Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag sitter i samma sits som du! Lämnade i somras och han blev nykter, drack inte en droppe förens i oktober.
När jag då frågade hur han tänkte, fick jag svaret att jag kan hantera det nu....
problemet med min är att whiskeyn är som saft i strupen på honom. Han håller sig till 2-3 öl, men det kan lätt bli en halv flaska wiskey i stället...
barnen backar från han och blir plåster på mig, hunden backar från han och blir plåster på mig.

Har snart återigen pratat sönder mig med honom. Han lovade ta kontakt med någon att prata med om det, så sent som förra lördagen.

Har inte hört ett ord om det än...

Idag är han borta och jag vet att han kommer komma hem full...

Jag vet vad jag måste men det är så svårt, när han är nykter är han fantastisk men full inte lika. Aldrig slagit nig eller barnen men kan bli tokarg och irriterad.
Jag borde lämna igen och denna gång för alltid men jag vill inte det.....

Roligt att höra från dig igen, Pi! Jag är ju en av "gamlingarna" jag också, inte så aktiv på Forumet längre, men går in ibland och skriver, läser lite. Även jag har haft hjälp av att vistas här. Inte så konsekvent som du, men undan för undan har jag etablerat nyktra vanor och tycker verkligen inte det är någon uppoffring! Men visst, – man får konfronteras med mycket som är svårt och som tidigare nödtorftigt dolts i alkoholdimmor. Å andra sidan är det förstås väl värt kampen. Varma hälsningar till dig och alla andra kämpar här inne!

Ja så känns det just nu när jag sitter här och sörjer att just min man skulle bli en beroendeperson.. Jag saknar ( hur galet och tokigt det än låter) att få dela en flaska vin. Bli sådär lite lagom berusade, spela bra musik, skratta, dansa, älska och prata.
Snart ska vi till Helsingborg och bo på hotell. Vi brukar tura över till Helsingör. Det lär vi säkert göra denna gången med och det lär bli supermysigt. Men.. Jag sörjer att vi inte denna gången kan glida in på ett hak och värma oss med en Irish Cofee.. Inte kan ta den där obligatoriska ölen. Jag lider med min man att han drabbats. Tycker det är orättvist! Kan ju tyckas egoistiskt och omoget att sörja avsaknaden av alkohol men det är faktiskt så jag känner just nu.
Trots allt elände den jävla alkoholen har ställt till med.. Så mycket ångest och så många tårar. Men också så många mysiga, roliga och galna stunder. Jag tycker det är svårt att förhålla mig till alkohol för egen del. Hemma dricker jag aldrig.. Skulle aldrig få för mig att öppna en flaska vin medans mannen sitter bredvid med en Ramlösa. Det känns helt enkelt inte rätt och jag skulle inte njuta av vinet. Men när vi träffar vänner dricker jag. Samtidigt som jag faktiskt får lite dåligt samvete och tycker synd om.. Mannen klagar inte. Men innerst inne vet jag att han också sörjer det goda glaset rödvin till maten. Att han saknar att vara en del i gemenskapen. Att han känner sig udda och malplacerad i vissa sammanhang
Men!!! Jag är förbaskat stolt över honom och såklart även tacksam över att han inte dricker.. Är jag ensam om att tänka/ känna såhär? Kram på er ⭐️

I 2,5 år har jag varit nykter och fri nu i slutet på november.
Jag är nykter i dag, och jag kommer att fortsätta att vara nykter.
Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år.

Nu under hösten har jag verkligen fått testa hållbarheten för nykterheten. Mycket tungt och stressigt på jobbet, personliga motgångar på ett par plan/områden, samt nära anhöriga som varit sjuka. Detta har inte påverkat eller äventyrat min nykterhet. Visst har beroendehjärnan smugit in frestande tankar ibland, men dessa har lätt kunnat avfärdas med sunt förnuft och lite konsekvenstänkande. Jag har istället erfarit nu att man klarar jobbiga perioder i livet bättre, när den tillfälliga och falska flykten med alkoholens hjälp inte finns.

Vilja, beslutsamhet och mycket läsande och skrivande här inne, med ett dagligt ställningstagande, var min metod för att komma loss ur alkoträsket. Nu rullar det på med det nyktra livet som en självklarhet. Min aktivitet här inne på forumet har varit noll senaste halvåret när det gäller skrivandet.
Läser några inlägg och trådar gör jag dock ganska ofta. Men många av de som var aktiva tidigare har slutat skriva, helt eller nästan helt. Man kan innerligt hoppas att de flesta klarar det fortsatta livet utan alkoholen.

