Senaste kommentarerna i forumet

tack ska du ha, jag tycker itne jag formulerar så bra. Har väldigt svårt med att skriva. Fast jag föredrar det framför att prata. påtal om det så såg jag idag en font som var utformad för folk med dyslexi. Kunde läsa texten hur bra som helst. Det var lite extra mellanrum mellan orden och bokstäverna osv. Vet inte riktigt allt vad dom gjort men coolt var det. Tappade inte bort mig en enda gång i texten.

https://www.reddit.com/r/interestingasfuck/comments/7f7ah0/dyslexie_fon…

där kan ni titta lite på fonten. Hehe. Kanske testa er hur det känns om ni har dyslexi.

---

Min bror kokade sönder kastrullen igår, han var lite full och glömde 3-minutsmakaronerna på jag vet inte hur länge? Svart var den iaf. Han åkte iväg idag och köpte en ny och bättre kastrull. Jag sa inget mer än bra att han åkte iväg, för vi har bara en kastrull som funkar på hällen.

imorse vaknade jag klockan 5, jag drack mitt kaffe och satte på lite motivation på youtube, (kvinnor som tränar). Gärna med kvinnor som inte är pinnsmala utan som har fått en del muskler, sånt är fint.

gjorde mina 500situps duschade, rakade skägget, satte på peter pan 2 och sov lite lunch. Vart lite extra trött senaste två dagarna, tror inte jag riktigt får i mig tillräckligt med energi. Har dietat nu på lax, kyckling, sallad, ägg, proteinpulver och keso i två månader samtidigt som jag tränat kaaaanske lite för mycket.

mer angående min bror så hoppas jag han tittar lite på vad jag gör, inspirireas, får ett infall att göra bra ifrån sig och släppa starkölen utan att man ska behöva ta ett snack hela familjen. Så det blir hans egna val lixom. Har mitt proteinpulver och kolsyrat vatten i massor helt synligt för han varje dag. Samtidigt som han ser att jag själv knappt dricker längre. Jag börjar få lite muskler och ser bättre ut.

Och idag köpte han själv 12x1,5L vattenflaskor och 6st julmust. Tror han skämdes lite att han än en gång förstört kastrullen, inte den första gången vi är tvungna att köpa ny kastrull eller att mat bränns oigenkännligt i ugnen.

Du är välkommen att skriva här som alla andra, vill förtydliga det. Alla är välkomna. Det finns ingen mall..... :)

Kan det vara så att cellgifter/mediciner du tar och alkohol, oavsett mängd får din lever att reagera? Kräv att få en utredning till varför.
Om det är så att du vet att du inte har för hög a-konsumtion stå på dig. Byt läkare om den du har inte lyssnar.

Ditt inlägg får mig att tänka på att jag hade kraftigt förhöjda levervärden för ett par år sedan. Jag hade dock 2 års nykterhet - 0 under 2 hela år.
Jag satt som ett frågetecken hos läkaren. Det visade sig sedan att jag hade ätit för mycket omega-fetter och av den anledning fått skyhöga
levervärden.

Vi kanske ses i Feb? Man vet aldrig ;-)

MM

men för att skriva och svara här anser jag att man MÅSTE läsa inlägget ordentligt, fundera en stund, och sen svara på ett eftertänksamt sätt. Alla kanske inte kan uttrycka sig på ett ödmjukt sätt. Fine. Men då kanske man ska överlåta det till någon annan. Läs- och läs igen. Att ge en människa ett hårt abrupt svar fungerar inte alltid.

Att få ett svar (i ett annat inlägg) att man som cancersjuk och är orolig för sina levervärden. Och man blir hänvisad "att inte skriva här" utan ber ombedd att skriva det i ett fråga - doktorn-forum istället? Hon får väl skriva om sin oro kring höga levervärden om hon anser att det känns bra utan att bli avvisad?

Vissa svar kan stjälpa åt helvetet mer än det hjälper. Om jag skrev här för första gången och fick ett gapigt svar så skulle jag inte känna mig välkommen igen. Är man dessutom ung, cancersjuk, orolig för sin blödande tarm, nedstämd, ledsen, självmordsbenägen, redo för ett återfall....

Då har man tappat en person som behövde och sökte vår hjälp. Illa....

Eftertänksamhet, och medvetenhet att det sitter en person på andra sidan skärmen som läser det som skrivs som kanske just då just där bara behöver få ett par ord som värmer och känsla av att förståelse finns. Det räcker med att skriva någon rad " jag ser dig"...

