Senaste kommentarerna i forumet

Ja, visst är det konstigt beteende. Jag gör likadant. Smyger ut i sovrummets garderob och dricker. Har jag råkat glömma ett halvt glas vin där till dagen efter blir jag överlycklig. Så sjukt det är med denna starka drog.

Mitt drickande går i vågor från mindre till att det eskalerar helt. Oftast är det triggers som utlöser de värsta faserna. Tex stress och hot på jobbet. Jag tappar greppet helt och sluter mig och dricker i mängder. Då har jsg ingen kontroll. Vissa veckor är det bättre och enstaka veckor tränar jag och är social och oerhört effektiv på jobbet. Alkoholen har alltid varit ett sätt för mig att hantera det jag upplever svårt. Det blir ju fel.

Tack för ditt tips! Det är tyvärr för kallt för att träna ute just nu. Under sommaren tänker jag vara ute och träna när det är bra väder. Jag var med i en lokal löparklubb tidigare men tjejen som arrangerade det blev gravid och eventen har därför upphört. Jag testade på ”tough viking” träning men jag var tyvärr inte tillräckligt vältränad för att klara av det. Under sommaren ska jag utöva en bollsport under en månad vilket ska bli kul. Jag ska även leta efter en bra träningsgrupp som passar min nivå.

Hej!

Jag har läst igenom din tråd. Du resonerar på ett klokt och insiktsfullt sätt. Jag är också en ung tjej med en ångestproblematik. Jag har en lista på olika strategier som jag kan tillämpa vid ett alkoholsug. Vilka aktiviteter mår du bra av? Det kan vara bra att ha olika strategier till hands nästa gång du får pms eller känner dig sugen på alkohol.

Du nämnde tidigare att du ska på två bröllop under sommaren. Det är betydligt lättare att vara nykter under vintern och våren när det sker färre sociala event. Jag känner mig också orolig över sommaren och hur jag ska hantera alla sociala situationer där det finns alkohol. Jag har kommit fram till att det är lättare att bibehålla nykterheten om man inte dricker något alls. Det är väldigt svårt för mig att hålla mig till bara två glas eftersom alkoholen skapar sug efter mer alkohol.

Du nämnde att du känner dig konstant trött. Du kan lida av järnbrist eftersom det är vanligt bland unga kvinnor. Jag rekommenderar dig att kolla upp dina värden hos läkaren.

Tränar du för tillfället? Jag kan varmt rekommendera träning eftersom det minskar stress och ångest markant. Du skrev tidigare att du har hund. Promenerar du långsamt eller snabbt när du går ut med hunden?

Kram Holistic

Tack för att du delade med dig och starkt jobbat!

..

Har du ingen egen tråd? Tänkte spana in din historia, men du kanske bare är inne och ger råd och hjälper andra?
Tack för råden hur som helst

Hm, idag är en sån där dag utan några svar. Igår gjorde sambon trots att det var både kväll och vardag faktiskt ett nytt försök till en intim invit efter att jag varit ganska nere under veckan och lite kort mellan oss. Egentligen sämsta möjliga tillfälle då jag för en gång inte var så sugen och verkligen behövde vila efter först ett riktigt tungt benpass i gymmet och senare på kvällen även styrelsemöte på förskolan. Men tacksam och desperat som man är varje chans så säger man inte nej.
Tyvärr blev hela stunden summerad väldig misslyckad även om vi lyckades slutföra det. Det är tydligt att hon vill göra det för min skull och försöka lappa ihop stämningen. Precis som försöket i helgen känner jag igenom så tydligt att hon inte riktigt var där själv i lusten. Hon har väldigt tydliga drag när hon är "på" på riktigt eller inte t.ex hur hon reagerar vid t.ex vissa beröringar. Hon vill att det ska bli gjort men hennes kropp är inte med. Eftersom jag är begåvad/obegåvad med att vara högkänslig så snappar jag in dessa signaler direkt och kan inte även om jag vill ignorera dem. Min lust försvinner och vi hamnade flera gånger dödläge där jag fick säga som det var, jag känner att hon inte är där och jag kan inte gör det som en enmanna show som något som bara skall bli gjort, då har det ingen betydelse.
Bara några timmar innan detta så kände jag mig riktigt ledsen på jobbet och funderade massor på framtiden. Spelade scenen i huvudet när jag lägger fram att det inte håller längre men att jag inte vet hur vi ska gå vidare.
Jag känner skuld över hur jag är och hur hon försöker hålla ihop det trots att olusten skiner igenom. Jag vet ju att hon älskar mig på sitt sätt men att hennes lust inte finns fastän hon vill. Jag har insett att "det" har ingen betydelse om det inte är "the real deal" från bådas håll. Samtidigt som jag inte kan hålla tillbaka mina negativa känslor när det inte händer så kommer en lika stor uppgivenhet när det väl händer och ändå inte är äkta.