Varma hälsningar till alla som kämpar och alla som valt ett nyktert liv

Hoppas du har en vit helg med träning och den där mixen du skrev om ;)

Kram

Hoppas du har en vit helg med träning och den där mixen du skrev om ;)

Kram

Och hur mår du kära Pellisan? Jag tror det finns många "duktiga" mammor här på forumet som kämpar med att få ihop vardagen. Sen tar vi till alkohol för att orka och för att kunna koppla av. Stänga av verkligheten en stund. Jag är övertygad om att dina barn uppskattar dig mer än du tror...

Kram till dig och försök vila idag;) <3

Du kan ju inte bara klippa så där...
Hur gick det med resan?
Klarade du dig något så när Ok?
Hur har det gått efter?
Dela, du är inte ensam :-)

Med insikter.
Men när man lyckas ta till sig dom utan filter så ramlar polletten ned lite bättre.
Förmodligen rätt iakttaget av dig.

Så länge man tänker finns det hopp :-)
Om du mått som du gör nu av att äta äpplen, hade äpplena fått en ny chans då?

Jag ska ut å gå en runda med min vovve, häng med, ta en promenad, rensa hjärnan.
Fyll lungorna med syre så syns vi på en fika efteråt :-D

Stay Strong

Crna macka, vilken resa du har gjort. Jag har bara börjat min mot ett sundare liv. Just nu TROR jag att en återgång till normalt drickande är möjligt. Ser dock att jag hittills inte kunnat leva upp till detta mål. Idag känns alkohol mer som en fiende än vän. Kommer inte att dricka en droppe A idag.

Men din strategi funkar inte, om du har 0.59 mitt på dagen så är det kraftigt fel.
Den halten är den rekommenderade att peaka på för att ha roligt med alkohol, det har inte du.

Du kan nog tyvärr inte räkna med att bli normalkonsument i dagsläget, å förresten vad ÄR en normalkonsumtion?
Det faktum att du (när du dricker) dricker till du stupar och eller till det tar slut säger väl att du är smittad av sjukdomen alkoholism.

Du borde inte vara i närheten av alkohol på ett bra tag.
Att "handla hem" till helgen och det tar slut innan festen säger väl ändå en del, eller hur.
Jag menar absolut inte att vara fördömande eller nedlåtande men du måste sluta lura dig själv för att nå dit du säger dig vilja nå.

Jag kan rekommendera dig ett besök på AA.
Där kan du inte ljuga för vare sig dig själv eller andra.
Där kan du få stöttning och insikt utan skamkänslor.

Är du bestämd i din vilja till förändring, kliv in på AA och ge det några chanser.
AA funkar inte för alla men en sak funkar där för alla, det är ett "uppvaknande", testa.

En sista sak, du är inte ensam, det finns alltid stöttning att få, men du....Inget FB på fyllan, det är aldrig bra :-)

Jag har inte klarat det iallafall och gudarna ska veta att jag försökt. Under en period var det det enda jag ville. Försökte allt, inte dricka sprit, bara köpa öl, dricka vitt vin . Intet dricka med kollegor, bara dricka varannan månad, endast dricka själv, dricka med sällskap, bara dricka på krogen, endast utomlands, bara på semestrar osv osv. Provade även naltrexon under en period.

Nu dricker jag inget, den största vinsten är att jag slipper förhandla med mig själv.
Jag säger nej, jag dricker inte och skiter fullständigt i om någon skulle bry sig. Jag är med på fester, AW's och gör sånt som jag gjorde förut, om jag fortfarande tycker om det.
Men jag vaknar inte med ångest eller funderar på om jag gjort bort mig. Behöver aldrig fundera på om jag skulle dricka mindre alkohol.

Har hittills inte läst om någon på Ah som klarar att återgå till normalt drickade, vad det nu är, och jag började läsa när det drog i gång runt 2007 eller så. Har följt massor med personer. Själv så registrerade jag mig först 2018... Jag använde tiden mellan 2007 och 2018 att försöka dricka normalt....

