Senaste kommentarerna i forumet

Känns bäst för dig! Livet är inget rakt spår utan en kringelväg fram. I bland vill man skriva, ibland inte, ibland vill säga stop och gå vidare, ibland ångrar man sig och börjar om. Allt är okej!
Stor kram till dig Pianisten!?

Lyxen att vakna utan baksmälla och ångest.
Livsgivande av hopp.
Igår em svepte suget in över mig som en storm.. bara en liten öl som belöning, bara en liten öl för att döva tröttheten, bara en liten öl för att...
Jag kopplade på konsekvenstänket.. kopplade på mina barn.
Stod över den lilla ölen och nöjdheten idag är belöningen.
Till alla er som inte stod över: Idag är en ny chans att börja om! Det underbara är att varje morgon får alla en ny chans att välja om.
Kram?

Jag tror att jag blev nykter dvs inte intog ngr alkoholhaltiga drycker.. men jag vistades i allaforum för alkohol tycker att jag löste det bra..... men jag lever i en stor stress och jobbar på tok för mkt.min sambo har ett mkt bra företag som går riktigt bra jag borde vara lycklig... vi har nuvalt i ett ganska tidigt skede att satsa all in.... detta betyder att min sambo har satsat miljoner ivårt projekt.... det är dock en gård som genererar pengar men han är väldigt medveten att han har satsat mkt pengar...
Jag har egentligen det perfekta livet.... men sitter nu mitt i ettåterfall.. jag tror par av allt så. Ska jag fixa detta ... gör inte det . Det skapar en otrolig ångest. Hur fan kommer man tillbaka...

att ni tittade inom och tog er tid att dela med er av era tankar och erfarenheter ?!
Jag läser med stor respekt det ni vill förmedla!

Onkel F - tack för att du valde att dela med dig av dina personliga erfarenheter av exakt hur förrädisk den där alkoholen är.. 2 års nykterhet! Snacka om bragd?! Inte konstigt heller då att man hamnar i tankar och sedermera agerande om att man klarar av de där ett-par-glas-vin.. men att du fick göra den smärtsamma erfarenheten att det inte funkade..att ett par, blir fler och till sist tillbaka till dagligt drickande..Den risken är ju ofantligt stor vad det verkar. Du är varken den första, antagligen ej heller den sista som berättar om ett sådant scenario..tyvärr, väldigt sorgligt är vad det är..
OCH viktigast av allt i sammanhanget och som jag är tacksam över att du med största ödmjukhet förmedlar DET KAN GÄLLA ÄVEN MIG!
Med största sannolikhet: DET GÄLLER ÄVEN MIG!
Absolut krävs karaktär och vilja, men har man lyckats utveckla ett beroende så räcker kanske inte ens det till.. tar emot dina ord med vördnad och vill passa på att önska dig all lycka med din återgång till nykterhet?! Du har verkligen tagit ett rejält tag igen nu och gör vad du kan för att komma på rätt spår! Så himla bra gjort?! Vi hörs kanske vidare här. Följer gärna din resa och peppar om jag kan!

Jasmine - tack för dina fina ord?! Inte visste jag att du läste mina inlägg, men det gör man ju förstås. Läser både här och där, menar jag, även om man inte kommenterar alla gånger☺️. Jag tar med mig även dina ord, som säkert också har sin tyngd, med egna erfarenheter bakom..Det är väl själva f-n och kanske en del av att ha utvecklat beroendet, att tro, att önska, att hoppas på att en dag kunna hantera skiten som alla andra..
Jag lovar både dig och framförallt mig själv att vara fortsatt vaksam! Det är en "sneaky" vän..Jag vet. Bestämde mig faktiskt för att skita i och dricka vid tillfället i maj, redan nu. Varför ens överväga det?!? Det är ju så hon gör, "vänninan". Lockar med fler erbjudanden om "lyckade tillfällen". Jag betraktar nu detta återfall som en engångsföreteelse.

Tack för att ni båda hjälpte mig att
tänka ett varv till?!

Ska leta upp era trådar och se om jag kan återgälda tjänsten, vid tillfälle?!

Kramar
/Fibblan ?.

Heja dig ??

.. hur går det för dig??