15/2
Var är du?

Jag gick aldrig dit

10min skulle aldrig funka, det skulle bli minst 2-3t om jag skulle somna nu ?
Jag har ju redan gått promenad i morse, men tror jag ska gå och handla lite mat.
Det fungerar säkert oxå mot trötthet.
Jag bor i Stockholm, visst solen skiner men det blåser ju hyfsat.. storm känns det som.

Är så ledsen och bekymrad över att du är så ensam med allt det tunga.
Du måste få bli avlastad, det går inte att dra ett så stort lass själv!

Finns det ingen form av stöd där du bor?
Ingen förening, typ ensamma föräldrar som hjälper varandra?

Fan, vad besviken man blir på en sådan mamma som du har!
Du har ingen annan släkting som kan hjälpa dig?
Har du haft kontakt med kuratorn på vårdcentralen?
Jasmine, jag är orolig på riktigt för din fysiska hälsa då utmattning av kropp och själ sättet igång farliga processer i kroppen.
Återhämtning är jätteviktigt!!

Önskar av hela mitt väsen att du ska lyckas få till en förändring.???

Kramar
???

Testa med att ta 30 minuters promenad - det är fint väder, utvärdera om du fortfarande är lika trött efter promenaden eller om luften och solen (som iaf skiner över stockholm idag) gör dig piggare!
Man kan absolut ta power-naps om man är diciplinerad nog, 10-15 minuter max, för mig funkar inte power-naps pga att jag inte har diciplinen att gå upp när klockan ringer, att somna på dagen är förödande för min egen del, men för den som det funkar för lär det ju vara en perfekt pryl mot trötthet.

Tur du skrev, tänkte precis gå och lägga mig lite. Är så sjukt trött.
Men skippar det och följer dit råd, håller mig vaken tills ikväll. Det får bli en kaffe i stället!
Du kanske har rätt om mottagningen, fick en tid att kolla levern om två veckor och fick recept på campral. Och en Ny samtalstid som man får hålla koll på och inte missa. Rutiner ?

Råkade skriva två identiska inlägg

Alltså HEJ!
Jag lever och mår bra, dagarna snurrar på alldeles för fort.
Jag är helt rak och ärlig – jag är inte helt vit men jag har kommit till dit jag vill vara med NORMALT alkoholintag. Döm mig inte, snälla.
Det kan vara ett glas till maten eller efter maten och alla bestyr, vilken veckodag som helst. Vissa dagar inget alls.
Helger kanske 2 glas under en kväll. Att bli absolutist var aldrig min önskan men jag ville bort från 1-1/2 flaska per kväll (VARJE dag i princip) och det är jag borta ifrån.

Annars är det eländigt – jag pajade min häl ordentligt för 3 veckor sen och man tror att jag fått en bristning i fästet till hälsenan alternativt Haglunds häl (ni löpare vet vad jag snackar om)
så nu är det inga fler power walks. Brukar tydligen självläka inom ett halvt till två år (skjut mig!) men nu börjar sjukgymnastik ett tag framöver.
Men man får göra det bästa av det värsta så nu har jag skaffat nyckel till gymmet och redan hunnit med 5 pass varav ett med en PT. Kan jag inte springa så får jag väl bygga :-)
Det ena ger ju det andra så i morgon behöver jag gå till naprapaten *hahaha* Mitt bäcken har gått i baklås!
Sömnen är kalas – slutade med insomningstabletter och kör med Melatonin istället. Sover som en prinsessa.

Har velat skriva tidigare men haft en liten spärr om att jag inte ”platsar” här eftersom jag inte kan rabbla upp massor av vita dagar…
Men jag läser, håller på er och tycker om er.

Kram från mig!

