Senaste kommentarerna i forumet

Ja, psykopater har ju en viss empatisk förmåga; de läser andra människor så pass att de vet hur de ska manipulera, charma och nå sina syften. Ett friskt empatiskt förhållningssätt tar i de flesta fall hänsyn till den andres behov och känslor, invaderar inte, utnyttjar inte det den ser.

Stor och varm första adventskram till Dig Nordäng67!

Så bra du beskriver ditt år som gått!
Förstår att det varit tufft och samtidigt lärorikt.

Jag blir inspirerad att kämpa på så som du gjort och gör.

Allt Gott till dig inför din nya fas i livet!
❤️

Hur går det för er? 201 dagar idag.

det du skriver! Läste om skillnaden mellan empati (förmåga att sätta sig in i en annan människas känslor mm) och sympati. Gick ut på teorin att de flesta människor har ”verktyget” empati även psykopater och narcissister. Vi som inte är psykopater och narcissister känner då sympati med andra människor och tar hänsyn till det vår empatiska förmåga talar om för oss. En psykopat/ narcissist använder/missbrukar den istället. Skrämmande läsning!

Är det inte så att vi kvinnor har för lätt för att engagera oss, ta hand om män(niskor) med svårigheter? Sympatiskt, men ofta med sorgliga konsekvenser...

att lära sig om sig själv! Det viktigaste och mest avgörande är att vara helt ärlig mot sig själv och våga släppa fram sitt innersta! Har varit (är) det svåraste för mig! Har kört på och hellre engagerar mig i överkant i andras bekymmer och problem! Tack för pepp❤️

Det här forumet är bra på många sätt. Bl.a. därför att jag kan skriva ned vad jag känner och ser just nu, och de som vill läser och delar, andra inte. Bra, och ärligt blir det från ömse håll!
Tänkte på det här med "narcissistisk störning"... att det är viktigt att inte moralisera över det tillståndet, precis som det är viktigt att inte moralisera över alkoholberoendet. En narcissistisk störning grundar sig alltid på dålig självkänsla och den har i sin tur uppstått i en dålig relation med föräldern / vårdnadshavaren. Att arbeta sig ur den är ett långt och svårt arbete om man ens kommer till insikten om att det finns en störning. "Alkoholismen" är heller inget "bad behaviour" i grunden heller.

Vad härlig läsning! Du har kämpat och slitit, analyserat och funderat och kommit ut starkare och tydligare i dina gränser på andra sidan året! Det tar tid att lära sig om sig själv, att lära sig vara snäll med sig själv och se till man lever som man önskar. Hoppas du får en riktigt fin första advent, med lugn och ljus!

Du har en bra självinsikt och formulerar dig väl när du beskriver dina tankar.

Jag vet att du tidigare sagt att du inte vill förknippas med din diagnos men samtidigt är personer som du viktiga.

Det finns så många fördomar om psykossjukdomar så alla sätt att bryta dem är bra.
Jag tycker det är starkt av dig att avstå alkoholen men synd om din bror som inte kan hitta något roligare att göra på helgerna än att dricka.
Ta med honom på bio och se en bra film tillsammans. Eller bara gå ut och ta en god fika på stan.

Kramar
???

30 maj skrev jag "autist?" Sedan dess har jag insett att flera tillstånd kan existera parallellt. Man kan vara Asperger, gränsa till psykopat och även vara narcissistiskt störd. Allt på en gång! (Att alkoholen sedan kommer in i bilden kanske inte förvånar.) För mig är det här relativt nya diagnoser, ett nytt sätt att betrakta problemen.
Jag har kämpat i många år med en partner där jag sett våra problem som något som går att samtala sig ur, och jag har varit starkt koncentrerad även på min del i det hela. Nu har jag tvingats tänka om. Läste en intressant artikel nyligen där man resonerade om hur man bäst lever i en relation med en narcissist:

