder LOVAT att nu ska han minsann sluta dricka... Sagt att han varit i kontakt med Vårdcentralen och att nu ska det bli ändring.. Men det händer aldrig nåt. Han drar kanske ner på det men bara för nån vecka... För ca 1 månad sen blev han sjukskriven. Jag vet att det är kroppen som säger ifrån ang alkoholen men han skyller på stress på jobbet...det är säkert det oxå. Sover inte, lättirriterad och får utbrott. Läkaren skriver ut sömntabletter. Han förklarar för mig gråtandes att han nu berättat om sitt missbruk och att han ska börja i nån grupp. Jag förklarar att jag verkligen tror på honom denna gång men att jag är rädd för att det ska bli som alla andra gånger hn lovat ta tag i det... Nån vecka senare går han på det här gruppmöte och berättar ingående vad de sa och hur jobbigt han tyckte det var. Jag tror verkligen på honom men tycker det är lite konstigt att han dricker lika mycket som innan... Gjorde igår det man inte får. Loggade in på hans "mina vårdkontakter" när han sov, och löste hans journal. Jag löser anteckning där det står att han uppger att han ALDRIG dricker i veckorna, har måttliga vanor. INGENTING om att han söker hjälp för sin alkoholism... Hela mitt förtroende för honom rasade igen.... Nu vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare... Ifrågasätter jag honom om gruppen blir han sur att jag inte litar på honom och han är expert på att hitta på troliga historier om ALLT!!
Men jag vill inte ge upp. Älskar den han är när han är nykter och det är ju aldrig katastrof när han dricker så jag känner mig i nåt land mittemellan. Det är lätt att känna sig knällig själv, det kanske inte är så farligt. Jag som är överkänslig? Finns det någon mer som lever eller har levt med någon som dricker för mycket men inte "för mycket"??

Emma79
Håller med om att iskallt vatten med mycket citron hjälper, har alltid det tillgängligt vid de tillfällen som jag brukar dricka. Har till och med börjar med te o hunong så sitter med både och på kvällarna.... känns bra att ha ett glas att föra till munnen, den upprepande rörelsen men utan a i...
nu har det bara gått tre kvällar för mig så jag är i väldigt tidig början och har aldrig provat sluta förr...
Att prata med några närmaste som bryr sig om en känner jag också är super viktigt för en själv, dels kan de ha lite koll på en dels kan man ringa dem närsomhelst och gråta, el prata...
Vad vet jag, detta är 1:a gången som sagt men jag önskar Er alla att Vi ska lyckas hålla a ur våra liv och få tillbaka känslan av att det är vi själva som styr våra liv , inte a ??

Dricker periodvis sedan 4 år kanske. Klarar av att socialdricka o allt sen vaknar jag bara en dag o känner att jag vill koppla bort mej själv från alla måsten....Har känslan av att när jag finns för alla o ställer upp är jag toppen, de dagar jag dricker o efteråt får jag kräla i stoftet o be att dom tar mej till nåder igen? Förutom med mina 16 o 19 åriga söner. Vi talar alltid. Min man vill lämna mej för att de 2 procenten som är dåliga väger över. Har även ställt upp för min mor sen pappa gick bort. Inte en gång har hon frågat hur det känns för mej?Enda gången jag inte bryr mej är när jag dricker o jag njuter av det!

Gjorde gbp för 13 år sen.Alkoholproblem sen 4 år tillbaks. Vi tål ju mycket mindre än förut.

Ny start efter en tonårsfylla igen. Går in i dag två med extrem ångest och oförstående över mig själv.
Har berättat för min chef igår kväll via ett känslosamt mail. Inget svar ännu. Ber om stöd o hjälp. Även berättat allt igen för fru och barn som fortfarande tror på mig och att jag kan klara detta. Det kan jag. Men hur extremt svårt och dåligt jag mår.
Prick.

Have mercy. Denna huvudvärken kommer försvåra dagen. Den lixom sitter bakom ena ögat och ba tryyyyycker. Påminner om huvudvärken jag brukar få i mars/april varje år (jävligt oklart vad det är, men är återkommande. Allergi kanske? ?‍♀️). Gjorde ett test som sa något om hortsson? Ish.

Just det, ni kanske funderar på om det år bakisvärk? It aint. Sist jag drack var dagen jag skrev på mitt lägenhetskontrakt, 1st glas prosecco. Innan det minns jag inte. Det var ett tag sedan.
Jag kan inte dricka just nu, det hade förstört way för mycket. Har varken tid eller kan vara full/bakfull. Måste pria min sömn så vardagslivet fungerar. Den ni....