Just saying

MM

Hej, jag har läst ditt inlägg med förståelse och värme samtidigt som är imponerad av din insikt vid 18-år. Du kan definitivt lösa dina problemgenom att börja nu. När jag var 18 hade jag också sådana problem som du pekar på.
När det kommer till vilken hjälp du väljer att ta så är det här forumet bra. Det finns även NTO , kommunens stödprogram och det finns AA-grupper som har ungdomssektioner. OM du söker hjälp kan du säkert finna bra ingångar, beroendeklinikerna i landet är för det mesta bra.

En stor insats kan du göra här på forumet genom att skapa en tråd för personer som känner sig unga. Jag är övertygad om att ni kan finna många bra vägar mot en beständig nykterhet. Jag kan erbjuda er mitt stöd som morfar, Jag är 75 år och har genomlevt det mesta när det gäller alkohol.
Ta hand om Dig och sök efter en nykter väg som passar dig.

Jag håller med MM om att det är vanskligt att komma med enkla tvärsäkra råd till Dig där du står nu, Men börja söka kontakter och fortsätt läsa och skriva här.

med sympati
Ikaros

Jag förstår precis vad du menar. Även om det inte känns så så är du långt i från ensam om dina två huvudfrågor. Dina problem väldigt lika både mina och flera andras här på forumet. Jag tycker det är modigt av dig att skriva här och jag har inga som helst problem att läsa vad du skriver.

Under lång tid (10 år) hade jag samma problem. Inte så ofta (eller ganska ofta 1-2 dagar per vecka) men nästan alltid för mycket. Pinsamheter, ”nära ögat”-situationer och ångest. Det gick inte att sluta när jag börjat. Mer alkohol skulle ner. Gå hem tidigt fanns inte.

Frågade jag mina vänner fick jag samma svar som du. ”Nej, du har inga problem.” ”Testa en vit månad bara.” Det finns andra som dricker mer”. Eller favoriten ”Drick lite mindre bara”. Flera av dem har egna problem med alkoholen nu för tiden. Men mest handlade det nog om att de ville fortsätta ha mig med ut på krogen. Kanske ville de (omedvetet eller medvetet) också ha med nån som var värre än dem?

Den typen av drickande kan dock lätt gå över i att frekvensen ökar också. Det gjorde det för mig. Blev mer och mer hemma under ytterligare 10 år. Samtidigt som jag festade lika dant som tidigare. Till slut klantade jag till det rejält på fyllan. Och insåg vidden av mitt problem. Det är precis som du säger att efter en tid så har man förträngt eller tänker att den här gången går det bättre. Tyvärr går det aldrig bättre av sig självt. Jag skrev ner hur ångesten kändes och försökte se alla fyllor som en lång kedja av misslykanden relaterade till alkohol. Jag slutade ljuga för mig själv. Jag klarar inte att dra ner. Klarar bara av att sluta (verkar det som nu iaf). Men hur tänker du kring det?
Kan du sätta upp regler för ditt drickande och hålla dig till dessa? Finns inget utrymme för att slappna av och köra på känn. Då är man tillbaka igen. Eller tror du att du måste sluta helt? Också en prövning.

Men klart är att jag får på det stora hela ut så mkt mer av att vara nykter! Har alla vänner kvar (tur det) och de accepterar att jag inte dricker. Kanske till och med har positiv inverkan på några av dem. Mår bättre både fysikt och psykiskt. Klart det kommer stunder då alkoholen vill in igen, men jag vill inte släppa allt det positiva.

Som sagt starkt av dig att komma hit och ta upp dina funderingar. Fortsätt skriva, det finns många kloka här med ideer och tips. Läs gärna lite trådar också så kan du se att många har väldigt liknande problem. Jag tror att vårt gemensamma problem att inte kunna sluta i tid är väldigt väldigt vanligt. Men många lever i förnekelse. Precis som jag gjorde.

Kram på dig och kämpa på

ge en ung flicka med oro kring sin egen självkänsla och sitt eget drickande, dessa svar? Gå till AA? Hon är 18. Hon kanske inte ens vet vad AA är. Och vilken ung tjej med osäkerhet kliver in på ett AA möte och delger en grupp människor: jag är alkoholist? Vad fan, hur tänker folk? Blir seriöst förbannad.

Tyvärr tror jag att svar likt dessa skrämmer bort de som är unga eller yngre och vill ventilera sina problem.
Väldigt trist.......

Är det bara jag som reagerar?

Ha ha vad bra uttryckt. Kämpa ihop nu. Det går att ta sig igenom.
Stödjer inte många föreningar men Vit Jul får ett par tusen varje år.
Det kan man ha i sitt varma hjärta under dessa tider, barnen som inte
får en bra lugn fin jul. KÄMPA.

