Senaste kommentarerna i forumet

– du är ett riktigt ankare!!

Du har hittat hit och ger det en chans. Som du skriver är du på din dag 1 nu igen samtidigt har du lång erfarenhet av nykterhet i bagaget. Även om det inte känns så just nu finns det kanske någonting från det du tidigare gjort som kommer kunna vara hjälpsamt framåt. Du har sökt stöd och är nu beredd att testa oavsett vad du har för tankar ger du dig själv det här. Någonstans ifrån hittar du en energi och tar steg. Bra idé att kasta ut flera krokar som du gjort och du kommer må bättre på sikt. Nu är du precis igång!

Fortsätt gärna skriva och läsa här, ibland behöver man skriva lite innan en tråd får fart. Ser att du startade två, kan vara att något hängde sig eller liknande. Bra att du tog tag i det och direkt skrev en gång till!

Igen, varmt välkommen!

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du började må sämre och sämre av att dricka dagligen, det lät även som att det började tära mer att du inte berättat det för din man. Trots ökad tolerans lyckades du hålla dig flytande och dölja hur du innerst inne mådde. Du märkte hur det nu på senaste eskalerade mer, drack innan du kom hem. Kunde ta till T-sprit, tar med dig alkohol hemifrån på morgonen mm.

Du insåg att det gått över styr och kände att du nått din absoluta gräns, hit men inte längre. Du räckte ut handen hit, tog även nästa steg och berättade för din man. Nu har du sökt hjälp och väntar på att få fortsättning på det. Som flera skriver här hoppas vi såklart också du ska få rätt hjälp snabbt.

Jag skulle bara vilja säga några ord om dina tankar om att du är en bluff. Du är en driven person som lyckats bli en högt uppsatt chef, du får folk att lyssna på dig och följa dig här på forumet och du finns även för andra. Du skriver tidigare att ingen skulle märka om du söp ihjäl dig, alla skulle märka och sakna. Tungt att behöva ha sådana tankar. Förhoppningsvis flög de förbi och har nu fortsatt vara förbi...

Du är allt annat än en bluff. Alkoholen däremot, beteendet kring den har krockat med den självbild du har och dina värderingar. Det tar ju dock inte bort allt annat du också är och har gjort.

Nu tar du stora steg – större än på länge och ger dig själv chansen att börja må bra på riktigt, tar hand om dig.
Klokt, modigt, starkt och vi finns här!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för era kommentarer. Jo alkoholen är ju definitivt inte bra för lever eller annat i kroppen. Jag kommer att klara av det utan antabus. Hade ändå planerat att sluta med det i januari. Tur att jag gick på kontroller och inte beställt antabusen på nätet och bara kört på. Nu kämpar vi vidare!

Vad bra att du tog tag i det och att du fått tid redan inom ett par dagar. Härlig humor du har mitt i det jobbiga, det hjälper. Håller med föregående om att du är en förebild i, i vått o torrt. Lycka till på torsdag. Måste vara skönt att din man är inkluderad nu också.

Tack Vinäger för ett gott skratt, det behöver vi alla!
Tycker du är jättebra som ringt och bett om hjälp nu. Du skrev att du inte längre är någon förebild eller liknande här i tråden igår, men det tycker jag inte alls stämmer. Tvärtom.

Att vara en förebild innebär inte att vara "perfekt", att vara en förebild är att vara mänsklig och ärlig, att våga berätta när det går tokigt och försöka ändra på det, att inspirera andra till det bättre. Och det gör du, även om det inte går som du vill med nykterheten just nu. Jag är helt övertygad om att du hjälper många här på forumet, inklusive mig!! Jag hoppas att du får ordentlig hjälp på torsdag.

Stor kram!

Kämpa! Inte lätt det där men ta små steg i rätt riktning nu ?

Jäklar vad tufft att det kom så från "ingenstans". Jag åt bara antabus ett par veckor men det var jag själv som valde att sluta med det, så då är det ju en annan femma.. Vet inte vad man kan göra, kanske finns någon annan medicin som kan hjälpa till men som är bättre för levern?

Vad tror du alkohol har för påverkan på levern? Jag förstår att du känner att antabus är en krycka. Men läs om alkoholens skadeverkan på kroppen och på psyket, så kanske det hjälper dig att motstå giftet..Tror nog att med lite vilja och forumstöd så klarar du det ändå..

