Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas att du mår bättre och att svedan i häcken är väck snart.
Du skriver brutalt ärligt.. Man får sig en liten käftsmäll (välbehövlig :-)) när man läser dig.
Man behöver läsa om detta och inse farorna med alkoholen.
Vår dryckeskultur skiljer sig markant från den kontinentala och vi har ju detta med att "dricka sig varandra till"
i vårt arv sedan väldigt långt tillbaka.En kall och karg del av världen med ett klimat som kanske kräver bedövning
ibland under den kalla och mörka årstiden.
Männen drack kopiöst förr i tiden och drickat fanns ju där som stöd för att överhuvudtaget orka med vedermödorna
och tankarna kring hur man ska orka sätta mat på bordet genom kroppsligt arbete som det oftast var.
Brännvinet var förhållandevis billigt och i stort sett alla drack, även prästerna drack stora mängder märkligt nog.
Mycket av vårt sätt att hantera alkoholen har rötter långt tillbaka. Under min ungdom( 16-19 årsåldern) var man vek
om man inte tålde ett helrör en Lördagkväll. Och detta gällde till för inte så länge sedan. Tycker att synen på A
har förändrats och att dricka sig apfull inte är ok längre på samma sätt som när jag var ung.
Det är ju bra på så sätt.. Dryckesmönstret som vi har ( och haft) i Sverige kombinerat med att försöka dricka
kontinentalt är dömt att misslyckas för de allra flesta. Vi kan inte supa oss drängfulla under helgerna för att
sedan dricka vin till maten på vardagarna. Det blir ett missbruk och ett beroende av det till slut.
När man läser dig Berra så tänker man fan, helvete är det verkligen så? Inga öppningar alls.
Bara att acceptera den brutala sanningen.. Har säkert också viftat med armarna som en
väderkvarn och varit högljudd. Man blir annorlunda av för stora mängder alkohol..
Tycker att det är lite jobbigt att vara nykter när andra blir fulla. Så är det och det får man försöka
hantera på något bra sätt som jag inte har någon lösning på ännu ( är kanske inte van då jag oftast
varit på den onyktra sidan). Värst är långrandigheten och övertydligheten. Jag förstår redan efter första
harangen men vill ju inte avbryta ändå. Vill vara artig s.a.s :-)
Jag har tagit mitt beslut och hur jag än vrider och vänder på det så mår jag bäst av att vara nykter
även om livet numera har ett annorlunda innehåll och det krävs lite fantasi för att fylla
tomrummet. Mår bra när jag dricker men känslorna efteråt är sämre än tidigare år
och jag kan inte leva med dessa känslor

Ha det Berra....

John

Jag känner igen mig i en del du berättar om varför du dricker. Alltid känt mig annorlunda, utanför, ofta självvalt utanförskap har jag i efterhand insett men fortfarande ensamt. Känner som att jag ser världen från ett annat perspektiv än de flesta omkring mig och det tar så mycket energi att jämt försöka anpassa sig. Alkohol lindrade mentala tröttheten och ångesten som för dig.

Jag är också lite annorlunda här, barnfri och även om jag största delen av mitt liv vart i ett förhållande är jag nu också singel. Känner att jag vill bryta med alkoholen för att få chansen till en nystart.
Som du säger blir ångesten bara värre av alkohol och det hjälper en inte alls i längden, och aldrig på riktigt. En lömsk vän det där...

Så grattis Wasabi till ditt din nyktra månad och hoppas du tar dig till fler ? Så starkt jobbat! ?

Postakut abstinens. Uppkommer lite olika tror jag för olika personer men gissar mellan 1-4 månader. Jag fick en ”aha” det förklarar varför jag alltid trillar tillbaka när en alkoholterapeut berättade för mig. Kommer inte ihåg exakt men är mest emotionella störningar som kan ta tid för hjärnan att komma till rätta med. Försöker själv lära mig mkt om hur det hör funkar som lite gardering för framtiden.

Va söt du är!
Tack för dina fina, värmande
och stärkande ord?!

Tar med mig din, bokstavligt talat...?...?...?, lysande metafor?!
Jag följer den vägen. Det är inte den lättaste vägen. Men precis som du säger. Jag har mina lyktor längs med den.
Så det ska gå?!