..och inte lika starka! Det är stort!
För mig också..!
Beundrar din förmåga att se det, som trots i allt det kämpiga, ändå lyfter! Förstår dig mkt väl. Det är verkligen en skillnad som gör en skillnad.. ?.
Skönt att höra att suget är på en låg nivå också iaf. Hjälper säkert till i hanterandet av de andra inte så härliga symtomen, som liksom är tillbaka lite igen. Det var precis så det var för mig med vid den tidpunkten som du är i nu. Så det måste ju ligga ngt i det..det här med PAA/PAWS. Har du tur så kommer det ett litet släpp om 10 dagar..?✊?! Jag upplever åtminstone för egen del att ngt lättat lite igen nu☺️!
Du är så stark - du kämpar vidare!
Och det kommer gå bra?!

Hoppas på en god natts sömn för dig och en lugn helg, där du kan ta hand om dig och fortsätta lyssna in vad som blir bäst för dig?!

Kramar
/Fibblan ?.

... du är dina barns världsallt... men du behöver inte reagera mer på det än att finnas där för dem ;) Du är nykter och en närvarande mamma- det räcker.

Kärlek <3

Jag bara undrar... för att kunna förstå... Jag bryr mig om dig och ser hur mycket du kämpar! Berätta gärna så kanske vi kan ge dig perspketiv.. Och precis som du skriver, det är ändå något positivt att barnen kan var trygga hos sin pappa, Visualisera det omvända... att du till exempel misstänkte att barnen for illa hos sin pappa.. vilken ångest.

Många, många kramar till dig <3

.. men tror inte att det var menat som någon tävling ;). Mer, jag är precis ute på samma hala is som du.. 1960, va? Jag kanske är korkad, men fattar nada.

Onkel F, tänk att du var nykter i 2 år.. 730 dagar... det är grymt bra... hoppas du kan hitta tillbaka.

Kram

.. vill bara säga att jag läst massor av dina inlägg och kommentarer hos andra och du sprider sååå mycket energi. Såg att du tagit ett "återfall" och jag kanske är beredd att hålla med Onkel F om att vara vaksam. Din "vän" är svår att hålla på "lagom" avstånd".

Fina, fina Fibblan, tack för att du förgyller forumet.

Kramar <3

Jag tänker att om det går så bör du prata med din man om detta så som du beskriver det i tråden. Kanske med hjälp av familjerådgivning?
Och sedan undersöka det praktiska på riktigt. Kan du bo kvar och han flytta? Kan ni sälja och du därmed kan köpa något mindre. Vill han ha barnen halva tiden som det är nu?

Du vill inte ha det såhär. Men du kan bara göra dina egna val, inte hans.

.. tänker att jag kanske en dag känner som du gör nu... Du är sååå värd att få må bra och jag är så glad för din skull! Kärlek <3

Apropå träffen så hade jag också tänkt gå dit, men det får bli nästa år. Tack för att du berättade om hur det var! Kram

Är allt bra med dig? <3

Jag är inte intresserad av någon tävling om vem som har krökat mest. Säger 1960 någonting till dig? Vad fan är "Folköl"?

Jag är inte intresserad av någon tävling om vem som har krökat mest. Säger 1960 någonting till dig? Vad fan är "Folköl"?

Vi är många här som säkerligen känner igen hos i det du berättar. Vi gör något om och om igen som vi vet inte är bra för oss och som vi vet bara ger oss mer ångest att döva. Det är så det ser ut, missbruket.

Det är svårt att svara på vad som krävs för att nå den där stunden då man känner att man fått nog och verkligen menar det utan att vackla. Kanske kommer inte den stunden för alla? Kanske måste man ibland sluta vänta på stunden och bara bestämma sig? Slänga ut alla flaskor, be partnern/nära vän att konfiskera kreditkortet och "låsa in" sig själv några dagar. Vet själv inte vad som är rätta svaret.
Bra iallafall att du hittat hit och att skriva av sig har iallafall hjälpt för mig i min beslutsamhet. Det är också bra att skriva ner sina tankar för att sedan kunna gå tillbaka och påminna sig om varför man bör sluta.

Fortsätt gärna skriva av dig och berätta din historia, finns många här som är villiga att lyssna och stötta ?

Tack!

14 dagar idag, men varit en tung dag. Känner mig deprimerad och i obalans. Jag trodde det skulle bli lättare efter en vecka men humöret skiftar hejvilt. Jag antar det bara är att se det positivt; nånting i hjärnan håller på att ändras.

Samtidigt som man slås av ångest och känslor av meningslöshet så känns världen spiknykter. Minnet, koncentrationen, skärpan allt har blivit bättre. Dessutom har 2,5 kg försvunnit från vågen.

