Senaste kommentarerna i forumet

Här har du en krake som inte kan sluta dricka. Har sagt många dumma saker och sårat människor på fyllan. Ångesten kommer alltid som ett brev på posten. Alkoholen gör mig bara dum och dryg. Har aktivt sedan den första september försökt att ändra på mitt dryckesmönster. Det går lite Si så där men jag stolt över mina framsteg. Kämpa på tillsammans räknar vi vita dagar. :-)

Bra att du frågar innan. Som du kanske har sett tidigare på forumet så har vi inte möjlighet att tillåta marknadsföring av verksamheter. Du bidrar mycket till forumet och vi önskar dig lycka till i din verksamhet.

/magnus
alkoholhjälpen

Jag känner igen mig. Jag har alltid haft svårt att sluta dricka när jag väl har börjat. Alkohol in vettet ut är det som gällt. Detta blev mer tydligt under hösten och en dag för sju veckor sedan kände jag att det inte gick att lura sig själv längre. Tog hjälp av min fru och Beroendecentrum. Äter sedan dess antabus och har inte druckit en droppe. Känns jäkligt bra idag. Vi är alla olika, för mig hjälpte det att söka hjälp och erkänna min alkoholism. Bra att du har tittat in här på forumet. Finns många kloka ord och erfarenheter här.

Hej alkoholhjälpen, känns som det var evigheter fastän det bara är tre veckor sedan sist, allt gick ju så bra! Idag är det ångest, ångest, ångest. Jag tappade det. Tappade min träning och sen föll allt. I helgen tippade det över. Den jävla helgen.
Känns som det började falla redan förr-förra veckan. Allt rullade på så fint. Men som från ingenstans så kände jag mig plötsligt bara ledsen. Träningen tog emot och jag började ifrågasätta allt. Var är jag på väg. Vad vill jag med livet? Har jag ett kul liv nu? Ja ni vet de här jävla hjärnspökena.
Nu blir jag bara mer och mer passiv. Dagar då jag inte kunnat träna i kombination med dagar då jag inte vill träna blir fler och fler. Och för mycket alkohol.
I helgen sprack mitt löfte att inte dricka hemma också.. men det har redan för ett par veckor sedan blivit för mycket ändå. Kanske låter konstigt för vissa men jag har ett jobb som ibland involverar alkohol, kundaktiviteter. Jag planerar inte dessa aktiviteter själv, jag är med för att bygga relationer. Du måste väl inte dricka tänker säkert någon. Nej, såklart är man inte tvingad till det. Men det tas för givet.. ni vet som det gör då och då och då är det ganska svårt att stå emot, särskilt om man är lite ny på jobbet. Den senaste tiden har det varit flera kundaktiviteter och så lite privat festande upp på det också där det varit "tillåtet" Ja minst ett par kvällar i veckan med mycket alkohol har det blivit. Hur tänkte jag här? Inte alls. Trodde jag att det skulle fungera bara för att det inte var hemma?

Ja så nu sitter man här igen. Igår hade jag en av mina värsta bakfyllor i mitt liv. Efter en sedan länge planerad utekväll med gamla kompisar. Trodde huvudet skulle explodera och ångesten från helvetet. Tankar bara snurrar. Blev ju inte bättre eftersom jag gjorde bort mig också, i lördagskväll.. Träffade en ytterst bekant tjej när vi var ute på krogen. En vacker och supertrevlig tjej och vi stod och pratade en lång stund i baren. Sen gick hon vidare. Kvällen gick och jag blev mer och mer onykter. Tankarna började snurra. Jag ville träffa henne igen. Så jag letade fram henne på internet och skrev ett meddelande, frågade var hon var. Sådär från ingenstans. Idiot. Jag fick inget svar. Gjorde lite ont. Lite senare skrev jag ett meddelande till, skrev bara, "Förlåt, ha en bra kväll" Fattar inte riktigt vad jag tänkte med det. En patetisk röst inom mig fortsatte ändå, hon hade kanske inte tittat på telefonen? Så jag fortsatte gå runt till lite olika ställen i förhoppning att råka stöta på henne och tillslut tror jag att jag såg henne en bit bort, men då fick jag sån skam över mina meddelanden att jag gick iväg. Kanske såg hon mig snabbt också, jag vet inte. Ja allt blev bara så fel. Kände mig som en pinsam stalker. Och jag har ju familj..

