Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att det är svårt Troja. Så jobbigt när man måste välja, fast man inte vill. Här går det fram och tillbaka. Har haft några bra dagar. Det är som att åka berg-och dalbana. Känslorna går upp och ner. För dig med förstår jag.

..syftar på FB?. Hade tyckt det varit fint och kunnat direktchattat lite mer. Sett vad det hade kunnat ge med kontakt utanför forumet och kanske styrt upp ngn träff på annan plats än i sthlm..?. Vi vet ju inte var den andre bor i vårt avlånga land..
Men jag har aldrig haft ngt FB-konto tidigare och kan inte riktigt se mig skaffa det nu heller. Lite av samma anledningar som IronWill och även John-Erik..
Stor kram!
/Fibblan ?.

#Vinäger
Tack, snälla du, för att du svarar på mitt inlägg. Jag vet att jag blev så berörd när du berättade om att du druckit alkogel. Där gick en viktig gräns. Men du reste dig upp och har nu klarat 50 dagar! Helt fantastiskt! Jag lever väl i förnekelse fortfarande. Jag fattar inte hur mycket negativitet, bakslag och bekymmer vi ska orka med i familjen. Det tar aldrig slut! Ingen i vår familj mår bra. Inte jag, inte min man och inte våra barn. Senaste är att vår dotter säger sig inte vilja bli ihop med sitt ex igen men ändå lyssnar hon på hans meddelanden, hon vill inte byta telefonnummer och hon påverkas utav honom dagligen. Hon är som en sekt-medlem som vill befrias men samtidigt inte! Vi föräldrar ställs inför svåra beslut. Antingen väljer hon honom igen, flyttar hem till honom och sköter sig själv eller så lämnar hon honom! Och då får hon faktiskt hjälpa till lite själv! Byt telefonnummer, avsluta Facebook eller vad som nu krävs. Hon fortsätter, mot vår inrådan, lyssna på hans meddelanden och läsa hans inlägg som mest handlar om hans kommande självmord osv. Hon pluggar inte, sover dåligt och har ingen plan för sitt liv. Detta påverkar hela familjen, även hennes lillebror. Jag och min man planerar att delvis konfrontera henne imorgon. Hon måste bestämma sig. Vill hon fortsätta ha honom i sitt liv? Hon verkat blivit en "dramaqueen". Hon säger sig vilja göra slut men beter sig tvärtom. Finns det "avprogrammerings program för folk som inte varit medlem i någon sekt utan programmerats utav sin pojkvän? Vi vill inte ha det såhär.
Förlåt, nu har jag svamlat klart. Alkohol är naturligtvis inte lösningen eller svaret på några utav våra problem. När jag vill ge upp, verkligen "logga ut" från allt, så påminner jag mig numera om att "nej, du får inte ge upp. Du är värdefull för att du är du. Du finns. Du är värdefull för dina barn, din man, din mamma och din syster." Även om jag inte jobbar och går hemma arbetslös. Även om jag känner att jag aldrig mer orkar jobba heltid. Jag påminner mig om det, varje dag. Jag önskar bara det nångång kunde vända! Vi behöver mindre bekymmer, inte mer. Hur det går med alkoholen för min del får vi se. Just nu orkar jag inte stå emot.
Önskar alla allt gott!

Och verkligen ett stort rungande
DETSAMMA till dig????!!

Studentskrål utan alkohol -
??...FY FAN VA' VI ÄR BRA??!
Jäklar vilka slitvargar vi är. Så imponerande ?!
För det kommer verkligen inte gratis..

STORT GRATTIS till dig med vännen och styrkekramar tillbaka?!

/Fibblan ?.

Oavsett stort GRATTIS ?✨??!!
Jag är på 50 idag och har för mig vi är på samma..?☺️!
Trött - men en riktig pingla nu då kan jag tänka mig?! Man får göra vad man kan för o pigga upp sig..?! En liten tröst är iaf att de allra flesta känner sig så vid denna tiden..
Och VI ÄR NYKTRA! (Tänk hur trötta vi känt oss om vi fortsatt med skiten, i den omfattning vi gjorde..☠️

Stor kram pinglan ??!
/Fibblan ?

Så fint att läsa att du fortfarande är på banan. Speciellt med tanke på att det inte varit smärtfritt och utan sug. Som jag skrev till Fibblan, ungefär att det är inte svårt att vara stark om man inte stöter på motgångar. Alltså extra starkt att fixa det. Känslan är lika skön varje gång man ridit ut ett sug och kommit ännu ett steg framåt.

Önskar dig fortsatt lycka till och att du slipper kämpa och bara kan åka med ett tag.

Kram

Angående Fb alltså, bara om du själv vill. Ett tips vad gäller uppgifter är att via inställningarna välja "Bara jag" då det frågas vilka som ska se detta. Då blir det inte synligt för någon annan, trots att du själv fortfarande kan se allt.