Så underbart att du mitt i all skit kan stanna upp och se det komiska! Bra att du sjukskrivit dig. Glad för dig att du har ett sånt stöd av din man. Du resonerar så sunt. Vad bra att du har en bra kontakt med din läkare. Du fixar detta! Kramar i massor!

Kul att du är här! Grymt bra ju att ha varit nykter så långa perioder. Har du reflekterat över varför du tagit återfall? Tror det är viktigt, för du har ju lyckats jättebra att vara nykter länge förut. Så frågan blir varför du börjat dricka igen? Och om det skett flera gånger att du tagit återfall kanske du kan fundera och se om du hittar några mönster? Stort lycka till!

Var nog lite impulsiv där :)

Ringde Vc i morse och sa att jag mår psykiskt dåligt med hjärtklappning samt att jag väldigt gärna vill ha min husläkare. Berättade inte om A-problemen, de tar jag direkt med min fantastiska husläkare. De var mycket förstående och hjälpsamma.

Fick nyss svar att de har jobbat på som bara den så att jag kan få en tid på torsdag...

Alltså, klandrar dem inte, tvärtom, det är ändå på vårdcentralen jag söker, inte psykiatrin. Pratade med sköterskan och hon var fantastisk och frågade om jag på något sätt kan klara att vänta. Annars finns ju alltid psykakuten.

Just nu försöker jag med hjälp av världens bästa M diskutera en lösning fram till torsdag. Alprazolam har jag, så hjärtat åtminstone inte hoppar ur bröstet... ?

Eftersom jag är en person med mycket humor, kanske inte framgått här, men är alltid den roliga, även nykter, måste jag - trots allvaret - berätta ett par dråpliga saker:

I går när jag med ögonen dimmiga av tårar ringde akutmottagningen, blev jag lite förvånad att de spelade soft musik i bakgrunden medan en röst upprepade:, "Tack för att du väntar, du får snart svar...". Vilket jag ju aldrig fick. Inte så konstigt, jag upptäckte i dag att jag hade slagit fel nummer och kommit till en lokal butik. Eftersom de har stängt söndagar undrar de väl vem som ringde dem fem gånger i rad i går. ?

Dessutom läste jag i Johns inlägg #904 "Be din man skjuta dig." Även om jag mådde skit och för någon sekund kände så, var det kanske lite väl drastiskt. ?

Närå, jag försöker inte skämta bort allvaret. Är sjukskriven och försöker klara mig till på torsdag - bekännelsens och lättnadens dag.

Vet inte om jag nämnt vid något tillfälle att jag uppskattar er här på forumet... ?

Kram till er alla. ?

Snart 5 månader. Klart bättre men jag måste arbeta med att stå ut med min tinnitus i stökiga miljöer, gick bättre med några öl i kroppen då alkoholen dämpar sinnena.

Ut med arbetskollegorna om ett par veckor. Har velat om jag vill eller ej men så blir det. Kändes jobbigt för ett par veckor sen men nu känns det bra, vet dock inte hur det kommer att kännas att gå på pubrunda nykter med dem. Ovant antar jag.

Kanske ska släppa fokuset på mig själv en gnutta och se saker ur andras perspektiv.
Upplever ett stort ego som tror världen snurrar runt bara mig!
Som sagt go whith the flow och låta allt bara vara. Allt händer av en anledning.
Kram alla!

Ser att ditt inlägg liksom försvann i mängden. Det låter som att du valt att verkligen ta hand om dig (utifrån en annan tråd) och gör vad som redan nu och på sikt kommer gynna dig. Med det sagt är det inte enkelt och just den kvällen då du skrev blev det extra tydligt för dig att du vill finna andra arenor än de som innebär alkoholdrickande. Vad gör man istället, var och med vilka? Viktiga reflektioner, du vill forma ett liv som passar dig och inte "bara" passa in eller göra det som kan funka för andra.

Jag hoppas att du stannar hos oss och fortsätter berättar om hur det går och vilka erfarenheter du gör.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Småbarnslivet.
Alla krav och plikter som knäcker lusten och närvaron er emellan.
Och från anhörigperspektiv som jag är i:
Ditt drickande och tränande och ditt mående som gör att det blir tungt för henne att känna det hon egentligen känner för dig?

Jag har förstås ingen aning.
Men om du läser runt bland anhörigsidorna så är det just bristande tillit och tilltro till den som dricker som skapar avstånd och frustration.

Man måste helt enkelt skydda sig själv då det gör ont att den man lever med inte mår bra.