Ja igår var som sagt helvetet. Först huvudvärk som jag trodde skulle döda mig. Sen på kvällen total ångest. Ångest så jag ville krypa ur mitt skinn. Då gjorde jag det igen. Gick och svepte ett glas vodka. Skönt. Efter ett par timmar för att jag skulle sova så svepte jag ett till. Jag vet inte hur jag skulle stått ut annars.
Natten blev konstig och jobbig ändå. Starka drömmar. Drömde om tjejer. Att jag hade träffat någon och var kär. Kysstes. Kramades. Drömmar är så hemska på det viset för allt är så äkta när man vaknar. Det gör liksom ont att vakna.
Idag är det så mycket tankar och frågor som snurrar. Ångest. Vad känner jag för min sambo? Vad hände i lördags? Varför drömmer jag såhär? Tror att något saknas. Jag har kanske aldrig varit sådär riktigt kär i min sambo och hon har inte varit det i mig heller. Hon gillar inte att kyssas och vara nära. Gillar inte att prata om känslor. Vi sitter i varsin ände av soffan varje kväll, sätter på ett avsnitt på någon serie vi följer så fort barnen lagt sig.
Längtar efter någon att prata med. Längtar efter känslan att älska och vara älskad.

Som titeln säger så behöver jag hjälp av andra som kanske befunnit eller befinner sig i samma situation.
Jag är en man på 37 år, har sambo, en bonusdotter och med min sambo en egen dotter som är fyra månader. Min familj betyder precis allt för mig
Har alltid druckit mycket när jag väl druckit, under de tillfällen som det är "fest".. Det är som att det finns en gräns för antal öl och går jag över den så tappar jag kontrollen helt, allt jag kan tänka på är att få mer öl eller alkohol i mig.. ALLTING annat blir oviktigt. Jag blir en helt annan person, beter mig fruktansvärt illa och sårar människor runt mig, flera gånger har jag sagt m elaka saker till min sambo och betett mig riktigt illa..mitt beteende tar död på mig och mitt förhållande och min familj är de som får lida.
För ungefär 3 månader sedan var vi på en födelsedagsfest där vi hade barnen med oss (gångavstånd). Till en början gick allt bra, men jag fortsatte dricka mer och mer och sedan tappade jag kontrollen över det.. Det slutade med att min sambo gick hem med barnen sent på kvällen och jag betedde mig illa och tjafsade i samband med det, då var min dotter 1 månad gammal. Efteråt hade jag fruktansvärd ångest och mådde så dåligt. Jag lovade min sambo att aldrig dricka mer, jag hatar personen jag blir när jag druckit för mycket. Sagt och gjort så slutade jag helt, köpte nån alkoholfri öl då och då, efter nån månad tänkte jag att en öl kan man ju ta iaf, det kan jag hantera. Sedan blev en öl två öl, och successivt ökade detta igen. I helgen hade vi fest hemma där min sambo bjudit in många nära vänner. Jag blev sittande med ett par andra killar och vi drack konstant..jag misslyckas helt med att ha kontroll på mitt drickande och det slutar med att jag säger fruktansvärt elaka saker till min sambo på natten.
Jag mår idag fruktansvärt, min sambo säger att hon gav mig en sista chans och att jag inte höll vad jag lovade. Alkoholen och det problem den utgör för mig är på väg att förstöra allt för mig, det kan vara för sent redan pga det jag redan orsakat.

Finns det någon som känner igen sig och kan hjälpa mig framåt. Har beslutat att helt sluta dricka, klarar uppenbarligen inte av att ta en öl då och då för då eskalerar det till slut..

Grattis till dina 10 år. Bra jobbat och lycka till i framtiden.,

Tio år nykter, viken inspiration att lösa ditt inlägg. Det ger mig hopp om att jag också ska kunna skriva ett kommande inlägg om mina tio år som nykter.
Grattis och bra kämpat! ?