Mvh

Sluta fundera, GÅ!! :-D

Jag menar hur mycket funderar du innan du häller upp ett nytt glas, inte så värst va?
Näää funderingarna kommer efter sömn och när ångesten kryper på.

Vad har du att förlora? Vad är det värsta som kan hända?
Du har absolut INGET att förlora, du blir väl mött av människor som förstår DIG, hur många i din omgivning gör det?
Jag var själv på mitt första i den gångna veckan, jag längtar till nästa.

Jag presenterade mig som "Hej jag heter Micke och jag är inte alkoholist", gissa om det smålogs runt bordet.

Jag trodde verkligen inte att jag var det men jag var medveten om att jag tidvis druckit för mycket, eller snarare för ofta.
Som du verkar ha gjort så dövade jag mig var och varannan dag med "en" tröstöl efter jobbet, tröstölen blev ibland många, ibland blev det en flaska rött och någon stänkare whisky, ibland lite av var. Detta har från gång till annan fått mig att tänka till och jag hade tre vita månader efter årsskiftet, inga problem.
Gled sakta tillbaka till det där med att dricka mer eller mindre var dag och bestämde mig igen för att det var dags att var vit, det har jag varit sedan första helgen i september. Varför i hela fridens namn går jag då till AA nu, tänker du säkert.

Jooo, för att dels vet jag att jag ligger i farozonen, Pappa och Farfar dog av till stor del alkoholrelaterade orsaker.
Dels så har jag tänkt i princip varje dag på att åka hem sjunka ner i soffan och slappna av med något (alkoholhaltigt) att dricka, det skrämmer mig.
Jag vet med mig att jag gillar smaken av alkohol, jag gillar att bli lite berusad men bara lite lagom och som tidigare sagts mina gener.

Jag har efter ett enda möte med AA insett att jag är sjuk i den sjukdom som kallas alkoholism, även om jag inte (just för stunden) missbrukar alkohol.
Polletten ramlade ner för mig när jag såg det som en sjukdom, jag är smittad men sjukdomen har inte brutit ut fullt, ännu.
Jag har under veckan insett att jag i vissa lägen gjort ett aktivt val att ta några öl i stället för att träffa mitt barn, som jag har på annan ort, skrämmande.
Jag har också insett som det ofta pratas om att jag har en beroendepersonlighet, när jag fastnar för något går jag ALL-IN till jag ledsnar och söker en kick på annat håll. Oftast är det dock INTE att vara ute och motionera, fast det har hänt. :-D

Nu blev ju detta ett väldigt långt svar så jag håller här...
Men du, ge AA en chans, du kommer att gilla det, jag lovar.
Du är inte ensam. :-)

Min alkoholmätare visar 0,59 nu nr klockan snart är 13. Jag satt uppe till klockan 03 i morse med min vän (ovän) herr rött. Känslan i morse (inatt) var att jag kände mig varm och skön i kroppen. Ingen värk i axlar och knän. Känslan i sig själv var skön men resan dit via alkohol var inte den bästa. Jag är kontroll freak och ser nu att jag har skrivit massa dynga på FB i mitt rus. Inlägg om gamla tider som kommer från min ungdom. Nu kommer jag att älta detta i hjärnan resten av dagen. Varför skriva om saker som jag upplevde förv30 år sedan. Inte många som lever idag kommer ihåg den tiden.

En relation som bygger på lögner är inte sund. Eller "Bygger på" är fel uttryckt för förhoppningsvis så bygger ju en relation på kärlek, tillit och respekt.
EN av dessa tre räcker inte, två kan göra det om den som saknas är kärlek, man kan leva i en relation utan kärlek för att det kanske är rent praktiskt.
Men om du sätter kärleken i högsätet och det uppfattar jag nog det som att du gör, då går det inte.

Ignorera är ingen lösning, alkoholismen är en sjukdom som om den inte behandlas/stoppas leder till döden.
Om din man låg i hjärnhinneinflammation med 41 graders feber, skulle du ignorera det och tänka, "det går nog över", nej knappast.

Du har ju redan inledningsvis svarat på din egen fråga, du tycker inte att lögnerna är ok, så enkelt är det.
Om du älskar din man så ser du till att få honom ur sitt missbruk, sätt krav på honom och stötta honom, acceptera inga fler lögner.
Varför ska du skada dig själv genom att tillåta honom att dricka, du mår ju inte bra av det, eller hur.
Jag menar det är ju inte som att han tar ketchup på biffen liksom, det behöver du ju inte tycka om men det påverkar inte dig psykiskt.