"Om du blockerar en narcissist så kommer hen att gå igång på det. Det får hen att känna sig mäktig. Hen känner sig som centrum av universum.
Därför: blocka inte, ge inga vibbar, någon energi, – ingenting. Gå genom livet som om hen inte existerade.
Det här kommer inte över en natt, det kräver beslutsamhet för att läka från en narc och för att förstå hens störning och hur inkonsekvent hen är.
Du har att göra med ett omoget barn, någon som aldrig vuxit upp känslomässigt på grund av sitt trauma i barndomen. Hen saknar empati, hen kan inte relatera till andra människor, inte heller älska dem därför att de har ingen aning om vad kärlek är, därför måste du övertyga dig själv om att du är den mogna personen och att du måste lämna hen, du behöver inte fixa någon, inte hjälpa någon i syfte att de skall kunna älska dig, det är inte din uppgift, du behöver heller inte destruktiva människor i ditt liv, du behöver någon stabil som är stabil i sina känslor och som accepterar dig som du är, du behöver heller inte straffa dem, därför de är redan bestraffade av livet, det är omoget att hämnas på ett barn."

Allt är lugnt och jag är så nöjd med att ha fattat beslutet: Aldrig mer alkohol!

Trevlig helg och 1:a advent ?

Kramar
???

Du behöver tid och bearbeta förändringar i livet.
Helt mänskligt och normalt.
Faller man får man resa sig och gå vidare.
Lycka till på vägen?
Kramar
???

Även om man blir trött och besviken på sig själv när man kör i diket så verkar det ingå i själva processen.
Ingen alkoholberoende person har väl lyckats direkt så det är bara att fortsätta och sätta nya mål.?

Kramar
???

Jag har ”gett upp” när det gäller min mamma! Hon är psykiskt sjuk, ska ta sprutor med medicin för det, struntar ibland i att göra det, tar dom som hon ska ibland, dricker alkohol fast hon absolut inte bör, är självmordsbenägen enmellanåt! Förstår PRECIS hur du känner det❤️ För ca ett år sen gav jag upp att försöka få henne att förstå sitt eget bästa! Skrämmande i början men sååå skönt! Hujedamig så mycket tid och energi jag lagt på den kvinnan! Och inget resultat gav det! En dödfödd kamp! Och än lever hon och konstigt nog (eller inte) så tar hon mer ansvar för sig själv nu! Börja lägg energi på dig själv, ta hand om dig själv! Du behöver det! Svårt att släppa, jag vet! Men du kommer köra slut på dig själv! Kram

Hoppas allt löser sig! Är mötet långt bort? Oftare blir man ju stabilare i psyket när man varit nykter ett tag och mötet känns inte lika jobbigt.

Idag är det ett år sedan jag lämnade mannen jag älskade mycket men inte klarade av att leva med på grund av hans A-beroende! Idag har jag levt ett helt år utan honom, det har varit jul, nyår, påsk, midsommar, vinter, vår, sommar och höst en gång utan honom! Sorgen har gått från hjärtslitande till dov och stillsam! Han kommer alltid finnas i en vrå av mitt hjärta! Jag har lärt mig massor under året, framför allt om mig själv. Insåg att det inte bara handlade om hans problem utan även om mina! Ägnat tid åt att erkänna och jobba med mitt medberoende. Det arbetet fortsätter men lite känns det som en ny fas i livet börjar idag, lite pånyttfödd på något sätt! Känns spännande och just idag är en bra dag. Och då har jag lärt mig att passa på att bekymmersfritt njuta! Känner mig själv bättre nu än för ett år sen, älskar mig själv mer och månar också mer om mitt eget mående. Känner en tydlig gröns mellan mig själv och andra! Ett riktigt tufft år har det varit men ändå sammanfattar jag det som ett av de bästa åren i mitt liv! Och det här forumet har varit och är så viktigt för mig! En stor och varm första adventskram till er alla som kämpar! ❤️

Hur många gånger har jag inte skrivit: Dag 1 och sen misslyckats efter Dag 6. Känner precis som du att förmodligen tror ingen på mig/oss längre. Har aldrig lyckats komma upp i antal dagar då jag kan vända det hela till att känna mig stolt över mig själv. Förra helgen skrev jag till Jasmine att jag hänger på henne, nu har jag ju misslyckats i veckan igen och ja men idag är det faktiskt 1/12 och jag har inga "obligations" framför mig så jag känner mig mer peppad. Innan Jasmine hängde jag på Fina Lisa och ja Femina har jag också räknat dagar med. När jag började i november hade jag sååå många tillställningar under november månad att jag nästan hade panikkänsla över allt jag skulle hänga med på. Nu har jag INGET - så skönt!