Det viktigaste är att du mår bra och det verkar du göra, även om du känner att det kan bli ännu bättre. Jag tror att det blivit så mycket lättare för oss båda tack vare att vi är på det klara med hur vi vill ha det i framtiden vad gäller alkoholen. Det vill säga inte ha den alls. Så skönt att slippa allt dividerande med A-hjärnan. Försöker den sig på något, blir den snabbt avfärdad. Fuck off, liksom...

Nu håller vi.

Kram

Stort!! Fortsätt så ❤️❤️
Vi gör det förbaskat bra! Ingen kan ta ifrån oss våra nyktra dagar!! Vissa dagar är tuffa o man skulle bokstavligen kunna göra VAD som helst nästan för ett glas vin...
Men såååå stolt man är när man ridit ut den stormen för dagen!
Du peppar du uppmuntrar o man blir alltid glad av dina inlägg ☀️☀️
Styrkekramar i massor ⭐️⭐️

Undrar också var du är. Oavsett alkoholstatus får du gärna höra av dig. Påminner om min luciadikt. Omsorgen innefattar alla.

Kram

Men ville titta inom och göra gemensamt firande av våra 50 dagar av nykterhet ???✨!!!
Stort GRATTIS ?!

Kram
/Fibblan ?.

Så tufft att se andra mer eller mindre nära må dåligt och inse orsaken till det. Av erfarenhet vet vi ju att det kräver en del att ta sig ur ett missbruk. Först och främst insikt. Har personen inte det är det kört. Inte alltid så lätt att påpeka att man tror att någon har problem. Känsligt det där. Tas det på fel sätt kan det rentav förvärra situationen. Samtidigt är det svårt att bara se på när någon går ner sig mer och mer. Usch ja, som sagt, jobbigt det där...

Önskar att du träffar någon som du känner är rätt för dig. Det är du värd. Om inte nykterist, så åtminstone någon om inte dricker sig berusad och därmed blir personlighetsförändrad. För det är nog det som är värst. Vi som dessutom är högkänsliga märker ganska fort om det slår över aldrig så lite.

Kram

Hade precis hypnos via Skype. För er med ångest, oro och rädsla, prova! Hjälper mig mycket. Det har även hjälpt mig att minska min alkholkonsumtion. Vilket är positivt ? hypnosen och viljan har gjort att jag inte dricker något alls. Och ja, det kostar men är så värt det. En dag i taget. En saki taget.

Lider verkligen med dig, även om det inte hjälper dig ett dugg. Så jobbigt med din mamma.

Instämmer med FinaLisa angående hjälp. Du måste göra någonting åt situationen. Det känns som att kraschen kommer närmare för varje gång du skriver. Ju längre du låter det gå, desto jobbigare blir det att komma tillbaka. Det där vet du, förstås, men jag vill så gärna pusha dig i rätt riktning.

Snälla, fina du, gör något. Jag står fast vid det jag skrivit tidigare, sjukskriv dig nästa vecka. Ta vara på dagarna och fundera i lugn och ro. Bor du där det är sportlov nästa vecka och barnen är hemma, skjut på det till veckan därpå. Tänker att du behöver vara helt ensam med dina tankar och med så lite krav som möjligt. Förhoppningsvis kommer du på någon lösning.

Ännu en gång skulle jag vilja köpa den där tulpanbuketten, komma över på en kaffe, ge dig en stor kram och bara finnas för dig. ?

Fortsätt gärna skriva, kanske kan vi hjälpa dig på något sätt.

Kramar i massor

om och när du känner för det. Håller tummarna för att du hittar motivation att förändra det du önskar. Har du några mål och i så fall strategier för att närma dig dem?

Önskar dig lycka till, vad du än bestämmer dig för. På återseende.

Kram

Inför oss behöver du inte känna dig pinsam, däremot kan man ju ibland göra det inför sig själv...

Du är bra på att analysera, så det är nog helt enkelt det du får göra. Är det för att du är orolig att det blir för mycket igen eller för att det går emot det vita mål du satt upp? Kanske en mix?

Tänker att orsaken till dina känslor inför detta är viktig. Handlar det om det förstnämnda, att du är rädd för att halka tillbaka till ett drickande du inte kan hantera, gäller det att hitta verktyg för att kunna kontrollera dessa situationer. Handlar det mest om motstridiga känslor får du fundera över vad du verkligen vill och göra ett nytt ställningstagande.

Vad tror du själv?

Skickar lite energi och styrka så länge. ?