Skönt att skriva av sig. Man ger sig själv möjligheten att konkretisera sina annars diffusa tankar om framgång. Det är ljusare än mörkret ger sken om.

Nä det va meningen att jag skulle gå dit själv, men jag va alldeles för trött och i dåligt skick efter ett år på fyllan. Har druckit minst lika mkt som du varje dag. 22-28folköl har det legat på ?
I kväll är det vatten som gäller och nästa vecka finns det nya möjligheter till möten och annat!

Nä det va meningen att jag skulle gå dit själv, men jag va alldeles för trött och i dåligt skick efter ett år på fyllan. Har druckit minst lika mkt som du varje dag. 22-28folköl har det legat på ?
I kväll är det vatten som gäller och nästa vecka finns det nya möjligheter till möten och annat!

Du "Unnade dig"? Dricker du på jobbet? För helvete kvinna, du måste bli av med det ! Kräkas bort vinet? Tror du att "mannen" inte märker det? Tror du att "mannen" inte märker att din andedräkt luktar spya eller alkohol? Rätt fräscht att hångla med någon som just har spytt....
Gör som jag, sök hjälp via företagshälsovården eller den lokala beroendemottagnigen.

Är förtvivlad som alla andra här. Jag är ny här och vet inte vart jag ska ta vägen med allt. Vet inte hur jag ska få ro någon gång i mitt liv. Uppvuxen med alkohol och droger. Partade lite som ung. Men har själv aldrig haft problem. Dricker ingenting och hatar alkohol. Min son har gått i sin fars fotspår som jag ej lever med sen många år tillbaka dels på grund av detta. Han dricker mycket och vår son går i hans fotspår. Hans beteende. Kopia. Trodde han skulle gå i mina som har tagit hand om han själv sen han var 10 och vi har gått igenom så mycket o kämpat mot vad hans pappa har gjort och gör fortfarande. Jag trodde min son skulle bli hälsosam. Träna. Gilla naturen osv... vilken dröm. Men näe. Det ska snusas rökas både det ena och det andra och dricka alkohol. Han blev sjuk för ca 2 år sedan i diabetes 2 och hamnade på akuten och levern var i riskzonen. Han bättrade sig. Gick ner massa i vikt o jag blev så glad. Men det häll inte länge. Dricker varje helg. Dricker o sover. Jobbar annars på vardagar. Jul och nyår var värst samt hans firmafest då Polisen fick hämta han.Julaftons natten tog jag med han hem till mig då han höll på att elda upp sin lägenhet o jag bädda åt han i vardagsrummet. Visste inte att han hade alkohol med sig. Vaknade på natten av jävla brak o ett brak till har rivit ner halva vardagsrummet.Kunde inte styra han. Hade fyllt på badkaret o skulle bada. Vi bråkade. Han gick ut helnaken och visste ingenting av vad han gjort. Jag börjar klä på mig för att gå efter han. Han var helt borta och jag har ingen kontroll över han. Han kom tillbaka tack o lov o gick i badkaret. Jag mäktade inte med han och var tvungen att tillkalla polis. Jag är ensam och har ingen som kan hjälpa mig. Han var skitförbannad. Ringer du snuten på din egen son. Jävla horunge sa han till mig. ett par gånger. Polisen kom. Fick på han kläder. Dom var hjälpsamma och lugna. Va bara två veckor tidigare jag fick hämta han i stan då han hamnat i fyllecell.5 på morgonen ringde han mig. Full hade sprit kvar när han blev frisläppt. Men dom körde han till akuten och hade om jag inte minns fel 2.7 promille plus sin diabetes. Hela Jul och nyår blev en katastrof. Tog bort allt jag hade dekorerat och gjort fint hemma. Jag sa att det räcker nu och satte ner foten. Du får välja om du vill ha mig kvar eller flaskan. Han förstod och ville leva och inte dö. Tills idag. Hade en känsla av att det inte stod rätt till. Hade en oro i kroppen. Vi har kontakt varje dag. Men han ville inte svara.. Ringde ett par gånger skrev att han var upptagen. Då förstod jag att han har druckit igen. Han ringde upp till slut o frågade. Vad vill du.. sluddrar. Sa bara att jag var orolig och ville prata lite.. Var det något mer du ville sa han. Går inte att prata med någon som har druckit. Sa bara att jag var lessen och du behöver hjälp.. Han sa att det behöver du. Så jo jag behöver hjälp. Jag är förtvivlad. Jag vet av erfarenhet att man inte kan hjälpa en alkoholist som inte kan erkänna för sig själv att han behöver hjälp. Just nu har jag hittat hit och hoppas att jag får någon hjälp. Hur ska jag gå vidare. Jag är så trött o lessen mamma och känns om jag har misslyckats fast jag har kämpat så hårt åt det andra hållet. Har aldrig funnits alkohol i mitt hem. Vad ska man göra. Se på när dom super ner sig och går åt helvete. Min pappa dog av alkohol. Min väninna dog av alkohol. Många runt omkring går ner sig i träsket. Mina bröder som jag ej vill ha kontakt med som dricker på helgerna förstår ingenting. Jag vet att jag ej är ensam. Fast jag känner mig så ensam att jag har ont i hjärtat. Inte lätt att prata om. Skäms. Vill bara gå o gömma mig o inte finnas. Vill inte prata om det här med mina vänner. En vet. Känsligt. Vad ska jag göra nu.. Orkar inte så mycket mer. Kram på er alla som kämpar och krigar.