En dag i taget, en bit i sänder och plötsligt har man kanske gått en mil i de här nya skorna..!
De är inte riktigt sköna än, men lite skoskav och blåsor får man räkna med.
Det går över.
Så småningom läker såren. Huden lite tjockare. Tål mer friktion och de nya skorna kommer passa mig bättre och bättre. De kommer bli ett med mig. Längtar efter den dagen!
Tillsvidare går jag bara på. Jag rör mig ständigt..

"A rolling Stone gather No moss"
???????????

Kramar
/Fibblan ?.

Tack Wasabi, heja oss! Kanske vandrar vi sida vid sida här vid forumet i minst två månader till. Det är fantastiskt skönt det där att veta att man kan.
Kan tipsa dig att också planera någon belöning att se fram emot, behöver ju inte vara en resa men något som känns värdefullt för dig. Du kämpar ju på så bra! ?

Tackohej, tack för pepp! Du kommer hamna där, bara du gett dig fan på det ? Fast det enda man kan göra är sitt bästa, och har man gjort det kan man vara stolt! Men du, vad är paa för något? ?

PimPim, tack fina du. En weekend låter också helt förträffligt och ja finns inget bättre sätt att fira en lång kämpig vinter med värme och solkyssar i någon mysig storstad, kanske t om sitta på en uteservering med en rykande färsk kopp kaffe och nybakad croissant ?☕
Kram på dig!

Fibblan jajjemen, fin utsikt här, uppe på min platå, ser längre bort än vad jag tidigare gjort, och jag ser dig med stå där och blicka ut över horisonten ? Kram på dig!

Jag känner mig nästan lite dum när jag känner att det är skönt att man inte är ensam i kampen. Samtidigt som det är hemskt att så många tampas med det. Skäms också över att jag avundas dom som har en sund relation till alkoholen.
Mitt liv är å ena sidan ett luv som inte lämnar så mycket utrymme åt alkohol å andra sidan finns det många möjligheter till det. Jag har ett eget företag inom kultur, teater. Jag har en familj. Två barn i låg och mellanstadiet. Utåt sett tror jag ingen kan ana mitt problem. Dels är jag duktig på att maskera. Och dels för jag gärna ”kloka” dialoger om hur man bör leva. En fasad. Nu är jag på väg att förlora min familj. Därav min titel på denna tråden. Det räcker nu. Nu ska jag bara räkna ut hur jag ska göra.

Wasabi, låter som vi är lite lika vad gäller katastrof tankarna om döden.

Jag har också perioder då jag systematiskt gått igenom hur jag ska hantera mina närmaste och när de dör.
När mina barn var små och i skolan kunde jag få panik när jag hörde en ambulans. Om den inte var på väg åt deras skola så var det lugnare...
Jag har i huvudet förberett mig på alla näras begravningar.
Mitt sätt att hantera ångesten är att ha kontroll och att vara förberedd på att allt kan hända.
Det går ju inte att leva så år ut och år in.
Därför blev alkoholen en ventil för mig.
Där kunde ångesten pysa ut lite lugnt sådär..
Trodde jag i min enfald. Kroppen klarar ju inte hur länge som helst.
Min ångest har ju också blivit värre på grund av alkohol och jag vill nu verkligen bli fri från den.

Hoppas du kan sova och mår bättre imorgon☀

Kramar
???

Välkommen hit! Det är ett bra första steg...Jag tror att en bra början kan vara att du tittar runt och läser lite på andras trådar samt fortsätter att skriva på din egen förstås....
Du har nu börjat fundera och vill göra/få en förändring....det finns mkt hjälp att få både här och på andra sätt och ställen....
Mediciner (finns fler än antabus....) beroendeenheter etc samtal/rådgivning osv Har du kanske nån vän att anförtro dig till?
Jag känner oxå igen mig i det du skriver att jag försökte berätta för någon som "Inte trodde mig"...som sa; " ah nu överdriver du allt...."
Ps tolkar inte det som du är i förnekelse utan som att du har börjat öppna upp....lycka till
Vi hörs kanske igen...

& läst lite trådar och skrivit några kommentarer och med ens är trycket över bröstet mindre... Det är en ynnest att få dela med sig av det mest förtroliga o veta att någon läser det, en skön känsla av att inte vara ensam...

Att vara förälder är så jobbigt! Har man inte dåligt samvete för det ena så är det för det andra! Jag tyckte att småbarnstiden var sååå tuff och minns så väl att jag många gånger tänkte att: nu går jag bara ut härifrån! Ut ur lägenheten, tar bilen o kör tills bensinen tar slut...
Tiden går o ungarna blir större och det blir andra problem som kommer o går. Jag minns att jag då som nu oxå ibland levde bara en dag, en förmiddag eller tom 20 minuter i taget. Klarar jag bara 20 min så går det nog...
Inte mycket till stöd kanske men några ord om igenkännande! Kram på dig och hoppas det känns bättre imorgon eller om 20 minuter. // ?