Nu en liten klagosång;
Ont det gör ont det gör ont en stund på natten men inge på daaaaaan ååååååh allaaaaaa omkriiing de märker ingentiiiiiiing det gör OOONT ååååh så ont! - Lena pH.

Fredag nu kör vi!
Fridens ?

1. Ja den minskar för många, har jag läst här tidigare. Och jag har nu gått ner till en kanske mer ”normal” drift. Låg lite högt förr :)
2. Svettas troligen. Det går att svettas utan att det märks speciellt mycket om det går ut hyffsat jämt över kroppen. Det kan ju inte gå upp i rök. En del kan du säkert samla i kroppen.

Har just gett upp på en aw. Det var kul men jag kände mig jävligt klar och var typ först hem nu. Varför upplever man egentligen att tiden går så mkt fortare när man är full?

Cheri!?

Åh jag känner med dig, jag har en ätstörningsproblematik i botten (inte Anorexia utan ospecificerad ätstörning med inslag av bantning och hetsätning/överätning)
Innan jag slutade dricka A helt nu (Dag 25
nu ??) spårade jag ur något fruktansvärt gällande maten.?
Troligen mådde min kropp såpass dåligt pga missbruk av A att den lite grann tappat de normala hungerskänslorna etc, tänker jag..?
På senare tid har A alltid triggat mig att hetsäta/överäta redan efter 2 glas vin, och nu innan jag satte stopp för A var det riktigt illa.
En av de sista gångerna jag drack rejält fick jag ett hetsätningsryck som slutade med fingrarna i halsen, du kan gissa hur jag mådde och kände mig efter att ha kräkts upp både all mat och alkohol
Låg på golvet i badrummet och tänkte, hur lågt har jag sjunkit???

Jag ville mest tala om att jag förstår, och välkomna dig hit in i värmen!❤

Många kramar/ Nattflickan?

Svaret på fråga ett är nog säkert att kroppen är utmattat och gör allt för att återhämta sig.
Ville nog mest bara höra att andra upplevd samma symptom, så jag inte är ensam...då låter det inte lika rolig/troligt längre ?

Ja Nejlika, det kan ju va så enkelt att jag svettas mer, inte för att jag märkt det..
Men jag gjorde ju mina svettiga nätter på sjukhus, nerdrogad..antar jag svettades som en gris när jag låg där och sov.
Jag vet hur det varit att bli nykter utan hjälp..då svettas man, skakar...ja ni kan ju allt det där ?

Att du klarar dig så bra, 5 helger känns som en evighet..men det måste oxå kännas grymt skönt.
Å jätte kul att du läser här, det har blivit lite av en dagbok för mig.. Jag gör jobbiga saker, skriver om det här och allt känns lättare och bättre.
Man känner sig till och med lite stolt av sina bedrifter. Små enkla saker kanske vanliga dödliga skulle säga, men inte för mig.

Fresia, ja det känns verkligen skönt att göra saker som jag faktiskt hade som rutin tidigare.
Att alltid göra allt för kidsen, allt som jag anser att dom behöver hjälp med förstås.
Sov så gott du med ☺️

Jag tror att om du inte tar tag i din grundproblematik innan operationen, så kommer du att gå upp i vikt igen efter operationen. Det kan bli en stor fara för ditt liv. Det bästa är om du pratar igenom helhetssituationen med en läkare.

:) Jag minns inte hur det var med lusten sådär första tiden, men kan det inte bara ha att göra med att du är utmattad? Mycket för kropp o själ att hantera?
För mig har sex iaf blivit en helt annan galax sedan nykterheten. Det är som att varje gång är första gången, fast bra. Halleluja, hade ingen aning om att kroppen kunde känna så mycket. Så jag gissar att den kommer tillbaks!

Hej Allterbra!

Jag har inte varit här på några dagar, då jag haft fullt upp.

Men du var den första jag ville söka på och se hur det gått för dig och vad roligt att läsa alla dina inlägg, jävlar vad bra gjort av dig.

Vi har ju våra 16 åriga döttrar som på olika sätt påverkat oss till att lägga av.

Jag skriver mer om någon dag, men går nu in för min 5 helg utan a och saknar den inte alls.