Välkomna i detta race mot välbefinnande. En brokig skara som tillsammans ska ta oss igenom December . Vi kommer snubbla, falla, men alltid försöka hjälpa varandra upp. Vi ska klara det om vi kämpar.

Ja, det här är knepiga saker,men väl värda att fundera över.
Jag minns att när jag träffade min nuvarande man så sa jag åt honom: "du sparkar nedåt och fjäskar uppåt", och han höll med!! (Ändå blev vi ihop...) Jag har sett foton från hans barndom och ungdom. Han ser ut som om han ägde skeppet , eller – berget han står på. Hans grandiosa självuppfattning (som är en del av narcissismen) tycks alltid ha funnits. När saker går emot honom, när han anar att han inte är "Kungen" så tar han till spriten och går in i sin drömvärld... Allt för att täcka över den dåliga självkänslan, den kärleksbrist han upplevt. Visst kan man känna medlidande och empati?! Men det pris man betalar kan bli väl högt...!

Har funderar så himla mycket på varför mitt ex blev så elak mot mig när han var full! Fast han påstod att han älskade mig! Kändes inte så i dom stunderna! Man har ju hört att från barn och fulla får man höra sanningen! Igår kväll kom min 20-årige son hem och var lite ”glad i hatten”! Var liksom bara snäll, go och glad och talade om att jag är vääöörldens bästa mamma! Han ör ju dock inte alkoholist men ändå undrar man varför människor påverkas så olika av alkohol! Har en kompis som inte heller är alkoholist men blir dryg och spydig om hon dricker! Konstigt! Kanske är som du säger att det plockar fram drag som redan finns!

Hej och välkommen säger jag med. Jag tänker så här. Du är ganska ung och det finns fler som är yngre härinne. Kanske kan man
hitta en like att bolla ideer med? Någon som är i samma situation. Du har ju börjat tänka till kring dit intag - superbra. Jag fattar absolut att man inte
vill gå ner på ett AA möte när man är så ung. Det är svårt att identifiera sig med det.
Kanske har du någon annan öppning där du bor?
Det ser ju olika ut i olika kommuner.
Någon vuxen att prata med?

Men fortsätt att skriva så kommer du få svar.
Och JA det finns massa hjälp och stöd att få som ligger utanför AA.

Ha en fin dag

MM

Hej och välkommen hit.

Ingen ska behöva bli anklagad för att vara onykter. Eller att vara motsägelsefull. Och AA är bra för vissa men inte för alla.
Man måste prova vad som fungerar bäst. Du har ju ändå en reflektion kring ditt drickande och det är en bra början.

Har du varit hos läkare för dina tarmar? Det kan ju vara andra orsaker till att det blöder....
Har du koll på det?

Man brukar säga att man går från riskbruk till missbruk när drickandet får konsekvenser.
Det vet bara du. Fundera på det lite så kanske du hittar en öppning till ett svar.

Själv tror jag att missbruk kan se väldigt olika ut för olika personer.

Om jag var du (och om du vill) så kan du skapa en helt ny tråd och förhoppningsvis
få vettiga ödmjuka svar från människor som inte är här för att tala om för andra
hur dom ska leva sitt liv.

De flesta härinne är här för att vinkla och diskutera olika situationer, inte trycka
på människor åsikter och bättre vetande.

Du är ung och det är en jättebra start att du har med reflektioner kring ditt intag.

MM

Jag tror... utan att veta att alkoholen minsann kan locka fram de mest otäcka drag hos os alla. Samtidigt finns det människor som är predisponerade för både och. Man får ta höjd för det.

och bra om man klarar att vara ärlig och säga hur det är. Det är ett accepterande som alltid för något gott med sig.
Vi ses i februari!?

Vill också tillägga att jag beundrar ditt mod att våga skriva om hur det faktiskt var. Inte många skulle våga.
Riktigt skrämmande (jag som är rätt uppkäftig - blev spak och visste likt Ellan inte hur jag skulle hantera det)
Förlåt. Jag blev rädd. Riktigt rädd.

Men hatten av för att du vågade. Den där ärligheten visar andra HUR fort det
kan gå. När kontrollen försvinner. Då kör man rakt ner i brunnen med huvudet först.

Jag tror, vet inte, men tror att du har en ond cirkel som ska brytas. När den är bruten
så klättrar du snabbt uppför brunnens väggar - du har viljan att inte dricka. Det är det
som krävs.

Du kommer att klara detta.

Kanske ses vi i Februari även om jag kommer att välja att
inte presentera mig som MM utan som XXXXXXXX.
Men det spelar ingen roll.....