Ja. Skäms över att tycka att det materiella spelar någon roll. Det viktigaste är ju faktiskt att barnen har det bra och det kan de lika gärna ha i en etta. Men framför allt handlar det om att jag, om detta skulle bli aktuellt, troligen inte kommer hitta ett boende som jag har råd med i vårt område. Och jag vill verkligen inte behöva slita upp barnen från vänner och förskola och skola.

Har svårt att tro att jag skulle få ensam vårdnad. Är inte ens säker på att jag vill att de inte ska få vara med sin pappa. Han är ändå städad, speciellt under veckorna, blir inte full. Han är en fantastisk pappa och vi lever ganska jämställt. Han tar ansvar. Det mesta av drickandet och framför allt det som går över styr sker när barnen sover. Men jag hör mig själv nu... skyddar honom.

Sant att jag varken kan kontrollera eller bestämma vad han ska göra.

Tack för dina ord och råd <3

...än bakrus??
Är så glad att det går så bra för dig Pim Pim???
Krya på dig

Kramar
???

Tack <3 Ja, barnen är de viktigaste. Har alltid tänkt att om något påverkar så är det hans beteende. Men inser ju nu att även mitt beteende gör det. Vi båda ger dem fel start i livet.

Det är bra att du är rak. Tack för dina ord!

Tack för att ni finns.
Jag förstår inte vad jag gett mig in på. Jag fattar ju att det inte heller finns något alternativ, det var ju så sjukt mycket sämre förut. Men det gjorde mindre ont.
Jag bygger upp mig själv varje morgon och ramlar ner i avgrunden varje kväll. Idag hade vi en så fantastiskt fin dag, jag var så glad, vi hade roligt och det kändes självklart. En liten stund kände jag att det kanske går.
Sen vid läggdags blev min dotter helt bananas. Hon testar mina gränser. Jag hanterade det bra, kall och bestämd, fick inget utbrott. Men efteråt blir jag så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag fattar ju nånstans att det här är naturligt. Fyraåringar håller på såhär och det är såhär för alla. Men jag kan inte hejda känslan att det är personligt. Jag jämför konstant med deras pappa, har gjort det hela tiden, plus en massa skuld för att jag lämnade honom, som att jag måste veta vad jag håller på med då, som att jag har valt det här livet helt själv och då får jag ju inte vara dålig på det. Jag tror att de aldrig håller på såhär hos honom. De bråkar aldrig för han är så lugn och stabil. Det känns som att de bråkar med mig för att visa att de vantrivs, och jag har bara pajat deras liv och kidnappat dem från sitt hem. Jag har valt att vara såhär ensam för att bespara mig från att ingen ändå står ut med mig och naturligtvis kan inte ens mina egna barn känna kärlek till mig. Jag snurrar helt bort det. Herregud jag tappar fästet. Det hade varit så sjukt mycket lättare att vara två ibland, bara ha någon annan där som också kämpar.
Jag vet att det inte heller är sant. Det jag gjorde när vi var två var att dricka bort mitt liv. För att jag kunde.
Jag känner för att ge upp. Jag vill att det ska spela roll att jag inte orkar mer. Jag är sån jävla fuckup. Jag vill inte alls ge upp, jag vill bara att det snart ska få kännas lite bra.

Vi krigar i olika krig och slåss mot olika demoner!
Jag kramar om dig länge, vet inte vad jag ska säga för att stärka dig! Men sluta inte skriva här, jag tror det kan vara medicinen för många av oss!
Kram Femina och jag hoppas du vinner mot dina demoner i ditt krig! ❤// Gröna blad ?