Hej!
Är man aktiv alkoholist så saknar man fullständig förståelse för att närstående mår dåligt har oro skam och skuldkänslor sömnproblem mm.
Är nog en kombination av egoism och förnekelse.
Som alkoholist är jag helt säker på att ingen närstående kan tjata eller be hen att sluta dricka det blir snarare bara värre.
För att sluta måste man till en början ha en egen önskan om att tillfriskna sedan ta tag i problemet själv och där börjar en lång kamp medgång och motgång.
Så fram till den dag då hen själv bryter ihop och erkänner sitt problem och försöker förändra sig tycker jag ni ska leva era liv som ni vill och må bra.
Ni har ansvar för ert liv och ska inte behöva pausa det tills någon annan har kommit till insikt hur mycket hen förstör för er.
Ingen vet när den dagen kommer kan vara i morgon eller om 15 år kanske aldrig kommer.
Mvh

Jag är helt ny här och vet inte om det är OK att krascha in i någons tråd, MEN: försiktigt Fibblan, försiktigt. Jag har varit med om det där.

Kom i kontakt med Beroendemottagningen våren 2012. Fick Antabus i några månader, var sedan helt nykter i två år. Gick ner 17 kilo i vikt, motionerade 60 - 90 minuter / dag och kände mig urstark. Så stark att jag kom fram till att jag kunde ta ett par glas vin ibland utan att det skulle gör någon skada.
Ett par glas blev tre o s v. Det trodde jag inte. Jag var övertygad om att jag skulle kunna dricka kontrollerat.
Senaste tiden har jag druckit en flaska vin varje vardagskväll, och 1,5 - 2 BIB vin varje helg... Back in buissness så att säga.

För ett par veckor sedan bad jag min chef kontakta företagshälsovården för att få hjälp med mitt alkoholmissbruk (som kanske är lite tyngre än ditt, jag vet inte och lägger inte in några värderingar i detta). Jag har också kontaktat Beroendemottagningen för att, återigen, få hjälp med mitt missbruk.
På söndag har den lokala AA- gruppen ett öppet möte som jag tänkt vara med på (om jag är nykter och kan samla ihop nog med mod).

Vad händer om du inte kan hålla det vid de två glasen? Du har skrivit att din man har "sympatikrökat"" med dig. Finns det någon risk att ni båda hamnar i en negativ spiral om du inte kan hålla det vid de två glas du bestämt dig för?

Det är mycket troligt att du är en person med starkare karaktär och vilja än jag, men var försiktig, Fibblan, var försiktig.

med omtanke/ Onkel F

Drack i tisdags, ordentligt baksmälleångest på onsdagen. En underbar natts sömn och torsdagen går som en dans. Jag mår bra och är glad. Fredagen kommer... Är det inte då man ska unna sig något? Jag unnade mig. Bubblande och glad på jobbet, spred kärlek och lustigheter. Mådde lite illa när jag kom hem, försökte kräkas bort vinet innan mannen kom hem. Somnade. Mådde bättre.

Lovade mig själv bättring. En halvflaska rödvin gömmer sig i garderoben...

Just nu är livet som "Måndag hela veckan", dricka, ångest, bättring. Dricka, ångest, bättring. Vad är det egentligen som krävs för att man ska skakas ur denna loop, hitta en annan väg, en annan lösning?