Ha en fin dag njut av livet.

Din historia - jag har ju läst ett tag det du har skrivit om -
jag har många gånger velat hjälpa dig upp. Iaf hålla i lite...
I nackskinnet :D

Nu är du där. Insikten som måste få komma inifrån oss
själva. Där har du den.

Jag har läst mycket här men jag tror inte jag har sett någons
alkoholspiral snurra nedåt i den hastighet som din. Möjligtvis
min egen. Gick ju också ifrån "under kontroll" till vansinne på
ett halvår.

Det är det som skrämmer mig mest i din historia.
Hur otroligt fort det kan gå. När det får grepp till
100% så går det i rasande hastighet nedåt.

Ville bara säga det och önska dig lycka till.

MM

Tack Pellis! Detsamma till dig!

Hamnade på UR skola här på morgonen och det första som kom upp var Drogfokus 2018 med Sven Andreasson. 3 ,miljoner människor dör i sitt missbruk varje år. :( Han pratar statistik och data, men det är intressant. Det är för övrigt min läkare som jag har haft på R-gatan 1. Rekommenderas om man gillar fakta om A och dess konsekvenser.

att alkoholism och narcissism/psykopati egentligen har någon direkt koppling. Men att bli utsatt för ”dåligt spritsinne” kan kännas som rena rama psykopatin. När mitt ex drack tänkte jag ofta men hjälp förutom alkoholist är han tusan psykopat. När han var nykter längre perioder var han bara en helt vanlig och go människa fri från elakheter! Ofta läst här om att spriten kidnappar hjärnan och personlighetsförändrar och det stämmer nog!

Är här och läser mellan varven men du vet ju att jag tar pauser ibland. Har faktiskt inte haft en enda tanke på A, inte de senaste 6 månaderna.
Det dyker helt enkelt inte upp någon fundering på att dricka. Skönt.

Kram

Jävla elände är det. Man vill ha det trots listan med elände som inte står på innehållsförteckningen. Borde stå: Druvsaft 14% och kan innehålla spår av huvudvärk, ångest, stress, magproblem, relationsproblem, skam, förstörd barndom, cancer.
Men det går att fixa när motivationen och insikterna finns där. Jag tycker ditt inlägg visar på att du är redo? Det finns alla möjliga sorters hjälp men min åsikt/erfarenhet (från mig själv) är att inget funkar utan en stark motivation. Det tog många år av halvhärtade försök innan jag hittade motivationen. Jag tänkte då till slut något i stil med: Det är bara jag som kan fixa det här. Ingen annan kan göra det åt mig. Jag slutar bara för min skull även om det kommer att kännas som jag gör det för min familjs skull eller samhällets syn på mig. Jag kan få hjälp (AA, medicin, terapi etc) men måste vilja själv. Jag kan inte smygdricka och gömma det för mig själv.
Sen är det svårt! Men det blir lättare och lättare. Sen kommer de positiva effekterna löpande. Slutade med omeprazol (magen) efter ca 1 månad, stresstålighet och starkare psyke, stärkt självkänsla, viktnedgång mfl. För att inte tala om minskad skam och ångest! Du kommer att klara det. Läs fler trådar här och se andra i samma sits och samla motivation. Skriv ut känslorna och ta steget.

Mitt liv är egentligen kaos just nu, men den största känslan är ändå frihet, det är över. Äntligen. Visst, det trodde jag för ett år sedan också när jag bestämde mig för att leva nyktert (vilket jag också har gjort större delen av året). Men jag är många erfarenheter och insikter rikare nu, det är skillnaden.

Länge trodde jag att det funkade att trilla dit ibland eftersom jag reste mig direkt och fortsatte nyktert. Mitt mål har ju alltid varit att bli helvit, så kring det fanns inget dividerande. Eftersom det blev enkelt att avstå A när jag tagit ett återfall tror jag att jag invaggades i en falsk trygghet och märkte inte hur det blev mindre mängder, inga fyllor, men oftare. Till slut var jag tillbaka på ruta 1 trots jättefin statistik. Det värsta var att jag hade börjat tänja på de gränser jag trots allt haft, så egentligen var jag på ruta -1, utan att vara riktigt medveten om hur det gått till.

När jobbsituationen blev övermäktig under hösten och panikångesten tog över mer och mer hittade jag som så många andra lindring i några glas. Situationen eskalerade. När insikten kom om hur illa ställt det faktiskt blivit på mycket kort tid, blev det ett chockartat uppvaknande. Till slut gick det inte längre, jag kraschade rejält. Det är jobbigt att läsa några av mina senaste inlägg, men de kommer för alltid att påminna mig om hur illa det kan bli och vara. Tro mig, jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle dricka handsprit. Herregud, jag är ju en helt vanlig människa...