Kram

Hej alla som hittar hit. Första gången jag skriver här. För snart 2 månader så hände det, min sambo gjorde en otroligt dum handling på fyllan när vi firade en händelse, nästan hela min familj var på plats samt mina vänner och några av hans. Ingenting olagligt. Det här slutade i att två av hans vänner avskyr han, min familj är förbannade uttryckligen förutom min mamma som finns här för mig. Två av mina vänner är arga. Alla är arga. Jag lever själv med ångest och gått av och till i terapi 6 år även gått på antidepp. Och det här tär på mig så fruktansvärt. Min sambo är mitt livs kärlek, det han gjorde sårade även mig och jag visste inte om jag kunde stanna med han. Efter att träffat min psykolog och han har tagit kontakt med en kurator om hans alkohol problem så hjälpte de mycket för att de sa att situationen som uppstod var inte som alla andra målade upp den. Men en av mina vänner som var närvarande målade upp mig som lika skyldig som stannade kvar och hans vänner som avskyr hatar väl mig också nu. Men min sambo, mitt livs kärlek, har genom den tiden vi har haft tillsammans visat mig vad kärlek innebär. Inte bara genom de han ger mig men även hur jag vill göra allt för att hjälpa han genom svåra situationer. Den här mannen hjälpte mig genom min tuffaste period i livet. Samt att han var en 3 för 1 deal och fick två otoroliga bonusbarn på köpet. Så jag älskar de som de vore mina egna, jag skulle göra allt för alla tre. Men nu är det hat överallt och det är så infekterat runt omkring oss. Ingen litar på mitt omdöme, min pappa sa att jag måste vara som en misshandlad kvinna och att jag inte vet bättre än att bara dra. Men så är det inte, jag är mycket medveten om situationen. Välutbildad men lever inte enligt samma resonemang som andra, jag vill kunna kommunicera och förstå vad som hände när det går fel. Jag vill ha förmågan att förlåta och gå vidare, förstå hur alkohol kan förstöra. Min sambo är inte en dålig människa, han är en bra människa som gjorde en dålig sak. Han har tagit tag i sina alkohol vanor, han påvisar att han vill inget annat än att vi ska vara lyckliga och hur ledsen han är över att såra mina känslor. Han har uttryckt saknad av alkohol och att han vill dricka men har inte gjort det. Och jag litar fullt ut på det han säger, men tror inte det kommer vara en lätt resa. Men jag vet inte hur jag ska hantera allt utifrån? Är det någon som har gått genom något liknande som har några hjälpmedel för att kunna hantera känslan av hat från andra för att man inte gör som de tycker. Har även alkoholberoende i min familj från både mamma och pappas sida och det gick inte bra för dom. Förlåt om det blev en förvirrade text..

för mig att ta en paus här på forumet. Jag vet att jag sagt det förut och kommer förmodligen säga det igen. För det första för att jag har en tendens av att bli beroende utav att logga in här, flera gånger per dag, så fort jag har tråkigt. För det andra för att jag fortsätter att dricka vin. Kram på er alla kämpar!

Hua det är en ännu tyngre bit att sluta med tror jag..
Beundrar dig verkligen Vitutanvin skulle SÅ gärna vilja sluta (tror jag) eller skulle vilja spara dom pengarna o slänga i sjön...
Det ligger på att göra planeringsstadiet att ta tag i men jag har som du Fibblan snusat i ja säkert 22-23 år...tufft tungt...
Graviditeter o amning gick bra men sen back to normal! Tror det är samma där beroendehjärnan som gör att man inte kan sluta ??
Chansen- Fibblan när vi tror oss vara stabila för att sluta tar vi ett ryck med det med ??
Mindre sug denna vecka men noterar fortfarande gröna skyltarna på vägen...
Men har verkligen inte gjort o tänker inte göra mig något ärende dit ??
Kämpa på alla härliga vänner!! Kram på er ??⭐️⭐️