Men det här är min vinkel ur mitt perspektiv.
Jag har samtidigt full förståelse för din längtan efter närhet och mening med din partner?

Användaren Isis är registrerad med en annan gmail-adress. Det kontot verkar inte ha skrivit några inlägg (om du inte har tagit bort dem). Bägge konton är ca 1 vecka gamla. Om du har sparat inloggningsuppgifter i din webbläsare så kan det ibland bli så att den ändrar inloggningen automatiskt. Vi kan säkert hjälpa dig reda ut det här. Kan du skicka ett mail från den adress du vill använda och skriva det kontonamn som du vill ha så kan vi lösa det.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Skickar styrkekramar ❤️

Det låter som att du vill vara hjälpsam för din vän och har funderingar på vad som skulle vara ett bra sätt. Du har kommit till rätt plats här finns många berättelser som kan ge dig ledtrådar på vad som skulle passa din vän och framför allt dig. Det kan ta lite tid innan en tråd får fart ibland är det lättare att få svar om inläggen är lite beskrivande. Vad är det som gör att du oroar dig, vad har du redan gjort för att uppmärksamma din vän på att du känner oro för dennes alkoholvanor och så vidare. Hur skulle det vara för dig, att skriva lite mer om situationen.

Oavsett vad du väljer nu hoppas jag att du redan funnit trådar som ger dig stöd.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det kommer att bli bra
Styrkekramar ❤️

Har precis varit nere på Beroendecentrum för mitt återkommande veckobesök med Antabusutdelning och lite småprat. Idag fick jag reda på att min levervärden blivit lite sämre pga Antabusen. Fortfarande inom gränsvärdena för en helt frisk lever men de har varit i en stigande bana sedan jag började med antabusen för sju veckor sedan.
Så beskedet var att de drogs in med omedelbar verkan. Jag är väl en av få som bett dem tänka om lite och frågade om jag kunde få ta dem en bit in i januari, ville ha dem som en krycka under jul och nyårshelgerna men det ville de inte. Ska ta nya prover om två veckor så får vi se om värdena börjat sjunka igen.
Jag har var it helt inne på att ta Antabus under minst tre månader för att inte ens behöva frestas till att ta en droppe men om två veckor när antabusen är ute ur systemet så kan jag ju det. Detta triggade igång en ångestkänsla som är rätt stark. Kommer jag att vara stark nog att fortsätta mitt vita liv om två veckor? Det har ju hittills gått så jäkla bra. Fan också! Bra att detta forum finns! Bara att skriva dessa rader lättar ångestpåslaget lite. Fortsatt fin vecka alla ni forumvänner!

... jag blir ledsen och arg och frustrerad över hur jag blir bemött av en läkare. Är multisjuk tant på dryga 50. Har ätit ett svagt cellgift, Arava, för att motverka smärta och skov av min reumatism sedan minst tio år. Har en sju år lång cancerhistoria bakom mig, med 2-3 narkoser per år. Friskskriven i september i år. I november 2017 togs gallblåsan, sedan dess har jag varit utförsäkrad av försäkringskassan med flera ganska så stressiga situationer. Sedan månadsskiftet oktober-november i år har mina levervärden skenat, från gott och väl inom referensvärdena till 2-3 gånger högre värden. Plötsligt blir jag behandlad som en missbrukare. Min sjukskrivning ska fortsättningsvis villkoras utifrån mina labresultat, dvs den läkare som uttalar detta frångår den faktiska orsaken till att jag varit sjukskriven sedan 2012 - cancer och följdsjukdom i form av utmattning, svår depression och annat skit. Är det verkligen okej detta? Att istället för att utreda varför ALAT- och ASAT-proverna skenar så ifrågasätter hen min livsstil? Och på tal om den, livsstilen, så var den ohyggligt destruktiv vad gäller alkohol för ett tiotal år sedan samt dessförinnan. Visst gillar jag rödvin, men jag har haft ett gott och betydligt sundare liv sedan jag mötte kärleken 2007. Och nej, jag har inte tredubblat mitt rödvisdrickande de två senaste månaderna, snarare minskat något. Kan jag vända mig till någon annan läkare utan att röja detta för den som nu ifrågasatt mig? Jag lyssnar tacksamt på alla svar.

Jag skrev på fel ställe, ursäkta en newbie!

Hakar upp mej på det där. Det var alltså viktigare att vara den store vite mannen och stanna med grabbarna ?