.. kanske är din livlina just nu?
Ge det en chans. Vad jag förstått på andra här på forumet med beroendemottagnings-hjälpen de fått är att det är en hjälp, en rutin att fokusera på, att gå dit, hämta sin medicin eller vad det nu kan vara, få en regelbunden återkoppling och check-up på kroppens status och den mentala biten + att få samtalshjälp.

Angående fysiska biten:
Det är superbra med promenader/motion. Jag har varit supernere två gånger i mitt liv där jag bara sovit och sovit precis som du beskrivit det, en sömn som bara fött mer sömn, den ena gången var när jag precis tagit mig ur grov fysisk och psykisk mobbning i skolan och den andra var nu, när jag nyktrade till. Nyckeln är att bryta med sömnen så fort som möjligt, dvs absolut inte att inte sova, men att sova när man ska sova (på natten, de timmarna man behöver) och att börja ruta in sitt liv i några få fasta rutiner man kan ha som en bas för det vidare livet.
För min del har dessa få rutiner varit:
1. Läggdags mellan klockan 23-00. Gå upp klockan 08.
2. Långpromenad med hunden minst 2 timmar.
3. Gå till gymmet.
Detta för att bryta mönstret att sova i tid och otid. Det ger energi till sist, annars blir det lätt att man fastnar i att ta till alkoholen igen för att hjärnan redan är trött. Är hjärnan trött kommer gärna destruktiva/negativa tankar och med dessa följer deras bästa vän - alkoholen.

Hur ser ditt drickande ut? Kanske att du behöver hjälp av någon proffesionell? För mig handlar det mycket om att bryta dåliga vanor och det är inte lätt men så värt det i slutändan??ångesten som väller över en dagen efter är inte att leka med,tro mig jag vet men det går att komma ur det och se världen och sig själv annorlunda?

FinaLisa, Knaskatten, Vinäger..... tack för att ni finns <3

Det måste vara slutdrucket för mig nu. Jag orkar inte mer. Reser mig upp varje dag och tar mig igenom alla plikter som en robot med ont i magen, yrsel och huvudvärk. Läser om en väninna som blivit "utmattad" och bara vilar, tänker att det vore så skönt... men att bli "utmattad" fungerar bara om du inte är ensamstående och behöver försörja flera barn. Det skriver hon också, att hon inte förstår hur de som är ensamstående klarar sig om de blir utmattade. Det kan jag berätta.... man reser sig upp ur sängen, klär på sig och går till jobbet...oavsett hur utmattad man är.

Jag bad min mamma om hjälp med barnen den här helgen, bad att de skulle få komma hem till henne fredag till söndag så jag kunde vila. Jag har inte bett om hjälp på flera år, minns inte ens sist jag gjorde det. Hon sa ja först, men precis när jag skulle skjutsa barnen till stationen så ändrade hon sig. Hon var trött och hade "lite ont i magen". Min sk mamma är ofta trött och har ont i magen, trots att hon är i perfekt fysisk form. Hon är inte särskilt omhändertagande om andra än sig själv. Jag blev så knäckt... att inte ens kunna få hjälp två dagar av sin egen mamma. Jag vill inte ha något mer med henne att göra, en mamma som inte kan finnas för en dotter som ber om hjälp känns rätt så meningslös. Jag insåg också varför jag själv aldrig säger nej till att hjälpa mina barn, jag vill inte vara som hon, en egocentrisk person som inte kan göra något för andra, men har bilden av sig själv att hon är så "snäll". När hennes egen mamma låg för döden åkte hon inte ens dit för att vara med henne när hon dog. Nä, hon är ingen snäll person, oavsett vad hon tycker om sig själv. Hon är avundsjuk, missunnsam och har ingen medkänsla. Jaha, varför skriver jag om det här? Jo, för att jag tror att det är en pusselbit till varför jag har börjat missbruka alkohol... jag unnar mig inte att få vila. Jag har aldrig fått lära mig att vila och ta hand om mig själv, det har inte funnits någon som har tagit hand om mig när jag mått dåligt, ingen som har torkat mina tårar och hållit om mig. Men, nu är det bara att samla ihop spillrorna och resa sig upp och börja kampen mot den som inte är min vän... alkoholen.. Den förstör så mycket för mig just nu. Och även om jag inte har någon som tar hand om mig så blir det inte bättre av att dricka annat än för stunden.