Ett par veckor sedan som jag var inne här. Händer så mycket i mig nu efter att jag har tagit tag i mitt liv efter att jag till slut orkade bryta upp med mitt ex då han misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Jag började dricka alkohol för att stå ut. Mitt ex drack öl varje dag. Han tyckte att jag gott kunde ta ett glas vin.. och så började det hela. I början sa jag nej, då jag är en person som tänker mycket på kropp och hälsa. Men gav upp. Ett glas blev två.. två glas blev tre och så fortsatte det. Inte varje dag som tur var men jag märkte att toleransen ökade. 2016 hade jag inbrott hemma, min farmor gick bort och jag råkade ut för en olycka och upptäckte att mitt ex återigen hamnat kronofogden och varit otrogen som resulterat i ett barn. Men fick jag upp mina blå? Nej. Tyvärr inte, det kommer bli bättre tänkte jag. Men inom mig pågick ett krig. Sakta började vi glida isär och jag fortsatte att dricka. Men så 2017 runt jul där så insåg jag att så här kan jag inte fortsätta. Han får gärna sitta i skiten men det tänker inte jag göra. Han fortsatte att försöka gottgöra mig men föll hela tiden tillbaka i sina gamla beteenden. Men jag började tänka mer på mig själv. Komma till insikt med allt. Så förra året i januari bröt jag helt med honom. Fortsatte dock med alkoholen men det minskade iallafall. Jag kom till insikt varför jag mådde som jag gjorde och att alkohol inte hjälper. Jag träffade en ny helt underbar kille förra året. Då ökade min alkoholkonsumtion igen. Pga nervositet. Men sakta, sakta har jag minskat och berättat för honom. Hans svar gav mig ännu mer insikt, i grund o botten är det ju att du inte tycker att du duger som du är. Tar du tag i ditt mående så behöver du inte alkoholen. Och det svaret träffade mig på pricken. Så just nu jobbar jag mycket med mig själv, går hos psykolog, hypnos, healing m.m. Jag är fullt övertygad om att allt sitter i hjärnan. Har i skrivandets stund inte druckit på 11 veckor. Jag är inte ute efter att vara nykter resten av livet, utan tror att man någonstans kan lära sig att dricka med måtta igen. Det är min tro och åsikt just nu. Men visst kan det ändra sig. Tror på ett längre uppehåll för att programmera om hjärnan. Att jag kan klara det. Det enda jag vill är att kunna må bra. Oavsett med alkohol eller inte så är det mitt mål. Vägen kommer att vara lång men det är en kamp jag gärna tar. Det man behöver lära sig är att förändringar tar tid och man kanske gör misstag på vägen men då får man resa sig igen och börja om på nytt. Alla härinne är verkliga kämpar!

..tyvärr, får man kanske säga. Jag tycker också personligen för min egen del att det är stor skillnad på att använda alkohol för dövande kontra förstärkning av en positiv känsla. Det sistnämnda känns mer okej och berättigat eller hur man ska uttrycka det..
Och när mina återfalls-tankar pockar på brukar jag tänka att det ska iaf inte få ske för att döva ngt.
Och bara du vet ju om dina återfall känts väl övervägda och kontrollerade s.a.s. Är det så du känner? Det hänger väl ihop med vilken målsättning man har också. (Kommer inte ihåg just nu, vad som är din..)

Jag tycker iaf att du har en go inställning i att sikta mot stjärnorna och däremellan också kunna tillåta sig att känna att trädtopparna gott nog i vissa sammanhang?!

Stora kramen!
/Fibblan ?.

Sant att man använder olika "ursäkter" för att dricka. För mig är det oj det är mitt favoritprogram på tv då måste jag ha vin. Eller jag ska ju städa ungarnas rum då förtjänar jag vin. Så sjukt. så nu kör jag vitt sön-torsd sen på helgen unnar jag mig men köper aldrig hem mer än jag borde dricka. Hade jag haft mer hade jag lött druckit 2 flaskor?inte hållbart i längden. Tråkigt o höra att du behöver utstå hot på jobbet. Har ni någob kurator på jobb eller det är inte den slags arbete??

Tack för Grattis och tillbakakaka Grattis till er! ? Starkt av dig Kuriosa att hålla din kontroll! Vi förtjänar alla en?!

Fibblan det här med snus.... det tar mer energi än man fattar. Javisst abstinensen är brutalt vidrig upp till två-tre veckor men det är värt det!!!! Det är som med all förändring man måste ha viljan, motivation och en plan ! ?
Har du lyckats ta dig ur a kommer du kunna ta dig ur n.

Ultra det här är din tråd som det nu känns som vi kidnappat. Hur är det med dig?

Druckit hemma alldeles själv i ett år typ, mer eller mindre.
Kollar på tv-serier, sport, surfar och lyssnar på musik. Har gillat det väldigt mycket, men kroppen fick nog så nu är jag inne på dag nr sex som nykter ?
Även jag har tagit avstånd från alla vänner, mitt ex och familj. I fredags berättade jag för familj, ex och några vänner varför det blivit som det blivit. Alla har varit grymma och hjälpsamma och snälla!

Jag är mitt i detta.. Jag vill sluta.. men vill samtidigt inte.. Att ta ett glas vin (eller fler) är för mig att umgås med en kompis när jag kommer hem från jobbet... Har tappat bort alla mina vänner, pga. att jag är ensamstående heltidsmamma.. Finns ingen tid över till umgänge eller till sig själv.. Detta är en kompis i min ensamhet. En kompis som får mig att må bra för stunden.. Fast jag inte mådde så bra i morse :( För att jag ska få vara en stund för mig själv.. i min lilla värld..
FAK...

Verkar slutsåld på alla apotek och slut hos tillverkaren.. är det möjligt!
Jaja får klara mig utan, tänkte ge det en chans, men det går ju inte få tag på grejerna.