Usch, sjukt obehaglig känsla som jag inte blir av med. Jag tror att min man ljuger, om pengar och om alkohol. Nojar jag? Han säger att han inte ljuger men min magkänsla säger allt annat! Jag har många många gånger sagt att jag måste börja lita på magkänslan men ändå gör jag inte det! Jag vill inte vara den man ljuger för, hellre sanning och bli ledsen än lögner och inte vara trygg.
Jag har blundat för detta för länge, samtidigt vet jag inte till 100% att det är som jag känner i magen...
Det är jag som har varit tydlig med att jag har problem med A fast vi alltid drack tillsammans. Redan då misstänkte jag att han drack lite extra själv i garaget. Men inte säkert... Han drack ändå mindre än mig alltid, blev inte lika berusad. Tyckte jag...
Pengar... Vi träffades för några år sedan och blev snabbt ett stadigt par med framtidsplaner. Jag frågade många gånger om han inte hade några lån eller skulder osv. Nä varken det eller några sparade pengar för den delen. Strax därefter kommer det fram att det finns en skuld på 300000:-....
Ett lån han behövt ta för att kunna bygga upp ett nytt liv efter sitt förra äktenskap. Och jag, jag bara sväljer o accepterar. Ett liv han haft innan oss.
Suck, det är så mycket som inte är bra nu... och jag vill stänga ner, Ctrl + Alt + delete...
Mannen är iväg och men barnen är hemma. Jag andas och går i duschen och gråter.... kram kram
Hälsar en inte så tuff GrönaBlad

Den där nedtrappningen gick åt skogen. Jag har ständigt tusen bra ursäkter för att dricka vin. Varje dag. Motivationen att inte dricka vin är noll. Utom möjligtvis mellan kl 10-12 på dygnet. Alltså motivationen. Jag brukar ta första glaset efter kl 15.30. Jag är ju ändå hemma. Bästa stunden på dagen. All oro och ångest, alla bekymmer rinner bort i takt med påfyllning. Men kommer förstås tillbaka lite eller lite mer senare. Men det känns avlägset just, precis nu. Men senare ikväll eller imorgon bitti, är det inte alls avlägset utan högst påtaglig verklighet. Av samma anledning som jag använder vin för att koppla av och glömma borde jag låta bli. Vilket Moment 22. När jag ser dokumentärer på SVT Play om folk som använder droger som narkotika så kan jag känna att Där skulle jag aldrig hamna. Samtidigt är ju alkohol också en drog, precis som tobak och knark. Är den ena så vitt skild från den andra, egentligen? Är jag "finare" än en herionist eller nån som tar anfetamin bara för att jag dricker vin istället? Det kan vara nyttigt att möta sina egna fördomar gentemot andra. Är någon som dricker dyra årgångsviner och lagrad whiskey en annorlunda beroendepersonlighet än någon som dricker billigt lådvin eller t o m vad alkohol som helst? Knappast, bara mer ekonomiskt stadd i kassan förmodligen. Ok, vad jag svamlar. Dags att sätta punkt för idag.
Ta hand om er!

Först, grattis till månaden!
Tycker inte du ska se dina år här på forumet som att du har ”svårast att få in i skallen”. Jag har väl spenderat rätt många år med trixande på egen hand innan jag hittade hit.

Man passar inte med alla terapeuter, och jag tror som du att det är viktigt att hitta rätt. Rätt kanske inte alltid betyder att de är mysiga att småprata med utan även att de kan utmana en att hjälpa sig själv också. Men en viss kompabilitet är nödvändig.
Hoppas du kan fortsätta din nykterhet och att du kan hitta nån terapeut som passar dig.

Dottern har återigen kommunicerat med sitt ex. Igår satt hon och grät nästan hela dagen. Förra veckan missade hon alla sina seminarier/föreläsningar på universitet för att hon inte mådde bra. Igår kväll hade han tutat i henne att han beställt blommor till henne på Alla Hjärtans Dag som inte gick att avbeställa! Hon så dessutom glad och smickrad ut! Gud, hjälpe mig. Han ljuger bara hela tiden, testar hennes reaktion. Hon beter sig korkat, som en robot! Jag har försökt förklara för henne att det är osannolikt att han beställt blomsterbud flera veckor i förtid och att det visst går att avbeställa! Jag tror bara han är helt desperat när t o m det fejkade självmordsförsök inte fick önskad effekt. Nu kommer han bergis beställa en billig blomma i sista stund för att övertyga henne sin kärlek. Och hon går inte vidare, är helt fucked-up, klarar inte av sina studier och stampar på ruta ett hela tiden. Han har mer makt över henne än jag. Jag gör vad jag kan men det verkar gå in i ena örat och ut genom det andra... Jag tror hon har någon form av diagnos inom autismspektrat som sin lillebror. Hon blev mobbad utav de andra flickorna på typ mellan-och delvis högstadiet. I gymnasiet klickade hon inte med någon i klassen. Han har varit hennes trygghet senaste 3 och ett halvt åren. Även om det sällan varit bra så har han varit där. Gud, ge mig min dotter tillbaka och låt henne få uppleva riktig kärlek så kommer nog äntligen den här destruktiva relationen få ett permanent slut. Hon är så ung och oerfaren. Hon inbillar sig att all hennes framtida lycka står och faller med honom. Det har han ju intalat henne, hela tiden. Men vi, hennes familj och hennes vänner, försöker övertyga henne om motsatsen. Vad kan man göra? Första starka kärleken sitter starkt, även om den är dålig. Hon skulle verkligen behöva få fler vänner, gå ut och ha roligt och få chansen att umgås med andra unga män som inte beter sig som hennes ex. Det kryllar utav normala, trevliga killar därute i världen. Men hon kommer inte träffa dem så länge hon bara sitter hemma och grubblar över sitt liv! Hon är 19 år. Hennes vuxna liv har precis börjat! Enda ljuset är att hon efter lite övertalning beställt tid hos kurator på ungdomsmottagningen. Kanske lyssnar hon på dem lite mer än på mig och alla oss andra.