Nääääö, ta och sätt honom i soffan och säg STOPP, nu räcker det nu går vi till AA.
Så följer du med honom dit, där blir ni bägge förstådda och väl behandlade, där tar man inga lögner, för de som sitter där har testat alla lögner själva.

Först nu upptäcker jag då att jag skriver i ett inlägg som är sex månader gammalt :-(

Jag ser ett mönster i mitt drickande. Har varit full 6-7 gånger sedan den första september. 5 av dessa fyllor har inträffat på en fredag. Jag har alltså väldigt många vita dagar i bagaget. Tidigare har jag typ varit full 2-3 gånger varje vecka. Alltid samma visa med öl och rödtjut i för stora mängder. Tycker om dessa drycker men skulle må bättre om jag inte drack tills jag stupade. Funderar om någon här inne har lyckats bryta ett dåligt dryckesmönster och blivit "normal" konsument. För mig känns det väldigt avlägset att helt sluta dricka alkohol.

Skriver av mig

Det märks ytterligare att han dricker mer nu. Han va ute igår efter jobbet igen. Jag anser att det här är hans val, det här speglar i vad han vill göra, och det har inget med att göra att vi inte är ett par för han va ja tror vill dricka som han gör nu o det ville han nog när vi va tillsammans med!
Innan vi vart ett par så drog jag ursäkter till att han drack.
Att han va singel, Eller deprimerad !!!

Vet inte hur det är för dig, men för mig kan det kännas som om jag är på botten ena dagen medan jag nästan är lycklig dagen efter. Det går liksom upp och ner... förmodligen beroende på om jag dricker eller inte, vilken mat jag äter, motion, läget på jobbet osv. Men, ibland vet jag inte varför humöret svänger så mycket.. Med den utläggningen ville jag bara säga att jag hoppas du mår bättre idag!!! Kram!

Tystnad betyder oftast att man dricker och så även för mig. Tänkte idag på hur mycket tid jag har slösat på att dricka alkohol, och hur mycket pengar. Igår var jag ute med en väninna och det som började med småprat och ett glas vin urartade i massor av vin och drinkar på en bar. Dödstrött idag. Jag som måste träna, jobba, städa, handla... och en massa annat. Ännu en dag förstörd p.g.a. A. Nu ska jag plåga mig ut på en långpromenad. Hoppas det går bättre för er! Läste att Finalisa är nykter (heja dig!!), John du verkar vara stabil nu (heja dig!), Vinägermamman, Pellis, Femina och ni andra... ska läsa ikapp i era trådar lite senare..

Kram <3 <3

Jag hade bestämt mig för att bryta kontakten helt. Nu har han ringt 3 kvällar i rad. Jag vet inte varför. Jag har slutat svara då känner jag mig elak. Men jag mår dåligt av att prata med honom för jag vet att när som helst kommer det ut vad som helst ur hans mun ord som sårar. Jag orkar inte det mer.

Tack för svaret!
Jag har funderat på ett AA möte bara för att se vad det innebär men känner mig inte riktigt mogen att gå än.

När det gällde stöd på nätet såg jag det här på "första.sidan". Märkligt hur man svänger från dag till dag.

Är inte så van att skriva på forum så det blev kanske inget vidare långt svar.
Vh / Lia.mi

Hur gör man? Man kanske funderar såhär: Oavsett om han är alkoholist, direktör, lång, blond eller från Småland, säger en kille att han inte är kär i mig så vill jag inte ha en relation med honom. För det vill man ju inte, eller hur?
Sen kanske man vill hjälpa/skydda/stötta/lösa/styra upp/ta hand om en person. Då kan man fundera på det här med medberoende.
Ta hand om dig!/ :)

Känner likadant. Nu när jag har klarat över 2 veckor utan sug känner jag att livet har så mycket att ge att A liksom inte får plats. Lycka till allihopa.

Sluta dricka alkohol? Du är ansvarig, så frågan du ska ställa är vad du ska göra med dig själv. Bestäm dig, dricka eller inte dricka. Bestämmer du dig för att sluta dricka, drick inte mer, aldrig. Vik inte ner dig vad som än händer.

Mvh