Och visst förstår jag att jag borde sjukskriva mig, vila och försöka bena ut hur jag ska leva vidare, men det går inte. Jag har i alla fall fått sömntabletter utskrivna. Alltid något. Men, läkartid fanns det inte förrän om sex veckor.

Jag har haft mina barn flera veckor i sträck och jobbat alldeles för mycket. Ska försöka ta det lite lugnare. På måndag ska barnen till sin pappa, men min första "barnlösa" helg på länge blir det begravning av någon som stod mig nära, inte så vilsamt.

Förlåt för mina hopplösa inlägg, men tänker att om jag lyckas ta mig ur det här så vill jag inte glömma hur det kändes att vara nära botten.

Kram till er alla där ute <3

Du gör helt rätt som fortsätter att ha fokus på dig och bygger upp din egen styrka i första hand, tänker jag?!
Det tar sin tid och låter klokt att bygga upp en större stabilitet för egen del först.

Vad gäller min mans alkoholvanor, är det nog snarare så att jag omedvetet triggat honom till att dricka mer de senaste åren. Lite så klassiskt medberoendeproblematik. Han har nog omedvetet druckit mer och mer för att liksom normalisera mitt intag. Men han har aldrig druckit vardagar. På slutet innan jag bestämde mig för att sluta var det oftare han som blev för berusad på fester. Ibland båda men jag hade ju höjt min toleransnivå och jag märkte att han ofta drack till han stupade..?.

Vi hade ett bra snack i början av året och han bestämde sig för att också dra ner rejält, vilket han också gjort. Vi har aldrig ngt hemma längre och är vi iväg på saker tillsammans dricker han betydligt mindre och mer kontrollerat.
Men jag kan känna igen känslan ändå, framförallt de första tillfällena vi varit iväg ihop. Det här med att känna lite avundsjuka..Jag tycker uppriktigt att det inte känns så längre. Men är han iväg på ngt med kollegor, så kan jag känna den känslan. Avundsjuka att han är fri att ta en fylla typ..som tur är händer det inte så ofta..?

Jag håller också med om att ens egen medvetenhet om andras sätt att förhålla sig till alkohol är helt annan idag. En del vänner man helt klart känner är ute på hal is..
Och mitt eget drickande eskalerade också utifrån att jag har personer i min närmaste krets som dricker alldeles för ofta. Fungerade utmärkt som ursäkt för eget beteende då. Att jag minsann inte var värre än många andra. Så skönt att fått slut på den snurren..Att inte jämföra sig. Att fått fatt i att jag gör detta för MIN EGEN SKULL, och för min familjs i förlängningen såklart.

Vi kämpar på Grönablad! Och fortsätter vår nyktra linje?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Fick ett recept på Campral, har någon nån erfarenhet om det fungerar?
Ska hämta ut den lite senare och testa ?

Ja man mår bättre och bättre, men fortfarande sjukt trött hela dagen lång.
Promenerade till mitt möte på beroendemottagningen tidigare idag, blev totalt nästan 3km fram och tillbaka.
Det va det enda positiva med det.
Hon frågade hur mkt jag druckit, hur länge, hur ska jag göra nu, behöver du mediciner, kollade blodtrycket..
Jag svarade på frågorna, sen va det tack och hej.
Vet inte om jag gjorde något fel, men förstår inte alls meningen med att gå dit.
Nu har jag svarat på frågorna och inget mer hände..vi bokade ändå ett nytt möte om tre veckor.
Jag får väl se om jag känner behov av det.

Kram
/Fibblan ?.

Grym du är som håller i! Peppande läsning!
Så bra att du tar tag i detta, man mår, som du märker, lite bättre hela tiden!
Fortsätt kämpa!

Hej!
Tycker inte man ska kategorisera han spelar ju ingen roll i vilket fall.
Det är ju konsekvenserna som är intressanta.
Hur mår du och din mamma har ni skam skuldkänslor oro rädsla sömnproblem mm.
Tycker du ska prata med din mamma hur du mår .
Om han själv inte lider av sitt drickande men har vetskap om att ni gör det kanske han kan göra förändringar.
Du har tagit ett kliv i rätt riktning ser fram emot att läsa mer av dig.