Så Nystart! I know your feeling :-) Vi trycker på omstart!

Kvällen och eftermiddagen bjuder på finfest. Ser väldigt mycket fram emot det. Testat min outfit säkert 3ggr i veckan ??
Det som ska bli spännande är att det ibte är så många jag känner där, kanske 20/100 så är lite nervöst, älskar ju att träffa människor samtidigt som det är Superläskigt ?
Jag är lite nervös för min kropp i min outfit, pga jag har ingen känsla alls för hur jag faktiskt ser ut nu i kroppen. Jag känner mig som en blobb men vet att jag inte är en blobb. Men jag har ju gått upp i vikt lixom. Evighetskriget med kroppen och uppfattningen?
Det blir nog bra ^^
Behöver starta träna igen, blev ju förkyld i september, den jöveln har fortfarande inte gett med sig ordentligt. Det är ju helt bananas ?

Jaja nu börjar operation försök bli ”superfabulös”. ?
Fridens ⛄️

Ska bli jättekul, ser fram emot det

Imponerad! Själv har jag precis påbörjat min ”resa”. Inte en droppe på 6 dagar. Mitt mål är att förändra mina (o)vanor och ”programmera om hjärnan lite. Hur ser din historia ut?

Ditt inlägg bara sprudlar och sprakar energi! Så glad för din skull! Så glad att du delar med dig den positiva känslan! Kraaam

Har mått skit i några veckor. Känner mig superstressad och allmänt kass. Väntan på svar tär på mig. Ringde transportstyrelsen igår och då sa han att han kommer bevilja mig alkolås. Så nu ska papperna komma nästa vecka. En tung sten som släppt men känner hela tiden en oro ändå. Går med konstant värk i magen och hela kroppen.
Drack tyvärr i onsdags och min man blev inte glad på mig. I torsdags var han med mig på MET mötet och vi pratade om det som hänt. Det kändes bra.
Nu längtar jag tills jag får tillbaka körkortet. Ska fortsätta kämpa för att inte dricka. Ha det bra alla ni ?

För stöd och pepp! Jo, det kändes mer "lyxigt" att dricka alkolfritt i kristallglasen än att dricka cola i ikeaglas... Dessutom gillar jag inte sötsaker (till skillnad från min man som är sockerberoende)
Har tagit en halv tablett antabus, så det där glaset (glasen) för att lugna nerverna innan gästerna kommer är totalt uteslutet. Känns konstigt med så mycket alkohol hemma och att jag inte kan dricka en enda droppe... Fin lördag till er alla!

Jag hakar även på, skönt i sig att man ej firar jul, dvs slipper julbord

Jo jag har familj sambo o två barn.
Jag har nog alltid druckit på samma sätt men det tär mycke mer då man är dryga 40 än då man var 15-25. Man ska ju ha lärt sig vid det här laget. Tänkte ett tag att man skulle ha skrivit upp allt dumt man gjort genom åren för att påminna mig själv men rädslan för att nån någon gång skulle läsa det hindrar mig. Skulle tro att de flesta i min bekantskap har sett el hört nåt jag gjort men ingen har helheten, inte ens jag själv tror jag. Då man varit nykter ett tag bleknar minnena, lägger sig längre bak i huvudet. Dessutom så har jag ingen egentlig koll på vad som hänt under luckorna, annatn det jag fått berättat för mig och det är ju knappast allt.

Handlar inte bara om ett alkoholmissbruk för mig, måste även ta tag i ätandet. Går ofta all in på mat också och vikten har verkligen kommit under hösten. Att motivera ett alkoholstopp som en del i ett hälsoprogram känns helt rätt, är inte rädd för vad andra ska säga när man beställer in alkoholfritt, det är mig själv jag är mer rädd för. Men jag har bestämt mig och nu ska det fanimej gå.