Ännu en helg har gått, även denna nykter. Uppe i sju på raken nu, ännu ett rekord för mig. Kom på mig själv att jag inte räknat dagar på ett tag nu utan gått över till veckor. Det tar jag som ett bra tecken. 47 dagar är jag uppe i nu. Tankarna på alkohol har minskat från att ha varit ständigt närvarande till att dyka upp då och då under dagarna, speciellt under helgerna.
I lördags var vi ute på restaurang med flera andra vänner som gillar att dricka vin, öl och annat alkoholhaltigt. Kände mig absolut inte upplagd för jag har glömt bort hur det är att gå ut utan att grunda rejält innan för att sedan fortsätta med mer. Ångesten börja mala. Har alltid känt mig så jäkla osäker att gå ut nykter på pubar, restauranger etc.
Nu körde jag bil och höll mig till öl 0.0 %. Det funkade faktiskt! Jag kunde ha trevligt utan att dricka. Känslan igår morse var lycka. Lycka av att ha klarat av ytterligare en utmaning och att vakna nykter och pigg trots sen kväll innan. Inget behov av en återställare direkt på morgonen, vilket det blev en del av efter sommaren innan jag började mina nyktra dagar.
Har läst mycket i forumet under veckan och i helgen. Skulle vilja skriva och peppa mycket mer men hittar inte orden. Ledsamt att läsa om hur jobbigt en del har det och hoppas att det trots allt kommer något bra ut av det. Har man nått botten och tar hjälp så kan det bli så mycket bättre. Här talar jag av egen erfarenhet. Har inte ångrat att jag lämnade ut mig till min fru, sjukvården och mina vuxna barn. Det har hjälpt mig att verkligen ta tag i min alkoholism. Jag hade inte klarat det själv men alla är vi olika. Antabus som jag har skytt som pesten innan har varit till stor hjälp tillsammans med Campral. Det är mina kryckor som jag behöver just nu.
Ha det så bra alla kämpar, nu blir det en vit vecka till!

För barnen kan inte välja..Jag är nykterist numera, men har en f. d jag lämnade för alkoholen. Förstår att du är mellan hopp- och förtvivlan, vilket är jättejobbigt. Hos oss drack även jag, fast utåt såg allt okey ut. Vi jobbade, hade fina bilar och hus. Men i vårt hus fanns barn som inte mådde så bra. Framförallt i tonåren, när dom förstod missbruket och inte kunde ta hem kompisar på helgerna för dom skämdes. Dom minsta barnen har fått skam och skuldkänslor, nu som äldre. Dom mår stundtals dåligt och har haft oro och ångest, framför allt nattetid. Tidigare har jag inte förstått sambandet. Men nu förstår jag att en barndom som fungerar ok för det mesta, men att man har en/två föräldrar som dricker i sitt hem, gör tillvaron osäker. Livet är inte förutsägbart och oron för vad som kan hända gnager. En förälder som har ett beroende, är en ostabil förälder emellanåt. Bra om du besöker en al-anongrupp. Jag har vänner som själva har erfarenhet av föräldrar med beroende. Att prata med andra som känner till problemet är inspirerande och läkande. Då kan man få tips och råd, om hur man kan göra sitt och barnens liv bättre..Det går att förändra sitt liv, men inte andra vuxnas. Dom väljer själva om dom vill ha förändring.

Det är en sorg och förlust att inse att man aldrig mer kan ta ett glas alkohol i olika sammanhang. Oberoende av hur mycket ont alkoholen gjort oss så tar vår missbrukshjärna det som en förlust. Jag brukar likna det vid en osund relation. Man minns det goda i början och hoppas och önskar hitta tillbaka till det. Till det "normala". Så sörj och bearbeta, det är helt ok.

Tråkigt med sjukdom men grattis till nykterheten. Bra jobbat!

Tack för att du fortsätter att skriva här!

Pellis, önskar dig och alla andra här en vit och bra vecka! Nu kämpar vi på!

Feber och ont i kroppen, inte så kul.
Helgen blev tråkig men ibland får man bara acceptera att också få vara sjuk i lugn och ro.
Sista veckan i november och på fredag kan jag fira en hel månad utan alkohol!

Kramar
???

Pellis, vilken härlig resa du har gjort. Igenkännings faktorn är hög när jag läser om din måndag. Nu ser vi fram emot en vit vecka. ?