Är att du fokuserar på att göra saker du mår bra av och fortsätta ditt liv med egna nöjen och vänner. Även om det är svårt. Om du inte får gensvar efter en tid så måste du kanske besluta om att satsa framåt helt på egen hand. Väldigt svårt att veta om det är kopplat till alkoholen eller om det finns andra orsaker. Många av ”oss” börjar dricka för att vi har underliggande problem och mår dåligt. Men det kan vara väldigt olika. Hoppas du hittar svaren.

Nej det är verkligen inte lätt att veta eller svara på, om det ens går att göra det.

I 8år har vi "hållit" ihop, gifta 6år.

Efter att jag har börjat i Al-anon och även varit på en anhörighelg via hennes behandling. Så kan jag se alla mönster och karaktärsdrag som jag och min alkoholist har och har haft.

I början var det bra, nyförälskelse å det som hör till. Vi blev gravida, då höll hon sig givetvis nykter och även en period efter att sonen var född. Sen kom suget och det blev mer och mer alkohol, beroendet tog över mer och mer. Vi höll på att skilja oss, hon nådde en botten. Vi hittade varandra igen.

Vi blev gravida igen, hon höll sig nykter. Suget kom tillbaka mer och mer efter att dottern föddes. Det blev mer alkohol igen, mer kaos mellan oss. Beroendet tog över mer och mer. Hon vill gå isär, känslorna försvann med spriten.

Hennes hjärta och kropp börjar säga stopp, hon når botten och säger stopp. Söker behandling, vill leva nyktert. Hon har varit nykter sen dess.

Jag känner själva att det är ett h-vete i bland att inte veta hur framtiden ser ut. För jag älskar min fru och vill inget annat än att vi löser oss igen.

Vi har bägge verktygen för att det ska fungera, om nu hon hittar tillbaka sina känslor igen.

Lev och låt leva

Vi kämpar på en dag i taget så blir det bra till slut. Hur det nu än blir

Tack

Du började denna gång..
med din ?..??!

1 månad - så himla bra jobbat av dig och alla dina inneboende djur..??!

Kan verkligen förstå vilken betydelse det har att du nu vågar tro på ytterligare 2 månader ?!
Vilken befrielse att känna den tillförsikten?!

Platån är nådd. Skönt att få stå på den, landa in där och tacka sig själv för ett fantastiskt väl utfört arbete! Du har så förtjänat det lugnet och den stabiliteten du nu upplever?!
Och din beslutsamhet går inte att ta miste på?!

Stor kram!
/Fibblan ?.

Vet du, jag tror vi vet var vi har varann, att vi har varann, att vi finns, och det räcker??

kan det vara så! Tror inte det hjälper att ”bara” sluta dricka. De behöver komma till rätta med roten till det onda så att säga. Jobbigt för dig. Försök undvika ansvar som han skall ta och fokusera på vad du behöver för att må bra. Har märkt med mig själv att när jag inte har en man som super att engagera mig i så sugs jag som en magnet till annat som stör mig. Ligger i en medberoendes natur. Så även vi som är medberoende behöver ta tag i oss själva. Vi har också våran ”drog” som vi skall bli fri ifrån. Kram

.. och tror alltså att dina barn behöver dig!!! Vad är det som får dig att tro något annat?

Hur mår du idag?

Stor kram <3<3<3