Så kom då äntligen torsdagen den 29:e, befrielsen dag. Hur det gick? Precis som magkänslan varnade för:
Husläkaren - fantastiskt bra.
Beroendeterapeuten - katastrofalt dåligt.

Min finaste läkare sedan massor av år förstod precis. Lugnt och stilla frågade han det han behövde höra för att hjälpa mig på bästa sätt. Det slutade (eller snarare började) med sjukskrivning året ut och Naltrexone. Uppföljning om några veckor. Han tror på mig, utan att vara naiv. Alltså, han är bara bäst.

Så till nästa möte. Gode värld, vad släpper beroendemottagningen in för folk? Finns det inga gränser? Jag hade, trots magkänslan, bestämt mig för att ge det en chans. Men det gick inte alls. Där sitter en ung kille och förklarar för mig att jag lever i förnekelse. Att jag måste gå till arbetsgivaren för att få dem att betala ett behandlingshem. Att ingen blivit frisk utan AA och tolvstegsprogrammet. Att min man är medberoende. Att ett nätbaserat forum aldrig kan ge samma sak som ett riktigt möte. Att mediciner inte hjälper. Ja, det var ingen hejd på honom. När han sedan började jämföra med sitt eget sexmissbruk och ge ingående detaljer kring det, kände jag bara: "Tack, men ej tack!"

(Vill tillägga att jag inte har något emot beroendeterapeuter, AA och tolvstegsprogramnet, jag vet att det har hjälpt oerhört många människor. Jag beskriver bara just mitt möte.)

För tillfället är jag helt orkeslös, har hjärtklappning, huvudvärk och konstant illamående. Biverkningar av medicinen uppblandat med en del abstinens och sviter av min ohållbara jobbsituation. Men vet ni, den frihetskänsla jag har inom mig suddar ut allt det andra. Det är ok!

Att livet går min väg just nu förstärks av en jobbsak som hände under veckan. Jag hade hört att chefen jag nyss efterträtt inte trivdes på sitt nya jobb. Några samtal och förhandlingar senare kommer personen snart att vara tillbaka och jag kan få klättra ner ett par pinnhål. Vilken lättnad. I det skick jag är nu hade jag aldrig orkat med allt detta nya med så mycket ansvar. Just nu känns arbete överhuvudtaget långt borta, men om jag känner mig själv kommer jag att fixa det.

Tack alla ni fina kämpar här på forumet. Utan er hade jag inte varit där jag är nu. Jag hade inte förmåga att formulera mig och berätta, men när jag såg vad ni skrivit släppte allt. Att så mycket kärlek, förståelse och stöd kan rymmas i en anonym grupp på nätet. Fantastiskt!

Som sagt, nu är jag fri. Strosar runt här hemma och försöker låta livet hinna ifatt mig. Det riktiga livet, det utan flytande tillfällig och samtidigt mer ångestskapande lindring.

Just nu känns det så himla skönt att bara få leva.

Kram

PS. Jag hoppas att vi ses den 16 februari. DS

Tar ett tag innan allt stabiliserats.
Två veckor är superbra jobbat men om du ställer det mot den tid du drack så är det inte så lång tid. Spöken förekommer en tid efter man slutat men kroppen är bra på att laga sig. Försök tänk så, det är smärtor och reaktioner orsakade av att du håller på att bli frisk.

... är det att falla för en frestelse som man vet skadar en.
Starkt är det dock att stanna vid en, det är bra, mycket bra.

Men nog fasen finns det en svaghet i att tacka ja till den första, det var ju där allt började första gången och förra gången och ALLA gånger det gått åt H-vete.
Som att spela rysk roulette, det KAN gå bra men för eller senare kommer den dödande kulan om man fortsätter.

Mrx, jag fördömer dig ingalunda broder, jag motargumenterar Tomen´s medhårsstrykande.
Fördömer för övrigt inte Tomen heller men jag håller inte med i resonemanget.
Jag tycker det är mycket olyckligt att du blir frestad att testa en öl redan nu, har det gått en vecka? Eller blandar jag ihop dig med nån annan kanske.
Hur eller hur så finns det alkoholfri öl om det bara är en öl man vill ha, de är riktigt bra några av dem, jag lovar.
OBS inte lättöl, det smakar som något katten kontaminerat, den riktiga alkoholfria, testa, det funkar.

Bra helg ändå.... Gott, en dag i taget.

Stay Strong