Har du slutat snusa också?! ? Dubbelwow ?

Tack för att du berättade om vad som fick dig att agera. Måste kännas så jädra bra att finnas där för din dotter.
Hoppas du får en skön natt. Ser fram emot att läsa inlägg av dig imorrn.

God natt ?

1) Känner ingen större skillnad där - så det är nog individuellt :) Men kroppen är med största sannolikhet fortfarande i obalans vad gäller signalsubstanser, det ger sig nog med tiden.

2) Nog inget du behöver oroa dig för. Kanske fortfarande lite abstinens och är varmare så du svettas mer? Sover oroligt och svettas på natten?

till dag 50! ??? SÅ grymt du är, så mycket du tagit dig igenom och fortfarande står du pall - friskare, nyktrare och fortfarande med ett jävlaranamma! ?

...och sen igår har jag nästan vart knockad av en ny omgång trötthet. Behövt lägga mig nästan direkt efter jobbet. Bara ätit lite och sen lagt mig för att vila. Ligger sen i sängen och läser eller kollar på en film, det är allt jag orkat med.

Läst mycket mer (och sett YouTube-videos) om PAA eller PAWS som det visst heter på engelska, post accute withdrawal syndrome. Känner mig rätt klar över att jag redan är där. Tiden på mitt rosa moln är över, orkar inte träna lika mycket, energin har gått ner rejält och humöret svajar rejält. Jag är beredd på att detta kan vara här för att stanna ett tag. Sömnen har också blivit lite sämre igen.

MEN, suget är på låg nivå, jag känner mig trygg för tillfället i min nykterhet, jag presterar bra på jobbet för det mesta, är social och "klar" i huvudet och ångestattackerna är mer sällsynta och oftast inte lika starka (det är för mig stort).

Kämpar vidare.

Allt dumt som har hänt genom åren är helt sjukt. När man npgon gång ibland tänker tillbaks genom åren och summerar allt som hänt då undrar man verkligen. Är det jag/Vi som accepterar detta? Hur man varje gång lägger det ena efter det andra bakom sig och försöker glömma det. Fast det blir svårare och svårare att "glömma" känner jag. Nä, min ryggsäck är så himla full med elände så det får inte plats med nu. Är så himla trött

Inser att mitt senaste inlägg nog kan vart lite rörigt, konstigt och svårtolkat, men märker att du tog dig tid att förstå och 'glädjas med mig i sorgen" ? Du är fantastisk! Allt är så rörigt men ändå förstår du storheten i att kunna acceptera sina känslor utan att vilja fly. För en som jag är det enormt framsteg.

Hoppas du är ok och att dagen vart bra. Många kramar till dig ?

Hej! Är oxå ny här dagen till ära. Visste inte riktigt hur man skulle göra men hittade nånstans att d kan vara bra o börja med att starta en egen tråd, där man kan skriva ”sin historia” o så kan d vara lättare för andra att hitta till en o stötta..
Hälsningar Cheri

På väg till Forummötet i lördags kollade jag programmet för dagen, – det var väl kl ett? Nej,.. ridå! 11 skulle jag varit där! Och jag som förberett mig, läst på gamla inlägg, rekapitulerat. Nyfiken och lite nervös att få träffa folk irl hade jag varit. Nu blev det inget med det. Hade i backspegeln sett förändringen som sakta och krängigt vuxit fram under de två år och 4 mån som gått. Kanske dags att förnya insikterna, inte glömma att kampen fortfarande var aktuell. om än vilande, hade jag tänkt. Med svansen mellan benen slank jag sedan in på Gallerian i Liljeholmen för att hitta något gott att trösta mig med.
Här brukade jag förr handla fina viner. Ja, jag var (och är) intresserad av hur det smakar, för det mesta. Jag kan sakna den biten. Tänk att få köpa en saftig bit kött nere på Ica, och ett mustigt rödvin till det… klarar jag väl? Tanken blixtrade genom mitt huvud men försvann lika fort. Jag märkte att jag var säker, helt säker på att jag inte ville. Inte dricka vin, framför allt inte med mannen därhemma. Kanske med någon annan, någonannanstans? Under trevliga och avspända förhållanden, i så fall. Det är ju oron, stressen och pressen tillsammans med honom som gör att det blir desperat och för mycket, resonerade jag. Kanske en luring, kanske en möjlighet det där att dricka i en annan miljö, kontrollerat? Sådär gick tankarna i min ensamhet.