...och sista veckan i november ligger framför våra fötter. En mörk årstid både gällande väder och alkohol. För att inte tala om december. Jag vill verkligen lämna 2018 bakom mig. Året då jag känner att jag blev avslöjad av en läkare utan att jag visste det då jag sökte för mina magproblem. Ja egentligen är jag henne ganska tacksam men fortfarande också lite sur.
En del av mina vänner tycker jag har blivit total förändrad och tråkigt och ändå har jag inte slutat dricka utan bara dragit ner på skiten. Jag mår inte bra längre av att dricka helt enkelt och ändå gör jag det. Konstig ekvation det där. Jag har slutat besöka min väninna som blev så berusad på min sons födelsedag, hon är inte bra för mig. Vill aldrig ses annars utan bara hemma hos henne och dricka vin, när hennes man är bortrest. Hon har varit så arg så arg på mig för att jag slutat komma till henne men jag orkar helt enkelt. Slutar alltid lika illa och då menar jag framförallt för hennes del. Visst jag blir också onykter men inte lika illa. Slut på det alltså så där har jag lyckats. Jag är inte lika öppen och glad längre för jag har lite svårt att koppla av, litar inte riktigt på människor längre som jag trodde faktiskt var mina vänner på riktigt. Folk blir så förändrade av att dricka, glada, ilskna eller falska.

Det är så skönt att vakna upp för andra morgonen i rad och känna sig pigg. Måste få tillbaka motivationen till träning och livet, det gör man bäst i att låta bli vinet.

Jag vill bara önska alla en underbart vit och frostig vecka. Och Jasmin, samt alla andra om ni läser detta, så ligger jag dig hack i häl (igen) :-)

Tack Berra! Du gör skillnad och är en förebild bland flera här på forumet.
Härligt att du fortsätter skriva dina fina texter?
Kramar
???

Dig som jag nån gång kallat forumbrorsan Berra? Ser att jag hängt med dig här 7 år och 10 månader. Dig och Adde.
Tack, tack, tack för sällskap och stöd. Och ja, hoppas vi skriver här på ett eller annat sätt även vid nästa jubileum, vi behöver väl inte vänta 10 år? Fem kanske? Jag höjer kaffemuggen och gläds med dig???❣️ / mt

Jag säger bara wow! Den känslan måste vara bättre än högsta vinsten på Triss! Grattis till 10 nyktra år! Till alla "gamla rävar" här inne (förlåt menat i all välmening) som lyckats med sina nyktra resor: Där så betydande och värdefullt att få läsa för oss som kämpar och lyckas på våra alla små sätt men kanske bara dagar och veckor. Tack för att du delar med dig!

och tack för att du fortsätter skriva här ! (Ps Jag skickar länken till Mie !)

...Lycka till Vinäger! Jag ger mina varmaste kramar och tankar till dig idag då du får hjälp! Idag blir första dagen på resten av ditt liv! Kraaam!

Jo visst går det att nå en varaktig nykterhet, där det första glaset aldrig vidrörs.

Det är bra för forumet, och även statistiken, att vi är några här inne som visar att det går att bli fri från alkoholen och leva i nykterhet.

till 10 års nykterhet.

Och tack för dina fina texter.

Skriver av mig

Ligger och tänker på mitt beteende mot numera exet ( får kalla han det)
Just de här att man " jagar" eller jagat
Att man känner att självkänslan åker ner när man kontaktar o inte får gensvar, eller inte ens fått gensvar trots man var ett par.
Vi är mitt i en viss separation och jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på än.... kan ha med att vi fortfarande ses ibland...

Jag har gått tillbaka i mina inlägg och jag ser hur jag desperat har hört av mig trots att han ignorerat fast han inte borde ha gjort det när vi var tillsammans, o ändå har jag fortsatt.. . Jag tror det skadat min självkänsla oerhört!!! Det är som man gett honom en stor del av mig, som att allt berodde på hur han va mot mig. Mitt mående vacklade pga han....

Nu är inte det så konstigt för så fungerar en sån här relation där den ena dricker o den andra ( jag ) förtvivlat försöker få allt att funka.

Oj va svårt läge, just när ni har barn tillsammans
Jag anser att han behöver hjälp
Tror du att du skulle kunna sätta ultimatum? Att ni eller han går på samtal?
Även om han behöver hjälp med alkoholen så behöver du stöd o hjälp som anhörig